Plans that are made of us is not...

..exactly what the cats are planning..


Well, we did think of Ushki and Delfinia. Delfinia refuses to call or go into heat.. But we are still waiting. Meanwhile we have thought about mating her mum instead with Ushki, since we do believe his pedigree, temper and excellent coatquality among other nice qualities is worth to pass on for the future.. But Candy had one date with Ushki and he didn't dare to mate her. She is the main queen at home, and also she is fat.. Really fat.. She is turning 7 years old this Summer and maybe she won't have another litter.. We'll see..

But long before that we had an original plan concerning the litter of Bruce and Shanta, and since you all might know I did get one female, Sharin Foo, from this litter. She was the first choice for me to have as Ushkis girlfriend. But she didn't get that big that I expected, even if she weighs around 4 kg and are "the skinny type". Also Marie wanted to use Ushki for Sharins mum Shanta, so we abandoned this idea, and started to look for a suitable male for Sharin instead, and we also thought that everything would go as we planned.. Shanta met Ushki, but didn't get pregnant. Then Ushki met Beyoncé instead, and SHE did get pregnant.. She wasn't either the first choice for Marie, but the litter came, and they all look just wonderful, so it turned out to be a great mating! And for a couple of weeks ago Sharin did spend ONE night with Ushki. Candy was on call, and we had to separate the three boys from the rest of the catgang, and so we did. Except that Sharin earlier had sneaked into the room where we put Ushki. So they were together for one night, and when she came out she was definately on call. Phui! But since Ushki isn't the demanding type of male, he is polite and gentle, we thought that there was nothing to worry about.. I mean one night! That's not much for a mating.. But Sharin Foo has nipples that are redish now. And she has gained a lot of weight, and also has a small belly she didn't have earlier.. She is tired almost all the time and has changed her behaviour a bit.. So it seems like she is pregnant anyway.. No harm done, but we can't be totally sure that she hasn't sneaked in our out earlier either, and since she seem to be a calm girl even going on call.. So if there will be kittens we will run some tests just in case, to check that we are correct with the pedigrees.. Phui! So this leave us with Candy not pregnant and Delfinia not pregnant, but Sharin Foo is probably pregnant.. What a mess! But it could be worse! We did know of the night they had spend together so we can be right with the birthdate, and also we have no close relationship between the two lovers, so even if it wasn't the plan it feels quite nice anyway. :o)


So maybe there will be some kittens for us this summer too, even if I have said for a loooooong time ago that kittens this summer will maybe be at Delfinias hostfamily, but no litter at home. This summer I had planned to take it easy and not worrying about any kittens.. But who said that I'm the one in charge for plans and their fulfilment? Most surtainly not the cats anyway, they know they rules! ;o)

Love!

Konfirmationen avklarad..

Idag har sonen blivit konfirmerad, och i vanlig ordning var vi sent ute.. Såklart kom vi till kyrkan med andan i halsen, mest för att mannen ca en halvtimme före avfärd kom på att han nog skulle raka sig.. Sen hittade han sin skrynkliga skjorta och ville ta på sig den.. Nope, det var inte ok, tyckte jag. Visste att han hade en kortärmad pikétröja som är snyggare o nystryken, men tror ni att han hittade den? Kom ner fem minuter efter att vi egentligen skulle ha åkt och la upp en ny skjorta på soffan. "DEN MÅSTE STRYKAS!!" hojtade jag surt o plockade fram strykjärnet.. Då hittade han sin pikétröja, thank God.. Suck... OM mannen hade tagit på sig en skrynklig skjorta hade alla tänkt "den stackaren, hans sambo kan inte stryka!".. För sällan är det männen som får konsekvenser av att de går skrynkliga o så, det är vi kvinnor som får det bakslaget i så fall.. Eller vad tycker ni? Jag kanske bara inbillar mig? Men det känns som att vi trots att vi är inne på 2000-talet, och nio år in på det dessutom, fortfarande sitter fast i en del könsroller.. Som att ostrukna plagg är o förblir kvinnans misstag, inte mannens, trots att han bär dem.. Vi har liksom mer förståelse för männens hushålleliga misstag, men har de kvinnor i sina liv så ska de fanimej vara välstrukna kläder de bär.. Annars är kvinnan en slarva!

Likadant tycker jag nog det är med hushållet o städningen. Det är ändå kvinnor som ska ha huvudansvaret för allt och som ska plocka o se allt rörigt o städa. Nu har jag visserligen en "duktig" man som jobbar mycket, men som alltid gör det jag ber honom om.. I sinom tid visserligen.. Fönstren är fortfarande inte putsade och det får jag leva med. Alternativet att göra det själv skulle rendera i nackproblem i ett par veckor, och det är ju inte acceptabelt.. Men jag har förståelse, jag vet att alla drar i honom o han har just nu extremt mycket att göra på jobbet, o jag jobbar ju faktiskt inte mer än 75% nu. Så jag tar större delen av hushållsarbetet utom fönsterputsandet! Men inte fan är det någon som tycker att jag är "duktig" för att jag städar.. :o) Mer än jag själv! Och jag är jättenöjd med att jag faktiskt röjt av en del i Beirut under veckan som gått. Nu har jag ett hemskt förråd som bara MÅSTE städas (det tror jag att jag har sagt i tre år nu, så i sommar borde det vara dags...), en bunt cyklar som måste lagas o fixas (mannens problem!) och så ska vi lägga trädäck på altanen, bygga igen en vägg, fixa ett förråd under trappan och plantera lite ute på täppan. Sen har jag lite önskemål om nyinköp av diverse möbler o liknande, men det får vänta ett tag, jag kommer inte att ha råd med det på ett tag. Men det finns en plan i a f..

Katterna upphör aldrig att fascinera. In dundrar släkt o vänner för att fira Sonens konfirmation och möts av 10 glada kissar som kelar, gosar o leker. När Linnea, brorsans lilla dotter, började skrika gällt o högt av glädje och leka med vippan så försvann Candy, Sharin och Blossa. Men resten var kvar, t o m Lille Skutt! Alla de andra lekte med Linnea, och härligast var att se att Cutie snällt busade med henne trots skrik, slit i pälsen och lyftförsök. Han var bara så cool o snäll mot den lilla. Coco var också med på leken, liksom Cobran, men de fastnade inte på bild tyvärr.
Våra gäster imponerades stort av katternas lugn och trevlighet, det känns skönt. Även om här alltid är liv o rörelse så brukar det inte vara riktigt den ljudvolymen och det springet som det var idag. Jag är så stolt över kissarna, och helst att de lät Linnea leka med dem utan att ens visa en tendens till humör.. Och jag kan säga att hennes läten o skrik fick t o m mig att hoppa till ibland.. Söt-kissar, de är ljuvliga!

Nu ska Wilma, Linn och jag ner till havet o doppa fötterna. Sen ska vi köpa pizza o godis till kvällen! Mannen är på "gubbträff" och mellanbarnen är hos sin farmor för att träffa sin pappa ett tag innan han åker tillbaka till Malmö, så det lär bli en lugn kväll för oss. Skönt, det kan vi behöva! Nacken ilar en del, tror att jag genom allt städande i veckan har gjort den lite illa, men jag ska ringa massören (det har jag såklart glömt!) i nästa vecka, så får jag förhoppningsvis lite mindre ont.

Ha det gott allesammans, kramar o ta hand om varandra!

Ps Tack för uppmuntran i föregående blogg, ni är för gulliga!!! Ds

Härlig känsla med diagnostik!

Nu har jag suttit i telefonkö till djursjukhuset och de borde verkligen uppdatera sitt telefonsystem.. Först får man ett meddelande om att man har plats 4 i kön, sen plats 3, plats 2, plats 1 och därefter får man ett annat meddelande som gång efter annan spelas upp om Djursjukhusets öppettider och journr.. Snacka om felkoppling liksom.. Pust... Bara att lägga på och återigen få svaret "Du har plats 4 i kön".. Suck.. Anledningen till att jag ringer är för att kolla lite mera om ultraljud på kattflicka.. Vår kära Sharin lyckades ju bli instängd i en natt med Ushki, och eftersom hennes kastrerade pappa sen flög på henne o försökte para med vild frenesi så misstänker jag att hon har haft en liten date.. Ushki har ju inte velat para här hemma, men kanske kanske han passade på..? Nu är i a f tuttarna hallonröda, och antingen är hon skendräktig eller dräktig.. Typiskt! Precis det som vi INTE planerade.. Men vem har sagt att vi ska få bestämma, det brukar ju katterna göra så bra själva.. Nåja, jag ska avvakta ett tag till, men känner jag osäkerhet så får vi åka in o göra ett ultraljud o kolla läget..

Idag har jag blivit glad samtidigt som jag blivit orolig.. Mamsi har svårt med maten, har tappat matlusten totalt.. Hon har näringsdrycker o liknande, men jag blir extremt orolig. Samtidigt kan jag liksom inte göra något och jag vet att de gör så gott de kan därhemma för henne, men det känns lite tungt.. Älskade mamsen! Hon har alltid haft matlust tidigare, men såklart tar behandling och sjukdom på henne.. Jävvla sjukdom, cancer är vidrig!!


Mannen och jag har varit på möte idag. Under fyra års tid har vi jagat svar på varför trotsiga tonåringen haft en del strul och vi har verkligen under årens lopp fått skäpporna fulla av otrevligheter från skola och omgivning för såväl henne som sonens skull. De är slarviga och borde skärpa sig osv osv osv. Vi har snällt försökt förklara att de inte riktigt funkar som "alla andra" och har svårt med motivation och energi när det blir långtråkigt, problem med koncentration osv samtidigt som bägge har oerhört hög intelligens, men ändå får man gång efter annan samma motgångar i försöken till samarbete med en hel del av deras lärare. Några få har förstått problematiken, men de flesta fortsätter tjata, tjata och tjata trots att det inte hjälper. Sonens problematik är något enklare, plus det faktum att han är kille, som gör hans beteende mer accepterat av omgivningen. Jag glömmer aldrig när en av hans positiva lärare berättade att han hängde i knävecken på bänken en gång under en lektion... "Men vad gör väl det?" sa hon positivt, "han lär sig ju det han ska, han har bara lite svårt att vara stilla! Han är en go unge!" Tänk om alla var lika fantastiska som denna pedagog?! Vad enkelt livet vore då. Nåväl, problemen har funnits hela tiden, och med rätt hjälp, stöd o vägledning har de inga större problem, men om man inte förstår problematiken så blir det värre i kontakterna med trotstonåringen. Det blir utbrott. Rejäla sådana. Ändå har skolan fyllt i frågeformulär o skickat in till utredningen där de skriver att de inte upplever några som helst problem.. Visst är det konstigt? Idag hade jag med mig utvärderingen inför utvecklingssamtalet som vi ska ha om en och en halv vecka. I den står det ideligen att ungen måste skärpa sig, koncentrera sig mera, har problem med tider och att påbörja o avsluta uppgifter mm mm mm mm. I stort sett bara negativt.. Ändå fyller man i frågeformulär till officiella instanser som säger att det inte finns några problem i skolan???? Visst är det konstigt? Handlar det om prestige eller att man helt enkelt inte vill tro att allt handlar om bemötande och upplägg samt stöd o hjälp och att man hellre vill avfärda det hela med att lägga skuld på familjen och ungen själv? Jävla skitapor, rent ut sagt!!

I fyra års tid har mannen och jag brottats med insikter och åsikter om att det vi kanske är en dysfunktionell familj, att det är vi som ser till att problemen uppstår och att vi måste anstränga oss mera för att de två mellanbarnen ska passa tider, sköta läxor och uppgifter och vara allmänt trevliga i skolan. Det är faktiskt inte så lätt. Hur ska jag se till att tiderna passas i skolan under dagen? Hur ska jag se till att läxor blir gjorda om jag inte vet vilka läxorna är, om böcker saknas, och lappar aldrig når mig? Hur ska jag kunna påverka ungarnas humör och bemötande i skolan? Givetvis lägger vi en grund för hur våra barn beter sig, och givetvis är vi som bofasta föräldrar ansvariga för ungarna, men jag säger bara att när det finns problem så är det inte lätt att försöka. Man ska dessutom hinna med allt annat också. Varje fredag ska jag egentligen få mail om dotterns vecka, eftersom hon tappar bort dagböcker, lappar o liknande. Jag har fått väldigt sporadiska mail. Istället fick jag i veckan bassning för att hon inte har gjort vissa uppgifter i skolan.. MEN HUR SKA JAG KUNNA HJÄLPA HENNE OM JAG INTE ENS VET VAD HON SKA GÖRA, NÄR DET SKA LÄMNAS IN OSV??? Själv minns hon inte, eller vänder till instruktionerna. Ibland ljuger hon o säger att hon inte har några läxor. Idag fick vi på vårt möte reda på att hon mer än väl uppfyller kriterierna för ett neuropsykiatriskt funktionshinder och det känns som en lättnad. Vi hade inte fel. Vi känner henne och vi vet att det inte är hon och hennes personlighet det är fel på, det är bara det att hon har vissa brister som hon behöver stöd och hjälp med. Äldsta dottern har glasögon eller linser. Om hon inte hade sina glasögon/linser så skulle hennes skolresultat dala rejält. Trotsiga tonåringen behöver andra hjälpmedel, och framför allt förståelse för dem. Hon är superintelligent, men har katastofalt arbetsminne, ändå bortser man från detta och tvingar henne att försöka göra som alla andra. Tvingar vi människor utan glasögon att läsa när de inte ser? Kräver vi att hörselskadade ska höra vad vi säger? Vill vi att rullstolsbundna ska göra samma gymnastik som icke rörelsehindrade? Nej! Men att tvinga barn som har problem som inte syns att jobba utan hjälpmedel är helt ok tydligen. Antingen beror det på enorma okunskaper (vilket är skrämmande om man har ett pedagogiskt yrke!) eller så skiter man i det, och jag vet inte vilket som är värst! Jag är i a f glad och stolt över min unge och jag hoppas verkligen att hon ska få upprättelse och en möjlighet att få utnyttja sina kunskaper och färdigheter i framtiden med rätt stöd o hjälp. Hon är inte dum, elak eller bortskämd och ouppfostrad! Hon är underbar och hon behöver bara rätt sorts hjälp istället för tjat.. Jag hoppas att våra samtal med teamet ska ge mig styrka och förmåga att även kunna stå upp för sonen och hans framtid, och det tror jag. Hans problem är lättare, men nog så irriterande för perfektionisten som kallas hans mentor.. Jag hoppas få hjälp med förståelse även för honom, för det är inget fel på ungarna, de har bara ett annorlunda sätt att lära än andra. Och kräver kanske mer engagemang och motivation. Men det är väl positivt?! Åtminstone tycker jag det.. Fast jag är såklart partisk... ;o) Dessutom så tror jag visst att mannen och jag ska fortsätta sträva efter att vi inte är perfekta och hela tiden kan förbättra oss som föräldrar, men vi är inte helt jävvla kass i a f.

Annars är allt lugnt. Igår sorterade jag papper, rensade och plockade, så idag blir det aningens roligare uppgifter i form av städ och putsande. Fast jag överlåter nog åt mannen att putsa fönstren, annars går väl nacken av antar jag..


Så här såg det ut igår när Wilmisen somnade i soffan framför tvn.. ;o) Söta Blossa passar henne..

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra och kramar!

Onsdag - massor att göra inför konfirmationen!

Fru Domino Törnbladh slappar i klösmöbeln... Dompan har som kastrat börjat med en enerverande ovana att prata högt o ljudligt, allra helst när matte kommer hem från nattjobbet och helst av allt bara vill sova. Då börjar samtalet. Hon står nere i hallen och ropar på mig, undrar vad jag håller på med förmodligen, ligga o sova mitt på dagen liksom!! Som väl är så är Dompan mer hund än katt, så det räcker att jag använder mig av stränga tonen och skriker "Dompan!! Tyst!", så tystnar hon. Senaste favoriten för Dompan är att trycka ner sin lekamen i brödkorgen, jag måste försöka ta ett kort på det någon dag! Om vi lämnar kvar brödkorgen på bordet (vilket vi såklart nästan dagligen gör, att plocka undan efter sig är inte vår familjs styrka precis...) så trycker hon ner sig i den och hon ser.. liksom överjäst ut... Brödkorgen är kanske 25x15 cm så ni kan förstå att det ser rätt roligt ut vá?!

Idag, imorgon och på fredag har jag MASSOR att göra! Allt inför lördagens konfirmation ska förberedas, huset ska städas NOGA och tårtor o bröd ska bakas plus att de vanliga sysslorna ska skötas. Jag har hållt undan tvätten bra, och igår strök jag 80% av stryktvätten, det kändes skönt! Så det ska nog hinnas med allt som ska göras. På fredag har kidsen studiedag, så då ska de städa sina rum noggrannt. Vilket i praktiken innebär att jag ska övervaka det hela samt städa Maja och Wilmas rum. Maja o Wilma är ju inga höjdare på att städa precis.. ;o) Så vad gör man när man har MASSOR att göra om man är jag? Jo, man sätter sig o bloggar en stund! :oD Idag har jag möte också. Så måste jag handla i veckan också, plus åka förbi centralförrådet o köpa in lite praktiska saker som toapappersbal, storpack tvättmedel o liknande..


Sharin är väldigt lik sin far, hon visar sällan upp sin bästa sida på bild.. Jag måste verkligen ta tag i hemsidan också, o uppdatera med nya bilder på ungar, katter o allt annat. En del resultat ska också in, phui... Tänk att man alltid har så himla mycket att göra. Fast jag softar en del, och känner mig inte stressad över det, var sak har sin tid liksom..

Trotstonåringen åkte på skolresa i morse och ska vara borta till imorgon. Igår var det ett evigt tjatande på henne för att hon skulle packa.. Allt tar enorm tid och effektiviteten är under all kritik. Arg blir hon också, och gör titt som tätt fula miner och konstiga läten åt mig. Men jag slipper bli kallad kärringjävel i a f, så det är ju ett framsteg.. I morse skulle hon åka vid 7.40, och klockan 7.25 satt hon iklädd trosor o t-shirt i soffan o tittade på Svamp-Bob Fyrkant... Suck! Nåja, iväg kom hon, och jag tror o hoppas att det blir en bra resa för henne och ett andrum i tjat för mig, det är bra! Det är så frustrerande att alltid tjata och tjata, jag hatar det verkligen! Dessutom har ungen en förmåga att hantera sanningen flexibelt, så man måste dubbelkolla alla uppgifter o liknande, och det känns mindre roligt.. Nåja, det blir väl förhoppningsvis folk av henne också i sinom tid. Men man inser att sonen och äldsta dotterns tonårsperioder har varit extremt lugna i jämförelse, och jag fasar aningen inför höstens flytt till högstadiet för trotstonåringen... Det tänker jag dock inte oroa mig för nu...

Candy är fortsatt tjock.. Som en köttbulle. Senaste löpet gjorde vi ett försök med Ushki, men det lär nog inte ha tagit, tyvärr.. Egentligen så skulle hon ju ha date med Cutie, men eftersom han har fått (förhoppningsvis) en annan flickvän i framtiden så har jag tänkt om lite.. Och Delfinia löper dessvärre inte ännu, så nu känns det som att jag faktiskt vill ha någon kull efter Ushki.. Jag hoppas att Delfinia kommer i löp snart, men jag vet hur knepig Candy var som ung, hon löpte väldigt sporadiskt. Det var i o för sig rätt bra, utom när man planerade parning och löpet liksom aldrig kom.. Så nu låter jag nog Ushki få försöka med både mor o dotter, det är ju ändå lite stamtavleskillnader och typmässiga skillnader. Ushkis kull hos S*Fairyhearts har ju imponerat stort på mig, så jag är hittills mycket nöjd med honom som hane. Att han sedan dessutom är en strilfri, harmonisk kille gör ju inte att jag är mindre imponerad precis.. Han är en darling!!

Andra bebisar som jag gillar skarpt är blå kullen hos Ushkis uppfödare La Peyre! SÅ snuttiga små blåbär med Bruce o Shantas dotter Minnie som mamma! Helst gillar jag deras höjd på huvudet, och att de ser knubbiga och goa ut! They simply are just wonderful!!!

Coco förnekar sig inte.. I går skulle jag byta i kattlådorna o skura dem, jag glömde helt bort det i helgen.. Så jag förde över all sand till en låda efter att ha rengjort den noga med lilla spaden, och sen tog jag upp de andra för att skura i badkaret.. Jag ställde dem i blöt och hade i lite toarent.. Sen gick jag ner och hörde mannen hojta: "Ta Coco!!!" Ner för trappan i hundraåttio kom en liten blöt katta, givetvis passade hon på att kolla om hon kunde gå på vattnet i lådorna. Det kunde hon inte.. In på toan nere o så fick hon torka. Det var så pass lite rengöringsmedel i lådorna att hon inte behövde badas, men förmodligen får hon väl ta ett bad framöver! Knaskatt! Hon är med ÖVERALLT, och den lilla näbben läggs i blöt vad man än gör! Igår lekte vi med bollen, och GIVETVIS var liten Coco tvungen att kicka den vid vattenskålarna och såklart var hon än mer tvungen att ställa sig i bägge skålarna och blöta ner hela köksgolvet.. Undras just om man kan beställa en egen drulleförsäkring för Coco??

Mannen är totalt lindad runt Cocos lilltass, och trots alla upptåg så är hon en fantastisk raring som vi älskar mycket! Cobran och hon drar ofta igång varandra och hon är o förblir Cobrans stora kärlek i livet. Där Coco går kommer Cobran efter.. Cutie kan ta ett nacktag på henne då o då, och han kan busa ibland, men har lite mer av Bruce läggning. Lite cool sådär..

Nähä, nu kan jag inte skjuta upp det längre! Nu MÅSTE jag ta tag i mitt liv o städa o plocka lite!

Ha det gott allesammans, sköt om er o ta vara på dagen!
Kramar!

Tröttsam dag..

Vissa dagar är bara sådana att man borde stanna i sängen, dra täcket över huvudet o bara ligga där o vänta tills de går över.. Eller nåt.. Igår var en sådan dag för mig, och det har fortsatt under dagen, trots att jag har sovit sött ända fram till 15.30.. Det började med att det var en massa blä på jobbet, vilket jag inte kan gå in på här, men som sänkte mig lite. Men bara lite. Tonårsbarnet som är i värsta tonårshormonfasen var dessutom inte i säng, och satt i telefonen mest hela kvällen, så henne fick jag inte tag i.. Ganska frustrerande med tanke på att hon lovat att komma hem från stallet tidigt, och när jag åkte till jobbet vid 21 så hade hon fortfarande inte kommit hem.. Grrrr... När man ringde mobilen var det ingen som svarade.. Dubbelsuck! När jag väl fick tag i henne så var det idel ursäkter o lov om bättring.. Som det har varit de senaste 25 000 ggr jag har varit den där tjatmorsan.. Det är inget kul att tjata och det är definitivt inte något kul när man har barn som fullkomligt struntar i allt man säger. Nåja, det kunde ju i o för sig varit värre. Mycket värre. Så jag borde väl inte klaga, men ibland så är det ohyggligt frustrerande att vara mamma. Allrahelst när pappan är i stort sett som borta med vinden.. Nåja, även det kunde ju varit värre, för de har ju i a f en bonuspappa i form av mannen. Nåväl, jag överlevde nattens jobb och hann ta ett snack med tonårsungen, å i morse susade jag hem på cykeln. Mannen o Wilma o Stora tonårstjejen var klara, men sonen o lilltonåringen var inte klara. Sonen travade av o an, för syrran hade lagt beslag på duschen. Och hon duschar läääääänge! Till saken hör att vi har kommit överens om att hon ska duscha på kvällen när hon kommer hem från stallet. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet, typ.. Så hon sköt upp duschandet till morgonen och såväl hon som sonen kom därför försent till skolan. Trippelsuck. Jag gick o lade mig, läste en stunds kattpsykologi (vilket är oerhört fascinerande läsning) o somnade sen. Vaknade av trotsbarnets två sms. Somnade om. Vaknade igen av att telefonen ilsket ringde. Pratade med trotsbarnets lärarinna, o bestämde tid för utvecklingssamtal. Det lär väl inte vara så positivt. Märkligt i kråksången är att vi har utredning på g för ungen, och lärarna har skickat in svar på en mängd frågor. Samtliga svar säger att ungen har ett fullkomligt normalt beteende i skolan. Men sen ringer man till mig o berättar annorlunda. Nåväl, jag överlever väl det också, det är bara synd att det är så... Somnade om efter att ha noterat tiden i almanackan. Vaknade av ytterligare ett sms från dottern. Sen somnade jag om igen och vaknade inte förrän 15.30, med Ushki darling på mina ben, Cutie vid sidan och Cobran o Dompan på andra sidan, samt Sharin Foo på magen. Det är trångt i sängen ibland.

Steg upp, kollade mailen. Mail från sonens fröken. Visste redan innan jag öppnade det att det var ett negativt mail, det är det alltid... Sonen var nämligen sjuk i torsdags o fredags, och jag ringde såsom man ska till skolan o anmälde detta, bägge dagarna. Ändå startar mailet med en fråga om sonen har varit sjuk? Fyrdubbel suck... Näe, han har varit hemma för skojs skull och pistolhotat sin mor till att ringa skolan.. Eller nåt.. Lång litania i mailet om att sonen inte kommer i tid till lektionerna och att han har rester (i samma gamla ämne som vanligt). Nu tycks hon ha övergivit frågorna om sonen sover ordentligt, för det har vi svarat på en miljon gånger ungefär. Ja, han sover utifrån sina förutsättningar ganska bra. Han somnar sällan före klockan tolv på natten oavsett om han går o lägger sig tidigt eller ej, och han har haft ett litet sömnbehov redan sedan han var en liten bebi. Han sover inte särskilt mycket på nätterna, så är det bara. Vilket jag har förklarat ungefär 30 ggr tror jag. Nu kom frågan om han äter ordentligt.. Näe, vi svälter honom. Han får ett knäckebröd i veckan och en kanna vatten. That's it. Skojjar bara.. Ja, sonen äter riktigt hemma, däremot så betvivlar jag att han äter ordentligt i skolan, och han har börjat slarva med frukosten eftersom han är orolig för att inte hinna till skolan i rimlig tid. I valet mellan frukost o dusch väljer han dusch, och eftersom vi väcker honom var femte minut och han ändå inte kommer ur sängen före 7.30 så är det ett hårt jobb att få upp honom ur sängen. Ungen har en dygnsrytm som säger att han ska sova mellan 00-12 ungefär. Det skulle passa honom. Men det funkar ju inte riktigt så. Att han kommer för sent till skolan är ju inte roligt. Det kan jag ta på mig, jag får helt enkelt tjata än mer. Men att han kommer för sent till lektionerna under dagen vet jag inte riktigt hur jag ska lösa. Jag pratar ju med honom om det, men jag finns ju inte på plats dagligen och kan se till att han kommer i tid. Att tjat inte hjälper har ju två års evigt tjatande bevisat.. Får väl helt enkelt hoppa över min egen sömn, gå till skolan o se till att ungen kommer i tid. Eller nåt.. Stängde ner mailet utan att svara, jag orkade inte ens.

Stallbarnet aka trotsungen hade kommit hem o slöade i soffan. Jag tog en kopp kaffe, vek tvätt och kollade på tv samtidigt. Sen städade jag lite. Därefter kom Wilmisen hem från kompisleken. Äldsta dottern kom hem med kompis o lagade egen veggomat, de var utsvultna. Därefter kom sonen hemstrosande o berättade att han återigen under sin klasstid hade fått sina synder förelästa inför hela klassen. Alla hans fyra rester lästes upp liksom en allmän banning om att han inte passar tiden. Alltså, jag började koka!!! Helst av allt har jag lust att gå till skolan under en lärarkonferens och ställa mig upp inför hans mentor och hennes kollegor o berätta om de brister i medmänsklighet, pedagogik och allmän hyfs som hon har. Vilken skata!! Sonen berättade också att han har gett upp i idrotten. Oavsett hur han kämpar så får han ju ändå inte mer än godkänt, eftersom hans mentor är hans lärare, så varför bry sig? Jag kan tillägga att han alltid haft gott betyg i idrott. Men han börjar ge upp nu, och jag förstår honom. Han jobbade på med två rester som han fick gjorda, bra! Sen blev jag uppeldad av hans uppgivenhet inför mentorns oerhörda brist på respekt inför hans klasskamrater, så jag gick upp o svarade på mailet. Kanske lite dumt, jag var nog ganska oförskämd. Fast det skiter jag i!!! Sonen skolkar inte i a f, och nu är det bara ett endaste år och några veckor kvar innan han slipper eländestanten! Tack Gode Gud för det, och måtte han hålla modet uppe trots hennes evinnerliga tjat o gnäll!

Veckan dessförinnan var bra, och i lördags var vi hemma hos mamsen. Hela familjen med bröder o fostersyster o respektive var där för kroppkaksbak. Jättegoda kroppkakor! Moster med man o kusin med blivande fru var också där, jättetrevligt att träffa även dem! Jag har en fantastiskt trevlig släkt, det är härligt! Mamsen blev jättetrött o fick gå o vila en stund och under tiden städade vi av o såg till att allt blev i ordning igen. Älskade mams, det är hårt att se hur sjukdomen sliter i henne! Men hon har ett tigerhjärta o kämpar på! Måtte vi få se ett mirakel..

Coco karamell är fortsatt ett riktigt troll! Hon ägnade sig åt att slicka marängen av min fina rabarbermarängpaj, har vält ut vatten ur skålarna dagligen, jagar o busar med Cobran så mycket som möjligt och äter frukt.. Så fruktskålarna lyser tomma här hemma numera, eftersom Coco tycker att det är så roligt att rispa alla frukters skal, bita lite i dem och vara allmänt som en riktig busunge!

Inatt har det spökat på jobbet! Skitläskigt! Det hände vid klockan 00 dessutom!! Hade tumlaren på, och helt plötsligt hör jag en duns, och efter en kort stunds tankeverksamhet lokaliserade jag ljudet till tvättstugan. Gick dit, och då stod tumlarens lucka på vid gavel! Den hade åkt upp, trots att tumlaren inte var full med något annat än ett par plagg! MYCKET skumt! En annan gång trillade plafonden i badrummet ner i golvet med en smäll!! DÖLÄSKIGT! SÅ jag vet inte om det spökar här, eller om det har naturliga förklaringar.. Men jag, som hittills inte varit mörkrädd, börjar faktiskt tycka att det är aningens läskigt nu..

Nu ska jag jobba lite genom att plocka ur diskmaskinen, sen blir det lite läsande innan morgonrutinerna tar vid.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära, o kramar!