lördag, december 26, 2009

Julhelg snart över..

För min del är helgen över eftersom jag jobbar i natt, och fyra nätter i rad dessutom. Nåja, det ska nog gå bra, jag har haft lite störd dygnsrytm ett tag nu.. Igår var jag supertrött när vi kom hem på eftermiddagen, så redan klockan 22 stöp mannen o jag i säng. Sen vaknade jag klockan fyra på morgonen, klarvaken! Bara att stiga upp, efter att ha legat o vänt o vridit sig för att försöka somna om i en halvtimme... Det blir nog en tupplur i eftermiddag utan tvekan... ;o)

Julafton var supermysig! Vi hade knytkalas och alla bidrog med massa godsaker, så vi blev mycket mätta o belåtna. Mamsens närvaro saknades, men bortsett från några små gråtattacker så klarade vi av att minnas allt det fina som varit utan alltför mycket saknad o sorg. Julklappsleken var också en uppskattad nymodighet, och vi hade jätteroligt tillsammans. Skönt att ha en familj som man trivs med, det är verkligen en stor gåva! Vi håller i hop i vått o torrt och försöker ha det så bra vi bara kan. Låt oss hoppas att nästa år bjuder på mer glädje än sorg för oss alla. Lillbrorsans flickvän väntar barn i februari-mars, det ser jag fram emot mycket! Sen hoppas jag att vi alla får vara friska och må bra. Resten ger sig nog..

Här hemma har vi haft full rulle. Några av katterna har skapat ett ligistgäng som gör sitt bästa för att störa nattsömn och ro.. Knäppisarna! Ledaren är Cobran, tätt ackompanjerad av Sharin och CocoBängan.. Tacksammaste retobjektet är allas vår häxan surtant Loppan, men även Dompan kan få sina slängar av retsamhet. Häromdagen fick även Bruce utstå ett elakt anfall från Cobran, men då fick t o m husse nog, och tog spolingen i upptuktelse! Linn förbarmar sig över Loppan och bjuder henne lugn o ro från ligisterna i sitt rum, helt exklusivt enbart för Loppan. Cutie är totalt oberörd av galningarnas framfarter, liksom Candy. Skönt! Ushki är fortfarande separerad från de andra ett par veckor till, han är nykastrerad, men fortfarande hanig. Förhoppningsvis kommer det att lugna ner sig framåt februari..

Men nu ska jag krypa ner i sängen o vila lite, kanske kan jag sova några timmar?

Ha det gott, idag ska jag till IKEA och sen till svärföräldrarna på middag.

torsdag, december 24, 2009

Julafton 2009

Julafton idag! God Jul alla bloggläsare!

Jag vaknade tidigt i morse, inte så konstigt med en galen vit jävel som råmar i trappan! Grrrr... Cobrans kulor hänger vääääldigt löst i mina ögon. Eftersom vi inte kan lämna eländet hemma, råmandes som en idiot, så får han o Cutie följa med ner till landet.. Risken finns annars att han råmar oavbrutet och hur trevlig blir då julafton för grannarna?? Så inte nog med att julklappar, julmat o annat ska med, nu ska vi dessutom släpa med två galna kattpojkar också... Men å andra sidan, vem har någonsin påstått att livet som kattuppfödare ska vara enkelt? ;o)

Resten av familjen, förutom liten nyvaken Wilmis, sover. Och tankarna går osökt till mamma idag. Julafton brukade vara en av hennes högtider, enormt präglad av att hon älskade att köpa presenter plus att laga mat till oss alla. Julafton skulle vara trivsam med god mat och gott umgänge, och det har den varit i alla år. Det blir nog så i år också, fast vi kommer att sakna lilla mamsen.. Jättemycket! På något vis blir det nog ändå en god jul, mamma blir ett fint minne som vi ska göra vårt allra bästa för att minnas med glädje och lycka, och inte enbart med sorg och saknad! Och jag längtar efter att få umgås med mina brorsor o deras sambos o barn. Två av brorsorna firar dock på annat håll, som vanligt, men det brukar vara så, så vi är vana vid det. Huvudsaken är att alla mår bra, har det bra och att vi har det trevligt tillsammans.

Julklappsbestyren igår gick utmärkt, trots farhågorna innan! Allt vi ville inhandla fixades och det var inte särskilt mycket köer eller folk! Skönt! Dock missade jag att köpa godis till kidsen, men det blir en snabb vända till Citygross, som har humana öppettider för butiksfolket i dag, 8-14. Annars är jag nöjd med att Maxi o Coop håller stängt både i dag o imorgon! Skönt för folk som jobbar där och bra att man återgår till "det gamla" i form av att bara fåtalet butiker är öppna på röda dagar.

Nu ska jag plocka lite i ständigt belamrade Beirut, sen blir det ihoppackning av saker och avfärd mot landet! Ha en riktigt god jul och en härlig dag, allesammans.

onsdag, december 23, 2009

Julklappsbestyr!


Usch! Idag blir ingen bra dag, jag känner verkligen det i lilltån! Vaknade alldeles för tidigt för att Cobran sjöng julsånger i trappan.. Där det ekar som mest.. Vågar inte ens tänka på hur grannarna känner för hans sångresurser... :o/ Sen fixade jag lite bankgrejor, och fick se att CD-on har dragit ytterligare pengar?? Jag beställde i fredags, för att sakerna skulle hinna komma till jul, och betalade glad i hågen allt med kortet. Sen fick jag meddelande om att de dyra sakerna inte skulle komma.. Dvs jag hade betalat drygt 1200kr för något som inte skulle komma.. Men pengarna skulle betalas tillbaka "inom några dagar".. I går och i förrgår drog de pengar för de billigare sakerna.. Som jag redan hade betalat i o m den dyra räkningen... Som jag inte fått tillbaka pengarna för.. M a o så har jag betalat de billiga sakerna två gånger och inte sett röken av återbetalning för de dyra sakerna som inte kommer.. Suck, dubbelsuck och trippelsuck! Vilka generaldårar de måste vara!! Nåja, sånt är livet.. Men om inte mina pengar kommer under dagen så kommer jag att bli Mycket Arg!



Så det var ingen bra start på denna dagen.. Cobrajäveln borde strypas, och CD-on likaså!

Å snart ska jag ut o trängas i julhandeln.. Phui.. Det blir INTE skoj! Men man får väl bita ihop och stå ut.. Jag vet delvis vad jag ska ha, men en del blir lite svårare.. Nåja, det löser sig nog. Å nu sjunger Cobra igen.. Idiotkatt! Han är helt blåst! MIN katt sjunger minsann inga sånger, han är snäll, lugn och timid! ;o)

Ha en riktigt bra dag!

tisdag, december 22, 2009

Dan före dag före dopparedan!

Operation städning pågår i Beirut. TT har tömt ut hela sin garderob i väntan på sortering.. Den väntan pågår och rummet ser ut som tre Beirut under tiden.. Tålamod krävs.. Snön ligger kvar och jag är nöjd med det! Igår var det bouppteckning efter mamma, sånt där är lite läskigt tycker jag.. Känns som man är o rotar i sånt man inte egentligen inte har med att göra. Man är dock tvungen.. Nu är den över i a f, och det är bra. Åkte ner till Brömsebro, där jag är uppvuxen, för att hälsa på pappa Benny o hans sambo. Mysigt! Synd att vi inte träffas så ofta, men det blir ju så ibland. Det är alltid så mycket som pockar på ens tid. Fick julklapp, alldeles för mycket!!! Jag trodde inte det var så mycket som det var, men tusen miljoners tack! Det blir en ny brödrost, en ny hushållsassistent och en ny makt till tv-spelet. Med "makt" menar jag kontroll.. ;o) Jättetack! :o)

Janssons frestelse utan lök är klar till brorsan o mamsens man (som fegar för lök! Knasbollarna), potatisgratäng som veggoalternativ till Janssons till kidsen är klar, kroppkakorna är klara och kvar återstår att tillaga skinkan samt en "vanlig" Janssons frestelse med lök. Ikväll ska jag se om jag inte lyckas övertyga mannen att vi ska susa förbi IKEA o inhandla en ny byrå till alla hans pryttlar i vardagsrummet. Den vi har nu är stooooor och fuuuuul och alldeles kaputt i lådorna p g a idogt användande. Vi får se vad han säger... ;o) Sen ska vi susa förbi Citygross o inhandla skinka o lite annat pyssel. Jag är så nöjd att läsa i tidningarna att såväl Maxi som Coop håller stängt hela julafton och juldagen! Tänk så skönt för de anställda! Känns som en återgång till "förr" när de röda dagarna i almanackan var just röda och folk hade tid för vila o ro. Samhället stannade liksom i några dagar. Det är bra, tror jag, annars rullar allt så fort så fort mest hela tiden.

Imorgon ska jag o kidsen in till stan o handla julklappar.. Phui.. DET kommer att bli snärjigt och fullt av folk.. BLÄ.. Men man får skylla sig själv, det har varit mycket utgifter och mycket de senaste månaderna, och imorgon är det löning. Så vi får bita ihop och trängas i julhandeln. Nåja, om jag fixar den sista maten o sista städet så har vi ju tid imorgon. Ingen stress, tack, det avstår jag gärna.. ;o)

Jag har fått lite fina julkort, som gjort mig mycket glad. (Näe, mina egna är INTE postade än.. Imorgon kanske..? Julen varar ända till påska ju! ;o)) Visst vet jag att omtanke o värme finns omkring oss i alla tider, men ibland, när man har haft det tungt o eländigt känns det som att ljuset i tunneln har dött ut och allt bara är grått. Då känns det extra mysigt att få en liten hälsning eller telefonsamtal! Och igår blev jag lite tårögd, när jag fick en personlig julhälsning med en fin önskan om ett bättre 2010! Tack, Lotta! Det värmde jättemycket! Och JISSES, jag kände knappt igen dig på bilderna!! Det händer grejer... BRA JOBBAT!!! Skitsnygga bilder! Jag har också fått den stora äran att bli ny ägare av Hester/Ester (en lång historia finns att förtälja runt Ester/Hester, men den orkar jag inte dra just nu!). Just nu är det en Ester, för ballarna har trillat av! Ester muntrade upp vårt liv rejält, och Wilma har kanat runt på Ester varenda dag! Tack, Helena! Du är en idol!!! Helena är den fantastiska julbocksmakerskan, www.millenniums.se
foto Helena Kivimäki

Nu ska jag fortsätta i Beirut, måtte Gudarna vara mig nådig och ge mig tålamod att stå ut med att tjata vidare på att de tre stora ska städa sina domäner (rum) och att den lilla håller sig stillsam och inte drar ut alltför mycket prylar igen.. Så kanske det blir lite julfint o städat i Beirut som varar över julen i a f..

Ha det gott allesammans och tack för alla som finns och bryr sig! Kramar!

lördag, december 19, 2009

Julstämning?


Cobrans söta tjej Honey på bild ovan! Jätterar och trevlig flicka, gillar typ och temperament MYCKET!! Det kan nog bli riktigt riktigt fina bebisar tror jag!! :o) Att Honey dessutom har trevliga ägare är ju inte helt fel heller, det blir kul att följa en ev kull!!

Julstämningen? Ja, den börjar nästan infinna sig.. Med god hjälp av The Pogues och Fairytale of New York.. Skitbra jullåt, kanske den allra bästa! Och även om gråten o saknaden finns där så tror jag nog att vår jul kommer att bli fin ändå.. Ibland slås man av saknaden något enormt, men vi klarar oss, mamsen har uppfostrat oss till att faktiskt försöka tänka på oss levande och minnas de döda med värme o glädje o saknad, men att ändå leva vidare.. Så är det bara.
Lite julklappar har inhandlats via nätet, o sonen har valt julklappar på Mediamarkt. Datamus med ganska många knappar o lysande tangentbord.. Cheezes... Sånt gillar han.. :o) Äldsta vill mest ha pengar, för att kunna köpa mobilen hon vill ha.. Trotsiga tonåringen vill ha presentkort på kläder och ny väska till sin mobil. Minstingen vill ha Petshop-djur.. O hus till dem.. Å Hello Kitty.. O filmer.. O en massamassamassa annat.. Jag tror nog att vi kan hitta på en del bra. Sen ska vi leka julklappsleken på julafton, alla har fått order om att köpa en present som ska vara "bra" för 50-100kr, och en värdelös (som man inte behöver köpa). Sen ska det spelas o dealas om julklapparna! Alla har varit superengagerade! Sen har jag nog kommit på vad jag ska inhandla till styvfadern aka mammas man.. Det känns bra. Han blir nog inte överförtjust, men jag tycker det passar bra ändå! :o)

Mitt i en julsång av Enya hajjade jag och de två äldsta till.. Det lät.. konstigt...? Ända tills vi insåg att Cobran instämde i sången! Å de grövsta... Han fullkomligt YLADE till Enya.. Inte till andra låtar som spelades. Så vi körde Enya igen, och då ylades det friskt igen.. Ska se om han går att spela in, det vore extremt skoj! :o)

Candy Big Fat Mama har lurat oss, precis som jag ibland har misstänkt.. Igår hörde vi ett misstänkt parningsljud uppifrån, och jag blev livrädd att Cutie våldtagit Coco Bängan eller Sharin (igen)! Nope.. Big Fat Mama rullade nöjt på golvet och var såååå kelig o gosig.. Jahapp.. Så då blir det bara tre kullar efter Cutie.. Eller? Näe.. Vi försöker en gång till och skjuter upp chippningen ett litet tag till.. Blir inte Big Fat Mama dräktig nu så får hon agera madrass till Maries hane Ninjo.. Å i så fall finns Cutie tillgänglig för en utomsocknes parning innan chippet sätts in..

Annars inget nytt på Vildhjärtas front, tycker det räcker med det som varit! ;oP

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära o kära! Kramar!

torsdag, december 17, 2009

Torsdagsjobb och vinter ute!

Ojojoj, vad snö! Härligt! Men i kväll har det blåst lite, det gillar jag inte. Jag gillar snön för att nätterna blir ljusa och inte så kusliga som på hösten! Jobbnatt 2, sen ledig 2 nätter o jobb en natt (söndag). I helgen blir det plock o styr inför nästa veckas jul. Har investerat i lite julklappar, äntligen! En rolig julklapp från vår bostadsrättsförening är att vi slipper betala månadsavgift i januari! *me like* Helt plötsligt blev det liiiiite mer pengar över, det är bra!

Cobrans date har kommit och det är full action inne på sonens rum, till sonens förskräckelse. Han är INTE nöjd med att ha sällskap av två lystna katter... ;o) Nåja, han får stå ut, vi brukar ställa upp rätt mycket på honom, nu är det payback-time! :oP Mannen är däremot supernöjd, Cobran KAN! Håller nu tummarna att det tar och blir bebisar om drygt två månader!

Nu ska jag jobba lite mera.. Ha det gott, ta hand om er och kramar!

onsdag, december 16, 2009

Nu är det inte många dagar kvar till jul..


Nu har snön kommit och jisses vad det snöar!! Det ligger massor av snö, men det är inte så kallt, så jag hoppas att allt inte töar bort. Jag har ännu ingen "riktig" julstämning, men jag tror att vi ska göra vårt bästa i helgen för att framkalla den. Vi ska pynta, plocka och göra allt vi bara kan färdigt i helgen så att nästa vecka ska kunna vara lugn och skön. Sen kommer nog julstämningen i sinom tid.. Vi får acceptera saknad och tomhet i vissa lägen, det är ju så när man förlorar någon nära o kär, och jag är fullt förvissad om att mamsen sitter i sin himmel och bara önskar att vi ska ha det bra.

Julkorten ska jag göra klart i natt när jag jobbar, så vi får väl se om de hinner fram till jul?! De ska ju postas också, och det är där jag brukar missa.. :o) De brukar ligga på hatthyllan i veckor innan någon förbarmar sig över breven och äntligen lägger dem på lådan. Jag är hopplös, jag vet.

Cobran får en (förhoppningsvis) het date i eftermiddag, och det har han verkligen längtat efter. Han har varit senare i utvecklingen än Cutie (som började leka hane redan i våras..) och först nu på senhösten börjat sjunga hankattssånger och berätta hur mycket han älskar flickor.. Flickorna här är dock inte imponerade. Häromdagen gjorde han ett "Krabat-hopp", dvs ett hopp från vardagsrummet o två meter bort för att sitta som en plåsterlapp på surtanten Loppan. Upptåget uppskattades inte, och Loppan var RASANDE! Han gör sina försök, den gode Krabatkopian! Om ni undrar vad vi menar med Krabatkopia så säger jag bara Drakborgens Krabat Gyldenlöf! Där har ni hanen som parade högt o lågt, samt på alla de vis, och som är FULL av upptåg av alla de slag, vilket vi ofta får se när vi besöker familjen i Drakborgen uppe i Stockholm! Och vi tycker nog att Cobran är en Krabatkopia. Han ser ut som Krabaten i många lägen, och han agerar som Krabaten. Cutie är däremot en riktig "Kalle Bakom", hästarna är inte riktigt hemma i hans huvud.. Häromdagen pep han, eftersom han inte fattat hur man tar sig upp PÅ torktumlaren.. Han kunde klättra in i den, men sen då? Matte fick hjälpa, precis som jag en gång i tiden fick visa Cuties Kalle Bakomkompis Bruce Viggesson hur man klättrar upp på saker. Nu fattar Cutie NÄSTAN hur man gör.. Inte helt intelligent, men han är ju så gudasnäll, lugn och go så att han verkligen är min katt! Husses Cobra är däremot husses Cobra, precis en sån katt som husse älskar! Pigg på upptåg men ändå kelig o gosig, och att han dessutom följer husse i hälarna vart han än går är ju inte mindre populärt.. Apropå Bruce Viggesson så mår han alldeles förträffligt bra, fast han bara har tre tår på ena baktassen. Han hoppar precis som förr, går som tidigare och kan t o m ta sina små springrundor i trappan då o då utan några som helst problem. Brucan mår helt enkelt bra, och det är jätteskönt!

Dompan har coolat ner sig och är en väldigt ... stadig... kastratdam. Hon är inte fet, men kraftfull, och hon är faktiskt enormt stor! En bjässedam! Vi vägde Cobran o Cutie häromdagen, eftersom Cutie har "hanat" sig rätt mycket och Cobran börjar bli hanig, och då vägde Cobran bra mycket mer än Cutie. Cutie väger nu 5,4kg och Cobran 6,1 kg. Cobran har också utvecklats superfint på sistone, han har längdat och breddat och nu är det bara lilla huvudet kvar som behöver den extra touchen av hankattsbredd. Han blir nog riktigt fin i slutändan även han. De har ju turats om i utvecklingen, pojkarna! Men mamma Dompan har gett fina barn, och med sina fina män Vigge, Maximus och Xeke har det blivit fantastiskt bra! Känns lite roligt att vi nu väntar bebisar mellan Candys dotter Kitty (Delfinia Daggkåpa) och Cutie, för i de stamtavlorna finns många av våra favviskatter! Kan liksom inte bli annat än goa och mysiga kattungar, sen får vi hoppas att typ och storlek blir som vi hoppas också! ;o)

Å så har vi då Big Fat Mama Candy.. Är hon dräktig eller inte? Jag TROR det, men faen vet.. Ibland misstänker jag att hon är skendräktig, trots att jag tycker att det känns som i a f två knölar, men jag vågar inte vara säker.. Nåja, vi får väl se, i sinom tid brukar de ju komma ut, barna.. ;o)

Wilmisen var med om ett äventyr igår. Hon skulle iväg med sin klass på lussefirande på ett äldreboende och på lappen stod att de skulle vara tillbaka på skolan vid 14.30-tiden. Jag cyklade därför mot skolan vid 14.20 och kom till ett tomt klassrum. Enligt Wilmas fröken var Wilma på fritids. Jag gick ner till Fritids, men där fanns ingen Wilma! Fritidspersonalen trodde att hon hade gått hem, för de hade inte fått ner henne med de andra barna! Usch... Kände oron komma krypande... Cyklade hemåt igen, och när jag är nästan hemma ringer en jobbarkompis från mitt jobb och berättar att Wilma ringt till jobbet o undrar om jag är där! Jag sa att jag nästan var hemma och tackade för att de pratat en stund med Wilma o lovat att ringa mig! Kom hem, och möttes av tårögd liten stumpa! "Jag ropade o ropade och visste inte vart du var mamma!" Vi hade gått om varandra på väg hem respektive till skolan och Wilma hade fått sluta redan klockan 14! Då hade fröknarna skickat hem henne! Smart... NOT! Man kan väl för faen inte skriva en tid och sen skicka hem ungarna en halvtimma innan den tiden? I så fall ringer man väl föräldrarna? Nähä, så funkar det inte, men guds nåd över de barn som råkar komma fem minuter för sent på mornarna, då jäklars! Jag blir trött på sånt. Ok om ungarna varit äldre, men de går i ETTAN! Som väl var så hade sonen och dottern snott hemmanycklarna så det var olåst hemma en kort stund, och därför kunde Wilma i a f komma in. Och ytterligare bra var att vi har skrivit upp mitt jobbnummer på kylskåpet, så dit kunde hon ringa. Nåja, Wilma skötte sig utmärkt i situationen, och gjorde mig stolt över sitt agerande! Men jag blir tjurig att man låter ungarna sluta en halvtimme tidigare än utsagt och att man bara låter dem gå hem utan att kolla med föräldrarna att det är ok när ungarna är så små.

Nu ska jag fortsätta plocka av lite här hemma och dammsuga samt torka golv. Det är inte riktigt och grundligt gjort på måååånga dagar.. bara slarvat över det värsta med dammsugaren.. ;o)

Ha en bra dag, kramar!

måndag, december 14, 2009

Utvecklingssamtal och trotsiga tonåringar..

Idag har jag varit på utvecklingssamtal med trotsiga tonåringen. Det verkar lovande. Som att ungen faktiskt trivs på skolan. Annars är hon mest oregerlig och otrevlig mot mig, typiskt trotsig tonåring på alla sätt o vis. Lyssnar inte, hugger direkt och är allmänt obstinat och tjurig med alla taggar utår. Men i skolan sköter hon sig, härligt! Mentorn verkar perfekt än så länge, sträng, tydlig och ändå vänlig och omtänksam. Dessvärre har TT samma lärare som Sonen i ett ämne, och gissa om hon har rester i det ämnet...? Japp! Mer regel än undantag, fast jag tycker inte det är så konstigt. Skriftliga läxförhör med tomma A4-ark som delas ut en gång i veckan för att ungarna ska skriva allt de lärt sig i ämnet funkar sällan på barn med bokstavskombinationer. Om det ens funkar ö h t.. Suck.. Nåja, förhoppningsvis får TT sin mentor i ämnet längre fram, hoppas det..

Kom hem, ringde mannen o berättade om samtalet, vi är bägge stolta o nöjda över TT:s omdömen! Sen lyfte jag luren igen, skulle ringa mamma.. Tänk hur dum man är! Att det inte går in i hjärnan riktigt, men det är väl gammal vana som styr, antar jag. Mamma hade blivit så glad, TT har varit ett orosmoment för oss alla ibland, så positiva omdömen har vi alltid haft stor glädje av. Denna glädjen får jag dock dela med andra än mamma, tyvärr. Lipade en skvätt. Igen.

Pratade med kidsen om julen, vi tar det soft i år. Gör så gott vi kan och försöker fokusera på att umgås och ha trevligt med familjen, med små medel. Det blir nog bra till sist. Jag ska förbereda lite inför julafton, och så delar vi upp arbetet emellan oss alla i familjen gällande maten. På vår lott står Janssons, omelett med svampstuvning, vita kroppkakor, hemmagjord sill och skinkan. Det tillkommer lite veggoalternativ till Äldsta också, som västerbottenpaj och annat smått o gott, men det känns som att vi hinner med utan problem. Ingen stress, alltså, skönt! Allt som går att förbereda ska vi göra i helgen, sen gör vi resten dagen innan julafton, förutom omeletten, som vi gör på plats. I helgen blir det också julklappsinköp, men eftersom vi ska hålla det på låg nivå så blir det ett fåtal julklappar. Vi blir nog nöjda ändå. Julen får bli lite på halvfart, men det är ok, och vi är alla överens. Julen var mammas högtid med julbord o mat och paket, så det kommer att bli väldigt tungt till o från, men å andra sidan måste vi vänja oss. Så är det bara.

Nu ska jag göra vita kroppkakor på prov, jag har slarvat bort mitt gamla recept, så det blir ett nytt.. Hoppas de blir goda. Jag gör även veggoalternativ på dem, så att Äldsta får några hon också.

Ha det gott allesammans, och ta hand om er o era nära o kära! Kramar!

fredag, december 11, 2009

Bilduppladdning!


Coco Bängan och Cobran slåss om att få ligga i tumlaren. Än så länge turas de om, men jag lovar att snart så kommer de att ligga där bägge två.. Knaskatter!

Jag är faktiskt inte på något bra humör just nu, så ni som vill läsa en glad o rolig blogg eller behöver uppmuntran behöver inte fortsätta läsa nu.

Jag är faktiskt väldigt irriterad. På allt i största allmänhet. Jag älskar min familj, den är det inget fel på, förutom att mina närmaste i form av man, barn och katter just nu har en förmåga att reta gallfeber på mig oavsett vad de gör. Stackars familjen! Jag har trevliga bröder, bra pappor även om de inte är "riktiga" och bra släkt i största allmänhet. Men vi saknar en individ i familjen, och det tomrummet blir ärligt talat bara värre o värre. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att vänja mig. Just nu har jag minst tio saker som jag vill prata med min mamma om. Som jag behöver prata med min mamma om, och inte med någon annan. Missförstå mig inte, jag har fina vänner, fin man o barn o fin familj, men jag behöver prata med MAMMA nu! Och det går inte, och det gör mig väldigt frustrerad och arg och ledsen. Tidigare har jag haft min mormor, som gick bort när jag var sjutton. Hon var fantastiskt fin o bra att prata med. Sen dog hon. Då hade jag min moster som var jättefin och underbar, men hon dog för några år sedan. Den som fanns kvar sist var mamma, hon var min mamma, och den som jag känt i hela mitt liv och alltid haft kontakt med i alla lägen. Vi har inte kunnat prata om allt, för hon har alltid varit min mamma och inget annat, men vissa saker har jag bara kunnat prata med mamma om. Hon har stöttat, hjälpt, funnits där, lyssnat och varit just en mamma. Nu är hon också död. Jag tycker faktiskt inte att det är rättvist. Och jag vet att det finns miljoners med människor som har det tusen gånger värre än mig och att jag faktiskt borde vara glad och lycklig för allt jag faktiskt har. Men det är ingen tröst och det hjälper inte. Inte alls. Och därför är jag arg, irriterad, ledsen, besviken och på ganska dåligt humör konstant för tillfället. Och tyvärr, det finns ingen eller inget som kan göra något åt det, men tack till alla som visar stöd, värme, kärlek och bara finns. Det betyder något även om det inte hjälper just nu!
Att jag sen dessutom har jävvligt ont i nacken, ryggen (fast det börjar bli aningens bättre just nu) och armen gör ju sitt till humöret. Jävvla skit! Som det känns just nu så tror jag att jag fått nån jävla inflammation i muskelfästena till nacke, axel, armbåde osv på vänstersidan. Och det moler o moler o moler och just nu känner jag för att gnälla över det också. Sen kommer den jävla julen och jag är faktiskt inte förberedd på den just nu. Jag har varken råd, lust eller känsla för att fira någon jävla jul. Så egentligen har jag lust att bara stoppa huvudet under täcket o sova hela julhelgen. Men det går ju inte, för de stackars barnens skull. Dom är det synd om, som har en mamma som hugger som en cobra vid minsta tjafs, som inte orkar städa eller plocka just nu och som helst undviker all form av hushållsarbete eller annat, och som främst av allt bara vill sitta o spela farmen på Fisboken. Stackars barn, men jag är ledsen, just nu försöker jag bara tänka på mitt favvismantra från filmen "Hitta Nemo" när Doris sjunger "Fortsätt simma, fortsätt simma!". Och jag försöker fortsätta simma, men havet är för mig väldigt tomt o ödsligt och jag vet inte hur långt jag orkar simma. Men jag kommer inte att drunkna. Jag är stark. Men just nu behöver jag få vara arg, ledsen och besviken och jag behöver tid för att lära mig att leva utan mamma. Så är det bara, vare sig jag vill eller inte. Håglösheten lär väl hänga i ett tag, tyvärr. Nåja, idag har jag i a f lagat middag själv, spagetti med såväl vanlig som vegetarisk köttfärssås. Annars har jag faktiskt ärligt talat inte gjort så mycket mer än pratat med kidsen lite, tvingat TT att plocka ur diskmaskinen och kollat en stund på Idol innan jag cyklade till jobbet. Det får vara så.


När Cobran inte ligger i torktumlaren (för att Coco Bängan ligger där eller för att den är i gång) så älskar han att ligga i korgen med torr tvätt som ska vikas. Gissa om den blir full av katthår??

Nu ska jag ägna resten av natten åt att jobba. Med min eländiga armjävel. Tycker faktiskt synd om mig själv, och det tänker jag göra ett litet tag. Å så ska jag vara arg ett tag till, men sen får det vara bra. Och fr o m imorgon när jag stiger upp efter min sömn så ska jag göra mitt allra allra bästa för att komma i julstämning och försöka hitta mer energi, lust o ork. Sen får vi se hur bra det går med den planen. Men jag ska i a f göra ett försök.


När Bängan inte sover i tumlaren ligger hon gärna raklång i husses säng...

Ha det gott allesammans, tag hand om er och era nära o kära o kramar. Ursäkta att jag är sur och eländig, men jag kan ärligt talat inte hjälpa det.. Och det går över, hoppas jag! ;o)

Lussefirande och Djävulsmamman från helvetet..

Idag har nog varit min riktiga djävulsdag.. Jag sov länge, med vanliga mått mätt, men inte tillräckligt länge för att vara riktigt utvilad inför natten. Nåja, jag hinner väl slumra till en timme eller två på kvällen, trodde jag.. Tji fick man.. Hämtade Wilmisen på skolan strax innan ett, sen skulle jag börja plocka av lite hemma.. Wilmisen var ganska upprörd, en klasskompis hade anklagat henne för att ha stulit kompisens Petshop-djur.. Wilma bedyrade sin oskuld och berättade att hon hade andra pets än tidigare för att hon o hennes bästa kompis hade bytt. Den andra kompisen skvallrade då till fröken o lipade o sa att Wilma hade tjuvat pets. Wilmisen upprörd. Wilmisens bästis berättade att det var som Wilmis sa att de hade bytt o att W därför hade andra pets än tidigare, bestulna kompisen tjatade ändå om att Wilma var en tjuv.. Suck.. Sen hittade bestulna kompisen sina pets ute vid lekplatsen, hon hade glömt dem ute. Hon glömde visst be om ursäkt till Wilmisen också, som vanligt.. En del ungar är bara tooo much, och det är inte första gången den ungen ger sig på min unge. Snart får hon en rak höger! ;o) Tur att Wilmis ändå är stabil och tar det med hyfsad ro..

Pling på dörren, och där stod Susanne, en kattkompis.. Javisst ja, jag lovade ju att komma o hälsa på henne o titta på om hennes katt verkade dräktig eller inte.. Bytte snabbt om o sen åkte Wilma o jag hem till Susanne, näe, katten är nog inte dräktig. Innan vi åkte kikade vi på Candys tuttar, som är större än vanligt o pälsen delar sig runtom, men ena dagen är de rosa o nästa dag är de vita.. Är gammeltanten dräktig eller ej, ja, det är verkligen frågan..? Hon är fetare än någonsin, så förhoppningsvis klämmer hon ut några kattungar strax innan nyår.. Men säker är jag inte!

Hemma igen tittade Wilma på film, Äldsta bakade sin 598:e kladdkaka och så småningom kom Trotsiga tonåringen och Sonen hem. Sonen var trött o seg, men det är inget ovanligt. Han verkar konstant som en haschpåverkad lirare, allt går liksom på halvfart, lite sävligt sisådär.. Trotsiga tonåringen var på sitt vanliga humör, och jag var dessutom på henne för att Photoshop inte funkar på min dator.. Vem satt där sist? Jo, TT.. Sen skulle jag skriva ut kort till julkorten som jag hoppas få iväg i år (de kommer lagom till påsk om någon undrar vart de tagit vägen...) o då strulade skrivaren. I vanlig ordning räcker det att mannen visar sig hemma så funkar all teknik som vanligt. Den här gången blev det ändå fel med mina utskrifter och jag kände irritationen växa. Sen blev det inte bättre av att Äldsta ville ha hjälp med att hitta sin bikini, som vi bägge trodde att TT lånat tidigare i höst.. Näe då, TT hade inte lånat någonting.. Oskyldig som ett litet lamm.. TT travade iväg till en kompis, och Äldsta o jag gav oss ut i förrådet för att leta om bikinin möjligen slunkit med bland sommarjackor o sånt.. Förrådet är ständigt kaos, och vi hittade till slut sommarsäcken, men icke någon bikini. Äldsta började då rota i TT:s enligt henne själv "nystädade" garderob... Städad vet jag inte, allt låg intryckt huller om buller.. Suck.. Hittade bikiniöverdelen men ingen underdel.. Dubbelsuck.. Det oskyldiga lilla lammet var kanske inte så oskyldigt trots allt..

Mannen kom hem strax efter fem och vid tjugo över gav vi oss iväg till skolan för att Wilmisens skola hade lussefirande. Tröttsam tillställning med många dryga föräldrar som skövlar sig fram för att just de ska se bäst. De längsta personerna ställer sig demonstrativt längst fram och hur mycket ser alla andra då? Inte nog med det, man blir nästan omkullsprungen av alla fotograferande galningar, som dessutom alltid, varje år, lyckas sparka ut marschallerna.. Sonens nya skor är därför numera rosaröda istället för svarta. En del är helt enkelt inte riktigt kloka, saknar de fullkomligt hyfs och normal hänsyn, eller?? Höll också på att bli omkullsprungen av Mycket Viktig Pappa (enligt honom själv) som helt sonika försöker gå ÖVER folk istället för förbi dem.. Helt makalöst, jag blir lika irriterad varje gång jag stöter på så många bufflar på en o samma gång.. Grrrr...

Wilmisen skötte sig fint, sjöng bra, drack glögg och allt gick bra med Äldsta o Sonen samt mannen o mig som sällskap. Kom hem, då ringde mannens telefon igen. Nytt datajobb åt vänner, helt ok. Sedan var han tvungen att åka tillbaka till jobbet o då var det goodbye för sovstund för mig.. Suck.. Gick in till sonen för att påminna om att han måste lämna in sin svenskauppgift imorgon för att få betyg. Sonen sitter vid sin dator, i sin datastol med headset o allt på och SOVER!! Fullkomligt förvirrad när jag väcker honom! Jag tror att han är i en annan dimension än vår just nu och sedan en tid tillbaka. Är han en alien månne?

Bråk mellan TT som kom hem med kompis, samt Äldsta, som var sur över bikinin.. Suck. Äldsta dessutom frustrerad dels för att hon var tvungen att åka till simhallen imorgon, plus att hon ska lämna in ett stort historiaarbete.. TT skulle skriva ut bilder med en kompis, som visst blev kvar vääääldigt länge. Mannen kom hem lagom för att skjutsa mig till jobbet och imorgon ska W vara på skolan vid HALV åtta.. Det blir spännande att se hur bra det går..

Själv kom jag till jobbet och hade larm, larm och åter larm.. Nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig, för idag är inte någon bra dag. Alls.


Jag har ingen julstämning, ingen ork och inte någon lust med något än att gå o lägga mig o dra täcket över huvudet i en vecka. Minst! Jag har ont i nacken, ont i ryggen, ont i bröstet, ont i vänstra armen och förmodligen cancer överallt, en begynnande hjärtinfarkt och hjärnblödning o en massa andra sjukdomar. Jag blir alltid hypokondrisk när jag får ont, och alldeles särskilt nu. Men å andra sidan är det inte mycket jag kan göra åt de, så det är bara att härda ut. Går det inte över får jag väl uppsöka farbror doktorn. Just nu lever jag i a f. Så jag får väl vara nöjd med det, eftersom mitt liv är så grymt fantastiskt roligt just nu.. Not...

Nu ska jag jobba. Ha det gott allesammans, ta hand om er och simma lugnt i den ankdamm som kallas livet...

söndag, december 06, 2009

Seg lördagsnatt..

Jag borde verkligen inte klaga. Det är ok program på tv, alla sover sött och jag är ensam vaken på jobbet. Städuppgifterna är nästintill klara, stryktvätten är fixad, så varför gnäller jag om att det är segt? Jo, jag känner mig så där segt tråkig i huvudet. Har sovit gott, även om jag fick gå upp o hjälpa Wilma ett par ggr.. Mammagrisen! :o) Sen lagat mat, o varit nästan ensam hemma. Mannen o Wilma har vilat på soffan, Maja har varit hos kompis, Sacke hos kompis o Linn hos kompis! Tomt! Har massor av måsten men ingen lust eller energi att utföra dem.. Nåja, sånt springer ju inte ifrån en, men ändå.. I torsdags var vi på julfest, och vi kan väl snällt säga att det är tur att inte jag o frk Jonsson Arbetskamrat ger oss ut alltför ofta. Vart tredje eller femte år brukar hända nåt, och den här gången var vi... Ganska praktfulla, för att vara ärlig... ;o) Nåja, det dröjer nog minst tre år till nästa gång vi gör skandal, så vi bjuder väl på det! :oD

Annars inte mycket nytt. Livet är som vädret just nu, gråkallt, duggregn och inte så särskilt roligt... Imorgon ska vi ner till mamsens man och äta middag. Det blir trevligt, men det är fortfarande ett stort hål inom mig av saknad efter mamma.. Jag tror det är därför allt i livet känns som på halvfart just nu..

Ha det gott o ta hand om er!

onsdag, december 02, 2009

Höstens fruktade utvecklingssamtal är äntligen avklarat!

Sonen har haft utvecklingssamtal idag. Ständig källa till oro, både hos honom och mig, vi vet vad som kommer att ältas, men i vanlig ordning kan vi inte göra så mycket åt det. En del skolvärldar är helt enkelt inte anpassade för oss, så är det bara... Sonen är klipsk och intelligent. Men han har klara problem med automatiseringsförmågor, koncentration, fokus, struktur och att sköta läxorna. Koncentrationen och brist på automatiseringsförmåga gör att sonen inte skriver tillräckligt mycket i något ämne.. Tider har han också JÄTTESVÅRT att passa och återigen har han ungefär en miljon rester i sina hatämnen (läs "hos sin hatlärare")... Glömmer han inte böckerna så slarvar han bort frågelapparna, minnet är som en teflonpanna, allt halkar bort utom det han lär sig när det diskuteras och resoneras.. Han passar helt enkelt inte in. Genomgående fantastiskt betyg på närvaro, han har INGEN ogiltig frånvaro, dvs han skolkar inte trots minst en eller två utskällningar av lärare i veckan.. Han får också genomgående och hos alla lärare jättefint betyg för att han är artig, trevlig, tillmötesgående och sympatisk som person. DET gör MIG stolt! I alla praktiska ämnen som gymnastik, musik och hemkunskap har han bra betyg.

Just nu känns det som att vi fortsätter härda ut. Utskällningarna av sonen mitt framför hela klassen har tack o lov försvunnit, de förekom annars ungefär en gång i veckan när alla hans klasskamrater frågades ut om hur jobbigt de tyckte att det var att han var den han är.. Under 2 års tid. Inte skoj som mamma att höra om dem, men sonen är en synnerligen snäll och godmodig själ. Han bär det inom sig och förlåter. Försöker skärpa sig, trots att hans förmågor inte räcker till. Jag tror att vi är helt eniga om att han uppfyller samtliga kriterier för en bokstavskombination, men han vill inte gå igenom en utredning. Det är helt ok, för det hjälper knappast i skolan ändå, vilket vi vet av bitter erfarenhet från hans syskons håll.. I nästa vecka ska jag följa med o diskutera hans hatämnen med den läraren. Konstigt nog så var de ämnena några som han hade lättast för fram tills han fick denna läraren. Han hade BRA betyg i dem, nu har han icke godkänt. Varje lektion kommer skriftliga läxförhör när ett tomt A4blad läggs framför varje elev med ordern att nu ska de skriva allt de läst på om "ämnet". Tjena mittbena, det är som att slita av en synskadad person glasögonen, slita ifrån en rullstolsbunden sitt fordon o ändå begära att de ska klara sig bra. Eller som att trycka in i huvudet på en tonåring i känslig ålder att de är totalt intelligensbefriade... För det känns lite som att det är så hela sonens högstadietid har varit hittills. Ingen förståelse, ingen tolerans och bara skit. Men vi är starka, som tur är, och sonen vet att vi tycker att han är bra. Han har allt stöd han kan få hemifrån! Tack o lov för det, men jag är ändå djupt imponerad av att han inte ger vissa lärare en rak höger. Det hade jag gjort, med tanke på allt han har fått utstå!! ;o) Synd att inte en del lärare har betygssättning från eleverna, för om jag skulle betygssätta hans lärare så är det nog många som skulle klassas som mobbare och opedagogiska.. ;o)

Ikväll har vi julfest på mitt jobb, så Wilma har dammat av sin tomteklänning och jag ska duscha, sen bär det iväg.

Ha det gott allesammans o ta hand om er! Kramar!

tisdag, december 01, 2009

FANTASTISKA nyheter!


Det var en gång en familj som skulle ta en kull på sin katthona. Till pappa valde de en stor o snäll lejonkung, och så kom de små barna. Familjen hade bestämt att en liten flicka skulle stanna. I kullen kom det två vackra flickor, och två vackra pojkar. Den ena vackre pojken var blåmönstrad, och hela familjen var enig! SJÄLVKLART skulle den lille blå stanna! Han var en alldeles underbar liten unge! En dag blev familjen sjuk, och alla utom mamman var sängliggande o behövde tas omhand. De små kattungarna fick mindre tid, och då visade det sig att den lilla blå pojken också blev magsjuk. Ingenting ville stanna kvar i honom och han gick ner massor i vikt och var snart bara en liten tunn skelettkatt. Han fick åka till veterinären, som berättade att den lille blå hade en obotlig sjukdom som skulle göra att han inom kort dog. Familjen grät. Och grät.. Men kämpade vidare med sin lille dödssjuke kattpojke. Efter många dagars kämpande och många dyra turer till veterinären så kom så en dag att den lille kattpojken orkade sitta upp! Och han lekte! Och han bajsade små korvar istället för illaluktande vätska.. Den lille kattpojken blev mot alla odds frisk!!

Kattpojken växte och fick åka på mååååånga utställningar med goda resultat. Han var kanske inte den största vinnaren i andras ögon, och inte helt perfekt, men i familjens ögon var han alltid den bäste! Och han tog livet med ro, visade alltid sin vänliga och fina sida, tog det lugnt i alla lägen. Ibland brukade han som fertil hane sitta o titta på sina konkurrenter på bänken brevid matte. Den blå pojken hade inte så mycket spring i benen, så han satt gärna kvar o funderade o filosoferade. Han var den bäste vän man kunde tänka sig!



Den blå kattpojke blev till slut en kattman, och fick träffa en vacker tjej! Tillsammans med henne fick han 6 barn och en av hans döttrar fick flytta hem till pappa! Lycka! Sen blev han kastrerad och om möjligt ännu coolare.



Så en dag hände det som inte får hända. Familjen upptäckte en stor varböld på ena tån på honom! Han fick åka till veterinären, som misstänkte att han fått en cancertumör... Tån opererades bort och så blev det väntan på provsvaret.. I värsta fall hade det kanske redan spridit sig??! Familjen grät o grät o var alldeles förstörda. Katten själv tog det med ro, och tröstade som vanligt sin familj med nosbuffar och kel. Så en dag fick familjen besked, och det visade sig att kattpojken hade en godartad tumör, ingen cancer, ingen spridning, bara en tå mindre. Nu grät familjen igen, men av lycka!! Och nu hoppas de innerligen att den vackraste och snällaste o goaste katten som finns verkligen får leva lycklig i minst hundra år till! Hans namn är Bruce Viggesson och vi älskar honom såååå mycket!

måndag, november 30, 2009

Jesus, Maria o Josef.. O Birka..!


foto Tina Ackelid, tusen tack!!

Ja, det blir sällan som man har tänkt sig, det vill jag verkligen lova! O tur är väl det ibland.. ;o) Vi åkte upp till Mats o Kattis i Drakborgen i fredags, och jag hade lätt ångest.. Cutie har tappat sin päls, börjar bli hanig o mager över höfterna och är väl kanske inte riktigt i kondition. Brorsan Cobran börjar däremot ta sig bra nu, och jag önskade att jag istället hade haft med honom. Men nu var det Cutie som behövde sin träning, o eftersom han dessutom låg ett cert efter Cobran så hoppades jag att vi kanske skulle vara ensamma o kanske få nåt litet cert.. Det var förhoppningen. Men jag TYCKER att Cutie är bra tekniskt, han har fina fördelar ändå, så jag är ändå stolt över honom i alla lägen. Det kändes dock aningens surt att "ta fel katt" med sig, men så blir det ibland. Och gosse, är jag glad att jag gjorde det eller?! :oD

På lördagen hade han två konkurrenter, bägge såg fina ut, den ena imponerade mest med en finfin storlek och bra päls, även om han också var kort i kragen för dagen. Nåja, vi fick en strålande bedömning på Cutie och han vann klassen o certet. Sen var dagen slut hos den domaren, hon föredrog en annan hane och honan tog bäst i varianten. Dagen var trevlig och vi fick kärt besök av allra goaste Häxan, vilket var superkul!! På kvällen somnade vi tidigt, för att på söndagen kliva upp tidigt o åka till utställningen igen. Då hade Cutie en konkurrent, samma som han vunnit över dagen innan. Han vann sitt cert. Sen vann han BIV! Och ett tag senare blev han även NOMINERAD!! Jisses amalia, jag höll på att dö, och tårarna flödade!! Domaren ÄLSKADE Cuties profillinje och översåg med att han var tunnpälsig och sa att han är så pass mycket yngre än konkurrenterna så att det var ok. I panelen senare hoppades jag att få en röst, men först kom spridda skurar på de pälsade och vackra pojkar som konkurrerade med honom, o en fick t o m tre. Men den som vann fick fyra, och DET VAR CUTIE!!!!!!!!!!!!!!!!!! CUTIE BIS!!! Oh my God, liksom! DET hade jag ALDRIG trott!!! Jätteglad för alla gratulationer, tusen tack, och jätteglad för att min finaste bebis fick så fina omdömen av alla! Jätteroligt, jag finner knappt ord! T o m mannen fick en liten tår i ögat av händelsen, det ni! Det var STORT!

Nu måste jag ta hand om min farm på FB.. Ha det gott allesammans och tusen miljoners tack för alla grattis till vår pojk, det var superkul att det gick så bra för honom!

Kramar!

onsdag, november 25, 2009

Tisdagsblogg, snart Birka kattutställning!



Jag har inte skrivit på ett tag, av förklarliga skäl. Jag har haft en del att göra, och att farma på Facebook är en betydligt mer krävande sysselsättning än man kan tro! Jag har garvat åt farmarna i kattgänget tidigare, tyckt att de var tramsiga, men nu är jag också fast! Tänk att ett så enkelt o fånigt spel kan vara så himla kul?! Ofattbart! ;o)

I fredags var mammas minnesgudstjänst. Det var både jobbigt och inte. Kändes skönt med så många goa o fina vänner o släktingar runt henne, och att alla visade hur mycket hon betydde för dem. Samtidigt har inte saknaden riktigt kunnat sjunka in än. Det känns som att hon när som helst ska komma ut i köket och säga nåt till mig. Känns som att telefonen när som helst ska ringa och det är hon. Jag kan helt enkelt inte fatta att hon är borta. Vissa dagar får jag enorm gråt i halsen och ögonen fylls av tårar just för att vetskapen om att hon är borta slår till. Men jag har alltid varit en lipsill, så det är inte så konstigt. Och mamma var stor i mitt liv, så är det bara. Saknaden kommer alltid att finnas där, det är bara att lära sig leva med den.

Mitt i allt sorgearbete så pågår livet. Och det är trots allt härligt! Om man betänker alternativet..

Är inne på jobbnatt 2 av tre, imorgon ska en glad skara arbetskamrater äta middag på restaurang, minsann! Jag ska också med, och ser fram emot alla tapas! Mmmmmm...

På fredag laddas bilen och vi drar upp till Stockholm för att hälsa på Kattis o Mats. Det ska bli jättemysigt! Kattutställning i Nacka bägge dagarna med en av killarna, dessvärre är han extremt hanig och tanig just för tillfället, men sin träning på utställning behöver han ändå. Min målsättning är att han ska sköta sig och att vi ska ha trevligt. Har vi tur och sämre motstånd så kanske han t o m kan plocka nåt cert. Det vore trevligt! :o) Men jag räknar inte med det.. Hans pappa däremot kan ta titel, DET hoppas vi! :o)

Annars händer det inte så mycket i våra liv, tack o lov. Vi jobbar, umgås, sover osv. Så dagens blogg blir en tråkig en.. ;o)

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kanske vi syns i Stockholm på Birkas utställning?

Kramar!

torsdag, november 19, 2009

Torsdag o tacos!


Har jobbat en natt, men är ledig i natt p g a minnesgudstjänsten för mamma imorgon. Jag känner mig piggare och behöver komma tillbaka till livet trots sorgen efter mamma. Vi har sörjt och mått dåligt och varit spända så länge att kropp o själ såklart tagit stryk, men det är bara att bryta ihop o gå vidare..


Ikväll blir det tacos och avstädning samt koll av vilka kläder alla ska ha på sig imorgon.


Undrar fortfarande om Candy är dräktig.. Hon är så fet att det är svårt att känna någonting.. Nåja, det visar sig väl..


Igår skulle jag säga godnatt till Wilma o Sacke, som kollade på film. Gick in dit stax innan nio och hittade ovanstående scenario.. Visst är de söta?!

Ha det gott o ta hand om er alla, kramar!

tisdag, november 17, 2009

Fisboken..

Ok, jag erkänner. Jag tyckte att jag behövde ägna mina vakna timmar åt sysselsättning, och istället för att städa livet ur mig (vilket i o för sig hade behövts.. :o/) så valde jag att efter mången påbackning gå med i fisboken alias Facebook.. Känns lite läbbigt, men samtidigt så har jag nu en alldeles egen liten värld (Yoville) och en egen farm (Farmville) så jag är rätt nöjd ändå. Min tid är än mer upptagen med att så, plöja, skörda o sen så igen osv. Det är bra att hitta saker att lägga tankeverksamhet på istället för att sitta o lipa.

Tomrummet efter mamsen är nämligen stort. Väldigt stort. Vi har hörts av i stort sett dagligen väldigt många år, och om vi inte har hörts dagligen så i a f flera ggr i veckan. I söndags fyllde Wilmisen 7 år, och saknaden efter mamma blev än större då. Jag gick omedvetet o väntade på att hon skulle ringa hela dagen. :o( Jag vet att tomrummet kommer att vara stort resten av mitt liv, men jag tröstar mig med att jag i a f haft glädjen att få ha en så fin mamma i mitt liv. Bättre att älska o sörja än att aldrig älska..

Delfinia/Kitty är kanske dräktig. Candy är kanske också dräktig. Och den lycklige (?) fadern är Cutie.. Om bägge damerna är dräktiga så rinner Cuties tid som fertil ut. Han har redan fått två finfina kullar, och med två till så lär det bli ett chipinplantat framöver för hans del. Då blir han förhoppningsvis mer fokuserad på mat och mindre på prat. Cobran har ännu inte fattat att han är hane, han leker o stojar som värsta kattungen, så vi får se när han blir mer hanig.. ;o)

Nu ska jag hjälpa dörrgubbarna. De ska tillfälligt byta ut vår ytterdörr, som ska få grå färg istället för grön, och jag tänkte se till att ingen katt slinker ut under dörrbytet.

Ha det gott, ta hand om er och kramar till er alla!

lördag, november 14, 2009

Lördagsuppdatering..

Idag steg vi upp ganska sent, men åkte sedan ner till landet. Först stannade vi till hos fostersyster och hälsade på hennes husisar o lämnade lite mat till dem. Våra fisförnäma katter gillar inte Eukanuba, men förhoppningsvis faller detta de två vackra, svarta husisarna i smaken! Åkte vidare till huset, där brorsor med respektive och mamsens man väntade. Vi hade bestämt att plocka i ordning mamsens garderob, och den var gedigen, vill jag lova... Själv är jag inte någon klädmänniska, men mamsen var piffig och hade mängder av kläder, skor o annat. En del kom till användning av oss och en del skickade vi till Emmaus Björkå. Mannen och syrrans sambo fick stå för maten, med bistånd av mig o min ena lillebror. Fläsk, potatis o löksås med rårivna morötter, jättegott. Vi hade trots det tråkiga uppdraget en trevlig dag tillsammans, pratade, skrattade och mindes. Det kändes mitt i allt elände skönt. Vi bestämde att vi ska fira jul i hop nästan som vanligt. Enda som inte är med är mamsen, och det gör ont, men så är det. Vet att hon säkert är lycklig i sin himmel över att vi trivs tillsammans och planerar tillsammans trots att hon är borta.

I fredags fick jag mycket kärt besök av min första pappa! Han är och förblir min pappa som har alla minnen från min barndom förutom de allra första. Tack för besöket, trots tårar och allt så blev jag mycket glad och jag är glad att han finns och har gett mig så oerhört mycket. Det värmer! Hoppas vi kan träffas snart igen.

Som bebis var jag o mamma ensamma, min biologiska pappa och jag träffades första gången när jag var typ 12-13 år. Jag har alltid vetat om att min biologiska pappa finns osv, men vi har ändå aldrig haft riktig kontakt av olika anledningar, dock inte några konfliker osv utan det har liksom inte blivit så. Han har sitt liv och jag har haft mitt, vi har aldrig levt ihop och aldrig varit nära. Istället fick jag en annan fadersgestalt och han kom att betyda allt som en pappa gör för mig. Och gör fortfarande. Vi ses bara alltför sällan, men det är så det blir ibland när tiden går och alla är upptagna på olika håll osv. Jag har ändå alltid vetat att min "pappa" finns där för mig. När han och mamsen separerade så fick han såsmåningom en ny sambo (helt fantastisk människa som jag tycker mycket om!) och hennes två barn. Tillsammans fick de en dotter, som är jätterar.

Mamsen å sin sida träffade sin man, som hon fick mina bröder med. Då tillkom även liten plastbror och stor plastbror samt fostersyster såsmåningom. De betyder alla jättemycket! Mamsens man är pappa 2. Så trots att min biologiska pappa och jag inte haft så mycket kontakt har jag aldrig lidit brist på kärlek, omtanke och omsorg på något vis från pappahållet. Tvärtom anser jag mig vara en synnerligen omhuldad person, tack o lov!! Jag är glad att ha två superfina pappor som jag är jättestolt över, tack pappa 1 och pappa 2 för att ni finns! Ni är bäst!

Ikväll när vi kom hem så väntade en smärre chock.. Min biologiska pappa ringde!!! Cheeezes! Senast vi pratades vid var nog för femton år sedan, och vi har nog inte träffats på i a f 23 år.. Eller nåt.. Jag minns faktiskt inte.. Nåja, jag har inga som helst problem med det, men lite nyfiken på honom o mina biologiska halvsyskon är man såklart ibland. Syskonen har jag träffat senare, men kontakterna har runnit ut i sanden av olika anledningar. Så blir det ibland. Min biologiska pappa hade lite samvetskval att han inte hört av sig, han hade lovat mamma för tre år sedan att höra av sig till mig. Idag hade han läst hennes dödsannons och bestämt sig för att ringa. Tack, omtanken värmer, och bättre sent än aldrig. Det var faktiskt väldigt rart tänkt, och visar på omtanke tycker jag. Min biologiska pappa känns inte som en pappa, jag har ju redan två fantastiska pappor på alla sätt o vis, men han verkar vara en varm, sympatisk och snäll människa, det är ju bra genetiskt sett, om nu sånt ärvs genetiskt, vilket jag tror!? Av förklarliga skäl är vi dock inte nära, och jag far varken illa eller annat av att ha eller inte ha kontakt med honom. Vi känner ju liksom inte varandra.. ;o) Inga problem eller tankar från mig för det, att älta det gamla är inte min stil. Jag har alltid varit omhuldad från alla håll o kanter, så jag äger ingen bitterhet angående min härkomst eller biologiska föräldrar osv. Jag tror inte på att ångra en massa eller att leva o ha dåligt samvete. Alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Med vissa små undantag. ;o)

I fredags ringde också min favvismorbrors snälla o rara fru. En underbar människa på alla sätt och vis, som fått utstå livets prövningar på ett sätt som jag inte önskat någon. Men go och omtänksam är hon, och jag är så glad att hon ringde! Vi grinade lite ihop och pratade och jag ser fram emot att träffa henne igen, trots att det blir på en så trist plats som mamsens begravning. Nackdelen med att mamsen är borta är att jag måste ta tag i mina släktingar på hennes håll lite bättre, jag har alltid förlitat mig på mamsens info. Nu måste jag själv ringa mina mostrar o morbror då o då, det får jag inte glömma. För de är fantastiska människor som jag är glad att känna o ha i mitt liv.

Nåja, en fredag o lördag full av tankar har det ändå blivit, och jag är säker på att mamsen ler i sin himmel. Jag tror innerligt att hon nu har det bra, och är den finaste av alla änglar. Jag känner fortfarande av hennes omtanke o kärlek.

Ha det gott allesammans o ta hand om er! Kramar!

fredag, november 13, 2009

Märklig trötthet..

Det har gått några dagar, och gråten finns där mest hela tiden, men samtidigt så är jag ändå inte ledsen fast jag är det.. Låter det konstigt? Jag har så mycket konstiga känslor just nu.. Ibland känns det helt overkligt alltsammans, samtidigt vet jag att våra liv just nu genomgår en enormt stor förändring. Vår mittpunkt, vår skyddsängel och vår mamma är ju borta, men vi måste leva vidare med alla goda minnen och ihågkomster. För det är ju så livet är, det förändras hela tiden vare sig vi vill eller inte. Det som känns bra för mig är ändå att mamma inte far illa längre, att oron (som man ständigt har gått med sedan hon fick besked om att hon hade cancer) har klingat ut och att man ändå är tacksam över att hennes sista stund i livet var just hemma tillsammans med sina närmaste. Hon fick ett jättefint slut, och vi hade förmånen att få visa henne precis all den kärlek och omtanke som hon förtjänade. Men det är tomt. Fruktansvärt tomt. Mamma har ju varit en så stor del i våra liv och det är jag innerligt tacksam över, och vet att det är en enorm förmån! Hon har gett oss så mycket under alla år, och verkligen gjort sitt yttersta för att hålla samman familjen oavsett vad som hänt. Alltid ställt upp och funnits där. Men nu gör hon inte det längre, och det kommer att ta tid innan jag fattar det. Att man inte kan ta upp luren och ringa henne o berätta. Men samtidigt är det mest egoistiska tankar från min sida, mamma var svårt sjuk och behövde sin ro. Och oavsett hur livet slutar så är det ändå ett avsked som måste göras förr eller senare. Jag vet att mamma inte skulle ha velat att vi alla bröt ihop och deppade, hon var en synnerligen praktisk människa i det fallet! Jag kan nästan höra hennes röst när hon läxar upp mig och säger att jag får rycka upp mig. Men sorgen har sin tid, och bearbetningen sin, och alla har vi olika sätt att hantera dem. Det viktigaste nu är att fortsätta älska och bry sig om sina nära och kära och ta livet som det kommer. Och det finns, som alltid, de som har och har haft det mycket värre. Det är ändå en tröst att vi alla kunde vara hos mamma sista stunden i livet, och att hon visste det. Det är en tröst att alla våra värsta farhågor om att hon skulle bli förändrad som personlighet inte föll in, in i det sista var hon verkligen mamma. Tack för det. Nackdelen med att älska någon och att ha fått förmånen att bli så älskad och omhuldad är att det blir fruktansvärt tomt och fattigt utan denna person. Men nu är det som det är.

På lördag ska vi hem till huset igen och hjälpa mamsens man att ställa iordning, men redan nu har faktiskt alla de dåliga sakerna försvunnit i form av alla anpassningar med säng, toastol osv. Kommunen var snabb att ta bort, tack o lov. Han vill inte bli påmind om sjukdomstiden, han vill minnas mamma när hon var pigg o frisk. Det gör han rätt i, det bör vi nog alla göra. Han levde alla dagar med mamma, och jag kan inte ens föreställa mig hur tomt han måste ha det! Mina syskon finns där, på nära håll, tack o lov, och kan stötta och sällskapa. Barnen tar det bra, jag tror det var skönt för dem att finnas med när mormor dog. Det var en fin stund trots att vi grät och var ledsna efteråt. Nästa fredag ska vi ha minnesgudstjänst i kyrkan.

Jag sover extremt mycket. Jag blir jättetrött redan klockan 22 och lägger mig, hinner läsa ett fåtal sidor innan ögonen går igen och orkar knappt upp ur sängen för att vinka av barnen när de åker till skolan. Vilar middag minst en timme varje dag. Vet inte om det är senaste tidens press som tar ut sin rätt, men jag tror det. Ända sedan mamma fick beskedet i våras så har vi ju alla gått på helspänn inför varje förändring, fulla av oro som vi motat undan för att istället kunna glädjas åt stunderna i nuet.

Jag försöker också fylla tiden med att plocka undan, städa och greja. Det är bara det att orken är så liten. Idag ska jag tvinga mig ut på baksidan för att plocka i ordning. Det måste göras. Och jag behöver en spark därbak för att få undan det, annars skjuter jag bara upp det... Pawpeds-kursen (som är en grundkurs om katters skötsel osv) som jag går är också bra! Där lär jag mig en del, även om mycket redan finns i huvudet, och framförallt måste jag tänka på varför det är si eller så. Jag tycker kursen är jätterolig och intressant. Mamma, som först förfasade sig över vårt kattintresse och alla katter, var så glad att vi hade det gemensamt, jag o mannen. Hon älskade alla våra katter och var glad att vi åkte iväg på kattutställningar och liknande, eftersom hon visste att vi tyckte det var roligt. Hon blev också glad när vi i söndags berättade för henne att Cutie blev klubbmästare o bästa katten. När hon var här i somras blev hon ivrigt uppvaktad av alla våra katter, de sov hos henne i sängen, och gosade o kelade med henne.

Nej, nu måste jag ta tag i mitt liv, det pågår här och nu trots saknaden av mamma.

Jag vill också tacka alla er som beklagat vår sorg och lämnat så fina o snälla kommentarer. De värmer jättemycket! Tusen tack för er omtanke!

Kramar och ta hand om er.

onsdag, november 11, 2009

Kampen är över..



I går kväll, strax innan klockan 23, tog mamsens kamp slut. Hon somnade stilla in, tätt omgiven av sina nära o kära. Hon var väldigt medtagen, men visste att vi fanns där allihopa, och hon hade inte ont eller någon ångest. Vila i frid, lilla mamma, jag är säker på att du nu är en ängel.

Självklart är vi alla mycket ledsna, men jag vill tacka för all omtanke vi har fått allihopa, inte minst mamma. Hon har vetat ända in i det sista att hon är en högt älskad människa!

tisdag, november 10, 2009

Vak och sjukskrivning..

Idag ringde jag till jobbet och sjukskrev mig. Alla tre nätterna som jag skulle jobbat den här veckan. Jag känner mig så fruktansvärt sliten i både kropp och själ så att jag helt enkelt inte klarar av att jobba. Började t o m gråta i telefonen när jag skulle sjukskriva mig. Ikväll ska vi ner till mamma och hennes man. Mamma är inte uppe alls nu, hon sover mest. Hon har fått smärtstillande och har inte ont, och jag hoppas att hon får en lugn sista tid. Lugn i bemärkelsen att hon slipper få panik, ångest eller ont. Det är viktigast. Henns läkare har varit o hälsat på och det är bäst att hon får vara kvar hemma den lilla tid som finns kvar. Jag hoppar högt varje gång telefonen ringer. Vill inte få beskedet att hon är borta, samtidigt som jag vet att det är oundvikligt, förr eller senare sker det.

Mannen börjar bli förkyld och jag har jätteont i halsen. Antingen är det för all gråt som hela tiden kommer nu, eller så beror det på att vi har fått nåt "skit".. Jag vet inte.

Bruce mår bra, äter och dricker o går på lådan trots tratt, resten av tiden ligger han helst i soffan. Han blir väldigt kelad och omhuldad. Alla andra mår ok.

Nu ska jag duscha, sen bär det iväg..

måndag, november 09, 2009

Seg måndag..

Seg som tuggummi och inget roligt att förtälja. Inget sorgligt heller, för den delen. Känner mig rätt urholkad i hjärna o själ. Kanske inte så konstigt?

Ska käka korv med bröd till kvällsmat, kolla på tv och lägga mig tidigt. Imorgon ska jag städa. Har varit helt håglös idag, bara suttit o jobbat lite med Pawpedskursen..

Ute regnar det smått. Men det är inte så kallt, dock blåsigt. Brucen mår bra, han ska snart få sin medicin, och lite god mat. Fick höra av en som jag känner att hennes katt opererat bort två tår med samma sort som Bruce har. Den katten levde i drygt 6 år till. Och dog av annan orsak. Det kändes gott att höra! Hoppas att Bruce lever minst så länge också. Sötisen!

Rösta gärna på Cutie och/eller Cobran på Kattens dags hemsida! Klicka på alla stjärnorna så kanske husse kan få en väska med katten på! ;o) Det står högt upp på min önskelista i a f.. ;o)

Ushki är hemma igen, och går mest runt o gnäller o pratar. Sötkillen, imorgon ska jag ringa veterinären o boka preliminärtid för kastrering, sen får vi se om han får åka då eller inte. Det är ju lätt att avboka om han behöver vara fertil ett tag till.

Nähäpp, nu blir det kov me brö.. Ha det gott allesammans och ta hand om er.

Positivt idag är att Brucen verkar ok trots allt, och att jag har minskat mitt rökande till fyra cigg hittills. Bra. Har fem som mål idag, fyra imorgon och tre i övermorgon. Måste sluta röka!

Negativa saker vägrar jag tänka på idag.

Sent söndagssurr,,,

Det är ärligt talat inte så bra i familjen Vildhjärta. Trots klubbmästaren Cutie! Inser ni vilken bedrift det egentligen är? Jag tror inte jag förstår det själv.. De senaste två åren är det kategori I som vunnit, helt fair, vi har fantastiska persers i klubben! Å åren dessförinnan har det varit cornish, oriental o gud vet vad. Å i år vann CUTIE!!! Fatta att man nästan får storhetsvansinne?! Förra tävlingen han var på så blev han bästa grupp 4 hane ( i mitt tycke VÄRSTA gruppen hos skogis!) å nu Klubbmästare 2009 i Calmare kattklubb, enhälligt via alla tre domare.. Cheezes, hade jag inte ens kunnat föreställa mig trots att jag tycker att Cutie är en snygg kille!!

Varför är det ändå inte bra? Jo, för att idag har vi varit hela dagen hos mamsen. Mamsen är väldigt döende. Det är hårt. Det finns inget hopp, och enda man är glad för är att hon inte har ont. Inga personlighetsförändringar än. Jag hoppas att mamsens död blir stillsam o lugn. Det hoppas jag. Och jag hoppas att vi orkar leva vidare med hennes minne i våra sinnen. Ikväll träffade jag mina tre brorsor, alla tre helt fantastiska med sina tjejer/fruar. Jag är glad att de finns! Två av dem har mammas gener o en har mammas sinne i sitt minne.

Brucan mår hittills hyfsat, verkar som om smärtstillande börjar ge sig, för nu haltar han. Äter med god aptit o verkar ok för övrigt, tack gode gud!

NU tänker jag sova, trött, seg o knepig.
Kram till alla som bryr sig!

lördag, november 07, 2009

Dåliga och bra nyheter..

Det finns bara en Bruce Viggesson, och han är the Boss, the Man och the Best. I fredags ringde veterinären, Bruce "spruckna klo" med var, var inte vad vi trodde. Det var en tumör. Tumörer som sitter på kattår är ofta aggressiv cancer. Ridå.

Bruce har opererat bort en av sina baktår, och nu ber vi innerligt att hans tumör dels är godartad, och om det inte skulle vara det så ber vi än innerligare att cancern inte sprider sig. Innerligt. För Bruce är oss så kär. Det var den första kattungen från egen kull vi behöll, det är och förblir den goaste, snällaste och mysigaste katt som någonsin har vandrat på denna jord. Bruce Viggesson är godheten personifierad. Och jag vill inte mista honom också. Känner inte riktigt att jag orkar med mer negativa besked, det är så tungt. Men det blir att fortsätta, en dag i taget, en sak i taget. Bruce mår väl efter operationen, han verkar inte ha ont och även om han har tratt så verkar allt ok. Måtte det bara bli bra även fortsättningsvis. Fredagen var en lipdag, jag tror att jag grinade hela dagen, men framåt kvällen blev det bättre. Och vi kelade med Brucen, som i vanlig ordning var så go o snäll som bara han kan vara. Jag är glad att han vet att han är djupt älskad, och när vi hämtade honom hos veterinären så buffade han på min hand med huvudet, sådär som bara han kan. Allra finaste Bruce Viggesson.

Ner som en pannkaka, och idag upp som en sol.. Även om molnen låg där i bakgrunden och lurade.. Idag har vi haft klubbmästerskap i vår kattklubb. Goa glada kattvänner och några avkommor på plats, kul! Cobran blev BIV, Cutie blev BIV och NOM, Demonius Drakblomma blev NOM. Söte lille Filiokus blev etta i sin klass, men fick stryk av syrran Murkla Mys i jämförelsen hane mot bästa hona. Murkla Mys blev senare NOM också! Då slog hon ut sina syrror Lufsa och Krumelura, men Lufsa slog till och vann över farmor Dompan i BIV:en, det var roligt! Alla kattungarna har utvecklats fint och jämnt, bra allover! Och framför allt är de TREVLIGA! Coolast var nog Krumelura Knuff, hon var nästan blasé när hon hängde i utställningsposen! Lufsa var lekfull, och Filiokus ett riktigt yrväder!! Murklan kröp upp hos sin domare och lekte krage, där låg hon hela tiden när domaren skrev bedömning. Gissa om man blir stolt som uppfödare av dessa fyra gullungar!!? :O) Edward Scissorhands är ljuvlig, och väääääldigt pälsig! En mycket go o charmig kille! Jättefin! Han fick i vidare tävling stryk av Demonius Drakblomma, som slog till och blev NOM, vilken idolkille han också är! TUNG!!! Och jättefin även han! Men.. Helt otroligt nog, så fanns det en av våra katter som stod kvar genom alla olika moment, och blev Best of The Best allover av alla kategorier! Och det var min Cutie!! Cutie klubbmästare i stenhård konkurrens, helt otroligt!Vilka priser han vann! Massor med säckar av kattmat, leksaker, prylar o allt möjligt bra! Vår prisrums-Tine är verkligen fantastisk! Tack för en fin dag alla kattvänner och ännu mera tack för alla som håller tummarna för Bruce!

Nu är jag helt slut.. Men jag har haft väldigt konstiga dagar. Jag grinade av glädje när Cutie vann, och jag grinade av oro, sorg, förtvivlan när Bruce var värre däran än vi trodde. Märkliga dagar.. That is life.. Fast nu tycker jag faktiskt att vi har fått en massa skit, är det inte dags för allt att vända snart? Jag hoppas verkligen det.

Ha en fortsatt trevlig helg, och glöm inte att hålla tummarna för att finaste Brucen får vara pigg o frisk i många herrans år till. Trots att han bara har tre tår på ena baktassen...

Kramar!

torsdag, november 05, 2009

Just idag är jag stark...

"Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

- Kenta Gustafsson, 1948-2003"


Äldsta går på Estetisk linje.. Som slutarbete i nian gjorde hon ovanstående bild.. Hon är rätt duktig, tycker jag.. Men jag är såklart partisk.. ;o)

Äldsta är hos sin farmor och ska gå på någon akrobatcirkusföreställning ikväll, Sonen och Trotsiga Tonåringen (TT) är fortfarande i skolan men kommer nog snart hem, och nere i soffan sitter Wilmisen och mumsar smörgåskex och kollar på film. Mannen kommer hem lite senare idag, han ska hem till en tant o hjälpa henne med hennes dator. Han har fått sitt influensavaccin idag, och säger att han har ont i lederna. Hoppas han slipper reaktion, imorgon ska han ju skjutsa Bruce till veterinären för operation av spruckna klon..




Idag känner jag mig lite mer positiv till livet.. Lite. Ändå tills jag tänker på den gigantiska tvätthög som väntar på att vikas och strykas nere i vardagsrummet.. Phui.. Men det är synnerligen världsliga problem.. Egentligen skulle jag vilja ha en tvättservice. Bara några hål i väggen där man stoppar i all smutstvätt, å sen åker den efter ett par timmar tillbaka in i respektive garderob, tvättad o vikt o klar. Mycket tid läggs på tvätt o vikande av tvätt i det här hushållet. Stor del av kläderna är Wilmisens. Hon byter kläder ibland upp till fem gånger per dag trots att vi ideligen diskuterar detta.. Kreationerna är ... speciella... Gärna rosa shorts, röda strumpbyxor, grön tshirt och grå kofta.. Med slöa tofsar i håret. Det finns två varianter av tofsar, slöa och pigga, i det här hushållet. Slöa är när de pekar neråt, pigga när de pekar uppåt, solklart, eller hur?!


Snart ska jag städa. Det betyder Motörhead på hög volym, eller rättare sagt så hög som Wilmisens filmtittande tillåter. Born to raise hell är fantastiskt bra att städa till.. ;oP Har varit på centralförrådet och fyllt på med bal toapapper, skrivarpatroner, rengöringsmedel o liknande. Skönt! I helgen väntar klubbmästerskap för katterna, och på söndag ska vi hem till mamsen o laga middag till familjen. Imorgon kväll får vi gäster, så Äldsta och sonen ska sova över hos kompisar, så deras rum blir gästrum.

Mannen och jag har börjat gå promenader på kvällarna. Slingan är perfekt. Vi har börjat med att ta ett varv, men nästa vecka får det nog bli två varv..




Nähäpp, nu kallar städningen på mig.. Och Lemmy sjunger sin sång.. Missa inte Foppa ikväll på tv!!!

Ha det gott, ta hand om er och kramar!

onsdag, november 04, 2009

Fortsätt simma!


Idag känner jag mig som Doris i filmen Hitta Nemo! "Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma..."! Och är det inte precis så som livet är? Det gäller bara att fokusera och fortsätta oavsett vad som händer.. Eller att lägga sig ner o dö, och det alternativet är väl inte riktigt synonymt med mig.. Dessutom tänker jag på min moster, som hårt märkt av sin cancersjukdom yttrade följande: "Folk tror att om man är dödligt sjuk så dör man, men så enkelt är det faktiskt inte.. Det tar en jävla tid i alla fall!" Sötmoster, hon var en kvinna med bett i talet och ändå med ett hjärta av guld! Jag känner mig inte fullt så depressiv idag, men det kommer o går och det viktiga för mig just nu är att mota bort alla negativa tankar, så att de inte tar över. Men det är mycket negativism just nu, av helt förklarliga skäl. Dock finns det positiva bitar också, det får man inte glömma!

Foppa är en positiv bit, jag älskar Foppa, och det låter kanske helt patetiskt i sammanhanget, men likväl som en del går i gång på fina kläder, saker osv så går jag igång på att se Foppa spela hockey! Han är min store idol! Gode Gud, se till att han får vara frisk o spela hockey!! Han är ju bara bäst i hela världen!

Kitty o Cutie har gått från "hardcorelovers" till söta vänner, jättemysigt! Kitty och jag har tillbringat dagen tillsammans, eftersom Cutie ville UT från rummet (och han fick givetvis en paus från pareriet) och hon har kelat o gosat med mig jättemycket. Fin tjej, me like! Hon har jättefin pälskvalitet, fin fin profil och ett alldeles underbart temperament! Håller tummarna att det blir små barn från dessa två, för de kommer nog att bli kalas!

Min son växer. Han tvingade mig att ställa mig framför spegeln med honom bakom mig, och han är nästan huvudet längre än mig. Lille gubben, han är ju min bebis!! Fast en väldigt stor sådan..

TT har varit på fint humör i dagarna två, me like! Hon ÄR en underbar unge, men med synnerligen kort reaktionstid och gör ofta innan hon tänker. Vilket skapar en del ... oro.. i hushållet.. Och konflikter. Men fantastiskt fin är hon i a f.

Äldsta är en raring. Kom hem från skolan och gjorde pannkakor till sig o systrarna. Omtänksam o snäll unge och alldeles förfärligt välartad. Undras just varifrån det kommer?

Brucen är pigg trots penicillinen och haltar inte o visar inte med en min att han har ont. Sötis, jag är jätteorolig för hans operation på fredag, men försöker att inte tänka på den. Fredagen kommer att bli en jobbig dag, så jag har bestämt mig för att städa hela dagen lång!

Nu ska jag softa i soffan, kolla på "True blood" och bara ta det lugnt. Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära o kära och tack för att ni finns!

tisdag, november 03, 2009

En fjärde jobbnatt...

Först av allt vill jag bara berätta att Foppa är tillbaka!! Min favvis i sportvärlden, Peter "Foppa" Forsberg! GISSA vem som kommer att sitta klistrad vid tvn på torsdag kväll? ;o) Go, Foppa, Go!!

Influensavaccinet gav mig enorm huvudvärk i ca 12 timmar. Ont i armen. Fick feber, och kände mig allmänt frossig. Sen var det som att trycka på en knapp, och det försvann! Skönt. Lite tung i huvudet är jag ändå, men det är nog alla tankar som inte riktigt får plats innanför skallbenet. Mamsen går sakta men säkert mot sämre tider. Mycket sämre. De bra dagarna är få, ofta orkar hon inte vara uppe mer än en liten stund, men än så länge är hon hemma i a f. Hon sover. Och sover. Och sover. Matintaget är obefintligt, men lite näringsdryck slinker ner, i mycket små mängder. Det känns tungt. Allra helst för hennes man. Det måste kännas enormt svårt att leva i detta konstant, och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för honom också. För mamsen kan vi inte göra så mycket mer än att finnas till. Höra av oss, visa att vi bryr oss och att vi har det så bra vi bara kan. Allt jag velat säga har jag sagt och fortsätter säga. Allt jag velat och kunnat göra för henne har jag gjort och fortsätter göra. Men det hjälper inte. Hon kommer ändå att dö. Fast jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka framåt, inte heller bakåt, vill bara kapsla in och döda sjukdomen och låta min mamma få leva och bli gråhårig, gammal och rynkig och en tant.. Jag gråter inte särskilt mycket, bara en skvätt då o då, i ensamhet helst. Känns som att alla tårar nästan har tagit slut. Vi bara väntar. Väntar på att dagarna ska gå och att varje dag ska vara så bra som möjligt för oss alla. För vem vet när det blir den sista?

Äldsta har haft en tung kväll. Hon är konfirmandledare i kyrkan och ikväll har de varit på krematoriet. Hon var lite ledsen när hon kom hem därifrån, inte riktigt läge för besök på kyrkogårdar o krematorier nu med tanke på mamsens sjukdom och tillstånd. Men hon biter ihop, Äldsta. Det är så i den här släkten. Vi biter ihop o kämpar på. Och jag tror det är så för de flesta. I denna kokongen av väntan pågår också det vanliga livet. Livet där mat måste lagas, tvätt måste tvättas, torkas och vikas, och jobb som måste skötas. Sånt är livet, och även om vi då o då faller i djupa hål så måste vi kravla oss upp igen. Så är det bara.

Suddar bort alla negativa och ledsna tankar. Vet att mamma inte skulle vilja att jag var ledsen. Hon vill att vi ska må bra. Synd bara att hon inte får må bra.

Bruce Viggeson har skadat klon, och varit hos veterinären. Han ska opereras på fredag, då måste man plocka bort hela klon. Jag är jätteorolig för operationen och för att något ska hända Bruce. Men hans klo kommer att växa ut igen, förhoppningsvis. Just nu går han på penicillin, men annars märks ingen skillnad. Bruce Viggesson kan också konsten att bita ihop.

Cutie har Delfinia/Kitty på besök hemma. Det är inte kärlek, bara "pang på rödbetan"... Men parningar är det... Håller tummarna att det blir bebisar, det vore jätteroligt både för oss och Delfinia/Kittys familj.

Nu måste jag jobba lite. Sista natten av fyra i rad. Känns i kroppen. Fick skäll av mamma ikväll per telefon, att jag jobbar för mycket, måste vara rädd om mig själv. Söta fina mamma, jag älskar dig!

fredag, oktober 30, 2009

Influensavaccin och besök hos stora kissar!

Idag har jag tagit influensavaccin mot svininfluensan. Förhoppningsvis växer det inte ut något större tryne på mig, och jag slipper gärna knorr också. Och slipper gärna influensan. Sticket o vaccinet kändes inte alls, trots att jag hade Wilmisens tryne upptryckt i armen samtidigt (vem vill missa när någon ger sprutor o sjukvård? Inte W i a f!!)... Bara satt o väntade på att hon skulle stöta till sjuksköterskan eller nåt.. Men icke, hon höll sina lemmar i styr och jag fick vänta i tio minuter efter sprutan innan vi kunde cykla vidare. Tror nog att Wilmisen skulle kunna bli en ypperlig veterinär, hon fascineras av ALLT som har med sjukvård att göra och älskar djur. Så nu har vi fostrat en blivande veterinär också, förhoppningsvis.. Yrkesvalen är annars aningen spridda i familjen.. Äldsta funderar på att bli psykolog (!!) eller möjligen jurist, och det passar nog henne bra. Hon är duktig, noggrann och smart. Sonen vill bli dataspelsutvecklare... Skulle nog passa honom också ypperligt, men jag har svårt att se min snälle son som någon som pushar sig fram i livet, så hans framtida yrke blir svårt att förutspå.. Han är snäll och godmodig, men någon dataspelsutvecklare kanske han inte kan bli.. Jag vet inte, men jag ska stötta honom i vad han än önskar! ;o) TT (som är en förkortning på Trotsiga Tonåringen) vill bli ridproffs. Tyvärr finns nog inte de cash som behövs för en sådan sport i det här hushållet, så jag antar att hon förmodligen slår sig på en karriär inom hästvärlden.. Det kommer säkert att passa henne bra! Å så ska Wilmisen bli veterinär, har jag bestämt! ;o)

Efter vaccinet tog vi en cykeltur lite längre bort, till Marie o Claes med familj o katter. Där bor ju finaste Edward, snyggaste Donnie, raraste o pälsigaste Kitty/Delfinia och lilla vackra Murklan! Alla kissarna hade utvecklats en hel del sedan sist vi var på besök, och Edward är enormt i sina längder.. Cheeezes!! Han är ung, och inte helt färdig, men ojojojoj vilken storlek! Donnie är heller ingen liten kille, och han är också helt outstanding! Man blir stolt! Finaste Kitty är en raring, kanske fortfarande liten anings dominanta ögon, men så fin ändå!! O även hon är... stor... Spikrak profil!! Lilla Murklan har trots förkylning växt jättemycket, och verkar växa väldigt harmoniskt! Helt ljuvligt härlig trots att hon är i en utvecklande fas. Me like!! Tror att hon kommer att bli ett kalasexemplar när hon väl är färdig! Sötflickan!

Sen bar det hem, och så har vi handlat lite.. Mannen slutade faktiskt riktigt tidigt idag, hurra, så vi handlade i lagom tid! Kom hem, och fick desperat samtal från jobbet. Vikariepoolen kunde inte lösa morgonnatten, så det får bli en jobbnatt imorgon för mig. Fyra nätter i rad, men sen är jag ledig läääääänge, så jag tackade ja utan tvekan. Ibland måste man ju ställa upp, o man o barn är ju ändå lediga o hemma.. Bara aningens trist att inte få en helgkväll till hemma, men det överlever jag i o med att nästa helg blir helledig!

Nu ska jag laga kvällsmat, wok med lövbiff o massor av grönsaker enligt sonens önskemål! Ha det gott allesammans och trevlig helg!

torsdag, oktober 29, 2009

Kontrasternas afton..


Ikväll kan jag inte förneka att vi har upplevt kontrasternas land.. Först var vi iväg o lämnade tårtor och ett stort fat med godis (givetvis massor av Ahlgrens rosa rattar!) till avdelningen där mamsen tillbringat mycket tid.. Sköterskorna tackade och blev glada, och mamsen kände att hon ändå kunde ge dem något tillbaka för allt hon fått av dem i form av medkänsla, omsorg, omtanke och värme. Sen hem, kollade en liten stund på "Rosa bandet-galan" men jag orkade inte så mycket. Jag börjar bara grina om jag kollar.. Såg i a f ett gripande inslag om Pernilla, tjejen som haft bröstcancer och som nu förhoppningsvis får vara frisk. Jag håller tummarna för det! Stenhårt.

Det fick istället bli en lättsmält film med Äldsta och TT, "En shopaholics bekännelser". Helt ok film att titta på en stund, och den har ju trots allt ett rätt intressant budskap.. TT zappade sen över på "Debatt" där hon fastnade. Och jag med. Snacka om ytterligheter. Från Rosa bandet, till en shopaholiv och vidare till en debatt om skönhetsoperationer.. Tur att man har någorlunda koll på vem man är och vad man tror på.. Och det är definitivt inte att se ut som Marge Simpson ovan.. Ändå är det precis så som Linda Rosing ser ut i profil, förmodligen för att läpparna fått några injektioner av nåt slag.. Jag blir mörkrädd när jag ser människor som så hårt försvarar sin "rätt" att vara "vackra".. Jag blir fullkomligt skräckslagen när jag inser hur lågt samhället är där svårt sjuka människor får vänta i veckor på sina livsviktiga behandlingar, där man inte hittar bot på svåra sjukdomar och i nästa ögonblick jämför detta med idioter som måste se snygga ut för de har offentliga yrken! Jag kan inte låta bli att tycka att om man är så jävla dum i huvudet att man måste lägga pengar på att förbättra sitt utseende i form av större byst, större läppar osv så borde man skämmas och skickas på upplysning. Kanske på en sjukavdelning med döende patienter, och se deras fysiska förändring under sjukdomsförloppet? Det är skillnad på plastikoperationer och plastikoperationer, det måste jag medge. Alla är inte av ondo, en del är högst nödvändiga. Men ta en sån som killen som "investerar i sig själv" genom att hela tiden se till att han inte åldras till sitt yttre, jag kan inte hjälpa det, men han skrämmer mig. All denna ytlighet, och fixering vid att man ska se bra ut är otäck! Är man en bättre människa för att man ser ut som man alltid har gjort? Finns det inte en mening med livet att man ska lära sig leva med den man är, och med hur man ser ut och förändras såväl till sitt inre som sitt yttre? Är det så att bara vackra människor borde få synas på tv, för vi vill inte se fula? Nej, jag tycker att det är HEMSKT att se livets ytterligheter på det vis som vi har gjort här ikväll. Och även om jag tror att det bor en fåfäng liten djävul i alla människor så hoppas och ber jag att man försöker förtränga en del av den och istället för att fokusera enbart på hur människor ser ut försöka fokusera på saker som är viktiga i livet. Människan har många sinnen, men på nåt vis känns det som att hur man ser ut är viktigast i hela världen.. Tänk de stackars människor som har handikapp och sjukdomar som gör att de ser annorlunda ut! Nej, jag är ledsen, men jag är för mångfald och jag kan inte hjälpa att jag blir såväl ledsen som trött, förbannad och irriterad på korkskallar som enbart ser till en yta som ska vara blank och felfri! Kan man inte acceptera att alla är olika och snälla nån, kan vi inte få se mer "normala" människor i media istället för alla supervackra, supersnygga, supermänniskor? En del är dessutom superintelligenta! Money makes the world go around, och gissa hur mycket privatpraktiserande plastikkirurger tjänar jämfört med kirurger på små sjukhus som opererar annat, som är livsviktigt för människor? Nåja, om man tror på en del av de där nötterna som opererar sig så är det ju livsviktigt för dem att vara vackra och "beständiga".. Och jag som tycker att det är vackert att se människor åldras...

Och tänk för ett ögonblick om ni vore blinda, då skulle Linda Rosing och andra skönhetsfixerade generaldårar te sig helt annorlunda än om ni vore seende.. Jag önskar ingen någon olycka, men det skulle vara rätt skönt att tejpa ihop de skönhetsfixerades ögon ett tag och se dem arbeta med sina andra sinnen.. Men bara man ser så klarar man sig tydligen bra här i världen.. Eller kanske inte..? Måtte jag ha gett mina ungar betydligt bättre världsbild så att de inte blir helt och totalt fixerade vid enbart yta.. *håller tummarna*

Idag har jag haft huvudvärk, så antingen är det hjärntumörer eller bara ont för att jag har ont i nacken. Mannen ska massera in lite voltarenkräm snart, tack för det!

Nu ska jag lägga mig o läsa och sura för att världen är så knäpp!

Godnatt och ta hand om er!