Polen- here we come!!

Dagens blogg kommer nog att bli kort... Tror jag...Sånt vet man ju liksom inte på förhand men det KÄNNS som om jag inte har tid att sitta här o skriva egentligen... Mannen dammsuger o städar nere på bottenvåningen..Och här sitter jag... Fniss... Stackars man, han har ett hårt liv.. Och i morgon susar jag med Marie Bazooka till Polen... Och lämnar honom alldeles ensam med fyra ungar.. Ja, man får vara glad att man har en sådan underbar man! Han är ljuvlig!

Mamma är hemma igen, hon känner sig relativt pigg men har övergett sina tidigare planer på att ta hand om mina ungar i helgen, eftersom hon känner sig "lite trött"... Trots att jag hela tiden har sagt att barnen o Stefan klarar sig, jag ska ju inte direkt iväg på en tvåveckors semester och de tre stora är ju trots allt ganska stora... Hon är ju inte sann, den människan! Istället för att ta hand om sig själv så oroar hon sig över hur Stefan o barnen ska klara sig i helgen. Tack gode gud för snabbmakaroner o mamma Scans köttbullar i frysen, säger jag. ;-) Lilla mamma, nu ska hon bara vila och må bra och tänka på sig själv! Jag är djupt tacksam mot livet som har givit mig en sådan mor! Och jag hoppas verkligen att hon förstår att hon är Best of the Best!!

Ikväll har jag känt mig lite filosofisk (troligtvis pga min fantasy-roman som jag läser o allt annat som har hänt, främst med mamsen).. Jag har tänkt en hel del på hur lätt det verkar vara att drabbas av hybris och hur lätt det är att döma andra.. Jag påstår mig inte vara en ödmjuk person, och självklart har man inte alltid samma värderingar o åsikter som andra, men jag tänker fortsätta jobba på att bli ödmjuk! Jag tycker att man ska vara snäll mot varandra och inte döma andra utifrån enbart sina egna åsikter o erfarenheter. Tänk så tråkigt livet skulle vara om alla var likadana! Och ingen av oss har ju livets mysteriers facit i hand liksom.. Alla har vi bara en massa åsikter om hur man bör leva och hur man bör vara.. Och jag tycker att man ska vara snälla mot varandra och bry sig om varandra! Utan att döma! Man borde försöka sköta sitt och skita i andra lite mera..Jag jobbar på att bli en god människa utifrån de förutsättningar jag har och det är fasingen inte lätt att vara god..:-O Jag ÄR definitivt inte någon god människa (än), men jag strävar efter att bli. Men det är svårt! Samma med kattuppfödning. Ingen av oss har facit på hand! Men en del beter sig som om de hade det! Jag gillar inte folk som hela tiden tycker att just deras katter är outstanding och som baktalar andra för att själva framstå i bättre dager.. Samtidigt finns det ju personkemi och det finns verkligen människor i kattvärlden som jag tycker är riktigt läbbiga.. Så man känner sig lite ambivalent i frågan.. ;-) Jag hoppas dock att jag alltid kommer att ha sportsmanship nog att uppskatta deras katter.. Och man väljer ju vilka man vill samarbeta med.. ;-) Men samtidigt kanske man själv uppfattas som en stöddig fjant, vad vet jag? Det kanske snackas en massa skit om mig o mina katter..? Nåja, då får det väl göras, inte mycket jag kan göra åt det liksom... Och det man inte vet har man inte ont av.. Åtminstone inte skvaller..*varggrin* En annan sak jag inte gillar är framgångshysteri, och det är inte att förknippa med att man visar glädje över att ens katt vinner, för DET tycker jag absolut att man ska göra! Har man en fin katt bör och ska man vara stolt över den och självklart ska man visa sin glädje o stolthet, tycker jag. Så länge man inte drabbas av hybris.. ;-)

Igår hämtade jag mitt pass.. USCH, så ful jag är! Jag tänker på en gång när jag jobbade på ett boende och skulle vara kontaktperson åt en ny boende. Det första människan gör när den får se mig är att slå händerna för ögonen och skrika "åhhhhhhhhh! Näeeeeeee!!!"! "Ehhh... vad gör jag nu", vet jag att jag tänkte.. Sedan kisar personen mellan fingrarna och skriker till högt en gång så att jag nog hoppade en meter upp i luften (kan tillägga att jag jobbade med personer som ibland kunde vara utåtagerande, dvs slåss...) "-Vad är det? frågar jag. "-USCH!" säger personen med eftertryck. ""Usch, säger personen en gång till, "Du är så ful att jag inte kan titta på dig!"... Hehehe.. Riktigt så illa är det inte, jag kan se riktigt trevlig ut ibland, men några större förhoppningar om skönhet på passfotot hade jag inte när jag skulle iväg o fixa nytt pass inför denna resan. Poliskvinnan tog två bilder på mig och visade dem med kommentaren att "Du kanske vill ta om dem?" Då for själve faan i mig (för jag är inte så vådligt flashig av mig och anser att inre vinner över yttre och jag gillar heller inte fåfänga..) och jag sa att det första kortet blir bra! Det är ju liksom bara att inse att jag är inte särskilt snygg, kommer aldrig att bli så snygg som jag skulle önska och det gäller att tycka om sig själv precis som man är, för varför gå o bry sig om det yttre?? Spela roll liksom, jag blir ju knappast automatiskt en bättre människa för att jag är snygg! Jag tycker absolut att man kan vårda sitt yttre och piffa till sig om man är intresserad av det, men man ska fasingen inte gnälla över att en del inte är intresserade av sånt! Och även om jag själv tycker att jag ser ut som en tämligen tjock och godmodig groda på passkortet så är det så jag ser ut ibland och sedan är det inte mer med det! Även tjocka grodor har ett existensberättigande och samma värde som alla andra plus att det jag tycker är fult tycker andra är fint, så hur man gör har man ändå alltid rumpan därbak! ;-))

Nu är det tack o gonatt för min del, imorgon ska jag bada i behandlingsbadet och det ska bli så skönt! När jag har jobbat klart ska jag hem o packa och nu ska jag gå ner o skriva en packlista, för då vet jag att jag inte glömmer nåt... Eller hur?! *fniss" Jag glömmer ALLTID nåt! Dock ska jag försöka planera min lista i lugn o ro och i morgon ska den prickas av med noggrannhet, för so long folks, nu drar jag till Polen! Och tro mig, jag kommer verkligen att njuta.. Hoppas jag... ;-) TACK för alla önskningar om en trevlig resa! Kram på er! (och oooooooooooooj, så kort bloggen blev...)

Allt har gått bra..

..mamsen är nu opererad och allt har gått bra. Har inte pratat med henne själv eftersom jag typiskt nog var iväg med sonen på fotbollsträning när hon ringde... :-( Jag ska ringa henne imorgon, men det känns skönt att hon har vaknat o är pigg efter operationen. :-)

Annars intet nytt på fronten, idag har jag varit slö eftersom vi på jobbet var på en heldagsutflykt med korvgrillning o annat på Öland.. Dötrevligt! Vädret har varit omväxlande och katterna mår bra. Bruce är en tetmåns, retas med gamla Blossa så att hon mest morrar åt honom. Blossa vill ju så förfärligt gärna gå ut mest hela tiden, så hon är alltid lite irritabel sommartid.. Sedan gav han sig på Dompan o retades med då jädrar... Attans så arg hon blev på honom... Hmmm... Dåligt humör... Dräktig? Inte en aning.. Vi får vänta ett tag till o se.. Om en och en halv vecka borde tuttarna växa mera.. o bli lite rosa.. Eller så löper hon innan dess.. Håller fortfarande tummarna för att hon ska vara dräktig, vill gärna ha bebisar i samband med skolstarten, då kan jag dels ta ledigt och dels är det skönt att ungarna är iväg hela dagarna så de små får lite lugn o ro. Lugnet och ron lyser ju som bekant med sin frånvaro under lov och dylikt... ;-)

Pratade med Marie om packning mm till Polen.. Det känns helt overkligt att jag ska åka dit i helgen. Har ju haft en sån massa annat som har ockuperat tankarna och därför har det smygit sig på som vanligt.. Hmmm.. Fattig som vanligt är jag, men det ska ändå bli skoj att åka iväg och det gör inget om jag så ska leva på riskakor... ;-)))) Jag är så nyfiken på polska skogisar också, undras just hur de ser ut... Och domarna.. Och allt... Spännande!

Nu ska jag gå ner på altanen, ta en cigg och sedan tvätta mig, borsta tänderna och krypa ner i sängen med Dompan o Bruce och en god bok. Nattinatti!

Herreminje, vad FORT tiden går ändå!

Nu har jag glömt bort hur fort tiden går igen.. Dagarna bara rusar förbi och jag hinner liksom inte med riktigt... STOPPA JORDEN, jag vill kliva av! Eller åtminstone stoppa den en liten stund.. Sonen fyller 12 år imorgon.. Jag minns när han var en tjock bebis, som föddes under fotbolls-VM 1994, och hur hiskeligt ful jag tyckte att han var då.. Jag ville inte ha besök, för jag ville inte att de skulle se min lille unge som var så ful... ;-) Visst var jag hemsk?! Visserligen var han MIN unge och jag älskade honom djupt o innerligt, men söt var han då rakt inte... Det är han dock nu, han är en charmerande ung kille som har en massa energi och livsglädje. Helt underbar unge, precis som de andra tre! När han var baby såg han ut som en munk, dötjock och med lite lockigt hår i en krans runt huvudet. Lille gubben, och nu fyller han 12 år.. JISSES så fort tiden har gått...
En annan unge, Wilma Törnbladh, 3 ½ år var ute med mannen och mig igår när vi röjde. Hon ville gå till rutschkanan (som ligger dold bakom ett annat hus, så vi ser den inte från våra täppor) och det fick hon. Stefan kollade till henne en gång, sedan kom hennes kompis Fanny med sin mamma o frågade om Wilma. "-Hon är vid rutchkanan" sa vi, upptagna med allt röjande som vi var. Efter en liten stund gick jag till rutchkanan o tittade efter Wilma, men då var hon inte där, så jag antog att hon hade följt med Fanny hem.. Men så kom Fanny med mamma igen och undrade om Wilma.. Både mannen o jag blev fullständigt kallsvettiga! Havet ligger ju inte många hundra meter härifrån och även om Wilma Törnbladh måhända är en värre badkruka än sin mor så vet man ju aldrig...Tankar om bortrövade barn for nog genom bådas våra hjärnor.. Usch! Vi gick runt på lekplatserna och inte såg vi Wilma någonstans!! Till slut började jag ropa på henne, och DÅ minsann hörde vi ett svar. Från grannfrun.. "-Wilma sitter här o fikar med oss, hon var visst lite sugen!"... Jojo, Wilma Törnbladh satt i godan ro på granntantens altan med några andra småtjejer och fikade på goda kakor och saft... Fniss... UNDRAR just vad grannarna tror om oss... Hehehe... Och "granntanten" blir nog inte så nöjd om hon visste att jag kallar henne tant (förlåt) för hon är väldigt piffig och inte alls någon "tant".. Snarare nära min egen ålder.. ;-))

Ikväll ska jag stryka (igen) och middagen har redan serverats till alla i omgångar, eftersom ingen var hemma när den var klar. Som vanligt med andra ord. Sonen har haft gänget med kompisar hemma, tjejerna har varit i stallet och jag har fortsatt ont i nacke o rygg. Idag har jag proppat lite tabletter, stod helt enkelt inte ut längre och hoppas att det blir bättre snart... Dagen på jobbet har varit helt ok, förutom att jag har varit lite seg pga nacken. Så därför ska jag inte sitta här längre, måste röra mig lite o stretcha, då kanske jag klarar mig från att det blir värre..

Mamsen ligger inlagd nu, jag hoppas så att operationen imorgon går bra!!


Ha det gott!

Kom på en sak..

..jag har ju inte berättat att jag fått mail från söt-Doris! Hon är en rekorderlig tjeja som vid snart 6 månaders ålder har en vikt på drygt 3 kg... Hmmm... Vad månde det bliva av denna kull? Nemo vägde i början av juni 3,7kg och Bruce väger 3,7kg nu.. Innan de ens har blivit 6 månader! De har definitivt fått stomme o storlek av både mamma o pappa i alla fall! Känns jättekul eftersom jag gillar maffiga skogisar med tyngd! Hoppas Dompans bebbar ligger i magen och att hon ÄR dräktig!! Jag längtar efter fler småhjärtan här hemma! De lär ju knappast bli små heller... ;-)

Dompan äntligen hemma!

Ikväll är jag trött och har ont.. En riktig gnällmåns är jag, armarna o nacken värker och inatt somnade jag jättesent pga det, MEN för att se det positivt så har jag klarat mig hyfsat utan att knapra tabletter och min vetekudde är nog det käraste jag har!! Anledningen till att jag har ont är förmodligen för att jag inte kunde låta bli att bära o kånka o rensa rabatter o städa garderober idag. Wilmeluttan har lekt med sin kompis mest hela dagen, vilket innebär att vi har kunnat jobba relativt ostört, mannen o jag. Så imorse började jag med vår garderob i hallen där alla jackor o skor samsas på en liten yta (vilket innebär att man får knuffa in det sista och hålla emot ordentligt för att kunna stänga dörrarna... :-D) men idag röjde jag ÄNTLIGEN ut alla onödiga par skor och kläder, så nu KAN man stänga o öppna utan rasrisk! Sedan var det bara att ge sig ut o rensa rabatter och klippa gräs och plocka undan alla pinnar, som av någon outgrundlig anledning ALLTID hamnar på vår täppa... Märkligt det där med pinnar... Sonen har i o för sig alltid haft en böjelse för att samla på sig pinnar och jag funderar på att göra som en av min sambos jobbarkompisar har gjort. Han har nämligen sparat sin sons stensamlingar i deras förråd och när sonen flyttar hemifrån ska han få dem i inflyttningspresent! Fniss... Så nu ser Beiruts utsida ok ut, i en vecka eller två kanske?! Vi får se... Imorgon kommer de tre stora hem från sin pappa och efter tio minuter hemma brukar täpporna fyllas med pinnar, skateboardar, bollar, skor, badkläder, cyklar, handdukar mm mm mm mm.. Mannen hade ju en rejäl röjning på midsommaraftons morgon och jag hjälpte till lite grand.. Så inomhus är det ok, men vi behöver nog en veckas röj för att få undan allt skräp. Får väl bli när de stora är i Danmark på semester en vecka med sin pappa. Då brukar tiden räcka till lite annat. Dagens jobb tog sina tunga timmar, så man får väl skylla sig själv om man har ont nu.. Mannen har varit JÄTTEDUKTIG, slittit och släpat som ett djur hela dagen. Ps. Kolla in snyggve i fönstret på baksidan... Jag är verkligen ingen större hit på att ta kort, men ni får hålla tillgodo ändå... ;-))) Ds


Ikväll kom Dompelina hem och jag hade via besked från Marie & Annette fått veta att hon både spytt och förmodligen skitit i transportburen... Så när mannen kom hem med transportburen i högsta hugg så satt där en ganska ynklig katt med dregel hängandes från mungiporna.. Dompan blir nämligen lite åksjuk, och eftersom hon dessutom är lite lätt bulimiker o hetsäter med jämna mellanrum så gör ju inte det saken bättre.. Bara en resa till veterinären fem minuter bort kan få henne att kräkas o tugga fradga, men inte alltid. Andra gånger kan hon åka hela vägen till Stockholm utan att må dåligt alls.. Hon klarade sig alldeles ypperligt hem till Maximus, men nu kanske hon är lite extra känslig eftersom jag ju faktiskt hoppas att hon är dräktig! Kanske lite väl tidigt att må illa?! Stackars Dompan o stackars David, som ju var hennes ressällskap.. Nåja, det känns jätteskönt att hon är hemma igen, hon är ju min ständiga sovkamrat och det har varit väldigt tomt utan denna stora personlighet, som Dompan ju är.

Roligt att IC S*Vildhjärtas Sun King (kallas Vincent) äntligen blev IC idag i Norge! Grattis!!! Vi är så stolta o glada!

Har kikat lite lätt på skandalmatchen Portugal-Holland ikväll, gud så jag hatar Holland. Ett skitlag! Jag vet inte varför jag avskyr just det laget, jag har absolut inte något emot Holland eller holländare annars, men jag minns deras fula spel i den matchen (var det EM månntro?) när Sverige förlorade på straffar för några år sedan.. Skit-Holland! Rätt åt er att Portugal gick vidare, även om också Portugal körde lite tråkig stil.. Många heta känslor var det och det är ju lite spännande att kika på när det inte är ens egen nation som drabbas.. ;-)

Jag är lite orolig också, för imorgon åker min mamma in till sjukhuset för att opereras. Hon har lite otäcka cancerknölar och jag håller tummarna STENHÅRT för att de äntligen försvinner och att mamsen kommer att må bra snart!! Min mamma är världens bästa mamma och det har tagit hårt att hon har blivit sjuk. Men vi får hoppas på det bästa och att allt går bra, så mycket mer kan man ju tyvärr inte göra..