Hjärnstress och glömska!

Idag har jag lust att ställa mig upp o skrika :

"STOPPA VÄRLDEN, JAG HINNER INTE MED!"

Som vanligt har jag mig själv att skylla, och min eviga glömska.. Det hela började väl egentligen med att världen hamnade på sniskan i o med att mamma blev sjuk. Allt blev en enda mosig röra i mitt hjärnkontor, och det handlade om att prioritera o att ta det lugnt. Så gjorde jag, och nu har allt börjat återgå till det hyfsat normala igen. Då hade jag en tid till katterna för vaccinering och diverse prover, men den tiden sköt jag upp på framtiden, jag orkade liksom inte göra någonting. Häromdagen pratade jag med Shirleys matte Malin, som lite försynt undrade om jag hade tänkt göra GSD IV-test på Dompan. Såklart har jag förträngt det, men jag lovade fixa det så snart som möjligt. Sen hade jag lovat Marie att följa med hennes sambo o vaccinera de små raringarna efter Ushki o Beyoncé hos vår veterinär, eftersom Marie själv skulle åka till Linköping på utställning. David o jag åkte iväg, och jag passade på att boka tid för Dompan o Candys tester, så den 1 juni ska de testas mot GSD IV. Att få tider är knassvårt, så jag var hemskt tacksam att få en tid så snart. Kattungarna var buslätta att vaccinera, snälla, nyfikna och alldeles ljuvliga! Så fina och goa! Det var jättekul att se dem igen, det var ju ett tag sedan sist. Mamma Beyoncé skulle också vaccineras, och helt plötsligt fick jag en iskall känsla av något fel i magen... Jävlars bananer, jag har glömt att rabiesvaccinera!!! Jag hade ju en tid för det mitt i allt elände som hände när jag blev helt off och mådde skit.. Den tiden avbokade jag o sa att jag skulle återkomma.. Vilket jag skulle ha gjort.. För läääääänge sedan! Men jag har totalt och komplett glömt bort det! Fan!! Hem, räkna, räkna och samtidigt ringa Djursjukhuset (vår normala veterinär kör treårsvaccin, så jag vaccinerar för rabies samt gör HCM-tester på Djursjukhuset här i stan i stället..). Pratar en stund med en av mina favvisdjurskötare på djursjukhuset (hon är van vid att jag har glömt nåt eller har panik över något! M a o är hon alltid cool o ber mig andas med jämna mellanrum... *fniss*) och hon fixar en tid till mig redan på måndag. Räknar snabbt ut att jag kan ta titrar den 22 september o då är det nästan en månad till St Gallens World Show.. Undras just nu bara hur lång tid det tar att få svar från labbet.. Djursjukvårdaren tror att det tar fem till sex veckor.. Jag hoppas på två veckor.. Phui! Nåja, jag tror o hoppas att det ska gå snabbt, jag får väl lägga på ett kol o kolla alla lab som är godkända o be att de ökar på takten. Det borde ju funka, eller vad tror ni? Någon som vet hur lång tid det har tagit för era provsvar?


Så efter den stressnivån har jag nu gått in i ngn slags koma. Ska jobba i två nätter nu, så jag måste försöka vila lite. Katterna mår bra och Cutie är helt avslagen. Jag hoppas han har fått till det med sin tjej!! Sharin är fortsatt dräktig, och snart borde jag se en markant förändring av magstorleken. Men hon kan ju i o för sig vara skendräktig också?! Man vet aldrig. Jag har dock aldrig sett rödare tuttar på en katt.. Och hon känns som att hon har något i livmodern, så vi får väl se vad som händer... Spännande är det i a f..



Jag vill passa på att önska er en trevlig helg och hoppas att ni har det bra! Kramar!

Något att vara glad för idag i a f!

Idag har jag varit seg. Sov som en gris, hörde inte ens sms:et som jag hade fått.. Vaknade o masade mig upp till Cutie o hans date. Damen verkade ha återkommit i löp lite grand, så förhoppningsvis kan de två få till det ordentligt. Man kan ju alltid hoppas i a f. Cutie är ju ny i gamet, men har ju varit som en iller på kastratflickor o alla andra här i huset, så rimligtvis borde han göra sitt "jobb".. Plockade undan lite grand hemma och förberedde en rabarberpaj som jag ska skicka med mannen till hans jobb imorgon. Alla de andra verkar ha fika med sig dit, så någon gång kan ju han också ha med nåt, eller hur? Sen gillar jag ju att baka plus att jag hade kvar rabarber.

Ungarna kom hem, Sacke något tidigare eftersom han hade ont i huvudet. Stackars unge, han har svårt med sömnen plus att han växer fort som bara den. Sen gillar han inte skolmaten, och slarvar ibland med frukosten, så det är inte konstigt att huvudvärken kommer.. Wilmisen var så trött att hon däckade på soffan! Maja masade sig segt iväg till stallet, och Linn till kyrkan. Mannen kom hem, och vi åkte o uträttade lite inköp till mitt jobb. Jag hade fått i uppdrag att köpa några nya blommor, för de som fanns var i bedrövligt skick. I natt har jag därför planterat om, skurit av rötter och bytt jord till i stort sett alla krukväxter. Det blir nog bra till slut!

Kom hem och då ringde mamsen. Hon ville bara berätta att hon blev inlagd igår igen, eftersom huvudet värkte och hon hade återfått yrseln. Men nu var hon hemma igen. Mitt hjärta slog trippelslag!!! Sabla skit! Hon genomgick en ny hjärnröntgen och då konstaterades att hennes hjärntumörer hade krympt!!! Det verkar som att hon svarar bra på behandlingen och jag började nästan lipa av lättnad! Huvudvärken o yrseln berodde på en bihåleinflammation! Som om det inte räckte med att hon har cancer liksom.. Suck! Nåja, hon äter massor av frukt o grönsaker o hemmapressade juicer osv och imorgon ska jag iväg o köpa blutsaft till henne eftersom hennes blodvärden är lite dåliga. Dessvärre så har en av hennes sjukhuskompisar blivit mycket sämre, så hon var lite ledsen över det... Det blir liksom en enorm gemenskap på sjukhuset mellan de riktigt sjuka. De lägger inget fokus på onödigt tjafs, utan försöker ha roligt och trivas tillsammans, vilket de ofta också gör. Jag sänder en tanke till mammas vän och hennes anhöriga samtidigt som jag är tacksam över att mamma ännu inte är så dålig! Världens bästa mamma är vid gott mod trots allt och jag är så tacksam över att sjukvårdspersonalen tar så väl hand om henne de gånger hon är inne. Vilka fantastiska människor det finns!

Nu måste jag ta tag i jobbet, allt planterande o grejande gör att jag måste skura extra noga nu. Imorgon är jag ledig, hurra, och kan sova halva dagen! O på torsdag o fredag är alla ungarna hemma, det känns som en bonus eftersom jag ska jobba fredag o lördag natt. Maja o jag har stalljour också på torsdag eftermiddag. O på fredag ska jag åka o hjälpa till vid vaccinationen av de små Ushki-barna! Jag längtar efter att få se dem igen, nu är det ett bra tag sedan sist..

Ha det gott allesammans o simma lugnt! Kram!

"Man tager vad man haver..."

Mannen och jag har pysslat. Anledningen var att idag skulle Cutie få flickbesök. Och han har längtat, det har han verkligen. Nu har ju vi en ypperlig förmån i form av Bruce The Boss, som håller vårt unga hov av hanar i herrans tukt och förmaning, så det är liksom inga problem än så länge (peppar, peppar) att ha dem fertila. Ushki sjunger små tysta visor ibland för att tala om att han vill ha en flickvän (Kitty, vi håller tummarna att du ska höra honom snart!! ;o)), likaså Cobran, men Cutie är mer lugnet själv. Han stressar inte upp sig direkt, men vi får väl se hur han agerar efter detta sitt första dambesök.. Nåväl, nu svamlar jag igen.. Till saken hör att mamsen (som har gett oss lov till deras gäststuga som parningsstuga att använda vid behov)får sin cellgiftsbehandling idag. Hon mår ofta inte så bra den veckan, så att åka ner dit o invadera med honkatt o hankatt o kräva att hennes man ska mata o plocka med dem också känns helt uteslutet.. Marie, som snällt lånar ut sitt parningsrum till Ushki vid behov, har kattungar, så där ville jag heller inte fråga om lov att låna rum. Och vi är trångbodda. Det gäller alltså att tänka kreativt utifrån de förutsättningar man har. Det är rätt skönt att kunna stänga av vårt hus lite också, det är ju väldigt öppen planlösning normalt sett, och det innebär att vid löp o dylikt så flyttas katterna runt i olika rum. Det var det som resulterade i att Sharin hastigt o lustigt blev dräktig med Ushki.. Nu har vi ju bara två honor än så länge, och Candy är fet o gammal, så hon kanske inte ens kan få fler bebisar.. Men Coco blir äldre. Och så länge pojkarna sköter sig finns ju ingen anledning att kastrera dem, de mår ju faktiskt bra ihop.


Jag funderade ut en plan. Kompostgaller är bra. Det har vi använt som avdelare till köket när vi haft kattbebisar, och då har vi satt fast kartong på gallren så att de små inte ska fastna. Jag klurade ut en lösning bestående av kompostgaller som delar av hela övervåningen (som består av hall, tre sovrum och badrum). En dörr snickrade jag också ihop (hiskeligt ful och bedrövlig, men den funkar!) som kläddes med kartong. Allt går att haka av enkelt o smidigt när det inte behövs. Så mannen o jag lyckades lösa det hela med lite god vilja, kompostgaller, några brädor (eller vad det nu heter.. Det finns en massa konstiga ord för olika former o tjocklekar o liknande av trä, men jag tror ni fattar vad jag menar även om min lillebror snickaren garvar ihjäl sig åt mina beskrivningar..:oO), några krokar, några öglor och lite buntband! Voilá! Sen skurade jag och fixade vårt lilla sovrum till parningsrum med bra mattor, renskurad bajslåda, matskålar och en stol. Där inne befinner sig nu Cutie med sin tjej, och ingen av de andra kissarna kan ens tänka tanken att hoppa på dörren eller störa, för de får hålla sig på bottenvåningen (som består av kök, vardagsrum, trappan, badrum och Linns sovrum). Mannen o jag bor tillfälligt i vår bäddsoffa i vardagsrummet, allt för att ge kattparandet lugn o ro. Flexibilitet är nödvändigt! Den totala kostnaden är minimal, och framförallt flexibel. Kompostgaller är jävvligt bra tycker jag! Inte är det supervackert, men vem bryr sig?! Ska försöka ta en bild på det så att ni får se exakt hur fult det är.. *asgarv* Sen ska jag bjuda hit brorsan, sticka åt honom en slant, och be att han gör riktiga ramar o riktig dörr med nät som ska målas o fixas till så att det blir snyggt. Men det får bli längre fram.. Nu har jag inte riktigt råd eftersom det dels snart är skolavslutning, vi har massa räkningar sen bilens lagningar och så ska vi ju förmodligen ha kattungar framöver. Så allt måste prioriteras och var sak får ta sin tid. Ska nog se om inte brorsan kan fixa några myggfönster också.. Hehe, han vet inte hur mycket jag planerar för hans framtida fritid...


Cuties tjej är jättevacker, och har enorma öron och ett vänligt o trevligt sinnelag! Det kan nog bli nåt riktigt fint om parningen lyckas! Nästan så att jag blir sugen på en bebis.. Men jag ska inte ha någon. Däremot kommer jag att se fram emot att följa kullen, om det nu blir någon, men det får vi väl hoppas. En tjej till har visat intresse för Cutie, så det vore jätteroligt om han kan få åtminstone någon eller ett par kullar. Den tjejen har jag aldrig träffat, men hon ser väldigt vacker ut på bild, och är säkerligen trevlig! Jättekul med lite planer för grabbarna!! Cobran har också fått en tjej som ska löpa snart hoppas vi, och så väntar han ju på att Coco ska bli stor. Så det känns också bra, även om det ju sällan tycks bli som vi planerar... Så vi får väl summera våra planer o se vad det blivit av dem i slutet av året.. ;o)

Jag är inne på jobbnatt två av tre. Jobbar även fredag o lördag natt. Å i nästa vecka jobbar jag onsdag, torsdag o fredag natt. Så det är en tuff jobbperiod för tillfället, men å andra sidan så hoppas jag att min familj gör lite hemma också så att jag slipper gå från ett jobb till ett annat slitgöra.. ;o) Imorgon får de t ex äta blodpudding, för det kan mannen laga alldeles själv! :o) Sonen också för den delen! Sen ska vi handla hem till helgen, och då ska jag se till att förbereda ordentligt så att de kan fixa maten själva, annars blir det väl som vanligt att jag ska göra något. Det är ärligt talat det tråkigaste jag vet, att tvingas laga mat! Jag tycker om att laga mat när jag har gott om tid, bra råvaror och en plan över vad jag ska laga. Men det är sällan jag har gott om tid, och sällan inspiration över vad det ska bli för mat.. Jag är helt enkelt trött på det! Alla har olika smak och de få rätter som går hem är lasagne, grillat, pastasallad, kroppkakor, wok o så ett fåtal rätter till.. Sen har vi äldsta dottern som är vegetarian och sonen som inte gillar lök, svamp eller tomat, bland annat. Så det är aningens knöligt att laga mat. Plus att jag som sagt hellre bakar istället. Jag har gjort en fantastiskt god rabarberpaj idag! Mördegsbotten, rabarber o sen vaniljglass, det var mumsigt! Jag gilar att baka! Då har jag inspiration. Men gällande matlagning är jag fantasilös och oinspirerad. Det ska vara lätt, gå snabbt och helst sköta sig själv. Inga konstiga ingredienser helst heller. Vilket gör mina matlagningskonster aningens begränsade, säkerligen främst beroende på mitt ointresse. Nåja, vi överlever väl det också.. Därför är det extra gott att åka till Drakborgen, för där serveras mannen o jag rätter som vi knappt kan stava till, men som i sämsta fall smakar i a f gott o i bästa fall himmelskt! Tack för det, Kattis o Mats!! Jag önskar att jag var lika inspirerande i matlagningskonsten som ni, men jag är en konservativ husman, det är bara att inse.. ;o)

Nu ska jag jobba lite, har massor att göra i natt, plus att jag måste kolla in mina favvisprogram på tv (Ally McBeal och Felicity)..

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kramar till er alla!