Bilduppladdning!

Coco Bängan och Cobran slåss om att få ligga i tumlaren. Än så länge turas de om, men jag lovar att snart så kommer de att ligga där bägge två.. Knaskatter!

Jag är faktiskt inte på något bra humör just nu, så ni som vill läsa en glad o rolig blogg eller behöver uppmuntran behöver inte fortsätta läsa nu.

Jag är faktiskt väldigt irriterad. På allt i största allmänhet. Jag älskar min familj, den är det inget fel på, förutom att mina närmaste i form av man, barn och katter just nu har en förmåga att reta gallfeber på mig oavsett vad de gör. Stackars familjen! Jag har trevliga bröder, bra pappor även om de inte är "riktiga" och bra släkt i största allmänhet. Men vi saknar en individ i familjen, och det tomrummet blir ärligt talat bara värre o värre. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att vänja mig. Just nu har jag minst tio saker som jag vill prata med min mamma om. Som jag behöver prata med min mamma om, och inte med någon annan. Missförstå mig inte, jag har fina vänner, fin man o barn o fin familj, men jag behöver prata med MAMMA nu! Och det går inte, och det gör mig väldigt frustrerad och arg och ledsen. Tidigare har jag haft min mormor, som gick bort när jag var sjutton. Hon var fantastiskt fin o bra att prata med. Sen dog hon. Då hade jag min moster som var jättefin och underbar, men hon dog för några år sedan. Den som fanns kvar sist var mamma, hon var min mamma, och den som jag känt i hela mitt liv och alltid haft kontakt med i alla lägen. Vi har inte kunnat prata om allt, för hon har alltid varit min mamma och inget annat, men vissa saker har jag bara kunnat prata med mamma om. Hon har stöttat, hjälpt, funnits där, lyssnat och varit just en mamma. Nu är hon också död. Jag tycker faktiskt inte att det är rättvist. Och jag vet att det finns miljoners med människor som har det tusen gånger värre än mig och att jag faktiskt borde vara glad och lycklig för allt jag faktiskt har. Men det är ingen tröst och det hjälper inte. Inte alls. Och därför är jag arg, irriterad, ledsen, besviken och på ganska dåligt humör konstant för tillfället. Och tyvärr, det finns ingen eller inget som kan göra något åt det, men tack till alla som visar stöd, värme, kärlek och bara finns. Det betyder något även om det inte hjälper just nu!
Att jag sen dessutom har jävvligt ont i nacken, ryggen (fast det börjar bli aningens bättre just nu) och armen gör ju sitt till humöret. Jävvla skit! Som det känns just nu så tror jag att jag fått nån jävla inflammation i muskelfästena till nacke, axel, armbåde osv på vänstersidan. Och det moler o moler o moler och just nu känner jag för att gnälla över det också. Sen kommer den jävla julen och jag är faktiskt inte förberedd på den just nu. Jag har varken råd, lust eller känsla för att fira någon jävla jul. Så egentligen har jag lust att bara stoppa huvudet under täcket o sova hela julhelgen. Men det går ju inte, för de stackars barnens skull. Dom är det synd om, som har en mamma som hugger som en cobra vid minsta tjafs, som inte orkar städa eller plocka just nu och som helst undviker all form av hushållsarbete eller annat, och som främst av allt bara vill sitta o spela farmen på Fisboken. Stackars barn, men jag är ledsen, just nu försöker jag bara tänka på mitt favvismantra från filmen "Hitta Nemo" när Doris sjunger "Fortsätt simma, fortsätt simma!". Och jag försöker fortsätta simma, men havet är för mig väldigt tomt o ödsligt och jag vet inte hur långt jag orkar simma. Men jag kommer inte att drunkna. Jag är stark. Men just nu behöver jag få vara arg, ledsen och besviken och jag behöver tid för att lära mig att leva utan mamma. Så är det bara, vare sig jag vill eller inte. Håglösheten lär väl hänga i ett tag, tyvärr. Nåja, idag har jag i a f lagat middag själv, spagetti med såväl vanlig som vegetarisk köttfärssås. Annars har jag faktiskt ärligt talat inte gjort så mycket mer än pratat med kidsen lite, tvingat TT att plocka ur diskmaskinen och kollat en stund på Idol innan jag cyklade till jobbet. Det får vara så.


När Cobran inte ligger i torktumlaren (för att Coco Bängan ligger där eller för att den är i gång) så älskar han att ligga i korgen med torr tvätt som ska vikas. Gissa om den blir full av katthår??

Nu ska jag ägna resten av natten åt att jobba. Med min eländiga armjävel. Tycker faktiskt synd om mig själv, och det tänker jag göra ett litet tag. Å så ska jag vara arg ett tag till, men sen får det vara bra. Och fr o m imorgon när jag stiger upp efter min sömn så ska jag göra mitt allra allra bästa för att komma i julstämning och försöka hitta mer energi, lust o ork. Sen får vi se hur bra det går med den planen. Men jag ska i a f göra ett försök.


När Bängan inte sover i tumlaren ligger hon gärna raklång i husses säng...

Ha det gott allesammans, tag hand om er och era nära o kära o kramar. Ursäkta att jag är sur och eländig, men jag kan ärligt talat inte hjälpa det.. Och det går över, hoppas jag! ;o)

Lussefirande och Djävulsmamman från helvetet..

Idag har nog varit min riktiga djävulsdag.. Jag sov länge, med vanliga mått mätt, men inte tillräckligt länge för att vara riktigt utvilad inför natten. Nåja, jag hinner väl slumra till en timme eller två på kvällen, trodde jag.. Tji fick man.. Hämtade Wilmisen på skolan strax innan ett, sen skulle jag börja plocka av lite hemma.. Wilmisen var ganska upprörd, en klasskompis hade anklagat henne för att ha stulit kompisens Petshop-djur.. Wilma bedyrade sin oskuld och berättade att hon hade andra pets än tidigare för att hon o hennes bästa kompis hade bytt. Den andra kompisen skvallrade då till fröken o lipade o sa att Wilma hade tjuvat pets. Wilmisen upprörd. Wilmisens bästis berättade att det var som Wilmis sa att de hade bytt o att W därför hade andra pets än tidigare, bestulna kompisen tjatade ändå om att Wilma var en tjuv.. Suck.. Sen hittade bestulna kompisen sina pets ute vid lekplatsen, hon hade glömt dem ute. Hon glömde visst be om ursäkt till Wilmisen också, som vanligt.. En del ungar är bara tooo much, och det är inte första gången den ungen ger sig på min unge. Snart får hon en rak höger! ;o) Tur att Wilmis ändå är stabil och tar det med hyfsad ro..

Pling på dörren, och där stod Susanne, en kattkompis.. Javisst ja, jag lovade ju att komma o hälsa på henne o titta på om hennes katt verkade dräktig eller inte.. Bytte snabbt om o sen åkte Wilma o jag hem till Susanne, näe, katten är nog inte dräktig. Innan vi åkte kikade vi på Candys tuttar, som är större än vanligt o pälsen delar sig runtom, men ena dagen är de rosa o nästa dag är de vita.. Är gammeltanten dräktig eller ej, ja, det är verkligen frågan..? Hon är fetare än någonsin, så förhoppningsvis klämmer hon ut några kattungar strax innan nyår.. Men säker är jag inte!

Hemma igen tittade Wilma på film, Äldsta bakade sin 598:e kladdkaka och så småningom kom Trotsiga tonåringen och Sonen hem. Sonen var trött o seg, men det är inget ovanligt. Han verkar konstant som en haschpåverkad lirare, allt går liksom på halvfart, lite sävligt sisådär.. Trotsiga tonåringen var på sitt vanliga humör, och jag var dessutom på henne för att Photoshop inte funkar på min dator.. Vem satt där sist? Jo, TT.. Sen skulle jag skriva ut kort till julkorten som jag hoppas få iväg i år (de kommer lagom till påsk om någon undrar vart de tagit vägen...) o då strulade skrivaren. I vanlig ordning räcker det att mannen visar sig hemma så funkar all teknik som vanligt. Den här gången blev det ändå fel med mina utskrifter och jag kände irritationen växa. Sen blev det inte bättre av att Äldsta ville ha hjälp med att hitta sin bikini, som vi bägge trodde att TT lånat tidigare i höst.. Näe då, TT hade inte lånat någonting.. Oskyldig som ett litet lamm.. TT travade iväg till en kompis, och Äldsta o jag gav oss ut i förrådet för att leta om bikinin möjligen slunkit med bland sommarjackor o sånt.. Förrådet är ständigt kaos, och vi hittade till slut sommarsäcken, men icke någon bikini. Äldsta började då rota i TT:s enligt henne själv "nystädade" garderob... Städad vet jag inte, allt låg intryckt huller om buller.. Suck.. Hittade bikiniöverdelen men ingen underdel.. Dubbelsuck.. Det oskyldiga lilla lammet var kanske inte så oskyldigt trots allt..

Mannen kom hem strax efter fem och vid tjugo över gav vi oss iväg till skolan för att Wilmisens skola hade lussefirande. Tröttsam tillställning med många dryga föräldrar som skövlar sig fram för att just de ska se bäst. De längsta personerna ställer sig demonstrativt längst fram och hur mycket ser alla andra då? Inte nog med det, man blir nästan omkullsprungen av alla fotograferande galningar, som dessutom alltid, varje år, lyckas sparka ut marschallerna.. Sonens nya skor är därför numera rosaröda istället för svarta. En del är helt enkelt inte riktigt kloka, saknar de fullkomligt hyfs och normal hänsyn, eller?? Höll också på att bli omkullsprungen av Mycket Viktig Pappa (enligt honom själv) som helt sonika försöker gå ÖVER folk istället för förbi dem.. Helt makalöst, jag blir lika irriterad varje gång jag stöter på så många bufflar på en o samma gång.. Grrrr...

Wilmisen skötte sig fint, sjöng bra, drack glögg och allt gick bra med Äldsta o Sonen samt mannen o mig som sällskap. Kom hem, då ringde mannens telefon igen. Nytt datajobb åt vänner, helt ok. Sedan var han tvungen att åka tillbaka till jobbet o då var det goodbye för sovstund för mig.. Suck.. Gick in till sonen för att påminna om att han måste lämna in sin svenskauppgift imorgon för att få betyg. Sonen sitter vid sin dator, i sin datastol med headset o allt på och SOVER!! Fullkomligt förvirrad när jag väcker honom! Jag tror att han är i en annan dimension än vår just nu och sedan en tid tillbaka. Är han en alien månne?

Bråk mellan TT som kom hem med kompis, samt Äldsta, som var sur över bikinin.. Suck. Äldsta dessutom frustrerad dels för att hon var tvungen att åka till simhallen imorgon, plus att hon ska lämna in ett stort historiaarbete.. TT skulle skriva ut bilder med en kompis, som visst blev kvar vääääldigt länge. Mannen kom hem lagom för att skjutsa mig till jobbet och imorgon ska W vara på skolan vid HALV åtta.. Det blir spännande att se hur bra det går..

Själv kom jag till jobbet och hade larm, larm och åter larm.. Nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig, för idag är inte någon bra dag. Alls.


Jag har ingen julstämning, ingen ork och inte någon lust med något än att gå o lägga mig o dra täcket över huvudet i en vecka. Minst! Jag har ont i nacken, ont i ryggen, ont i bröstet, ont i vänstra armen och förmodligen cancer överallt, en begynnande hjärtinfarkt och hjärnblödning o en massa andra sjukdomar. Jag blir alltid hypokondrisk när jag får ont, och alldeles särskilt nu. Men å andra sidan är det inte mycket jag kan göra åt de, så det är bara att härda ut. Går det inte över får jag väl uppsöka farbror doktorn. Just nu lever jag i a f. Så jag får väl vara nöjd med det, eftersom mitt liv är så grymt fantastiskt roligt just nu.. Not...

Nu ska jag jobba. Ha det gott allesammans, ta hand om er och simma lugnt i den ankdamm som kallas livet...

Seg lördagsnatt..

Jag borde verkligen inte klaga. Det är ok program på tv, alla sover sött och jag är ensam vaken på jobbet. Städuppgifterna är nästintill klara, stryktvätten är fixad, så varför gnäller jag om att det är segt? Jo, jag känner mig så där segt tråkig i huvudet. Har sovit gott, även om jag fick gå upp o hjälpa Wilma ett par ggr.. Mammagrisen! :o) Sen lagat mat, o varit nästan ensam hemma. Mannen o Wilma har vilat på soffan, Maja har varit hos kompis, Sacke hos kompis o Linn hos kompis! Tomt! Har massor av måsten men ingen lust eller energi att utföra dem.. Nåja, sånt springer ju inte ifrån en, men ändå.. I torsdags var vi på julfest, och vi kan väl snällt säga att det är tur att inte jag o frk Jonsson Arbetskamrat ger oss ut alltför ofta. Vart tredje eller femte år brukar hända nåt, och den här gången var vi... Ganska praktfulla, för att vara ärlig... ;o) Nåja, det dröjer nog minst tre år till nästa gång vi gör skandal, så vi bjuder väl på det! :oD

Annars inte mycket nytt. Livet är som vädret just nu, gråkallt, duggregn och inte så särskilt roligt... Imorgon ska vi ner till mamsens man och äta middag. Det blir trevligt, men det är fortfarande ett stort hål inom mig av saknad efter mamma.. Jag tror det är därför allt i livet känns som på halvfart just nu..

Ha det gott o ta hand om er!