Loppan opererad!

På väg mot Strängnäs ringde så veterinären som opererat liten Loppa, och det var glädjande besked! De såg INGA som helst tecken på Fip, inga tumörer, inget konstigt alls.. En gammal hårboll låg i magsäcken o irriterade, och bukspottskörteln var irriterad plus urinvägsinfektion, f ö såg Loppans njurar helt normala ut i både storlek och på alla andra sätt o vis, fin lever och absolut inga som helst indikationer på Fip ö h t! Hurrah!

Så nu ska Loppa ligga kvar över helgen, biopsier på tarm, njurar mm har tagits och skickats iväg för analys för säkerhets skull, men just nu finns det i a f hopp och det är större än tidigare idag. Kämpa på Lilla Loppan!!!

Loppis kvar över helgen..

Dagens rapport har egentligen inte mkt att förtälja..
Loppan har lite tunn njurbark och något oidentifierbart i urinblåsan, så nu måste man öppna henne och ta biopsier. Hennes fip-värde ligger på 1:640 vilket är ett medelhögt värde, kan indikera på Fip, men också vara normalt. Man vet liksom ingenting. Idag kissar hon inte blod. Annars inget nytt, troligtvis väntar man till måndag med op, och då kanske vi kan få positiva besked. Eller inte.. Hoppet lever än, fast det är svagt.. :o( Jag tänker på liten Loppa, hoppas hon har det bra och att de kelar henne mycket.. Hon saknar nog oss lika mycket som vi saknar henne..

Trots allt elände sätter vi oss snart i bilen o åker till Örebro.. Jag kan varken göra till eller från för Loppan, och ingen av katterna som bor här ska med på utställningen, så ngn smittorisk finns det inte vad det än är Loppan har drabbats av. Alla andra katter är pigga o glada och mår gott, som väl är, mitt i allt elände. Jag håller tummarna för Loppan och tackar alla er som jag vet tänker på oss och håller tummarna för att liten Loppa ska bli frisk. Hon är oss så kär.

Trista nyheter..

Allt i min värld kretsar just nu runt den lilla som ligger på Djursjukhuset. I förmiddags ringde jag för att kolla hur det var med henne och fick prata med en annan veterinär.. Ja, Loppan gav dem bryderier.. Alla prover som kunde tas har tagits, inget visar på något, bra urinprover, bra värden generellt och inget konstigt alls, så prover skickas om fip, sköldkörtel mm mm mm och man letar vidare orsak. Hon hade inte blivit ultraljudad kl.11, men de skulle återkomma om något förändrades, men tills vidare kunde vi hämta Loppan kl. 16 för att hon skulle få gå hem i väntan på provsvar.. En liten lättnad att få hem min lilla, men samtidigt än mer oro för vad det kan vara? Njurar och cancer är väl det som mest sökt mig, men njurproverna var ju bra, liksom blodproverna.. Det blev en kort lättnad. Klockan 14 ringde veterinären igen för att berätta att njurar och urinblåsa "ser inte bra ut" och att Loppan vid nytt urinprov kissat nästan bara blod.. Så liten Loppa får stanna kvar på Djursjukhuset, och just nu undrar jag om hon någonsin kommer hem.. :o((( Jag är samtidigt lättad, mitt i allt elände, över att det inte verkar vara ngt av det vi tagit prover för, dvs Fip & coronavirus, Fiv eller Felv eller annant virus/infektion, just med tanke på våra andra katter.. Saknaden är fortsatt stor efter Loppan, ingen liten silvertjej som möter en i dörren och som ligger framför datorn för att mysa på eftermiddagarna när man kommit hem från jobbet. Ingen liten Loppa som pratar och pockar på kel, och det är konstigt att det kan kännas tomt i ett hushåll med fem katter kvar hemma, men det ÄR tomt! Alla katterna har sin plats, sin funktion och sin roll, och Loppans roll har varit just den där vänliga, keliga knäkatten som pratar med oss och gosar mest hela tiden.. Så det ÄR tomt! Undrar om hon har ont, om hon saknar oss och undrar var vi är? Undrar om hon känner sig övergiven..?

Nu ska jag försöka ringa Djursjukhuset igen, och se om de kan specificera exakt VAD som inte ser bra ut på njurar o urinblåsa, är det infekterat? Tumörer? Eller vad? Kommer Loppan att bli bra eller är det helkört? Usch, det är inga roliga tankar som far genom huvudet just nu...

Ska städa, tvätta o laga mat sedan, det kanske kan driva alla tankar på flykt..

Uppdatering: Har fått tag i Djursjukhuset ikväll och läget är oförändrat för liten Loppa, förutom att hon är lite petig med att äta.. Tror jag det, inlagd o allt som hon varit med om de senaste två dagarna.. Förhoppningsvis får jag mer svar från veterinärerna imorgon.. Hoppet lever än, och tack för stöd och tumhållning, det behövs!

Ingen bra dag idag...

I går kväll när jag gjorde koll på katterna så insåg jag att liten Loppa hade gått ner från smal till mager i vikt! Jätteorolig, pratade med Djursjukhuset på kvällen och fick en tid redan idag. Tog febern, ingen feber, kollade efter knölar o annat, men insåg att Loppan var mager som en sticka och såg lite hängig ut på ögonen.. Ingen annan av de andra katterna var hängig, och när kvällens portion av blötmat serverades så kom även liten Loppa och mumsade glatt.. Skumt... Efter måltiden hoppade hon återigen upp på sin favvisplats, högst upp i klösmöbeln.. Och där låg hon mest hela tiden.. :o( Idag åkte vi så till djursjukhuset på eftermiddagen, och Loppan tappades på lite blod och fick träffa en av mina favvisveterinärer.. Hon undersökte Loppan och jag grinade... Man blir så orolig när katterna är sjuka och just det här, avmagring och dålig päls klingar illa i mina ögon och öron... :o( Vi röntgade Loppans buk och bröstkorg, och sedan fick Loppan och jag gosa i väntan på resultaten. Veterinären kom in och visade alla blodprovsresultaten, ingenting konstigt alls. Helt normala värden på alla plan, bra njurstatus, inga konstigheter med blodkropparna, inga tecken på fip ö h t, röntgenplåtarna visade normala saker.. Och då grinade jag ännu mera.. För något som inte stämmer är det ju, det såg ju både veterinären och jag.. Loppan fick lov att stanna kvar på djursjukhuset för ultraljud av inre organen, och tråkigt nog så måste jag säga att man misstänker tumörer.. :O((( Det ska också tas mera blodprover som ska skickas iväg för analyser så att vi verkligen får reda på vad det är med vårt lilla gosetroll! Känns jättetrist och sorgesamt, och det mest skrämmande är att det känns som om det bara har smällt till på mycket kort tid.. Loppan har haft kanonpäls, varit pigg och busig ända fram till en vecka tillbaka, som vi har kunnat få fram genom att gnugga våra geniknölar.. Senaste veckan har hon mest myst i klösmöbeln men ändå gått sin sedvanliga gosetur varje kväll vid sängdags och legat under husses täcke o kelat. Utom igår.. och i förrgår.. Tunnat ut har hon gjort i ett par veckor, vilket vi har skyllt på allt bus med Ushki, men så här mager har hon aldrig varit! Stackars Loppa! Så nu håller vi alla tummar, tassar och tår för att man hittar något enkelt och som vi kan få bot på, så att vi får hem vår lilla busa igen, för hon är alleredan saknad!

Nu blir det sängen, jag har oroat mig mest hela dagen och fått extrem huvudvärk så här på kvällskvisten, förmodligen för att man har lipat som ett såll.. Godnatt o glöm inte att hålla tummarna för lilla Loppan!

Rapport från himmelen.. eller nåt..

Phui! Har haft en vecka som var fylld av sjukdom, och första feberfria kvällen så flög jag till Stockholm med "lilla" Shirley för att dels träffa hennes nya ägare igen o överlämna prinsessan, och dels för att gå på möte o middag i Skogkattslingans regi samt umgås med familjen Drakborg.. Fru Drakborg och jag hade en hektisk helg, och Herr Drakborg var väl måttligt road av våra ständiga misstag, men han tog det tack o lov med jämnmod.. Att lämna en brinnande ljuskrona i köket i några timmar samt låsa herr Drakborg ute i 2,5 timmar i duggregn o blåst var väl de mest dramatiska händelserna, men någon vakade väl över oss och såg till att våra misstag inte ledde till förödelser som väl var! Men jag kanske ska ta det från början?

Prinsessan Shirley och jag skjutsades till Kalmar flygplats i torsdags kväll av moloken hemmastannande man, och jag hade sovit o tagit det lugnt hela dagen, så jag kände mig äntligen på bättringsvägen från min besvärliga influensa. Flygresan gick bra, ett litet pip, men annars skötte sig lilla prinsessan ypperligt, bara spann och trampade mest hela tiden! Vilken ljuvlig liten unge hon är! Själv var jag väl halvdöv, men trycket höll sig stadigt, så jag överlevde resan! Flygbuss från Arlanda in till stan och där hämtade Kattis upp mig, som den snälla vän hon är! Hem till Drakborgen på Himmelsvägen, Ådran, ute i skogen, och kvällen gick i rasande tempo med lite småprat o mackor. Sedan var det bara att trava ner för backen i KOLMÖRKER till min & Shirleys gäststuga, där jag lyckades sova trots den lilla spinnmaskinen som helst ville gosa hela tiden! På morgonen var vi fullt upptagna, frukost, hem till Virvlas o hämta en av Kattis foderkattungar där, till veterinären för besiktning och sedan tillbaka till Virvlas och så hem till Drakborgen igen. Phui! Kul att se en Stockholmsveterinär in action, och jag blev imponerad av hans handlag och kunnande! Själv var jag ju bara medresenär, och det var rätt skönt, kunde sitta o vila i bilen och bara vara. Härligt! Lilla kissungen Bebette var också ljuvligt rar och trevlig, liksom sina kullsyskon som jag glatt pillade på. Är ju en fan av pappa katt Haendel, och även mamma Vendela, så det var extra skoj att kika på småttingarna just för den sakens skull. De gjorde mig inte besvikna... Hemma hos Kattis hann vi andas en liten stund, och jag skalade lite potatis, sedan var det dags att hälsa på Doris, Bruce's syster. Doris är en kopia av mamma Candy, samtidigt som man ser syskonlikheten med sin halvsyster Ulla (på pappas håll) och jag är kär i Doris pälskvalitet! Vi skulle också fika på Max egenhändigt bakade muffins, men då ringde telefonen, och Shirleys ägare berättade att de redan var framme! GAH! SNABBT går det från Gävle! Kattis o jag mulade in vårt fika i hundranittio, sedan hastade vi hem, där nya ägaren Malin så snällt satt o väntade på sin Shirley! Vi hälsade på lilla prinsessan och sedan tillbringade vi lite tid i Drakborgen för att Malin och hennes kompis Emma skulle få kika på Shirleys alla släktingar. Herr Drakborg hade förberett middag till oss, glaserade revben, mumsigt värre!! Vi mulade i oss med glatt humör, sedan var det dags för Malin att ta med lilla prinsessan och åka.. Shirley bor numera i Gävle där hon huserar med de två vackra hundarna Tosca och Lilja samt kattkompisen Cass! Jag har fått rapporter redan och de verkar trivas fantastiskt bra ihop, superhärligt!! Tack snälla Malin för att du tar hand om Shirley och för att du gör det så bra! Jag är säker på att ni kommer att trivas ihop!

Kattis o jag satte oss också i bilen, för att åka till Virvlan och överlämna en av Kattis kattungar till sin nya ägare.. Å det var då vi glömde ljuskronan i köket tänd, en himla massa brinnande ljus.. Hmm... Nåja, inte en tanke på det hade vi, vi var helt fokuserade på kattungeköpare.. :o/ När vi kommit hem från Virvlas såg jag att det lyste i hela Drakborgen, och tänkte att Mats hade kommit hem.. Tills jag insåg att ljuskronan var tänd.. Har svårt att tänka mig att herr Drakborg tänder ljuskronor för att mysa i sin ensamhet i Drakborgen, så jag insåg raskt att det var de två ADHD-lika fru Drakborg och Vildhjärta som lyckats med denna bedrift.. Sprang upp o släckte ljusen och tack o lov så brann det ingenstans! Under kvällen mös vi, pratade och fikade, jättetrevligt som vanligt i Drakborgen med dess människor o katter!

På lördagen var det ytterligare en kattungeleverans samt besök hos En Mycket Vacker Hankatt Med Mycket Trevliga Ägare, så det var bara att käka frulle och sedan gick Mats o jag ut o rökte medans Kattis låste dörren och hämtade kattleksaker i garaget.. Mats vinkade glatt av oss och såg säkert fram emot några timmars lugn o ro.. Haha, kunde HAN tro.. För Kattis hade låst ytterdörren o Mats hade INGENTING med sig förutom sina kläder på kroppen och en halvtom kaffemugg.. Fniss... Ingen telefon, inga cigg, och definitivt inga nycklar... När Kattis och jag återvände till Drakborgen möttes vi av höttande näve från en frusen Mats, som fått tillbringa 2,5 timmar med att gräva dike, bara för att hålla sig varm! Stackarn! Som liten bonus fick han sedan skjutsa in Kattis o mig till stan för vi skulle på middag på nån Mongolisk restaurang med Skogkattslingan.. Hämta oss fick han också göra, tänk vilket underbart liv den mannen har! :o))) Världens snällaste!

Måste också berätta att hanen som vi var o hälsade på överträffade alla mina förväntningar, och jag är så stolt och glad att få lov att låna honom (om alla Dompans tester är ua)! Fantastiskt temperament, trevlig stamtavla och jättetrevliga ägare plus att han är vacker som få, kan det bli bättre? Tusen tack för den här möjligheten!! :o)

Trevlig middag i Skogkattslingans regi, och med trivsamt sällskap! Mat tryckte jag i mig i massor och efter middagen så var det hem till fru Drakborg o skvallra med henne o Mats igen! Jättemysigt! Annette Stjärnskog ringde också o berättade att Frosty löpte, så henne bokade jag med mig på väg hem från storstan, så slapp jag resa ensam..

På söndagen kom därför snälla herr & fru Stjärnskog o hämtade mig o körde mig o Frosty till Arlanda, tack för det!! :o))) Jättesnällt! Frosty fick komma på ny date med Bruce och skötte sig jättebra på planet. Inte ett pip ö h t! Mannen o Linn samt Wilma hämtade mig på Kalmar flygplats och sen bar det hemåt. Frosty fick vara själv en stund, sedan släppte vi in Brucen till henne.. Det tog väl två minuter av hälsningsceremoni innan det var dags för första parningen... ;o)) Håller nu tummarna att det blir små kattungar också, det skulle vara roligt!

Kvällen igår satt jag bara i soffan efter att ha svarat på alla mail som drösat in medans jag var iväg, och sedan blev det tidig sänggång.. Å så i morse var det slit o släp på jobbet också..

Tusen tack till familjen Drakborg för att jag fått åka med, bo, äta och finnas hos er hela helgen och tack för alla givande diskussioner och trevliga sällskapet! Tack också till hankattsägaren, Doris och hennes Trollpacka med de bakande o trevliga plusbarnen, Virvlan samt de som var med på Skogkattslingans middag, jättetrevligt!! :o)

Nu ska jag gå o bada, sen väntar nog sängen...