Tyvärr finns inga bilder på bebisarna än, för tiden har rusat de senaste dagarna i familjen Vildhjärta!! En av förra veckans favvisbilder får därför pryda dagens blogg, en äkta Pitbull-skogis vid namn Krumelura! Den damen gör verkligen skäl för sitt namn! :o)
I dag har Wilma börjat första klass, Äldsta har börjat gymnasiet (hujedamej så fort tiden går, jag minns fortfarande när hon började på dagis!!), Trotsiga tonåringen har börjat högstadiet och imorgon är det debut för sonen, även kallad Trötter, att börja sista året på högstadiet, nämligen nian! M a o har det varit full turbulens med förberedelser och diverse pyssel innan skolstarten. Igår slutade dessutom min semester, och jag jobbar i nätterna två.. Och idag var det direkt till Wilmisens skola för träff på morgonen, hem o sova, upp tidigt, fixa iordning alla katterna som skulle med till veterinären o så bilfärd till vår duktiga veterinär Satu Kärnä på Skogsbykliniken på Öland. Satu är en äkta pärla på veterinärhimlen, det måste jag skryta med henne om! En duktig, engagerad veterinär med sunda åsikter och enorma kunskaper. Hon har också en fantastiskt duktig djurvårdare, Maria, som är superbra! Det är anledningen till att vi åker ända till Öland med våra katter, eftersom vi vet att de får bästa behandling. Självklart fyller djursjukhusen i stan sin funktion, det finns jätteduktiga veterinärer där ockå. Tyvärr är de lite större och vi har därför fått varierande behandlingar o bemötande.. Och efter att ha haft lite otur med en del av dem så väljer vi i första hand att åka till Öland istället, för där vet vi precis vilka som gör vad, och det är skönt! Tusen tack till Skogsbykliniken, jag lär mig något nytt varje gång vi kommer dit!
Idag har vi vaccinerat alla bebisarna, vilket fungerade bra hittills. Vi hade också med Cobran, Cutie, Ushki och Sharin för att ta svabbprover o skicka till labb för att få helt korrekta stamtavlor på bebisarna. Även om vi är ganska säkra på att Cutie är pappan, så vill vi vara bombsäkra på att stamtavlorna stämmer, därför gör vi dessa tester. Vi har ju trots allt aldrig sett Cutie o Sharin para, men med tanke på Cuties kompetens inom detta område så betvivlar jag inte att han lyckades.. ;o)
Svabbtesterna gick utmärkt, hoppas tillräckligt med celler hamnade på de små borstarna!! Allra gladast var jag att se att Ushki var så cool, godmodig och skötsam hos veterinären. Han har varit extremt fertil och börjat protestkissa i våra sängar nu, inget stril än så länge, men protestkiss.. Han vill para! Förhoppningsvis ger testerna klartecken och hormonerna svall så att han får sina parningar och kan bli lycklig kastrat sen. Även Cobran och Cutie skötte sig utmärkt, liksom småkattungarna. Snällast av alla var Gnistra, hon sa inte ett pip och var som en liten trasdocka i famnen. Men alla kattungarna var duktiga och skötsamma, förutom att någon av dem råkade bli bajsnödig på vägen.. Så transportboxen luktade inte direkt mumma..
En annan katt som också fick åka med var Coco Bängan. Coco har ju som jag beskrivit tidigare haft en liten pussmun då o då. Efter en hel del undersökande har vi även upptäckt något på bakbenen. Å häromveckan fick hon nån slags skorpa på ena tramptån. Efter mycket prat med min kompis, som har en katt av annan ras som drabbats av nästan likadana symptom, så började vi leta information om vad det kunde vara. Förmodligen har Coco Bängan något som heter Eosinofila granulom. Det är en autoimmun sjukdom, som KAN vara ärftlig, men med största sannolikhet så har Coco bara fått en olycklig genuppsättning, och ingen i hennes övriga familj är ö h t drabbade av något liknande och är därmed med största sannolikhet helt fria från anlaget. Ibland spelar genetiken oss ett spratt, och Coco har en väldigt mild variant som läker ut av sig självt utan behandling än så länge, däremot är hon ju såklart inte lämplig som avelshona p g a detta. Det finns en liten, liten risk att hon kan ge detta vidare till sina ev kattungar, och den risken är vi inte beredda att ta. Om hon ger det vidare så kan det blomma ut hos kattungarna och bli värre, så tyvärr kommer Coco inte att ingå i vårt avelsprogram, vilket känns sorgligt. Samtidigt är jag jätteglad att hennes variant är mild och att chansen till att hon kommer att slippa det helt är stor. Hon har inga som helst besvär av det, det kliar inte, verkar inte göra ont och hon har inga problem med att äta eller annat. Så vår förhoppning är att hon får god prognos framåt och kan fortsätta förgylla våra liv som kastrat istället. Det är, som jag skrivit tidigare, inte riktigt vårt år i år! Ändå är jag jätteglad och nöjd med vår Coco, hon är finast i världen och alldeles fantastisk som personlighet och katt! Ibland är det så det är i avelsvärlden, och hur gärna man än vill så är vi inte beredda att äventyra varken Cocos eller framtida kattungars hälsa genom att ta kull. Så nu väntar vi bara på att ta biopsi, som ska säkerställa att det är Eosinofila granulom hon har, sedan får hon bli kastratflicka. Det hade faktiskt kunnat vara betydligt värre än så här..
En superraring ovan! Ser en hel del drag av såväl Cutie, som mamma Elsa, hos Syrenbackens Umbel blom-kull! Jättefina killar o tjej, jag blir jättestolt! Längtar efter att kunna åka dit o klämma, känna o kela med de små, vi får se när tiden räcker till..
Annars inte mycket nytt.. Ska försöka ta bilder under morgondagen på de små raringarna! På återseende!
Kramar o ta hand om er!
