Vår badbrygga, några hundra meter bort..Det är strålande solsken i Kalmar idag! Dessvärre är det bitande vindar och imorse var jag nästan glad att jag vaknade extremt tidigt eftersom jag tack vare det slapp ösregnet som överraskade mina jobbarkompisar när de ilade in på jobbet vid 8! Mulen förmiddag med skurar, men nu strålande sol, visst är väl vårvädret omväxlande?!
Jag har sovit dåligt i ganska många nätter nu, så många att det nästan blivit en vana att stiga upp några timmar antingen före man borde gått upp, eller mitt i natten för att sen lägga sig o somna om igen. Ryggen är bättre, så den kan jag inte klaga nämnvärt över. Visst fasen moler den fortfarande, men det är ok värk. Resultatet av sömnbristen blir att man har svårt att hålla sig alert i alla sysslor som måste göras. Igår åt vi frysta vårrullar till kvällsmat.. Eller frysta o frysta, självklart stekte vi dem först! ;o) Ikväll ska jag göra gryta med nötkött o tacokrydda, nåt recept jag hittade i en tanttidning på jobbet.
Känner mig allmänt håglös, och jag tror att det är för att jag fortfarande bär sorgen efter mamma. På måndag är det 6 månader sedan hon dog. Det har varit 6 omvälvande månader för oss alla, inte minst har man hunnit lägga lättnaden över att vi alla fanns hos henne när hon dog och att hon lugnt somnade in, utan saknaden har slagit till som en riktig käftsmäll. Jag vet att det normalt tar ungefär ett år för mig att landa i att någon man älskat gått bort, så om man räknar på det rent krasst så är jag inne i halvtidssorg nu. Mycket saker har förändrats i o med mamsens bortgång och jag tror att jag nog tappat fotfästet en del sedan hon blev sjuk, men att jag hela tiden jobbat hårt för att få tillbaka det. Det känns liksom som att hela livet är ett gungfly och jag har ingenting att hålla mig i längre. Men det är en överdramatisering, det vet jag. Jag har en fantastisk sambo och fyra ljuvliga ungar plus en massa släkt och vänner, så visst har jag egentligen lianer att hålla mig i. Dock inte det handtag som funnit där alltid tidigare, och det känns... ledsamt, fruktansvärt tråkigt, och väldigt väldigt tomt..
Men nu ska jag inte sitta här o hänga läpp.. Nu måste jag ta tag i det som kallas livet och laga kvällsmat, sen blir det fotbollskväll i soffan för hela slanten! Hejja Kalmar FF! ;o)
Ha det gott o ta hand om varandra.
