Julstök och julkort..

Cutie 1

Så har vi då haft vår årliga kattävling mellan Cutie o Cobran gällande årets julkort. Jag vet inte vem ni tycker ska vinna, för i vanlig ordning så har vi såklart inte hunnit göra något.. Men rösta gärna på vilket NI tycker passar bäst som julkort.. ;o)
Cutie 2

Julstök i fullt ös, och eftersom jag alltid vill ha extra mycket att göra så har jag dessutom hoppat på en jobbkurs som gör att jag går i skolan varje tisdag förmiddag. Jaja, nåt ska man ju ha att göra, jag brukar ju inte gilla att sitta sysslolös.. Eller jo, det gör jag, men jag brukar ju som bekant köra ihop saker samtidigt. Nåja, jul blir det i vilket fall som, och förutom ett lätt bryt igår kväll när tonåringarna såsade framför tv eller dator och jag själv skulle plocka i ordning, så har jag hållt mig förhållandevis lugn. Men det ÄR provocerande när man har TUSEN saker att göra och har segisar som vägrar hjälpa till utan tjafs eller "vänta lite, jag ska bara...". Till slut gör man allt själv o då blir jag förbannad, allra helst om de små raringarna dessutom börjar tjafsa med varandra.. Då bränner det till i huvudet och avgrundsvrålet bara kommer.

EGENTLIGEN borde jag styra klart nere, slänga i sista maskinerna tvätt o göra färdigt. Men kvällen är ung, och jag har tid. Imorgon ska de sista klapparna inhandlas, det blir en lite tunn jul i år, men huvudsaken är ju inte vad man får utan hur man har det tillsammans. För första gången någonsin ska vi fira jul själva i vår "lilla" familj. Spännande.. En liten check över vad alla hade för förväntningar osv igår kväll när vi smaskade skinkmackor och kroppkakor, förutom lilla veggon som åt ostmacka.. Alla ville ha julgran, men alla insåg vi att det skulle innebära problem. Stora problem i form av Cobran, CocoBängan o resten av ligan av katter.. Nåja, gran SKA vi ha, sen återkommer jag med bildbevis. Kanske den bara står över natten, o själva julafton, men granen är självklar.

Cobran1
Ikväll ska vi fota de fem småglina också, som numera kallas "rymmarna". De rymmer överallt, och imorgon ska de få hela nedervåningen till sitt förfogande. Alla fem är supermysiga och goa!

Cobran 2

Men nu hör jag hur tvättmaskin, bajslådor, disk o annat formligen kallar på mig, så nu måste jag ila.
Cobran 3
Ses vi inte innan jul så vill jag passa på att önska er alla

EN RIKTIGT GOD JUL!!!!!

Kramar o ha det gott!

Kittens 6 weeks old!

"Ok, I give up!! Please don't take anymore pics of me!" says Rhasta, now 6 weeks old!

Rhasta

Leoric

Ashe

Magsjuka o utställning..

Foto: Heikki Siltala

Den senaste tiden har verkligen varit hysteriskt intensiv. Inget ovanligt i vår familj, men vi har verkligen lyckats att "köra ihop" en massa saker på en o samma gång, o givetvis ska allting annat också hända då, som man inte har planerat. Nåja, sånt är livet i familjen Virrhjärna, som man lätt kan kalla oss..

Först Finland förra helgen, jätteskoj, o jättemysigt med goda vänner. Hem igen på måndagen genom snömodd o oväder, jobba resten av veckan, fixa med katter, ungar o kattungar. På fredagen skulle vi sen åka till Göteborg för årets sista utställning innan vi ska gå i vinteride.. Vet ju att det sen dröjer en hel del månader innan nästa gång, så det gäller att passa på.. Om vi inte planerat in med goda vännen Pirkko att hon också skulle åka med så vete gudarna om vi ens kommit iväg.. Allt som kunde strula strulade.. Enda fördelen var att alla åtminstone var friska o pigga, såväl katter som ungar o människor, men alla de där små praktiska detaljerna strulade megamycket. Plus att en god vän drabbades av en tragisk händelse, vilket gjorde att nästan alla tankar fanns hos henne. Försökte sända all värme o kärlek jag bara kunde till henne! Men till sist, efter många om o men och goda vänner som agerade änglar så kom vi iväg! I snöväder som hette duga. Stackars mannen, som körde! Pirkkos man skulle egentligen följt med, men med lagen om alltings jävlighet så inträffade givetvis något som gjorde att han var tvungen att stanna hemma.. Trist! Med oss hade vi katterna Bruce Viggesson (som brukar vara ensam i sin klass, och som vi hoppades på åtminstone ett cert för så att han kunde bli Premier), Cutie, (som vi visste hade GRYM konkurrens, dock inte hur mycket!) och Cobran (där förhoppningen låg på cert eftersom han är i fin kondition, dock fortfarande saknar lite täckhår, men håller hög klass trots det..).

Anlände till goa Camilla på S*Vientos som bjöd på tacos och boende, TUSEN MILJONERS TACK, Camilla med familj! Fick gosa o mysa med två kattungekullar, så underbara o ljuvliga! Jättefina, grattis till supermysiga kullar! Satt uppe ganska sent, och sen upp tidigt nästa morgon för att först hämta ut pengar, sen hämta Pirkko o fina birmorna på deras boende o därefter till utställningshallen. Fixade o donade burarna, hade för ovanlighetens skull inte glömt något?! Mycket märkligt..! Men fru Virrhjärna lyckades virra till det igen såsmåningom, så don't worry... ;o)

Minns inte ens vilken av katterna som skulle upp först, bara att jag gick assistent hos en domare och på min ena sida skulle Brucan o Cobran upp, och även Cutie, hos en annan domare. Brucan hade för ovanlighetens skull två konkurrenter, och blev Ex 2 enligt vad domaren sa. Helt ok, det var två fina killar han mötte. Dock skrev domaren fel på bedömningssedeln o där stod det ex 3.. Nåja, skitsamma, inget som vi hakar upp oss på! Hade varit värre om vi vunnit klassen o fått en ex 3.. Bruce gosade med domaren o fick fina lovord för sina kvaliteter! Jag älskar verkligen den katten så mycket! Han är så underbart gosig o buffig o lade sig på domarbordet med pondus och vänlighet! Myskille! Hans fantastiska temperament gör mig så stolt, så stolt!

Cobran hade ingen konkurrens i klassen o fick sitt cert utan problem, och vann faktiskt t o m BIV! Jätteroligt! I nomineringen mötte han en fin skogiskille o en ragdoll o blev 3:a, vann gjorde ragdollen, som var jättefin!

Cutie skulle gå upp mot två superfina konkurrenter, och jag måste erkänna att jag inte ens vågade hoppas på en förstaplats. Domaren visste först inte att han bytt klass, och skulle välja mellan hans två konkurrenter, men då hojtade jag till o berättade att det fanns en tredje med.. Domaren tog upp Cutie på bordet och han fick en knallbedömning! "Här på bordet har jag min klassvinnare!" sa hon, och jag blev himlastormande glad. Till saken hör att jag tycker att de två andra katterna är superfina, och det är verkligen mördande konkurrens om alla cert när man har en skogis i grp 4! Cutie blev slagen i BIV av en vacker skogishona, sen blev han även NOMINERAD! Då lipade jag ännu en skvätt av lycka! Inför panelen var jag sen jättedarrig! Hoppades att han åtminstone skulle få EN röst, för konkurrensen är hård. MYCKET hård!!! Nathalie skulle visa Cutie, och hon visade upp honom superfint! Speakern berättade att tre domare röstat på Cutie, och jag blev superstolt! Min bebis fick tre röster, inte illa!! Sen sa han: "..och de resterande fyra domarna har alla röstat på samma katt, och det är nr 108 som fått SAMTLIGA domarröster!!" HALLELUJAH MOMENT BIG TIME!!! CUTIE VANN BIS MED A L L A RÖSTER I PANELEN!!!! Jesus Maria o Josef! Lipade som ett såll o skakade i hela kroppen! Så sabla fantastiskt, jag börjar t o m lipa bara jag tänker på det...!! Underbart!

Svävade hem till Camilla på små moln, och käkade pizza samt minglade lite med besökande kattfolk innan jag kröp till sängs, mycket trött och MYCKET nöjd.

Å så blev det söndag o dags att återigen bege sig till utställningshallen. Mådde lite dåligt i magen, misstänkte att jag stressat för mycket o därmed fått tillbaka magkatarren, så jag tog det lugnt med kaffet. Cobran fick cert o såsmåningom NOM, jätteskojigt!! Brucan smällde till o vann sin klass o blev dessutom BIV, superskoj! Grattis till Premiertiteln, älskade Bruce Viggesson!! Sen var det då Cutie.. Domaren ändrade i sin ordning och tog grp 4 skogisar sist.. Cutie gick upp mot samma konkurrenter som dagen innan. Denna gången hade domaren mycket svårt att bestämma sig. Han tog först fram sin fina ragdollkille, o sen Cutie o Palle, den tredje konkurrenten i klassen fick gå hem tidigare.. Vinnare blev till slut Palle eftersom han föredrog hans uttryck. Grattis Palle, Maria o Maja! Jag var ändå så stolt över min Cutie, han skötte sig superfint och var så mysig o go som bara han kan vara! :o)

Vid det här laget mådde min mage allt annat än bra. Försökte peta i mig lite lunch, men det gick inte så bra. Fick en losec av en vänlig själ, men det hjälpte inte.. Birgitta bad mig att bära hennes vackra Devon Sushi i panelen, det hade jag gjort dagen innan, och jag lovade göra det. Bar Sushi, hon blev BIS och sen fick jag gå o sätta mig vid vår bur.. Mådde verkligen grisilla.. Hann inte ens iväg till toan, utan fick spy i en plastpåse innan mannen kunde hämta en papperskorg med sopsäck till mig.. Not so very nice! Stackars mannen, som är mycket kvackelmagad, höll själv på att spy på kuppen. Goa Pirkko kom med kallt vatten o blöta handdukar att badda mitt ansikte med, tusen tack för omtanken! Efter spystunden mådde jag aningens bättre o kunde sätta mig o se panelen. Cuties konkurrent Palle blev BIS med 4 röster av 6, de andra två gick till Anna o Daniels kille Zodiak, stort Grattis!! Cobran fick inga röster, men Nathalie visade upp honom jättefint, tusen tack! Cobran kan vara en krångelherre i o med att han gärna vill sitta på axeln eller hänga som en ryggsäck fram på magen på den som bär honom, men Natta skötte sig ypperligt och fick fason på herr Bus!

Däckade nästan ihop helt o kunde sen inte ens hjälpa till att packa ihop. Stackars mannen o Pirkko fick kånka o bära o jag bara led.. Fick stanna på en mack en bit utanför Göteborg o spy igen.. Döläskigt. Kunde inte dricka något utan att magen sa ifrån. Resan hem gick ändå förhållandevis bra, dels för att min mage nu var helt tömd och dels för att jag kunde sova. Mannen fick köra försiktigt i snökaos, och till sist kom vi hem. Däckade i soffan med en hink brevid mig och känner mig ungefär som om jag blivit överkörd av en plogbil.. Inget skoj alls.. Men det blir förhoppningsvis bättre snart.

TUSEN TACK till alla för alla grattisar! Vi är JÄTTESTOLTA över våra pojkar! Och jag vill också passa på att meddela att vi tidigare sagt att vi ska sätta in kastreringschip på våra grabbar om det behövs, men än så länge har vi inte gjort det. De får inte ppiller, psprutor, eller annat än god mat o vatten och kärlek. ;o) OM jag skulle sätta in chip så skulle jag inte tveka att tala om det, men än så länge har vi inte behövt göra det ö h t. Både Cobran o Cutie är högst fertila, och hormonstinna och sjunger vackra sånger för oss med jämna mellanrum, tack o lov kan de hålla sig harmoniska o välmående trots att de är så fertila! Jätteskönt! Den dagen de börjar må dåligt av sin fertilitet kan vi överväga chip, men så länge de mår bra så mår vi bra! :o)

Nu ska jag däcka en stund till i soffan. Våra små kattungar är underbart ljuvliga, men jag orkar nog inte fota dem ikväll, det får bli imorgon istället. Tror jag.. Vi får se..

Ha det gott allesammans, ta hand om er och massa kramar o tack!

PS Om någon undrar så har jag slarvat bort ännu en "mirakelkam", till mannens oerhörda irritation.. Han brukar vara "kamvakt", men den här gången var den bara borta.. Fan åxå.. Därav att fru Virrhjärna aldrig förnekar sig, utan lyckas stirra till det i alla lägen... Ds

The kittens 4 weeks old!

Ashe är enda tjejen i syskonskaran, men ojojoj, vilken tjej! Jag älskar hennes huvudstruktur och hennes kvaliteter hittills, och tror att hon kommer att bli en riktigt läcker tjej. Vi har en intressent på Ashe..
Precis som de andra katterna älskar Ashe att gosa o leka med oss! Hon är tuff och rejäl och ser ut att bli kraftig. En riktigt go kattflicka!

Mangix är jättegosig! Han är lite mer försiktig än sina syskon, men å andra sidan så är syskonen nästan överdrivet kelsjuka mest hela tiden. O kelsjuk är faktiskt Mangix också! Han gosar o rullar o myser och är jättemysig! Han ser ut att arta sig riktigt fint utseendemässigt också, så vi följer hans utveckling med spänning, samtidigt som vi bara njuter av att få ha honom hos oss!

Dazzle är rejäl, med tassar som dasslock och läcker färg o teckning. En kille som förmodligen kommer att bli väldigt anslående och stilig som "färdigvuxen"! Mysig, kelig o gosig även han, och en av de värsta gaphalsarna för att bli upplyft i famnen! :o)


Rhasta, Rhasta, Rhasta! OM jag hade haft plats, och OM jag hade haft möjlighet att behålla en kattunge så hade det trots allt blivit han! Han är en kattunge HELT i min smak! Jag är nästan kär i honom, men jag har intalat mig själv att för alla katternas skull så ska vi inte plocka in en ny katt på ett tag och definitivt inte en hankatt till. Så Rhasta måste flytta, men jag erkänner att det skär i hjärtat! Han har en bredd och en power alleredan i sitt huvud o kropp, och jag tror att han kommer att bli väldigt kraftfull som vuxen. Rhasta har lite intressenter, men ingenting är ännu bestämt, vi vill vänta o se hur han utvecklas först!


Leoric är en stor favorit för resten av familjen! Och han är så supersöt med sin blanksvarta päls och vita haka! En riktig gullkille! Och jättekelig o gosig o mysig! Tycker mycket om att ligga i knäet på Wilma o bara mysa!

Sammantaget är den här kullen den absolut mest keliga o gosiga kull vi haft hittills. Alla tidigare kullar har varit goa o mysiga, men den här kullen är helt otroligt keliga redan från det att de bara var ett par dagar gamla! Helt otroligt!

Nya bilder finns på alla bebisarna på http://www.facebook.com/pages/Kalmar-Sweden/SVildhjartas/154738057894927#!/album.php?aid=31951&id=154738057894927

Finlandsresa!

Äntligen är vi hemma efter en fantastiskt intensiv, men mycket rolig, helg i Finland! Vi åkte redan i torsdags, tog färjan över till Åbo i sällskap med en hel del av medlemmarna i vår "kattmaffia" La Familja! Saknades gjorde bl a Puzzlebiten, Draken o Hajfenan!!:o( Men vi försökte hålla fanan högt och ha så roligt vi bara kunde ändå! ;o)

Katterna tog resan mycket bra, skönt att ha så lugna pälskillar med sig. Lite mer hysteriska var den mänskliga parten av sällskap som inte hittade bilen på bildäcket på fredagsmorgonen. Orutinerade båtresare som vi är hade vi dessutom MEGAmycket packning med oss i hytten... Så det blev till att springa runt som idioter genom och upp o ner på hela båtskrället! Suck.. Nåja, precis innan vi skulle köra ombord i Åbo så hittade vi tack o lov bilen! :o)

Fredagen tillbringade vi i Åbo, och fönstershoppade en hel del och ett o annat slank ner i resväskorna också.. Sen blev det bastande för ungarna (Äldsta och Lillsnigel) som var med, samt mannen o Göran. Själv softade jag på rummet med mina pälskillar!

Det var mååååånga katter anmälda till utställningen, 808 st på lördagen och 809 st på söndagen.. Cutie hade en konkurrent bägge dagarna, Cobra hade två. Cuties domare föredrog hans konkurrent, så det blev en ex 2. Helt ok resultat, den andra katten var fin, men jag hade lite svårt att acceptera argumenten till varför han förlorade.. Han hade fel öronplacering och urusel päls, samt var väldigt dåligt presenterad..? Nåja, alla tycker o tänker vi olika. Konkurrenten blev sedan slagen av en annan katt som också blev NOM, men inte fick några röster i panelen.

Cobrans domare var mer förtjust i både prepareringen och i Cobran himself! :o) Han vann certet. Domaren ville bara ha lite bättre kvalitet på pälsen o lite större öron, precis vad vi själva tycker! :o) Cobran blev sedan BIV vuxen och såsmåningom även nominerad till panel. Dagen till ära fick han också titeln Grand Internationell Champion, samt DVM (Distinguised Variety Merit)! Mannen var själaglad! Cobran skötte sig ypperligt o visade upp sig fint!

copyright foto: Hanne Lankinen

Våra vänner i La Familja fick också kalasfina resultat på sina katter, grattis! Dem får de själva berätta om!

copyright foto: Hanne Lankinen

Cobrans vackre son Syrenbackens Mick Maddox var på plats, ojojoj, vilken fin kille! :o) Jätteroligt att träffa honom och hans ägare!

copyright foto: Hanne Lankinen

På söndagen var det en ny dag, och Cutie o Cobran fick nya domare. Cobran fick dock samma resultat som dagen innan, förutom att han tog ett högre cert, nämligen CACS, BIV o NOM! Grattis! Cutie hade samma konkurrens som dagen innan, men helt annat resultat. Han fick certet, och lyckades även bli BIV o NOM!!! Hallelujah Moment! :oD I panelen fick sen Cutie 6 röster av 10 och blev BIS!!!! JÄTTEROLIGT, gissa om tårarna flödade?! :o)


Cobran skötte sig också ypperligt i panelen, jag är så stolt över våra lugna, mysiga killar! Det är verkligen JÄTTEROLIGT att vinna, men även när vi förlorar så tycker vi att våra katter är bäst i hela världen för oss!



Nu blir det snart fotosession för småbebisarna, oj, vad jag har saknat katterna o barnen hemma! Coco har tyvärr fått livmoderinflammation, så henne får vi ge medicin o hoppas på det bästa, men alla andra mådde prima!

Ha det gott o kramar! Tack också för alla grattis!

Kattungebesökare och fredagsmys!

Några nya bilder på bebbarna finns här: http://www.facebook.com/pages/Kalmar-Sweden/SVildhjartas/154738057894927#!/album.php?aid=30900&id=154738057894927

Ikväll har vi haft besök av ett trevligt par som är sugna på en kattkille, tusen tack för besöket, det känns jättebra! :o)

Annars rullar allt på i "hundranittio"... Idag har jag varit på medarbetarsamtal, chefen och jag hade ungefär samma åsikter om mina alla fördelar o få nackdelar.. ;o)))) Det var ju skönt! :oD

Ikväll har också min lillsyrra varit på besök en sväng, vi hade inte så mkt tid att prata, men jag hoppas hon snart kommer o hälsar på igen! Å så ska hon snart ha en liten bebis, det ska bli skoj! :o)

Har egentligen inget att skriva, är ganska tom i huvudet för tillfället, så jag ville bara plita ner ett fåtal rader för att bloggen inte bara skulle innehålla bildlänken.. ;o)

Ha en trevlig helg, kramar o hej!

Ska vi verkligen ha en kull till, eller inte?!

Den stora frågan just nu är: Är CocoBäng dräktig eller inte? Hon uppvisar annorlunda beteende, tuttisarna har gått från -a till liten b-kupa (för katter) och är rosaröda. Men jag tvekar fortfarande. Den katten är lurig, det vill jag verkligen lova! På alla sätt o vis. Gårdagskvällen tillbringade hon i en Citygross-påse.. Under övervakning, kan tilläggas, eftersom vi vet hur farliga påsar av alla de slag kan vara för katter. Cobran t ex äter gärna plast, plastsnören o annat spännande. En o annan pinne har slunkit ner i hans svalg också, till husses stora förfäran.. Cobran är en sk "allätare" precis som sin mor och CocoBängan. Så här i efterhand är jag glad att det var Cutie som "fick till det" med CocoBäng (om hon nu ÄR dräktig, vilket jag tror o hoppas!!) för ni inser ju själva att kattungarna mellan Cobran o Bängan skulle bli allt annat än lugna och förmodligen äta ALLT, PLUS riva halva husen.. Men nu ska jag inte skrämma bort framtida kattungeköpare! ;o) Faktum är att även om vi har prioriterat bort levande växter i fönstren numera, av ren o skär bekvämlighet, vi hinner dels inte vattna, och dels äter Loppan krukväxter på löpande band, spyr, och äter ännu mera krukväxter.. Tror att hon egentligen tänkt sig ett liv som vegetarian, men det är ju lite svårt som katt.. Allra helst när man är våldsamt petig med mat, dock är ALLA krukväxter ätliga enligt Loppan.. Kanske dock inte så nyttiga... Ändå kan vi ha både möbler, prylar och barn utan att de skadas av alla våra katter. I promise! Ni är välkomna att hälsa på om ni inte tror oss.. :o)

Nåväl, mannen har hävdat hela tiden att CocoBängan inte är dräktig, jag har hävdat att hon ÄR dräktig, så återigen en liten tävling mellan oss. Cobran har haft chansen med Bängan två gånger, Cutie två gånger varav den senaste gången.. Alltså ytterligare en tävling mellan mig o mannen, vem blir pappa till Bängans första kull?! ;o) Vi är tävlingsmänniskor mellan varandra, men inte så mycket annars.. Nu är det dock så att även mannen börjar tro mig, när jag visar Bängans tjockmage, och illrosa små tuttisar. Så jag vågar nästan nästan nästan hoppas på bebisar, o hoppas bara nu att allt går bra. Vi har väntat läääänge på det här, i stort sett sedan vi första gången insåg att det skulle bli en kull mellan Solskinn o Quiddie (Cocos föräldrar) och att vi faktiskt fick lov till en tjej, o dessutom fick vi den vi absolut mest ville ha. Sedan har det varit en låååång väg till att verkligen få Coco dräktig. Vi oroades av att hon fick "pussmun", och trodde på sjukdom. Det visade sig vara hormonreaktion på löp.. Och har försvunnit, men återkommit EN gång under denna löptid i väntan på parning (då hade det hållit sig borta i över 1 år!). Helt säker kan man ju såklart aldrig vara, men vi mörkar inget, utan är helt o fullt ärliga med allt som har drabbat våra katter. Dock kan jag tillägga att fördelarna med att ta en provkull på Bängan klart överväger. Dels stamtavlemässigt, o dels hälsomässigt ur de andra aspekterna. Friskt hjärta, underbart temperament och fantastiska tekniska kvaliteter plus bra storlek!


Å pappa katt har också ett utmärkt temperament. Helt fantastiskt, framförallt när man ser många andra hanar. Cutie är just nu HYPERfertil. Han råmar o ropar, men håller sig ändå i hyfsad vikt o kondition. Försökte sitt allra bästa i helgen med att charma ALLA flickor och sprayade för första gången sitt burskynke (dock luktade det inte, så vi märkte inget förrän vi packade ihop.. ;o)). Men lika lätthanterlig o go som vanligt! Mammas myskille nr 1!

Men återigen, utvärdering av avelsdjur är av högsta prioritet för oss. Därför funderar vi o tänker en hel del innan det blir parning. Bara för att vi köper in en katt till avel betyder inte att vi automatiskt använder den just för att vi har köpt den till avel. Nejnejnej, det handlar om att utvärdera sina avelsdjur kritiskt, granska inte bara utseendet utan även hälsan och temperamentet. Sen får man hitta en matchande parningspartner, och det är inte alltid det lättaste, för dessa två ska ju dessutom "få till det".. Resan med CocoBängan som mor o Cutie eller Cobran som far har inte varit helt enkel, men jag hoppas innerligt att den i slutändan är värd alla tankemödor och funderingar, för jag känner verkligen att jag tror på denna kombinationen på alla plan. Enda svåra kommer att bli att skiljas från någon av kattungarna.. Precis som vanligt..

Bebisarna vi har nu är ju egentligen ett litet "missöde" i avelsarbetet, men våra kära katter tycker inte alltid som vi.. Kullen ser väldigt lovande ut, och eftersom deras helsyskon från en tidigare kull mår gott o inte har några som helst problem vad vi vet så känns det lugnt. Kattungarna är helt ljuvliga. Helt underbara. Och alla är mysiga o personliga på sitt alldeles egna vis. Jag är jättestolt över Sharin och Cutie och deras bebisar! Och säkerligen blir de lika goa o mysiga som sina helsyskon från en tidigare kull.


Men nu måste jag gå till sängs, är jättetrött! Har jobbat hela dagen, sen hem o städa av, tvätta lite och vidare iväg på tonårskurs. Hem igen, och lite lätt uppspeedad av kaffet från kursen, så då blev det lite surfande (med Cutie som "magväska") och nu sova..

Nattinatti världen, imorgon är det en sorgens dag, för då är det exakt ett år sedan min älskade lilla mamma dog. Saknaden är jättestor, men jag är glad att jag haft förmånen att ha en underbar mamma! Vila i frid lilla mamsen, det är tomt utan dig!

The babies are here...

Link to pictures and recent info about the kittens:

http://www.facebook.com/?ref=home#!/album.php?aid=30358&id=154738057894927

Väntans tider..

Inget är som väntans tider.. Man går o vankar o tittar o kollar o bara väntar.. Sharin ska ha bebisar! Förmodligen blir det 3-4 stycken, och det är jättespännande att få se vad som kikar ut! :o) Idag ska jag förbereda allt inför förlossningen, fixa bolådan och lägga fram allt som behövs. Jag brukar normalt sett göra det minst en vecka innan beräknad förlossning, men nu har vi helt enkelt haft så oerhört mycket på agendan att jag inte har hunnit. Den här helgen har jag dock ingenting i form av "måsten", så då kan jag gå hemma o plocka o dona med allt..

Veckorna är fyllda med jobb hela dagarna och diverse annat om kvällarna. Varje tisdag är vi på tonårskurs, där vi får lära oss att ifrågasätta vårt beteende gentemot våra tonåringar, och det är faktiskt en väldigt bra kurs. Kändes som att vi alla kommit in i en negativ spiral med TT och att något var tvunget att göras. Så nu går mannen o jag på kursen, och det har faktiskt hjälpt enormt mycket! Hallelujah! :o)

Mannen spelar innebandy och inomhusfotboll, det tar ett par kvällar i veckan i anspråk, sen har vi TTs hästskötande, som också tar några pass i veckan i anspråk. Själv har jag ibland styrelsemöten med Skogkattslingan, och lite annat arbete å föreningens vägnar i form av planering inför Skogkattmästerkskap o annat! Jätteroligt, men tidskrävande!

Äldsta har massor i skolan, och gör kompendier och hemuppgifter hela kvällarna. Hon har ett bra kompisgäng och är med i en filmklubb, så hon kollar en del på filmer och är iväg på kompisträffar. Härligt. Alla är jättegoa o mysiga, så det känns bra!

Sonen har verkligen hittat rätt efter tre års förnedring o lidande i högstadiet, helt fantastiskt roligt. Han går på IT-linjen och hela upplägget passar honom utmärkt! Han har ett gäng trevliga o goa kompisar, och i torsdags eftermiddag skjutsade vi honom till skolan för LAN ända fram till söndag! Däremot fick jag nästan en hjärtinfarkt när jag fick ett telefonsamtal på fredagsförmiddagen... "Hej, det är från polisen, är du S mamma?"... Jaaaaa, svarade jag darrigt, och tusen tankar flög genom hjärnan. Polisen berättade att det varit en tjuv som tagit sig in och bl a snott plånböcker o mobiler för dem som var på LANet, men Sonen hade fått tillbaka sitt, däremot behövde de prata med honom eftersom han är målsägande och drabbad. Jag gav tillåtelse att prata med honom, och ringde sen omedelbart upp Sonen. Han tyckte inte det var en särskilt stor affär, det var en överförfriskad yngling som tagit sig in o norpat åt sig en del, men Sonens kompisar hade haffat honom, och när han bedyrade att han inte tagit nåt så ringde plötsligt Sonens mobil. Signalen lokaliserades till killens kalsingar, och mobil o plånbok fick efter muddring av killen komma tillbaka till sin rätta ägare. Sonen var inte särskilt oroad över händelsen, han är ibland som tjuren Ferdinand.. Han vill bara sitta där vid sin dator o spela sina spel i fred, och umgås med sina vänner o familj, allt annat som händer får inget fokus.. ;o) Cooooool kille.. ;o)

CocoBängan har chockat oss alla genom att uppvisa ALLA tecken på dräktighet. Vågar inte ens hoppas egentligen, men nu tror jag ärligt talat att det ligger småbebbar även i hennes mage. Den 9 december är det dags enligt uträkning, så ni kan ju gissa om vi får fullt upp med två kullar kattungar härhemma framöver..? ;o)

Lillsnigel har två kompisar hemma idag, och tillbringade gårdagskvällen med att vara på Halloweendisco, utklädd till vampyr.. ;o) Ikväll är hon bjuden på tjejfest, men är just nu tveksam om hon "orkar" gå.. Jisses.. Det ska börjas i tid..

Nu ska jag ta tag o förbereda inför kommande bebisar, jag hoppas innerligt att hon klämmer ut dem snart. Idag ska jag ta tempen på Sharin, sen får vi se om jag kan hoppas att de små kommer på utsatt tid? De stora kidsen har höstlov nästa vecka, så tack o lov finns hemmavakter utan att jag behöver ta ledigt från jobbet. Men när det väl sätter igång så vill jag såklart vara med.

Ha en fortsatt trevlig helg o ta hand om er! Kramar!

Lördagsmorgon med vinter i luften!

S*Drakborgens Coco la Coccinelle

Det är kallt i luften, och det känns verkligen som att vintern är på väg. Både Cobran o Cutie har börjat få vinterpäls, och det känns skönt att vi har ett par helger lediga utan kattutställning.. Eller lediga o lediga, vi har bokat in en massa andra saker istället. Nästa helg är det Loppis på söndagen, och då ska vi förhoppningsvis bli av med lite kläder o annat.. Det vi inte blir av med ska inte hem igen i alla fall, isåfall slänger vi det! Känns skönt, men samtidigt är det ett sabla sorterande o pysslande innan, och Beirut är fullt med kartonger o klädkassar mest överallt.. Nåja, lite hinner vi med idag..

Nu har jag äntligen hittat alternativ till Coco om hon inte blir på smällen med Cutie.. Det känns skönt! Men jag hoppas såklart att hon redan är dräktig, dock vågar jag inte ens tro på det..

Nu ska jag ta tag i lite röj, ha en trevlig helg och ta hand om er!

Snigelkassa och tjocka magar...

Nej, det är inte jag på bilden ovan, jag svär o lovar dyrt o heligt. Men om jag inte passar mig så kommer jag snart att se sådan ut..

Idag har jag cyklat till jobbet i ilfart, sen.. Sen har jag jobbat hela dagen, vilket avrundades av fika med en av arbetstagarnas föräldrar. Jättemysigt. Och givetvis mulade man i sig av BÅDE den goda hallontårtan och citron-limepajen med grädde. Suck. Jag försöker ju hålla igen. Men det är inte så lätt. Cyklade hem eftersom mannen lovat sluta tidigare så att vi ska hinna röja i alla klädsäckar mm inför loppisen. Kom hem, drack en kopp kaffe o öppnade posten. Döm om min förvåning när jag får YTTELIGARE ett brev från Snigelkassan (Försäkringskassan) där det står att jag har angett en inkomst, och min arbetsgivare har angett en inkomst som är 6700kr lägre än den jag har angett. Därför ska jag nu lämna in synpunkter innan den 27 oktober så ska Snigelkassan efter detta ta beslut om vilken inkomst som räknas. Suck. VARFÖR är jag så korkad att jag ens ändrar inkomst? Jag har samma strul varje gång, förmodligen finns en liten symbol vid mitt namn som skriker "jävlas med den här människan, tack!". Alltså kommer det att dröja till den 27 oktober innan de tar tag i alla mina vård av barndagar (jag tror jag är uppe i tio-tolv stycken nu, och givetvis har arbetsgivaren dragit pengar från lönen, men från försäkringskassan får man inte ett öre...). Det är bara det att nästan exakt likadant brev anlände i mitten på september, och då sa man att jag var tvungen att ändra innan den 6 oktober, annars skulle de besluta utifrån den årsinkomst arbetsgivaren angett. Då försökte jag ringa, men efter tre dagars försök ("Vi beräknar en väntetid på 53 minuter innan du får tala med någon", "Vi beräknar en väntetid på 47 minuter innan du får tala med någon" samt "Vi beräknar en väntetid på 34 minuter") så kände jag att jag verkligen inte har tid att sitta i telefon o vänta i över en halvtimme, eller upp till en timme. Så jag sket i det och räknade kallt med att Snigelkassan skulle bestämma årsinkomst den 7 oktober o sen kanske det skulle dröja ett par veckor innan pengarna kommer. Icke. Då får jag ÄNNU ett brev. Men idag fick jag nog. Ringde och fick då för första gången alternativet att lämna mitt telefonnr och de skulle i s f ringa upp. La på och laddade upp mig ordentligt för att skrika på generaldårarna som måtte jobba där.. Men det var en mycket trevlig kvinna som ringde upp mig en stund senare och då fick jag lite dåligt samvete.. Det är ju egentligen inte hennes fel att systemet är uråldrigt och helt sjukt.. Men lite bitchig var jag i a f, och frågade lite surt om jag skulle vänta ytterligare x antal månader innan jag får nästa brev och om jag möjligen skulle kunna tänkas få pengarna innan jul?!

Städade av köksregionerna en aning, sen var jag tvungen att surfa lite för att slippa ta tag i resten av sorterandet. Mannen lyste med sin frånvaro, och när jag ringde så var han tvungen att jobba en stund till. Jag cyklade därför till Fritids o hämtade Lillsnigeln, samt köpte äppelmos till Sonen, eftersom TT var gullig o gjorde pannkakor till sig, honom och Lillsnigeln. Nåväl, jag bestämde mig istället för att trycka i mig en Naturdiet smoothie istället för kvällsmat, och att gå en vända i motionsspåret med mina "pinnar" aka gåstavarna. Smoothien slank ner, men med en något syntetisk smak av persika. Ikväll blir det bara vatten o en frukt lite senare.

Mannen kom hem strax innan 19. Så går det till i mannens värld när man ska sluta tidigt, då dyker allsköns problem upp och han måste jobba tills det är i stort sett löst. Då hade Lillsnigel o jag gjort läxorna, och hon låg i badet för allmän skrubbning, eftersom hon är en synnerligen aktiv unge och blir extremt smutsig i stort sett varje dag. Mannen fick tvätta håret på henne. Nu väntar inköp av födelsedagspresenter, eftersom Snigeln ska på kalas i dagarna två. Alltid är det nåt. Sen ska jag vika åtta miljoner plagg med tvätt, dricka mitt vatten och tycka synd om mig själv för att jag måste ägna helgen åt att städa. Skittråkigt. Men sånt är livet!

Bruce har varit keligast av de keliga och tryckt hela nyllet i min mule. FULLT med katthår i hela munnen.. Cutie har ropat på flickor, och Candy (som också går på diet) jagar ivrigt alla smulor som finns. Dompan har fortfarande tratt och går på penicillin, men snart så.. Allt läker fint och ser bra ut! Cobran o CocoBäng slöar i sängen. Sharin börjar bli aningens rund om magen, jag är sååå nyfiken på vad som finns därinne! Blossa har varit överkelig i flera dagar, vet inte om hon förstår att det är kattbebisar på g, då brukar hon nämligen bli extra klängig..

Nu ska mannen o jag åka o handla födelsedagspresent till ungen som har kalas imorgon, för Wilma är ditbjuden. Ha en trevlig kväll allesammans o ta hand om er! Kramar!

Bebisar i huset..

Gnistra Gyllenstrå, från Sharin o Cuties förra kull

Ja, det spelar nog ingen roll hur länge man försöker låtsas att Sharins tuttar inte är röda o svullna och det spelar ingen roll att man förbannar sig själv för att man glömde låsa dörren in till tjejerna. (En dörr som öppnas utåt. Tjejerna kan INTE öppna dörrar, men vi vet ju en herreman vid namn Cutie som GÄRNA träffar löpflickor och som GÄRNA står till tjänst o leker gentleman genom att öppna dörrar vid behov.) Kattskrällen! Sharin är dräktig. Hon och Cutie träffades mellan kl. 9 (då jag åkte till jobbet, superstressad) och klockan 14 (när TT kom hem o genast ringde o berättade att alla katterna var ute tillsammans och att alla sov o var lugna.. Jag känner min pojk, han är lite lömsk just när det gäller honkatter. Han låtsas som att han inte gör nåt, och visar inga parningar eller liknande, men dräktiga blir dom, honorna. OM det nu inte handlar om jungfrufödslar (jag har tänkt i de banorna faktiskt, flera gånger..), men å andra sidan så händer väl knappast jungfrufödslar två gånger på raden? Eller det kanske dom gör. Tror dock inte att han kan svära sig fri från DNA-testerna som vi gjorde, och som alla visade på att han o ingen annan var far till förra kullen. Få se vad de visar nu? Cobran är inte misstänkt, p g a att han är mindre begåvad med damer, även om också han har lyckats få till det ett par gånger. Tur för Mannen att jag inte tror på "Sådan katt-sådan husse"... ;o) O tur för mannen att jag inte är som Cutie, för då hade jag varit en riktig snärta.. ;o))))

Så för att göra saker o ting lite krångligare så är katteriets status enligt följande:
Planen var att Cutie skulle ha date med CocoBängan o Sharin med Cuties son. Istället vägrar CocoBängan att ö h t släppa till för snuskerier, och Sharin är på smällen med Cutie. Ibland lönar det sig inte att göra upp planer, åtminstone inte när man har katter..
Om man istället ska se saker positivt så har Sharin o Cutie fått en finfin kull (som kom till när Cutie var runt 7,5-8 månader ung) med 6 ljuvliga små bebisar som nu växt upp till ståtliga katter. Så det får bli en "favorit i repris".. Dock inte någon som vi planerat, men varför ska vi ens bry oss om att planera, katterna sköter sina planer alldeles utmärkt själva... ;o)

Filiokus Fjant, med Cutie som far o Sharin som mor..

CocoBängan däremot verkar ha kyskhetsbälte! Hon vägrar släppa till och Cutie o Cobran har fått försöka i två omgångar var. Senast var det Cutie, men med lagen om alltings jävlighet så lär hon väl också vara dräktig o få en unge samtidigt som Sharin får nio.. Man slutar liksom att förundras över katternas tänk o planeringar.. Eller möjligen brist på sådana.. Inte för att det GÖR nåt om hennes ungar dröjer, jag misstänker att mannen o jag o kidsen får händerna fulla ändå med Sharins busfrön. Nu går jag bara o oroar mig för att nåt ska gå fel eller att Sharin ska må dåligt. Sist var hon en perfekt mamma på alla sätt o vis. Förlossningen gick bra och enda kruxet var att det kom fem ungar o de var välskapta o fina, men morgonen därpå var dom sex stycken.. Jag vet inte hur många gånger jag räknade dem innan jag fattade att hon klämt ut en till alldeles själv... ;o)
Irmelina Irrsvans, syster till Filiokus o Gnistra

Annars är det full fart i familjen. Tre helger i rad har det varit utställning med blandat resultat, dock mestadels jättebra resultat. Denna helgen är fullbokad med diverse kalas o grejor, nästa helg är det kroppkaksgörande, klubbmästerskap och Loppmarknad. Phui. Lär sova gott efter den helgen.. ;o) Helgen efter det är jag LEDIG och då ska Sharin ha bebisar. Det är fördelen med att vi vet att de bara varit ensamma ett litet antal timmar, och ni inser ju själva vilken effektiv herre Cutie är.. Du söte Göte... Å andra sidan har jag faktiskt vid ett tillfälle kallat Sharin för "slyna", med anledning, vill jag påstå. CocoBängan däremot, hon blir nog nunna i sitt nästa liv, suck.. :o) O tur är väl det, för jag glömde skriva upp när hon o Cutie hade date senast.. Men jag TROR att det finns sparat nånstans i min hjärna om jag tänker efter riktigt ordentligt. Fast vem orkar tänka..?
Krumelura Knuff, coolaste bruttan i stan, och den enda i Sharin/Cutie-kullen utan mönster!

På tisdagar är mannen o jag på kurs. Vi lär oss hur vi ska bli bra tonårsföräldrar och minska konflikter o s v. Själv vill jag hellre ha en kurs för tonåringar i hur man bäst servar o är snäll mot sina föräldrar, men såna finns det minsann inga?! Vi piper o gnäller en hel del innan vi kommer till kursen (den tar tid, det är fotboll, det är nåt annat viktigt att göra osv) men när vi väl är där så är den faktiskt mycket intressant o givande. Snart kommer vi alltid att stäcka fram våra högerhänder till nya bekantskaper o säga "Hej, jag heter XXX och jag är tonårsförälder!" O bekantskaperna säger "Hej XXX!".. ;o)

På onsdagar spelar mannen innebandy. Det gör inte jag. Så då får jag dåligt samvete o måste jaga fläsket runt vår motionsslinga, helst två varv. Sen kan jag glatt mula i mig mat samtidigt som mina nutrilettsmoothies står i kylskåpsdörren o skriker åt mig. Bara att inse att man måste ta tag snart. Men det finns ju så många ursäkter att INTE göra det, eller hur? Ikväll hann jag gå nästan två hela varv (jag fuskade lite och genade en gång!) innan jag kom hem, värmde köttgryta o ris, utfodrade familjen o sen var det dags för telefonmöte med Skogkattslingan, där jag ju sitter i styrelsen. (Kom precis på att jag är vice sekreterare. Gode Gud, gör så att sekreteraren alltid är närvarande, annars måste jag ju skriva protokoll!! Brrr!). Avhandlade massa bra saker, sen fick jag jobba lite med det en stund. Imorgon är det avplockning i Beirut, du söte tid så stökigt här är nu. Värsta någonsin tror jag. Loppispåsar o kartonger utspridda o en otäck liten Lillsnigel som gärna rotar runt i dem o därmed sprider kläder, gamla leksaker o annat ÖVERALLT.. Undrar vad som skulle hända om jag reste bort i två dagar i okänt ärende (läs på SPA eller nåt?!)? Skulle mannen o barnen städa då, så att jag slapp allt? Hmmm.. Tål att tänkas på..



Murkla Mys, mamma Sharin-pappa Cutie

Har mycket på jobbet nu också. Alldeles för mycket. Jag har alltså inte tid att sitta här. Men herregud, man måste väl få skriva av sig, eller hur?! Å just nu ligger jag så mycket efter allt jag hade tänkt göra så en kvart mer eller mindre gör varken till eller från. O andra sidan blir en kvart hit o dit till slut många timmar, men jag är inget bra på att räkna, så jag låter nog bli det.

NU blir det sängen. GODNATT o sov gott, det kommer jag att göra!

Hässleholm och oj vilken konstig helg?!!

Jag brukar ofta tänka att kattutställningar är ett verkligt märkligt fenomen eftersom det är så olika resultat från gång till gång. Egentligen är det inte så märkligt, för ena utställningen så kan man möta de absolut bästa katterna redan i fighten om certet, o då blir man glad över att bli tvåa. Vinner man så är man väldigt glad. Tar man sen mot alla odds en BIV så är lyckan väldigt stor, men om man i en hård nominering vinner så är man jätteglad. Sen höjer man ribban o hoppas på i a f en röst, eller kanske fler. Att drömma om BIS är just.. en dröm.. Förra helgen var helt otrolig, när Cutie tog BIS (Best in show) bägge dagarna! HELT fucking otroligt roligt och en enorm skalp eller fjäder i hatten!

Denna helgen hoppades vi på cert för bägge killarna, eftersom vi tillsammans med birmakompisarna Pirkko o Amanda styrde kosan mot Föreningen Mästerkattens utställning i Hässleholm! Ny utställning, nya konkurrenter o nya förhoppningar.

Cobran fick en domare som dömt honom tidigare, och lyckades få sitt cert (men utan konkurrens). Sen blev han nominerad till panel, wow! Grattis mannen o Cobran.

Cutie hade två konkurrenter och blev nr 2 av 3. Domaren var inte alls förtjust i hans huvud.. Nåja, det kändes liiiite surt, eftersom han kunnat bli Grand Internationell Champion om han tagit certet, men jaja, sånt är livet! Grattis till konkurrenten med ägare! :o) Upp som en sol, o ner som en pannkaka för Cutie, m a o.

I panelen längre fram på dagen såg vi Q och en skitsnygg ragdollhane, samt Cuties konkurrent o Cobran plus ytterligare en hane, men det var spridda skurar av röster, dock fick inte Cobris någon. Till slut stod ragdollhanen som vinnare, Grattis Camilla!! Samtidigt fick vi enormt fina nyheter från Uppsala, där Cuties dotter Belizza, och Brucens dotter Shirley (OCH dotterdotter Andromeda) ställdes ut! Shirley o Andromeda cert, Belizza Ex 1, BIV och NOM, samt BEST IN SHOW!!!! GRATTIS!!! SÅ roligt!!!!!!! :oD Önskade just då att jag varit i Uppsala istället för i Hässleholm! ;o)

På söndagen var mina förhoppningar minus noll, men Cobran fick sitt cert! HÄRLIGT! Sen skulle Cutie upp till sin domare med samma konkurrenter.. Å Cutie fick cert.. Senare blev han även BIV.. Å skulle därmed upp för nominering. Dessvärre skulle två av hanarna som fått röster i panelen i gårdagen också upp för nom hos samma domare. PLUS ytterligare två eller tre stiliga hanar.. Nåja, skam den som ger sig! Cobran lyckades knipa NOM hos sin domare, sällan har jag blivit så förvånad!!! Trodde inte alls att hon gillade honom, men tydligen var det så, för nominerad blev han idag igen! :oD

Sen var det dags för Cutie med konkurrenter. Kände att det var nog den värsta NOM jag någonsin varit med om... Alla dessa fina hanar..!! ALLA förtjänade nästan en nominering.. Men en efter en blev de bortvalda och till slut var det bara Cutie o Q kvar.. Å CUTIE BLEV NOMINERAD!!!Jesus Maria o Josef liksom!!!! Lipade en skvätt och svimmade nästan när jag insåg att det var FYRA hankatter nominerade, och TVÅ av dem var våra.. Alltså 50 % chans att vinna.. Trivsamma odds, men men men.. Man vet aldrig! Någonsin!

I panelen bar My Cobran och Fifi bar Cutie. Pälskillarna visade upp sig fint hos sina assistenter, som var jätteduktiga! Tack! Sen skulle domareleven o de fem domarna rösta. ALLA röstade de på samma katt... CUTIE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tog Cobran o hängde honom över axeln o visade sen Cutie! Söte tid, så roligt!! Fantastiskt roligt! Helt underbart!



Tack, Daniel på S*Theodortorps, för bilderna från Mästerkatten!

Nu väntar sängen o sovdags. Lång helg, helt annorlunda, men till slut ganska rolig också... ;o) Kramar o gonatt!

Best in Show, herregud!!!

Tja, förväntningarna var väl inte särskilt höga inför vår resa till Norrköping. Uppåt landet har vi stenhård konkurrens för Cobran, och Cutie har ALLTID stenhård konkurrens, så vi håller oss till små eller inga förväntningar. Våra killar är fina grabbar, men liksom alla så har de sina brister och vi är väl inte direkt bortskämda med stora framgångar. En hel del "skalper" har det blivit under åren, men samtidigt är det så himla svårt att vinna o bli den där Bäst In Show-katten.. Det är många andra fina katter och även om Cutie har knipit BIS två gånger innan så hade jag nog slagit mig till ro och insett att han nog saknar den där lilla sista piffen för att bli BIS igen. Men en match ska man alltid bjuda på, så killarna badades efter konstens alla regler och mannen o jag packade in oss, grabbarna o Lillsnigel i bilen i fredags eftermiddag för att åka till Norrköping. Nu är det ju så att jag är mer än måttligt förvirrad och glömsk ibland. Om nu någon möjligen hade missat det?! När vi kom fram till vandrarhemmet vi skulle bo på så insåg jag med förfäran att vi inte hade mat med till pälskillarna!!! Den hade jag glömt.. Liksom matskålar... Som väl är så fanns pentry där vi lånade en skål till vatten, och på Statoil fanns Sheba, även om mannen oroade sig grymt för att pälskillarna skulle bli dåliga i magen av det.. ;o) För övrigt klarade vi oss utan missöden och sov som stockar hela natten lång trots nattklubbsstim och vidriga tickande övergångsställen precis utanför fönstren.. På morgonen checkade vi in på utställningen och fann till vår förvåning att bägge killarna gick ensamma i sina klasser! HURRA, för cert håller de ju för bägge två! Samtidigt ÄR det lite roligt att ha konkurrens, men om man lyckas få ett cert på två dagar är det ju inte helt fel heller.. ;o))) Konkurrens skulle det istället bli på söndagen, men en dag i taget tack!

Cobran fick sitt cert och en finfin bedömning. Liiite önskningar om större öron och bättre pälskvalitet, men det är ju bara att hålla med.. ;o) Sen blev han dessutom BIV totalt, grattis till mannen o Cobran! Cutie fick också en finfin bedömning, cert och blev bästa grupp 4 hane och eftersom hans domare bara hade NFO grp 4 i kategori II så blev han även NOM! Jättekul! :o) Lilla fina Bellizza, Cutie o Bibbis dotter, blev Ex 1 och BIV samt NOM, det smällde finfint! Grattis, Inger! Söta Brio och läckra Bonita var också med men fick se sig slagna. Vad gör väl det, de är fina tjejer ändå! Goa Korven fick också han en nominering, och det var väldigt roligt! Grattis Jane o Bert!

Sen började alla paneler och kategori II skulle upp sist. Jag blev ombedd att ta en huskatt och trodde det skulle bli paus mellan huskatterna o kategori II, så jag hade inte plockat upp Cutie i hans bur... Döm om min förvåning när allt rasslade till och helt plötsligt skulle hanarna upp på borden med sina assistenter! HJÄLP! Sprang bort till buren, kastade upp Cutie o slängde nästan honom på Fifi, som genast fick bära upp honom på bordet.

Själv fick jag spraya mig lite, och ta ut hanen som jag skulle bära, en sibir som var väldigt läcker. Han fick en röst av en domare. Sen röstade en annan domare på en annan katt. Cutie skötte sig fint hos sin assistent Fifi varje gång jag sneglade åt hans håll och jag måste erkänna att jag faktiskt hoppades på NÅN röst.. Ett par av domarna tittade faktiskt på honom en del! Mycket vill ha mer och hoppet är ju som bekant det sista som överger människan.. ;o) Cutie visade faktiskt upp sig riktigt fint, men jag hade såklart glömt hans nummer och hade inte en aning om vilken av katterna som fick de andra domarnas röster.. Fattade inte varför Fifi lyfte upp Cutie i luften.. Förrän en kort sekund senare, när poletten liksom trillade ner.. Cutie hade fått de andra domarnas röster..!! Cutie blev BEST IN SHOW HANE!!! Tårarna strömmade nerför kinderna och hjärtat bultade så att jag nästan dog.. Herreminje!! Lyckades nog överlämna sibiren till ägaren, tog Cutie, kom på att jag nog måste fixa så att Sonny kunde bära honan som jag egentligen skulle bära upp till panelen för min domare.. GUD! Bäst in show. BEST in SHOW!! MIN katt! Cutie!!! Helt obeskrivligt!

Packade ihop allt, tillbaka till vandrarhemmet och fortfarande helt skakig. Kunde inte sluta säga till mannen: "Fattar du, Stefan! Cutie blev BIS! BIS!!" Han var nog rätt trött på mitt tjat, så efter en stadstur samt en god indisk måltid så somnade han på sängen tillsammans med Lillsnigel. Själv låg jag vaken länge och funderade på hur fantastiskt det var att min katt blivit bäst in show! :o)





På söndagen väntade så tuffare konkurrens. Cutie hade en kille emot sig i sin klass, och den killen mindes jag lite från i vintras, då jag tyckte att han var jättefin! Nåja, det blir som det blir, och Cutie blev ju i a f BIS igår, tänkte jag, så ärligt talat så hoppades jag ju på att vinna klassen o få certet, men det var inte världens undergång om han skulle bli tvåa heller. Cobran i sin tur, hade fine Ray Davies som konkurrent, och där är det kört för Cobrans del. Ray är mer komplett och har mer saker på plats än Cobran just nu. När Cobran är i full päls kanske han kan ge en tuffare match, men än så länge är det bara att acceptera att Ray förtjänar certet och that's it. Domaren gav Cobran en knallfin bedömning och tyckte det var synd att de här två fina katterna gick mot varandra, men gac såklart certet till Ray Davies. Jätteglad för Iréne och Bert-Åkes skull, grattis! Det stoppade inte där för Ray, han blev rättmätigt nog även BIV och NOM! GRATTIS! :o)

Cuties konkurrent är nästan ett år äldre än honom, och stor som ett hus! Men jag kände att jag nog tycker att Cutie kommit längre i utvecklingen av typen, så jag måste erkänna att jag hoppades på certet. Men man vet aldrig... Som åskådare känner man ju inte på konkurrenterna och det kan ibland ge ett felaktigt intryck. Domaren gav konkurrenten en fin bedömning och sen var det dags för Cutie. Han fick en superfin bedömning. Han fick certet, yihaaaaa!!! I nomineringen hade han två fina skogiskillar emot sig, dock var inte någon av dem i full kondition än och ungefär året yngre än Cutie bägge två. Domaren pratade fint om de här två killarna, sen vände hon sig mot Cutie. Han fick så mycket lovord att mina tårar började rinna. Som väl var så bar Carina (domarens assistent) honom, och jag var så STOLT över min pojk! Han visade upp sig fint och domaren sa att han hade stulit hennes hjärta, och att han var så vacker att hon fick gåshud på armarna av att se honom!! Hallelujah moment! Cutie blev nominerad till panelen och skulle än en dag få fajtas mot de andra snygga hanarna! YIHAAAAAAA!

Jag måste erkänna att tankarna snurrade rätt kraftigt i huvudet.. Jag hoppades såklart att Cutie skulle få någon eller några röster i panelen, men BIS en dag till, näe, det kändes omöjligt! Allra helst eftersom två av de domarna som röstat på honom dagen innan inte hade dömt hans kategori o därmed inte skulle rösta alls.. Så jag bestämde mig för att det nog var någon annans katts tur idag, och var ändå så stolt och lycklig över att Cuties domare öst så mycket lovord över honom! Men det blev faktiskt da capo. Cutie blev BIS idag också, och det var fanimej helt sabla otroligt roligt! Min pojk! Min bebis! Mitt hjärta! Jag bestämde mig för honom när han bara var några dagar gammal, och redan när han föddes var jag kär! Men jag skulle ju haft en silverhona. Fast.. Det fanns ju bara sju hanar att välja på.. Och Dompan var ju kastrerad och kan inte få fler kullar.. Så det blev ju så att silverhonan blev till en bruntabby o vit hane OCH en svart vit van-hane! ;o) Tänk så det kan bli...! Men jag har aldrig ångrat mig. Inte ens när herr Cutie kom hem, tjurade för att han inte fick ha date med löp-Coco och därför pissade på bokhyllan till mannens förfäran.. ;o) Inte ens då ångrade jag att jag har behållit honom, för han är verkligen MIN katt! I alla lägen.. Och jag är så stolt och lycklig över min pojk i alla lägen, till o med när han blivit ex 2, ex 3 och ex 4. Han är i mina ögon alltid vackrast, finast och underbarast och kanske jag därför blir extra kritisk och tror att ingen annan kan se just det fina jag ser i honom. I helgen gjorde domarna det, och han blev Bäst! På pappret åxå, inte bara i mitt hjärta. Miljoners grattis, älskade Cutie, det här var verkligen helt fantastiskt! Men snälla Cutie, sluta pissa på bokhyllan, för även om det bara är två droppar så får mannen panikångest över att hans älskade cdskivor ska lukta kattpiss... ;o)

Massor av tack för alla grattis, det värmer! Cutie o jag tackar o bockar så ödmjukast!

Nu blir det ett varmt bad, sen väntar sängen! Nattinatti och kramar!

Fredag och röj i förråd!

Ibland blir jag förvånad över hur oerhört snabbt man samlar på sig saker, och är man som jag, en äkta hamster, så blir det mycket på 6 år.. För så länge sedan är det som vi flyttade hit och sedan dess har allt som man inte riktigt vet vad man ska göra av eller som inte får plats inomhus förpassats till förrådet. Å det är mycket det! :o) Att slänga saker direkt är ju inte riktigt min grej, jag har klara tendenser av att vara en av de där "samlarna" som visats på tv, och min största mardröm är att damerna i "Rent hus" en vacker dag ska knacka på min dörr.. ;o) Fast så fasligt farligt är det inte, men man är ju bra på att överdriva.. ;o) Men i förrgår inföll min härliga höststämning och jag började röja. Jesus, så mycket grejor! Mannen fick köra två vändor till soptippen, och så slängde vi sju fulla sopsäckar i containern. Jag har kommit ungefär en tredjedel på väg... Idag hinner jag inte röja i förrådet, idag handlar det om att plocka i ordning och sortera allt som jag släpat in. Den 24 oktober är det loppmarknad i Folkets park och då ska jag hyra ett bord o sälja saker GRYMT billigt! ;o)

Ikväll bär det iväg mot Norrköping och kattutställning både lördag o söndag. Ska bli jätteroligt! Mannen o Lillsnigeln hänger med, och vi ska bo på vandrarhem. TT ska till Liseberg, Äldsta ska på konstnatten på Öland i kväll o Sonen ska vara hemma.

Nähä, nu får man sätta fart! Har tre maskiner tvätt att vika och sen ska jag packa och kamma katterna o kolla klorna och det är helt enkelt MASSOR som ska göras. Igår handlade vi hem käk till kidsen så att de klarar helgen, så det slipper jag i a f.

Ha det gott allesammans och ta hand om er!

Snart är man förtitaggare.. :o)

.. och det känns väl rätt ok om man betänker alternativet.. Jag kommer inte att fira min födelsedag alls imorgon, men på söndag ska jag bjuda de som vill på lite fika.. Mamsen fyllde år dagen efter mig, och Lillungen fyller hela tre år samma dag som mamsen! Saknar mamsen! Mycket! Jättemycket. Men sånt är livet. Man älskar och man förlorar och det blir tomt. Det är bara att acceptera att så ser livet ut.

I söndags blev vi allesammans bjudna på Thai Silk Palace av min mammas man. Jättetrevligt! Vi åt som bara den! Jag fick också födelsedagspresent i form av blomma och en slant, tack så mycket!

Annars är det full snurr i vanlig ordning. Tre helger framöver går i katternas tecken, och veckorna i ungarnas tecken. Mannen o jag har börjat en ny kurs i hur man ska förbättra sig som tonårsförälder, det känns faktiskt givande. Åtta kurstillfällen kvar, och hela tisdagskvällarna går åt till detta. Sen är det allt annat plock o pyssel som ska göras, så dagar o kvällar fylls, och vi sover ovaggade om nätterna.

På jobbet är det samma sak, massor att göra hela tiden. Mycket av min tidigare energi har ätits upp av att jag har varit sjuk, och jag känner mig fortfarande väldigt seg o sliten, men när den känslan går över ska jag träna igen.

Tog lite bilder på katterna utomhus förra helgen, och Cutie o Bruce får illustrera dagens blogg.

Nu ska jag jobba lite och sen väntar andra halvlek i KFFs match.

Ha det gott allesammans och ta hand om er! Kramar

Ny rytm..

Ja, kan man inte träna så kan man ju ägna sig åt att skapa nya rutiner och en ny rytm eftersom man inte ens är i närheten av att hänga med i den gamla rytmen o de gamla rutinerna.. Jag är sjuk. Ont i halsen som bara den, lite hostig, och värst av allt är att all tillstymmelse till kondition är PUTS väck! Fördelen är att jag inte äter så särskilt mycket, mest flytande föda i form av soppa o dricka, men nackdelen är att kroppen tror att man har sprungit ett maratonlopp bara för att man lyft sig från soffan/sängen och gått ett fåtal meter. Att gå uppför trappan känns som att bestiga Mount Everest. Suck. Inget skoj, men jag ska inte klaga, för det finns de som har det värre. Mycket värre! Å andra sidan så är det inte helt fel att ligga i soffan och be om hjälp... Mannen får tömma kattlådorna, plocka av och fixa mat till kidsen. Jag o Äldsta ligger i varsin soffhörna o kvider efter dricka och service...

Rutinerna för dagen ser ut som så att jag stiger upp, sätter på datorn, ber mannen fixa frulle till Lillsnigel, lägger mig på soffan med en kopp kaffe o slötittar på tv. Sen, när kaffet är slut, överlägger jag en stund med mig själv om jag orkar resa mig o ta lite vatten. Ibland orkar jag, ibland får jag vila en halvtimme innan jag ens kan göra en ansats till att resa mig. Kollar datorn. Därefter orkar jag plocka undan det värsta efter de andras avfärd, och blir ju givetvis hysteriskt matt av detta, alltså åter till soffläget. Brukar somna till en stund på soffan efter detta högst energikrävande plockande.. Stiger upp, gör soppa till mig o Äldsta. Äter soppa. Somnar en stund till på soffan. Stiger upp, tar emot Lillsnigel, som kommit hem från skolan. Ger henne micromat i form av nudelkopp eller Billypizza.. Stackars barn! Går upp i sängen o somnar en stund. Sen kommer mannen hem. Tvingar honom att tömma kattlådorna. Går ner o lägger mig på soffan. Mannen får fixa käk till kidsen (mer nudlar o mer pizza.. Näe, inte hela tiden, jag lovar!). Kollar datorn. Lägger mig en stund till på soffan, sen datorn igen. Därefter är det dags att krypa till sängs..

Å nu ska jag lägga mig en stund i soffan o slötitta på tv. Sen sängen. Godnatt o kramar!

Virus i huset...

Äldsta har varit hängig ett tag. Så pass hängig att hon t o m stannat hemma från skolan, och det hör inte till vanligheterna. Igår åkte vi iväg o tog ett batteri prover på henne och troligtvis har hon körtelfeber, o med tanke på att jag själv insjuknade igår med extremt halsont och helt slut i hela kroppen så lär väl jag också ha drabbats nu. Suck. Man mår som en gris helt enkelt... Lillsnigel har också haft ont i halsen i dagarna två, men nu är hon bra igen, skönt! Det sägs ju att ungar fortare kommer över virus av det här slaget, tack o lov.

I helgen var vi i Eskilstuna. Cutie blev Ex 2 för första gången på väääldigt länge, men jag ska inte klaga, han blev slagen av en stilig kille som senare lyckades bli Best in show. "Lille" Aldo från vår foderkull i vintras var också med och blev ex 1. Han har växt upp till en stor o rejäl kille med hög mysfaktor, en riktig gullunge! Fyra andra gullungar var Cuties andra barn från S*Aborgatos, Bellina, Belizza, Bonita och Brio. Hur goa o fina som helst!! Lilla Bellinas öron har ju varit ett hett samtalsämne i kattvärlden, men jag måste säga att de ser lite annorlunda ut, dock tror jag inte att det är något allvarligt alls. Känns som att de pekar åt varsitt håll, men de är extremt stora också, så vi får helt enkelt följa Bellinas utveckling och öron vidare o se vad som händer framöver. Hon mår prima och det är huvudsaken! Sen vill jag också säga att om någon vill prata om Bellinas öron eller sända skvaller så gör man det lämpligast genom att lyfta luren o ringa, eller genom att maila. Att skriva hemliga meddelanden i min gästbok funkar inget vidare, för jag kollar den väldigt sällan och anser att allt som man inte kan stå för utan måste skicka anonymt tyder på att man är en svag o feg individ som inte vågar stå för det man tycker. Skitpratare göre sig ej besvär, tack! Sen får man tycka o tro vad man vill, men personligen gillar jag inte skvallerbyttor som inte vågar stå för sina åsikter....

Nu ska jag fortsätta att kurera mig med soppa (eftersom min hals vägrar släppa igenom annat än flytande föda) och glädjas åt att jag nog fått en ofrivillig bantningskur tack vare körtelfebern! Man är helt enkelt inte hungrig och kan inte mula i sig annat än det mest nödvändiga. Inget ont som inte för något gott med sig.

Kramar!

Zumba, jävlar i mig!

Ja.

Jag överlevde.

Träningspasset.

Men det var knappt. Inte för kondisens skull, visst drabbades jag då o då av små stötar av andnöd, men sååå farligt var det inte! (Eller så är det som med förlossningar, mitt uppe i det vill man ångra sig totalt, strax efteråt undrar man varför man ö h t fått idén att skaffa kids och veckan efter har man glömt hur ont det gjorde och kan tänka sig att skaffa ett nytt barn..) Sen att jag var först av alla på passet att kasta mig mot min drickaflaska när millisekunds-pauserna inföll, och sist att masa mig ifrån den hör ju inte riktigt till saken.. Man blir ju väldigt törstig faktiskt! MEN jag låtsades inte drabbas av allvarliga ledbandsskador eller dylikt, och jag kämpade på! Rejält! Visserligen i tryggt förvar lååångt utanför spegelns räckvidd (det är inte JAG i den där spegeln, jag lovar, det är en Alien som tagit över min kropp! Aliens behöver som bekant fettdepåer med kuddar av diverse mjukt material som man placerat allover min kropp, dock är det inte jag, jag är fortfarande minst i klassen o benig som en get trots att spegeln säger det motsatta..), men dock med. När jag inte hängde med i rörelserna (vilket var i ungefär 80 % av dem) så gjorde jag så gott jag kunde, och istället för att utföra de OERHÖRT komplicerade stegen ett, ett, två, åt endera hållen, så studsade jag istället som en liten tjock gummiboll på plats (eller åt motsatt håll som de andra masspsykotikerna) och viftade med mina små armar så gott jag kunde. Liiiite minus att jag inte hade tajta träningsbrallor som håller in rumpfläsket, utan bara sonens bigga trefjärdedelsjoggingbrallor i storlek large. Bad, bad idea, för även om överdelen var instängd och fasthållen av baddräkt o behå så skakade underdelen nästintill okontrollerat, TACK GODE GUD att jag stod längst bak! För långt till höger kunde man heller inte stå eftersom sena shoppare eller städarna i Modehuset möjligen kunde drabbas av fettchock om de höjde sina blickar (GUD, vad jag ska bliga uppåt nästa gång jag är i Modehuset i förhoppningen att möjligen få se en lika okoordinerad knubbsäl som mig själv studsa omkring i godan ro.. Eller.. Det är faktiskt taskigt..!?!), för där var ett stort sabla fönster. Till vänster om mig hade jag en pelare som jag gömde mig bakom för att ingen skulle kunna se mig genom det lilla runda fönstret i dörren.. M a o totalt trygg och safe, med en lätt fet tjej framför mig (En tjej som spöade mig rejält i koordination, men det är å andra sidan inte så svårt… Hon såg dock synnerligen förvånad ut varje gång hon stod ansikte mot ansikte med mig för att jag antingen gått åt fel håll eller snurrat totalt fel...) och blickfånget mot läraren.. Fokus, min vän, fokus!

När vi först, innan passet, kom in på gymmet glodde vi som nyfikna pensionärer på det mesta i omgivningen, men mest efter vilka som möjligen kunde komma på "vår" kurs. Alla smalisar göre sig ej besvär. Sen fick vi nästan hicka när smalaste bruttan i stan stod framför oss i kön och visade sig skulle gå på "vårt" pass.. Brrr.. Å andra sidan måste jag erkänna att hon var sådär läskigt smal att jag inte ens blev avis. Stackars människa, jag hade nästan lust att få fram att det finns stödgrupper för anonyma anorektiker, men för ovanlighetens skull så höll jag faktiskt tyst... Bytte skor i omklädningsrummet och var självklart tvungen att gå på toa, med baddräkt o allt under tröjan.. Suck.. Jag måste verkligen skaffa en bra sportbehå om jag ska hålla på med sånt här.. Inne i styrketräningssalen såg vi en ung tjej som verkligen ägnade sig åt seriös träning. Givetvis kom även hon till vår grupp o knatade glatt fram i fronten mitt framför spegeln. Coolt! Hade nog jag också vågat om jag haft tillstymmelsen till koordination och/eller vältränad kropp... Men faktum är att hon var väldigt stel, till min stora glädje! Inget är så härligt som lågmäld skadeglädje i lagom mått... ;o)

Gick sen upp en våning för att kika på pågående träning där en hurtbulle studsade runt o hejjade på. Oh, my God, jag kommer att dö, tänkte jag.. Men eftersom hon tränar dom här så kommer vi att få en annan lärare som säkert har några trivselkilon och är lagom lugn o snäll.. Jo tjena… Samma hurtbulle visade sig vara vår lärare (Inser ni att hon hade ett annat träningspass precis innan oss?! Cheezez! Hon måste vara en Mycket Sjuk Människa!! Eller en extremt vältränad typ..?) och jädrars vad hon kunde skaka på rumpan utan att det dallrade! Hon var skitduktig! Kom med små peppande utrop om hur duktiga vi var, vilket föranledde ytterligare ett samstämmigt ögonkast mellan Emmis o mig, eftersom vi trots allt faktiskt har ett uns av självkritik i oss.. !)

Nåja, efter fem minuters uppvärmning och 87 felsteg så var vi i gång. Det skulle klivas på olika sätt i olika kombinationer, och när läraren frågade om alla fattade så kunde vi ju inte säga att vi inte gjorde det liksom. Emma o jag bara glodde på varandra o himlade med ögonen.. Juuuuust det ja, fatta noll liksom.. Kanske hjärnan hängde med en kort stund innan svettångan kom upp och förstörde varenda tillstymmelse till logiskt tänkande, men vad hjälpte det när man har en ohjälpligt okoordinerad kropp som lever sitt eget liv?! Nåja, även om jag konstant hamnade på fel håll när vi skulle snurra, och även om mina rörelser var allt annat än rätt så blev jag svettig som fan o brände nog lite kalorier. Roligast av allt var dock när jag fullständigt bröt ihop under sista minuternas stretching.. Först skulle vi hämta varsin matta, piece of cake liksom, en matta kan man väl hämta?! Sen skulle vi lägga oss ner o likt akrobater kråma oss så att kroppen blev stretchad..! Överkurs på hög nivå! Men säkert jävligt bra, för jag har inte haft träningsvärk idag, ärligt talat! När vi sen skulle hålla om våra knän, liggande, och krama dem samtidigt som vi skulle föra pannorna mot knäna o vila mot dem så kunde jag inte låta bli att snegla på allra bästaste Emmisen.. Japp, där satt den! Hon, liksom jag, hade ungefär 50 centimeter mellan panna o knän. Då bara bröt jag ihop o skrattade så att tårarna rann! Men vi försökte och vi kämpade och vi gjorde faktiskt så gott vi kunde! Så det så. Och vi var duktiga! På vårt alldeles egna speciella vis. Emmisen var faktiskt bättre än mig på koordination, även om det svider att erkänna, fast jag var bättre än henne på att skaka loss (o jädrars vad det skakade!!). Sen får vi se om vi lyckas fortsätta peppa varandra att röra på oss och att träna. Förhoppningsvis gör vi det! För roligt hade vi ändå! I nästa vecka väntar nästa pass, och även om en del pass låter väldigt roliga så ska jag nog undvika i största möjligaste mån allt som kräver koordination.. Inte för egen skull utan för alla andras.. ;o)

Idag har som sagt träningsvärken varit puts väck, och jag har i vanlig ordning cyklat tandemcykel på jobbet. Sen fick jag samtal om att Tele 2 skulle skicka en servicetekniker till oss vid 16, eftersom vi haft anslutningsproblem (för några veckor sen). Ila hem från jobbet lite tidigare än vanligt, plocka undan i hallen så att han ö h t kommer in, o givetvis var vår anslutning prima o perfekt. Bara lite ”störningar” i nätet som orsakat det tidigare.. Johopp.. Iväg o handla mat o snacks till stora kidsens hemmahelg, och sen hem igen. Bestämde mig för att stava ett varv på Slingan. Eller ”använda käpparna”, som TT uttrycker det. Under tiden stekte kidsen o mannen hamburgare. Stavade på, och efter ett varv bestämde jag mig för ytterligare ett. Så det blev två varv ikväll också, dock inget Wii Fit varken ikväll eller igår då tv:n varit upptagen, å andra sidan bestod kvällsmaten av vedervärdigt pulversubstitut (Hamburgare, come to me! Har bett mannen tömma soptunnorna utifall att ”någon” skulle drabbas av hunger o rota igenom dem!). Imorgon kommer jag heller inte att hinna, så nu kommer min ”personal trainer” att vara grymt upprörd över min lättja. HA, han skulle bara veta hur effektiv jag har varit! Säger han att jag har gått upp i vikt mer kommer jag nog att skjuta honom!!… ;o) För just så har det varit, jag har tränat, jobbat, slitit, försökt äta nyttigt (nåja, nästan alla dagar i a f!) och likförbannat går jag UPP istället! O säg inte att det beror på att jag får muskler, för jag tror inte på det. Imorgon ska jag ta fram ett måttband o mäta ”midjemåttet”, sen ska jag gå på det. Så det så.
Några timmar efter att Tele 2 teknikern varit här gick linan ner igen och inget internet.. Suck. Är det inte så sabla typiskt?! Dubbelsuck. Sonen höll på att få ett fullständigt bryt, eftersom han just då var inne i världens match på WoW.. Shit happens, sonen.. Ibland är livet bara som en stor bajskorv man måste ta en tugga av, MEN, ibland är det också fantastiskt! :o)

Faktum kvarstår, vi är en synnerligen internetberoende familj som får klara problem om det inte funkar att komma ut på nätet.. Vi har ju inte ens en telefonkatalog, för Guds skull.. Inser ni att vi är de första som skulle gå under när tekniken laggar länge?! Förhoppningsvis gör den inte det på ett tag än.. Men just nu är jag rätt trött på att sitta med ett mobilt bredband som tar tusen år för att öppna en endaste liten internetsida..

Tjopp tjohej, nu måste vi snart åka till Stockholm!

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kramar!

Uppladdning inför det jag nästan avskyr mest...

Cheezez, jag har nog inte varit så här uppstressad och stirrig på länge.. Idag pratade jag o min jobbarkompis Emma om våra försök att hitta till en bättre livsstil i form av träning, bättre o nyttigare mat osv. Hon berättade att hon ikväll ska prova att träna på ett gym i stan, eftersom de har fria träningar den här veckan. Jamen jag hänger på, sa jag, i ett obetänksamt ögonblick. Började ångra mig så smått, men ringde för säkerhets skull mannen för att kolla om han möjligen kunde rädda mig med ett legitimt skäl i form av att jag saknar barnvakt, men icke. Han blev glad och sa att han självklart passar kidsen o donar hemma. Jag funderade på att vara extra nyttig och gå två varv på slingan innan vi ska iväg på träning och/eller möjligen cykla till träningslokalen. Sen kom jag på att jag nog skulle kolla exakt vad det var för slags träning. Dum idé. Träningspasset kräver grundkondition och koordinationsförmåga, men det är ju precis vad jag totalt saknar.. Dessutom håller fanskapet på i EN timme, inser ni att jag kommer att vara totalt död efter fem minuter?! Men nu kunde jag ju inte balla ur, nu hade jag ju sagt både till Emma, jobbarkompisarna o mannen att jag skulle iväg o träna ikväll. Jag och min stora jävla trut! Suck.

Alltså måste man förbereda sig noga. Passet börjar halv sju o Emmis o jag ska träffas vid 18.00 utanför. Tänker inte gå in på ett sånt ställe ensam liksom. Sportbehå har jag ingen, så antingen måste jag iväg innan o köpa, men det hinns liksom inte med, så alternativet får bli min stadiga baddräkt från jobbet. Med betoning på stadig, den gör verkligen så att behagen håller sig på plats, tricket är bara att välja stora byxor till så att allt som trycks undan upptill inte syns som kasslerveck nertill.. Byter om gör jag hemma, våga eller vilja byta om i omklädningsrum med massa välslimmade tonårsbrudar liksom!!?! Innegympaskor har jag inte heller, alltså snor jag Äldstas. Visserligen en halv storlek för stora, men jag kan ju inte köpa nya för EN träning, Gud vet om jag överlever och kan gå på fler, eller hur?! Packa väska med sportdryck, och spetsa den extra med extra pulver eftersom jag kanske kan få lite extra ork av det?! Mintpastiller för att ta bort blodsmaken i munnen, som lär komma som ett brev på posten efter två minuter. Pengar utifall att jag fegar ur o går in på IKEA o fikar istället. Legitimation ifall att jag drabbas av akut hopphjärta och måste åka till sjukhus eller nåt. Handduk att torka bort all svett med. Nåt mer?! Tror inte det.

Senast jag var o tränade på gym (och enda gången jag ö h t var med på en gruppträning) var för 21 år sedan, och då var jag iförd en för urtvättad sloggibehå som gjorde att ALLT guppade under t-shirten, för stora joggingbrallor och en lånad t-shirt med Ingvar Hägg på fronten. På gymmet hade man just den dagen till ära lånat in en amerikansk hurtbulletränare som manade på oss på amerikansk engelska i yviga ordalag. Själv låtsades jag att mitt ledband hade gått av när jag insåg att jag efter tio minuter dels var helt slut och drabbats av andnöd, och dels inte lyckades koordinera mina rörelser med någon annans. Bäst att sluta medans man är på topp liksom.. ;o) Så ni kanske kan förstå varför jag har GRYM ångest inför kvällen? Och säg inte att jag kommer att tycka det är kul, för det kommer jag inte att göra. Men om det är minsta lilla uthärdligt så kommer jag kanske att försöka igen, men bara kanske. Jag formligen avskyr sån här masspsykos som det innebär när man tränar i grupp, samtidigt som jag inser att miljoners människor kan ju inte ha fel, det måste ju vara nyttigt trots allt. På nåt vis..

Måndagsfart!

Just nu har jag faktiskt lite funderingar. Antingen är jag helt off i vanlig ordning, men jag får liksom inte vissa saker att gå ihop.. HUR får andra människor tid till allt de gör och ÄNDÅ lyckas ha klanderfria hem osv?! Här hemma har vi gjort tappra försök att rensa ur garderoberna vilket resulterat i att vi fortfarande har små "högar" lite här o var.. Tanken är att högarna ska försvinna, men när var o hur vet ingen, allra minst familjen Vildhjärta! ;o) Idag har jag i a f investerat i ett gäng flyttkartonger där jag ska packa allt som vi kan avyttra, sen blir det hyra av loppisbord senare i höst, där ALLT säljes grisbilligt! :o) Men åter till min fundering, hur fasen hinner folk med allt som "måste göras"?

Visserligen bor här fyra barn med massa tvätt som ska tvättas, strykas o vikas, men det får de faktiskt hjälpa till med. Diskmaskin ska plockas i och ur och det sköts oftast också av kidsen efter påstötningar.. Själv jobbar jag heltid, mannen jobbar heltid och vi är ibland borta på helgerna på olika kattevenemang. Men det är inte det som det handlar om, det handlar om vardagen. Hur fasen hinner man jobba, ta hand om hus o barn, träna och laga näringsriktigt osv. Fy fasen, ni som klarar allt som det innebär att ha en familj, hus, husdjur och ändå lyckas piffa till er och vara snälla o rara o vältränade, ni förtjänar faktiskt medaljer! STORA medaljer! Jag känner mig absolut inte misslyckad, men jag får liksom inte min tid att gå ihop! Jag tycker att den bara rinner iväg, och nu sitter jag inte ens vid datorn särskilt ofta o länge... Men likförbaskat ser här ut som ett bombnedslag! Jag måste ärligt talat säga att jag faktiskt är grymt imponerad på de som lyckas få ihop allt! Ni är fasicken hjältar!

Idag har jag haft en ganska ovanlig dag på jobbet, men likväl fullt upp mest hela dagen. Började vid halv åtta i morse, fullt upp därefter och sen hem och fullt ös igen. Blev lite matt, och fick lägga mig på sängen i en kvart innan det var dags att åka iväg o handla flyttkartonger. Mannen o jag gick en rask runda på Slingan, och det blev premiär för stavarna (eller käpparna, eller pinnarna, som kidsen kallar dem!). Det bet på och stavarna gör konstigt nog att man går fortare?! Märkligt fenomen! Kände mig inte ett dugg fånig, har kommit över den tröskeln nu, tack o lov. Sen hem, och fixade käk till kidsen. Själv fick jag ett mellanmål av sån där nyttig "snackbar" från nåt sånt där drickapulversföretag. Har nämligen läst på lite och även om jag givetvis har gått upp (igen!) så har jag nu bestämt mig för att dels käka en lätt frulle hemma innan jag kommer till jobbet (annars missar jag viktig förbränning, och därmed har jag bytt ut morgonciggen o kaffet mot ett stort glas vatten o nåt lätt i frukostväg), sen ska jag byta ut kvällsmaten mot antingen soppa eller sånt där förhatligt pulver. Eftersom jag ibland kan vara snål som fan mot mig själv så har jag köpt ett 25-pack med pulver, och om jag inte dricker upp dem förlorar jag ju pengarna.. Alltså kommer jag att följa min egenkomponerade kost. Äter vääääldigt lite kolhydrater, men kan inte låta bli helt, då såsar min hjärna ihop totalt. Men från att ha käkat en bunt potatis varje dag, eller massa pasta o ris så blir det numera 95 % kött o grönsaker o 5 % potatis el pasta el ris. Sen får vi se.. Än så länge går jag ju inte ner ett gram, men i sinom tid kanske..? Och huvudsaken är att jag känner mig fräschare, piggare o alertare (kan diskuteras vissa dagar, men det är nog mest på den sidan jag befinner mig nu jämfört med tidigare?!), eller hur?!

Sonen har idag fått hem sin dator från skolan. En laptop. :o) Han verkar trivas bra på skolan och jag tror att upplägget och stämningen passar honom ganska bra. Han är en smart kille, men behöver mycket positivitet, och mindre tjat. Tjat funkar inte på honom ö h t. Håller tummarna att hans gymnasietid blir fin o bra!

Äldsta är tillbaka för andra året på sin gymnasieskola o trivs förträffligt. Massa roliga ämnen och massa trevliga kompisar, helt underbart att höra!

TT är aningens mer uppåt inför skolan, men jag vet ju av erfarenhet att det brukar vara så i ett par veckor tills slentrian slår till.. Är dock förvånad över hur fruktansvärt illa det kan vara med att möta ungdomar på olika nivå, olika förutsättningar osv för en del högstadielärare. Det verkar som att man fortfarande tror att de flesta bokstavsbarn är bortskämda och ouppfostrade snarare än att man som pedagog försöker se till en lösning istället. Jag vet inte, men jag tror att högstadiet kan ha en del att lära av gymnasiet. Känns som att monopolet man haft med att alla ska gå i skolan i nio år nu har luckrats upp av alla friskolor och kanske kanske kanske även de "vanliga" skolorna kan tänka till och se eleverna på ett annat sätt framöver?! Förhoppningen finns i a f..

Nu blir det natten, sov gott allesammans, ta hand om er o kramar!