.. men vad gnäller jag om egentligen?! Det finns de som har det fruktansvärt mycket värre.. :o( Jag sänder många tankar till Anna och hennes familj.. :´(
Idag har jag gjort kycklingsoppa. Kycklingsoppa har en läkande effekt, är antiinflammatorisk o allmänt välgörande enligt såna som vet. Innehållet blev lite Kajsa Warg, typ palsternacka, kålrot, morötter, massa vitlök, chili, rödlök, gul lök, broccoli, majs, ärtor, risoni och såklart kyckling. Få se om den får någon effekt. Antalet koppar med honungste o citron har idag varit extremt många med resultat att jag sprungit massa gånger på toa.. Rening av systemet pågår. ;o) I morse feber, ipren vid 12 och sen dess iprenfri och (hoppas jag) feberfri. Imorgon är jag hemma från jobbet. Jag måste verkligen bli frisk.
Nu ska jag läsa läxa med Lillsnigel, sen blir det lite plock, om jag orkar, o sen sängen. Måste skörda på min farm också.. Duscha och ta bort gammalt flagigt nagellack står också på agendan. Kanske kan andas genom näsan lite bättre om jag sniffar lite på nagellacksremovern?! En mycket lugn och kurerande kväll alltså i det Vildhjärtska hemmet.
Ha det gott o kramar till er alla.
tisdag, mars 09, 2010
måndag, mars 08, 2010
Fortfarande sjuk..
Snorig, hängig och allmänt genomförkyld. Inget kul alls.
Idag läste jag att en av de tjejer som jag följt sedan mamma blev sjuk har gått bort i cancer. Hon var en av de tre författarna till boken "Livet kan inte vänta". Vila i frid.
När mamma blev sjuk så började jag läsa en del bloggar som skrevs av cancersjuka kvinnor. De flesta av dem hade drabbats av bröstcancer som sedan spridit sig vidare. Ingen munter läsning, men jag läste ändå, tänkte att de genom att dela med sig av sina erfarenheter kunde hjälpa mig genom att jag via deras kunskap kunde hjälpa mamsen lite bättre. De flesta av bloggarna hade en enastående livskraft och mod, även om de levde med en sjukdom som när som helst kunde ta deras liv ifrån dem. Nu är de två kvar av dem som jag ursprungligen började följa. Resten har gått bort. Och jag bestämde mig för ungefär en månad sedan att inte längre läsa bloggarna, det blev för ledsamt och påminde för mycket om mammas sjukdom. Jag vill inte minnas mamma som sjukdomsdrabbad, jag vill minnas allt det fina genom åren istället. Men idag kunde jag inte låta bli att titta runt lite, för att se hur det har gått och hur de mår osv. Dum idé. Blev lite ledsen när jag läste att en av bloggarna gick bort nästan för en månad sen. Stackars familj...
I helgen har jag varit fortsatt snorförkyld, men ändå var det vissa saker som var tvunget att göras. Födelsedagspresenter till Äldsta, som fyller 17 på torsdag, skulle inhandlas. Vi hittade en del. I söndags åkte vi ner till landet för att göra kroppkakor med styvfar o brorsor. Allt gick bra och kroppkakorna blev mycket goda! Sen kollade vi lite på gamla filmer från förr.
Det är en märklig känsla när man åker ner till landet. Nu har alla sjukdomsminnena från mamsen bleknat bort, nu minns man verkligen bara hur det var förr. Man väntar sig att hon när som helst ska komma o pyssla om en.. Men det gör hon såklart inte, och det känns tomt och lite konstigt. Det är mycket ledsamma känslor, men kanske helt naturliga eftersom hon ju trots allt har funnits i alla år tidigare. Sorg är ett märkligt kapitel, ena stunden är man pigg o glad för att i nästa bli jätteledsen. Det är fortfarande en himla massa saker som jag skulle vilja prata med mamma om. Och jag saknar henne något grymt mycket. Helt enormt mycket. Visserligen är det så livet är, man hälsar välkommen o tar farväl, men det är jobbigt. Allra helst när det är en av de personer man stått absolut närmast som försvinner. Och så är ju livet, saker o ting förändras, människor förändras, försvinner och ingenting är konstant. På gott och ont. Fast just nu känner jag att det mest är på ont. Sorgen och saknaden har börjat sjunka in och man inser nu att ingenting blir som tidigare. Allt kommer att förändras och har förändrats, bara genom att en enastående människa har försvunnit. Det är tungt att tänka på.
Idag ska jag proppa kroppen full av vitaminer och nyttigheter, jag måste verkligen försöka slippa den här förkylningen. Först en dusch, sen lite vitaminer o frukt o därefter ska jag vila en liten stund.
Ha det så bra ni kan, ta hand om er och kramar.
Idag läste jag att en av de tjejer som jag följt sedan mamma blev sjuk har gått bort i cancer. Hon var en av de tre författarna till boken "Livet kan inte vänta". Vila i frid.
När mamma blev sjuk så började jag läsa en del bloggar som skrevs av cancersjuka kvinnor. De flesta av dem hade drabbats av bröstcancer som sedan spridit sig vidare. Ingen munter läsning, men jag läste ändå, tänkte att de genom att dela med sig av sina erfarenheter kunde hjälpa mig genom att jag via deras kunskap kunde hjälpa mamsen lite bättre. De flesta av bloggarna hade en enastående livskraft och mod, även om de levde med en sjukdom som när som helst kunde ta deras liv ifrån dem. Nu är de två kvar av dem som jag ursprungligen började följa. Resten har gått bort. Och jag bestämde mig för ungefär en månad sedan att inte längre läsa bloggarna, det blev för ledsamt och påminde för mycket om mammas sjukdom. Jag vill inte minnas mamma som sjukdomsdrabbad, jag vill minnas allt det fina genom åren istället. Men idag kunde jag inte låta bli att titta runt lite, för att se hur det har gått och hur de mår osv. Dum idé. Blev lite ledsen när jag läste att en av bloggarna gick bort nästan för en månad sen. Stackars familj...
I helgen har jag varit fortsatt snorförkyld, men ändå var det vissa saker som var tvunget att göras. Födelsedagspresenter till Äldsta, som fyller 17 på torsdag, skulle inhandlas. Vi hittade en del. I söndags åkte vi ner till landet för att göra kroppkakor med styvfar o brorsor. Allt gick bra och kroppkakorna blev mycket goda! Sen kollade vi lite på gamla filmer från förr.
Det är en märklig känsla när man åker ner till landet. Nu har alla sjukdomsminnena från mamsen bleknat bort, nu minns man verkligen bara hur det var förr. Man väntar sig att hon när som helst ska komma o pyssla om en.. Men det gör hon såklart inte, och det känns tomt och lite konstigt. Det är mycket ledsamma känslor, men kanske helt naturliga eftersom hon ju trots allt har funnits i alla år tidigare. Sorg är ett märkligt kapitel, ena stunden är man pigg o glad för att i nästa bli jätteledsen. Det är fortfarande en himla massa saker som jag skulle vilja prata med mamma om. Och jag saknar henne något grymt mycket. Helt enormt mycket. Visserligen är det så livet är, man hälsar välkommen o tar farväl, men det är jobbigt. Allra helst när det är en av de personer man stått absolut närmast som försvinner. Och så är ju livet, saker o ting förändras, människor förändras, försvinner och ingenting är konstant. På gott och ont. Fast just nu känner jag att det mest är på ont. Sorgen och saknaden har börjat sjunka in och man inser nu att ingenting blir som tidigare. Allt kommer att förändras och har förändrats, bara genom att en enastående människa har försvunnit. Det är tungt att tänka på.
Idag ska jag proppa kroppen full av vitaminer och nyttigheter, jag måste verkligen försöka slippa den här förkylningen. Först en dusch, sen lite vitaminer o frukt o därefter ska jag vila en liten stund.
Ha det så bra ni kan, ta hand om er och kramar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)