Är det fult att vara fattig?!

Jag måste erkänna att jag ibland inte fattar hur sjukt blåsta en del människor är.. Jag har under min uppväxt fått inpräntat vissa ideal och värderingar, och tagit för givet att överföra en del av dessa till mina barn. Målet är ju såklart att de ska bli bättre människor än man själv är.. ;o) Det fantastiska indianordspråket "Döm inte en man innan du gått en mil i hans mockasiner." är något som vi ofta pratat om. Men jag ska först dra dagens o nattens händelser i korthet, innan jag avslöjar vad som fått mig att skriva dagens rubrik..


I natt har jag jobbat och det var en bra natt. Lagom med jobb och snälla boenden. Var ändå trött och cyklade glatt hem i iskylan o snön för att krypa ner i sängen med min kompanjon Cutie. Cutie är ständigt sängsällskap till mig, och han kan faktiskt vara aningens enerverande med sitt superkelande. Han är så kelig att han inte vet till sig av kärlek. Ushki kröp också upp i sängen och verkade nöjd att vara hemma igen efter en kort utflykt till en date. På väg hem därifrån så var vi förbi veterinären o rabiesvaccinerade, och då hade lille mannen kissat på sig i buren. Så vid hemkomst blev det bad. Nåja, jag sov ett gäng timmar o därefter började ungarna trilla in med kompisar. Maja tog buss ner till Mormor för att rida min brorsas familjs ponny. Mannen o jag packade in alla ungar i bilen och körde till "Tokiga Turesson" som Wilma säger (heter Tokige Ture, och är stans enda godisbutik, med MASSOR av gott! Vi brukar åka dit nån gång ibland o köpa helggodis.) där alla köpte gottepåsar. På väg hem berättar så Sacke en historia om en kompis, som skulle byta om till gympan:

Killen i fråga är jämngammal med Linn, dvs han går i 9:an. I omklädningsrummet huserade en klass med småglin, som gick i typ trean. När killen bytte om skriker ett av småglina "Varför har inte du Björn Borg-kalsonger? Är du typ fattig eller?" Killen svarar inte. Men ungarna ger sig inte o fortsätter tjata.. Till slut ger de sig på alla de stora killarna i omklädningsrummet o undrar varför inte en enda har Björn Borg-kallingar, en hel klass med fattiglappar m a o? Till slut blir kompisen arg och säger "Om du fortsätter tjata, så kommer jag att lyfta ut dig i korridoren, naken!" Då som först blir killen med kompisar tyst. O när jag hör historien så blir jag lite road, samtidigt som jag blir förbannad. Mina ungar har haft en del rikemanskompisar med gott om pengar hemifrån och faktum är att ibland verkar god ekonomi ersätta normalt hyfs och vett. Dessa rikemanskompisars föräldrar är nog egentligen inte rika i ordets rätta bemärkelse, men de lägger pengar på att köpa märkeskläder o diverse statusprylar. Helt enkelt för att man värderar dessa saker högt. Och jag bryr mig inte om dem, de lever som de väljer att göra och andra lever sina liv med sina prioriteringar. Men samtidigt blir jag URSINNIG när de lägger värderingar o åsikter om oss som inte lägger pengar på t ex Björn Borg-kalsonger! Helt jävla fucking otroligt korkade människor! Och barnen verkar ärligt talat sakna all form av hyfs och uppfostran. Är det så att man är fattig om man inte har Björn kalsonger?? Var tog individualismen vägen? Är det i så fall fult att vara fattig? Jag vet inte vad andra tycker, men jag känner att en del skitungar har jag lust att ge en verbal snyting och en uppfostran som bygger på hänsyn, respekt och ödmjukhet inför andra människor. O ger de sig på mig eller de mina så kan jag inte låta bli att ge igen... Men förmodligen är det så att man automatiskt blir en bättre människa om man går i underkläder från Björn Borg.. Eller åtminstone bra mycket mer korkade än många andra eftersom man ännu inte har insett att man lägger pengar på ett varumärke och har gått på hela marknadsföringen.. Och jag vill här också skriva att jag inte har ngt emot Björn Borg-kallingar ö h t, det är upp till var o en om de vill ha dessa eller ej. Men jag avskyr när man är fixerad vid ett märke och inte dess innehåll, då är man i mina ögon korkad.. Om jag vill ha ett plagg, en sak eller ngt annat så köper jag det för att jag tycker om det, oavsett om jag hittar det på Hennes & Mauritz eller på nåt flashigt ställe, eller så sparar jag tills jag har råd att köpa det. Men att köpa bara för att ngn annan säger att det är ngt visst, eller för att man "måste" ha vissa saker, det resonemanget går över mitt förstånd.. Men jag har å andra sidan inte provat dessa människors mockasiner o heller inte gått ngn mil i dem, så jag antar att jag ska hålla mulen stängd.. Men helt klart är att jag önskar o hoppas att mina barn får en annan syn på livet än att värdesätta människor efter ekonomi och yttre attribut.
Evert Taube har satt fina ord på mina tankar i sin visa "Så länge skutan kan gå". Här kommer mina favoritrader:

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Nu börjar Let*s dance, go Alling o Världens starkaste man, vi hejjar på er!!

Ha det gott allesammans o trevlig helg.. Och den här helgen har jag bara ett MÅSTE och det är att uppdatera hemsidan.. ;o) Den är itne uppdaterad sedan i början av oktober..

Å förresten, kolla in det här:



Cooola knappar som alla borde ha..

Natten som Gud glömde...

I natt har jag jobbat, och jag har verkligen jobbat, vill jag understryka! Cyklade till jobbet o var framme lagom till 21.10 och såg till min förvåning att marchaller lyste upp min väg sista biten. Nåväl, som den synnerligen frånvarande person jag är så reagerade jag inte nämnvärt på det, utan travade in på jobbet.. Kunde direkt konstatera att OJ, så smutsigt det hade blivit på mina lediga dagar!! HUR smutsigt som helst!! Stackars mina nattkollegor, förmodligen hade de inte hunnit städa ö h t om det varit struligt om nätterna, tänkte jag, för jobbar man med människor så kommer de i första hand och städningen i andra hand. Har man otur så larmar alla boenden i omgångar natten lång och då hinner man inte med mer än det mest primära.. Hela diskbänken var också smockfull med disk och det var allmänt rörigt! Öhhh... Å en massa bord stod överallt.. Nu är jag ju inte direkt ett snille, men ibland är jag mer än lovligt korkad. Min kära kollega undrade lite försynt var jag hade varit under kvällen? "-Tja, jag har varit hemma, full snurr som vanligt!" svarade jag.. För det visade sig att jobbets anhörigträff hade varit under kvällen, och jag var dessutom den som för några veckor sedan skrev ut inbjudningarna... Ridå, liksom.. Siffror, datum o nummer är inget kompatibelt med min hjärna och minnet är ohyggligt uselt, så det var bara att erkänna att jag hade glömt! Nåja, det var väl ingen större fara, och eftersom det varit fullt hus så hade smutsigheten sin förklaring.. Så natten bjöd på enormt mkt jobb i form av att diska ett gäng diskmaskiner, plocka i o ur dem, tvätta en massa maskiner tvätt (i normala fall är det knappt en diskmaskin att köra o en maskin tvätt per natt!) plus grovskurning av alla utrymmen eftersom det var enormt smutsigt.. Nåja, natten var hyfsat lugn i övrigt, dvs inte mkt mer larm än vanligt, dock en massa extra mediciner o dylikt, så jag hann med det jag skulle, men jag var tröttare än vanligt i kroppen på morgonen, det ska villigt erkännas.

På morgonen ringer arbetskamraten som skulle börja vid 7 o berättar att hon är sjuk, stackarn! Så då ringde jag bemanningsservice o fick prata med en högst förvirrad individ som svamlade om att massor hade ringt sig sjuka och att hon skulle återkomma. Den andra tjejen som skulle jobba kom, och jag informerade om läget och sa också att jag såklart stannar tills jag blivit avlöst, alla boende ska ju iväg på jobb osv och även om jag hade gjort klart hälften så att de var redo att åka så var ju fortfarande hälften kvar. En timme efter att jag hade ringt bemanningen hade vi fortfarande inte fått svar. Vi ringde upp igen och då svarar en ny person. Hon hade inte en aning om att vi behövde folk! Det fanns inget inlagt på datorn och personen som jag hade pratat med hävdade att hon hade bett mig komplettera med en webbokning.. Sällan! En stor fet lögn, hon nämnde inte ett ord om webbokning! Sabla kärring! Nåväl, ytterligare en kvart senare ringde de o meddelade att de fått in en person och att hon skulle komma inom en halvtimme, men jag var fortfarande arg för att de ljugit! När den nya personalen kom berättade vi scenariot, och jag var ganska upprörd. Hon frågade om det var "namn" som hade tagit emot bokningen, och jag svarade förvånat ja! Det visar sig då att den här personen är ökänd för att göra misstag som hon sedan skyller ifrån sig på andra! Vilken idiot! Själv kan jag ta att hon gör fel, det måste vara oerhört stressande att ta emot bokningar o dylikt på morgonkvisten med stress o allt runt, men man kan väl hellre säga att man har glömt då? Nåja, drygt en timme o en kvart efter mitt ordinarie jobbslut så kunde jag cykla hem igen o lägga mig. Äntligen! Så jag har sovit hela dagen! Total utmattning!

Jag kom dessutom i går kväll på att kolla Ushkis EU-pass. Det var tur, kan man säga, för hans rabiesvaccin ska tas senast fredag. Imorse ringde jag, så ikväll kl. 18.45 ska Ushki få sin andra spruta. Phui, vilken tur att jag kom ihåg, men som vanligt ute i sista sekund! Ushki lyckas inte få till det med sina flickvänner så att vi ser det, jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt med herrn.. Han har ändrat personlighet o gått från familjens bustroll till en försynt herre som knappt vågar ta för sig.. Förmodligen är han inte fullt fertil än, han har väl världens hormonomställning i kroppen, och det vet ju vi kvinnor (som har det en gång i månaden!) hur det känns, eller hur? Än så länge är jag inte orolig, men det vore så typiskt att han blir fertil sent.. Vi har ju smågrabbarna som förmodligen blir fertila inom kort också.. Suck! Å hur lätt är det att släppa piller på löphonor om man har tre fertila killar? Jag tror det är dags för operation "fixa till dörrar o annat" under veckorna som kommer.. Så att vi kan stänga av vissa delar av huset utan att katterna behöver umgås intimt utan att vi vill det.. Aldrig blir det som man tänkt sig när man håller på med katter, så att planera är bara att glömma.. Frågan är bara hur man löser det rent praktiskt, med tre fertila pojkar? Man får helt enkelt vänta o se hur de beter sig, Cobran o Cutie är ju tänkta till en parning men utöver det bara till för vårt eget höga nöjes skull, så vi får helt enkelt vänta o se.. Vi visste ju trots allt vad vi gav oss in på när vi behöll Cobran o Cutie, så det är ingen nyhet.. ;o)

Snön yr ute och det är halt! Tänk att vintern kom tillbaka så snabbt!

Nu ska jag plocka i ordning lite grand, ikväll har Linn ridskola, Ushki ska vaccineras, mannen jobbar över och mat ska serveras o plockas undan plus att jag måste handla mjölk o lite andra förnödenheter innan jag åker till jobbet. Jag måste också lämna in lista på när vi kan ta stalljour eftersom GIVETVIS infaller våra stalljourer när jag ska vara på Nerks utställning och när jag ska på SKS årsmöte i Nyköping.. Måtte natten på jobbet bli lugn!

Ha det gott allesammans o simma lugnt!

Jobbnatt med träningsvärk..

Så här mysigt kan man ha det om man är två killar som gillar husse och varandra.. I husses säng är det gott att ligga o bara kramas, tycker Cobra o Bruce!

Omflyttandet har inte inneburit några större förändringar för de älskade husdjuren mer än att vi möjligen har än fler katter i sovrummet nu. Och det är ju inte helt fel, tvärtom! Majas och Wilmas rum är inte klart ÄN just för att somliga har drabbats av "Den Stora Träningsvärken" och inte ö h t klarat av att varken böja sig eller röra sig nämnvärt mer än i maklig, haltande takt.. Så det har fått vänta, och sanningen att säga så har jag varit fullt upptagen av Millenium-trilogins andra del att jag inte har haft tid att städa heller, för den delen.. Så det har varit Beirut grand mal i dagarna 4! Nåja, idag känner jag mig aningens bättre, det går att böja sig, om än med besvär, och del tre av trilogin finns ännu inte i mina händer, så det kan ju vara en lyckad kombination med städning, eller hur? Jag är en synnerligen lat människa som stundom prioriterar uppåt väggarna, jag vet..



Cutie är en kelig herre, men han har mycket bestämda åsikter om vem matte tillhör. Han kryper alltid upp o ska gosa hos mig, och han är som en liten kringlande ål, far runt över hela mig för att sedan oftast slå sig till ro under min vänstra arm. Det passar utmärkt, för då kan jag läsa samtidigt. Blir det för lite uppmärksamhet för lille herrn så kan han fortsätta kringla sig ett tag tills jag bestämt trycker ner honom på hans plats. Det roliga är om ngn annan katt kommer o börjar trampa på matte. Först får de en psykande lång blick av herr Cutie, sedan daskar han helt sonika till dem med tassen. De flesta av katterna blänger tillbaka o struntar fullkomligt i den där lille skiten, men för stackars Blossa, som ju har aningens svaga nerver, blir Cuties attack något som nästan får henne att dåna! Stackars Blossa brukar skrikande kasta sig undan, för finns det någon katt som aldrig nästan busar hårt och som alltid har ett vänligt mjau o kel till övers för alla andra så är det Blossa. Och hon kan inte för sitt liv förstå att Cutie vaktar matte, för en mer osjälvisk och godsint individ än Blossa är svår att finna.. Men vakt är det och nåde den som snor mattes kel framför ego-Cutie!


I natt ska jag jobba efter lång och välbehövlig ledighet. Min julvecka var ju som bekant intensiv med arbete och det krävs en hel del ledighet för att mentalt komma i kapp alla vakna nätter o allt annat när man sovit för lite i mer än en vecka. Men ikapp är jag och känner mig redo, om man bortser från den hemska träningsvärken...


Katterna har också fått sin bebismat instängd i skafferiet. Dompan gjorde ju inbrott i bebismatskålarna när de stod på diskbänken, och eftersom hon o Candy verkligen inte behöver fet mat så blev lösningen att vi satte bebisarnas matskålar i skafferiet.. Eller bebisar o bebisar.. Blossa 7 år har en bebismatskål (hon är inte överviktig o kan behöva en liten gnutta extra fett), Loppan 5 år har en skål, dock utspädd med hårbollsfoder (som faktiskt funkar på liten Loppa, nu får hon upp hårbollar utan större problem!) o så är det de riktiga "bebisarna" Sharin 1år, Cutie o Cobran drygt 7 månader. Fast ser man till storleken så har såväl Cobran som Cutie gått om liten Sharin! Ushki är på date med en av Maries katter, annars har såklart han en egen skål också. Varje gång de vill ha mat står de framför skafferiet o jamar!
Dompan har gjort flera små försök att komma över lite babymat, men jag är så nöjd med hennes vikt just nu att jag inte vill få henne fet. Candy är en tunna, så henne handlar det bara om att försöka få ner, så hon o Dompan får sitt lättare foder till sin förtret.. Vi får väl se om allt portionerande ger effekt..



Näe, nu kan jag inte sitta här o såsa, nu MÅSTE jag verkligen ta tag i städningen! Vardagsrummet behöver ett röj, tvätt ska vikas o strykas, Majas o Wilmas rum ska få sin duvning och dessutom misstänker jag att sonens rum behöver ses över eftersom tvättkorgen gapat tom ett par dagar utan hans kläder. Då brukar det betyda att de antingen ligger i högar utportionerade i hans rum, ligger i badrummet uppe (men det är tomt eftersom jag faktiskt skurade det igår..) eller är inknölade under hans säng efter en desperat-städning (dvs när han får oväntat besök...)..

Ha det gott allesammans!

Fortsatt värk och det gör ONT!!!

Söta S*Drakborgens Coco la coccinelle får illustrera dagens blogg!


Idag har jag minst lika ont, så min förhoppning att jag idag skulle hoppa upp ur sängen pigg o fräsch besannades inte.. Tvärtom, jag tryckte i mig smärtstillande tabletter i går kväll innan sänggåendet och i morse var det tigerbalsam och tablett som blev kompotten för att slippa värken. Jag känner mig som världens gnälligaste kärring, men jag har jätteont! Inte bara lår o ljumskar, utan korsryggen värker oavbrutet.. Vojnevojne, det lär dröja innan jag vågar mig upp på hästryggen igen... Inte för att själva ridningen är så betungande, men däremot värken efteråt, oh my God.. Jag kan inte ens sitta, knappt stå och trappan känns som ett maratonlopp.. Patetiskt, eller hur? Mannen är också slut i kroppen efter sin fotbollsmatch härom kvällen, så han har en teori om att vi fortfarande har "nåt" kvar i kroppen efter förkylningsinfluensan som har härjat med oss, och kanske ligger det något i det, vad vet jag?

Millenium-trilogins andra bok sysselsätter mig, och första boken var definitivt till belåtenhet. Jag är ju en sån där som inte vill läsa allt samtidigt som alla andra gör det, och vissa författare/böcker behöver jag lite distans till. Jag blir liksom mätt av all uppmärksamhet de får så att jag inte orkar läsa böckerna. Nu har värsta Stig Larsson-hysterin runt Millenium lagt sig och när jag var utan bok och Linn satte "Män som hatar kvinnor" i handen på mig så kunde jag inte motstå. Och jag blev inte besviken, jag förstår den mediala uppmärksamheten och allas förtjusning, så jag blev glad att det faktiskt finns två olästa böcker i Millenium-trilogin kvar att läsa. Men förmodligen är den färdigläst till helgen, så boktips emottages tacksamt!

Just nu jobbar vi med katternas vikter, dvs lite "lättare" mat serveras i vanliga skålarna ett par ggr om dagen och bebismat står numera gömd inne i skafferiet för att plockas fram när Cobran, Cutie, Sharin eller Ushki vill ha den. Tidigare hade vi deras matskålar på diskbänken med lock över, men klipsk Dompa lärde sig att ta av locken o länsa skålarna och kattungemat är ju inte precis vad matglad kastratflicka behöver, så nu förvaras skålarna i skåpet i stället.

Ushki åkte på kärlekssemester till Ljungbyholm i går, få se om han ännu har listat ut exakt hur en parning ska gå till. Han är en herre som behöver tid på sig, än så länge har han inte kopplat exakt hur en parningsritual ska gå till, men vi hoppas att poletten snart trillar ner..

Å så blir det utställning i januari... Jag o mannen bestämde hastigt o lustigt att vi skulle åka till Nerks utställning i Örebro på söndagen, och så får det bli. Två småkillar får följa med, och förväntningar på resultat är på noll. Jag siktar på att killarna ska sköta sig och sen bryr jag mig inte så mkt om något mera. Det ska bli jätteskoj att få träffa kattvänner och avkommor till Xeke som jag inte har sett på länge.

Annars händer här inte mkt.. Skolan är igång igen med allt vad det innebär och mannen håller på att få en hjärnblödning varje morgon över Wilma.. Mycket kan sägas om frk Wilma, men att hon är morgonpigg hör inte till det. Så morgonen brukar vara allt annat än harmonisk och avslutas med lip o gnäll.. Inte sällan är det dessutom mannens tidsoptimism och egen morgontrötthet som utlöser konflikten, så nu längtar jag efter att rutinerna ska lägga sig till ro o allt bli "som vanligt" igen..

Nu ska jag plocka undan frukostdisk, starta diskmaskin (tvättmaskin o torktumlare är redan i full action!) och sen blir det vila med boken.. Känns som tabletten börjar verka lite nu, för värken har avtagit.. Men molandet i ryggslutet finns kvar.. Suck.. Pip o gnäll på gammal kärring... ;o)

Ha en trevlig dag o kväll!

Fortsatt träningsvärk...

Idag har jag faktiskt än värre träningsvärk. Pust o stånk! Så dagen har varit en läs-dag, dvs jag har mest läst o inte orkat göra särskilt mkt.. En vilodag helt enkelt, så här mitt på måndagen.. Jag läser just nu "Män som hatar kvinnor" av Stig Larsson. Verkar helt ok, men jag har inte läst så mkt än.

Eftersom bloggen inte vill lägga in bilder idag, så blir det bara text, och en kort sådan. Badvattnet håller precis på att spolas upp..

Tyvärr förevigades inte mitt ridpass på bild, men jag lovar att be Maja ta en bild nästa gång.. ;o)

Nu blir det bad, sedan ska jag kolla på nya tvserien på 3:an kl. 21 innan sängen kallar..

Ha det gott allesammans!

Söndag med träningsvärk...

Att man aldrig lär sig! Att man blivit äldre alltså... Jag är ju en fd hästtjej som ridit i stort sett hela mitt barna- och ungdomsliv, men efter barnen har det bara varit sporadiska ridturer nån gång vart tredje år typ och senaste gången var för ungefär 10 år sedan.. Nåväl, att rida är som att cykla, tycker undertecknad, och eftersom jag trots allt från 5 års ålder till nästan 20 års ålder ridit från 1 timme till fyra timmar dagligen, tävlat med ponny o varit ganska aktiv i hästvärlden så borde man ju såklart kunna rida igen utan större bekymmer.. Eller?

Maja och jag hade stalljour i lördags kväll, och det innebär allmän tjänstgöring med intag av alla hästar för lunchmat kl. 13, och sedan mockning, utsläpp, uppvägning av hö till alla 26 hästar och därefter insläpp igen och så städar man alla utrymmen innan man kvällsfodrar kl. 19 och ger havre kl. 19.30. Ett rätt digert pass alltså.. Givetvis fortsatte Maja att tjata om att jag skulle rida på hennes sköthäst och för en gångs skull föll jag till föga. Jag hoppade upp på hästen (D-ponny) och red henne i ungefär 15 minuter innan jag drabbades av en "nära döden-upplevelse" i form av total utmattning och givetvis har jag en FRUKTANSVÄRD träningsvärk i ljumskarna idag.. Maja med kompisar stod glatt o iakttog mig under ridturen (snacka om psykande!) och jag fick faktiskt väl godkänt i betyg. Så lite sitter det väl i, de gamla ridtakterna.. Jag hoppade t o m 50 cm (fast jag måste erkänna att det kändes aningen futtigt när man tidigare hoppat 140cm.. ;o)) och kunde få hästen på tygeln även om hon var synnerligen stel o lite svårjobbad.

Idag har vi varit en sväng på sopstation o slängt skräp i sorteringslådor, på IKEA för att köpa en liten hylla och dessutom har jag badat Ushkis fetsvans. Om allt går enligt planerna ska han ha date imorgon, o såklart ska killen vara ren o fräsch då, eller hur?

Nu blir det lite tvtittande innan sänggående, men först ett recept på

Lufsa aka Kludda:

ca 300-500 g rimmat fläsk som tärnas o bryns i ugnen på 225 grader.

15 stora potatisar som ska rivas (finrivas, inte som man river morötter utan på den läbbiga, otäcka sidan av rivjärnet där man nästan kapar fingrarna på kuppen...)

1 dl vetemjöl som rörs ut med

ca 2-4 dl mjölk

1-2 ägg

salt & vitpeppar efter smak

ev riven lök.

Allt (utom fläsket) blandas samman och sedan häller man ut på ugnsplåten över fläsket o gräddar i nedre delen av ugnen i ca 1 timme.

Serveras med grädde o lingonsylt, ungefär som kroppkakor.

Smaklig måltid! Jag o familjen tycker det är oerhört mumsigt!