FANTASTISKA nyheter!

Det var en gång en familj som skulle ta en kull på sin katthona. Till pappa valde de en stor o snäll lejonkung, och så kom de små barna. Familjen hade bestämt att en liten flicka skulle stanna. I kullen kom det två vackra flickor, och två vackra pojkar. Den ena vackre pojken var blåmönstrad, och hela familjen var enig! SJÄLVKLART skulle den lille blå stanna! Han var en alldeles underbar liten unge! En dag blev familjen sjuk, och alla utom mamman var sängliggande o behövde tas omhand. De små kattungarna fick mindre tid, och då visade det sig att den lilla blå pojken också blev magsjuk. Ingenting ville stanna kvar i honom och han gick ner massor i vikt och var snart bara en liten tunn skelettkatt. Han fick åka till veterinären, som berättade att den lille blå hade en obotlig sjukdom som skulle göra att han inom kort dog. Familjen grät. Och grät.. Men kämpade vidare med sin lille dödssjuke kattpojke. Efter många dagars kämpande och många dyra turer till veterinären så kom så en dag att den lille kattpojken orkade sitta upp! Och han lekte! Och han bajsade små korvar istället för illaluktande vätska.. Den lille kattpojken blev mot alla odds frisk!!

Kattpojken växte och fick åka på mååååånga utställningar med goda resultat. Han var kanske inte den största vinnaren i andras ögon, och inte helt perfekt, men i familjens ögon var han alltid den bäste! Och han tog livet med ro, visade alltid sin vänliga och fina sida, tog det lugnt i alla lägen. Ibland brukade han som fertil hane sitta o titta på sina konkurrenter på bänken brevid matte. Den blå pojken hade inte så mycket spring i benen, så han satt gärna kvar o funderade o filosoferade. Han var den bäste vän man kunde tänka sig!



Den blå kattpojke blev till slut en kattman, och fick träffa en vacker tjej! Tillsammans med henne fick han 6 barn och en av hans döttrar fick flytta hem till pappa! Lycka! Sen blev han kastrerad och om möjligt ännu coolare.



Så en dag hände det som inte får hända. Familjen upptäckte en stor varböld på ena tån på honom! Han fick åka till veterinären, som misstänkte att han fått en cancertumör... Tån opererades bort och så blev det väntan på provsvaret.. I värsta fall hade det kanske redan spridit sig??! Familjen grät o grät o var alldeles förstörda. Katten själv tog det med ro, och tröstade som vanligt sin familj med nosbuffar och kel. Så en dag fick familjen besked, och det visade sig att kattpojken hade en godartad tumör, ingen cancer, ingen spridning, bara en tå mindre. Nu grät familjen igen, men av lycka!! Och nu hoppas de innerligen att den vackraste och snällaste o goaste katten som finns verkligen får leva lycklig i minst hundra år till! Hans namn är Bruce Viggesson och vi älskar honom såååå mycket!