Suck för Sverige i fotboll...

<
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, det är dags för en svensk förbundskapten att satsa framåt istället för bakåt när det gäller fotboll! I Sveriges lag har vi de senaste åren (många år) sett Tommy Söderbeg/Lasse Lagerbäcks favvisar spela om o om igen oavsett om de varit i form eller ej. Små gullegrisar som vördats ömt. Men man måste även förnya landslag, och det har vi sällan sett röken av.. Bröderna Elm är två lysande undantag, men hur i herrans namn kan man fortsätta köra på numera allsvenska mediokra spelare bara för att?? Ge mig en enda anledning till att de två mittfältarna Anders Svensson och Daniel Andersson ska få spela ö h t??? Den sistnämnde framför allt.. Jag är säker på att båda är två ypperligt trevliga killar, men de senaste fem åren har de inte spelat fotboll på hög kvalisort, det kan väl de flesta intyga..? Var är de nya, hungriga spelarna? Bröderna Elm lyser starkast på himlen, och jag är helt förundrad över att inte Viktor Elm spelade från start. Ut med Lasse Lagerbäck, han håller inte kvalisort. Själv ska jag hejja på Danmark i VM, de spelade bra, ungt och med ypperlig ledning, så de är mina favvisar! Hejja Danmark! Kan knappt vara ledsen att Sverige förlorade ens, för Danmark hade dels ett ungt lag o dels ett underläge från start, men de spelade smart och bra och vann med den äran! Grattis!

<
Annars inte mkt nytt på fronten, jag ska kolla på film med döttrarna ikväll o sen nana kudden.. Alla kissar mår bra, även om CocoBängBängBäng (ni vet låten va? Det är det ungarna sjunger här hemma när nåt faller, Coco Bängbängbäng... ) just nu är rastlös som få, trots idoga lekstunder, och gärna river hela huset. Tur att hon är så go o rar emellanåt också! Men återigen har hon fått pussmun.. Mannen såg när det hände, hon o Cobran krockade och körde mularna ihop tre ggr i fullaste fart... Snacka om skogstroll... Någon som vill ha en avkomma efter de här båda????? :o) Galningarna!!! Fina o goa är de i a f, så jag ska inte klaga på aktivitetsnivån, för nu ska jag ner o kolla på film med mina dotrar...

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra! Kramar!

Lite mer hopp om liv...

I går fångade mannen de två som aldrig vill gå till sängs.. Oavsett om man vill gå o lägga sig eller ej så somnar man, that's it... ;o) Sonen och minsting W!

Ikväll var vi nere hos mamsen o jag hade gjort en jordgubbs- och blåbärspaj, o äldsta dottern hade bakat mini-cupcakes med sina kompisar. Humöret är bättre, och hon känner sig piggare, så jag är glad att vi tog de tre dagarna av softande och rekreation för henne. Det verkar som att hon är på g igen och i kväll har hon två kompisar här hemma för övernattning och så ska de kolla på nån filmgale-repris på MTV. Känns skönt att hon är piggare, man känner sig så maktlös när kidsen mår dåligt.. Jag klandrar alltid mig själv om någon av ungarna mår dåligt.

Innan vi åkte till mammis så skulle vi hämta trotsiga tonåringen i stallet. O vi fick vänta.. O vänta.. och vänta. Sabla unge, jag var vansinnig när hon till slut var klar drygt en timme efter att hon lovat vara klar. Vi stod i o för sig inte så länge o väntade, men den stund vi väntade räckte. Snacka om att man får trotsig tonåring i megaformat, herre jisses. Visserligen blir jag själv lätt arg, men det är nada jämfört med henne.. Phui! Det går liksom inte att föra en diskussion ens. O när humöret är botten på henne så ägnas mestadelen av tiden hemma att reta det mest tacksamma objektet, dvs minstingen.. Suck.. Det kändes som om resan ner till mamsen tog två år, fyllda med tjafs från den delen av bilen där de två yngsta satt.. Phui!

Mamsen är allt annat än pigg, men hon har ju hästkurer av behandlingar bakom o framför sig också.. Ibland funderar jag på om det är värt det? Jag vet också att mamma vill skydda oss ungar från det värsta, och det är också ganska jobbigt. Hon vill inte vila när vi är där, trots att vi säger att hon ska ta en kort paus. Det är precis som att hon vill ta tillvara på varje sekund när vi är där. Ändå känns det bra att vi var där ikväll. Vi fikade, även om mamma inte kan äta något, hon dricker mest näringsdryck just nu. Hon mår illa av mat och får i sig yttepytte små portioner av riktig mat. Jag hoppas att hon kan få behandlingar och därefter må bra ett tag. Vi andra fikade och vi hade en jättetrevlig kväll. Min ena lillebror var där med sin hund och vi hade riktigt mysigt och trevligt som vanligt. Jag känner mig lite som en svamp som bara suger åt mig allt umgänge med familjen just nu just för att man inte vet hur länge det ska vara.. Eller när det tar slut. Men jag måste sluta fundera så! Just i detta nu så har jag dock svårt att fokusera på här o nu, jag tänker för mycket framåt och det är inte bra.

Livet går upp o ner, och alla människor har sina ok att bära. Jag vet att allt är en prövning och att man växer av allt som är av såväl godo som ondo. Det känns bara som vanligt fruktansvärt orättvist. Varför kan inte onda, dåliga människor dö o bli sjuka istället för de bra?

Imorgon ska mannen spela fotboll, "Grushjältar Cup" sponsrade av Norrlands Guld.. Fniss... Tänker på reklamen för den ölen och garvar lite.. Mannens lag är definitivt ett äkta grushjältslag, det är lite kul! Sen ska han åka till Göteborg och kolla på punkkonsert. Jag hoppas han kör försiktigt, jag tjatar om det hela tiden. Själv ska jag vara hemma o plocka i förrådet. Det behövs.

Tack till alla som sänder tankar, kramar och annat gott via cyberspace, jag är glad att ni finns! Det värmer, även om jag är fortsatt moloken. Det går över. Jag är i grund o botten en väldigt stark person som klarar de flesta motgångar och jag kommer förhoppningsvis att överleva den här prövningen också. Men det är jobbigt ibland.

Kramar till er alla, ta hand om er och era nära!

Mest motgång just nu..

Känner att jag definitivt inte har ett bra år 2009.. Det började ok, blev hemskt och det känns liksom som att allt jobbigt ska hända nu. Mamsen mår inget vidare, hon har haft feber o mått pyton, och då är såklart modet svårt att hålla uppe. Om man inte har några bra dagar och bara tunga dagar när man inte orkar något så blir allt tuffare. Hang in there, mams, vi vill inte att du ska försvinna än! Helst aldrig! Äldsta dottern slutar nian i nästa vecka och har varit deppig.. Fått stanna hemma från skolan i tre dagar, helt slut och väldigt nere. Orkar ingenting och tycker att ingenting är roligt. Arma unge! Det ÄR tungt just nu. Dålig ekonomi, mamma sjuk, ungen deppig, katt på smällen, tusen miljoners tråkiga saker som måste göras och inte mycket positivt att se fram emot det här året. Inte konstigt om man själv känner sig nedstämd..

Fick en lapp om mitt köp av dator via jobbet.. Tydligen har skatten höjts med 100% och om man vill köpa loss eländet så kan man göra det med ett facilt nettoavdrag på drygt 10 000kr på julilönen. Det är ju inte ens vad jag får ut i lön! Sen tillkommer tre inbetalningar i augusti-oktober på dryga 2000kr i månaden, därefter slipper man betala något mera. Tydligen tjänar man 5500kr på att göra såhär, just för att hemdatorer via jobbet förmånsbeskattas o det har höjts extremt. Kan inte låta bli att känna hopplöshet.. Är man rik så ska man helst få ännu mera, men vanliga arbetare ska pungslås på sista öret... Sjukt samhälle.. Nåja, vi har ju själva valt det, även om inte jag röstade på borgerligt.. Jag blir så ledsen! Det känns som att samhället har gått tillbaka till forntiden där de rika o styrande ska ha allt och vi andra ska betala för det. Själv tycker jag dator via jobbköp har varit ypperligt, det har gjort Sverige till kanske världens datortätaste land och gett människor möjligheter att förmånligt kunna förkovra sig. Men nu är det slut på det, och jävlars vad vi som hoppat på avtalen ska betala för det! Man måste vara ekonomiskt smart och kunnig för att kunna se alla kryphål, göra alla val mm i samhället idag. Det är inte jag, så jag antar att jag får fortsätta betala för att Sverige ska gå runt. Sparkraven på jobbet, i skolor och inom omsorg o sjukvård gör inte motivationen större, ibland undrar jag hur i helsicke politiker tänker. Å andra sidan är det ju få av dem som ö h t har varit ute i arbetslivet, nästan alla jobbar ju politiskt aktivt från unga år och har noll verklighetsförankring. Nåja, de lever sitt liv, och jag lever mitt. Ibland är livet som en enda stor bajskorv som man måste ta en stor tugga av varje dag. Minns inte vem som uttryckte sig så, men jag håller just nu definitivt med. Vad finns det egentligen att se fram emot?

Jag brukar kunna vara positiv även i de mest tråkiga livssituationer, men jag börjar faktiskt känna mig missmodig. Det är liksom alldeles för mycket negativt. Jag vet att jag skulle bli glad om 1. mamma mirakulöst blev frisk, 2. samma som 1, 3. samma som 1 osv och på sisådär 50:e plats skulle jag vilja vinna en enorm massa pengar så att jag skulle kunna göra något riktigt roligt med mina nära o kära. Kanske ha pengar över att lägga på det talande kylskåpet (som envist tjuter en ton varje gång man stänger det, vilket definitivt inte bådar gott!), att göra i ordning huset o täppan, eller nåt annat. Men näe, skulle man någon gång ha en endaste slant över så kan man ge sig faen på att något händer.. Så skit samma.

Nu känner jag att jag har öst ur mig nog med negativa saker för idag. Jag är bara låg och orkar inte se något positivt. Men jag vet att jag har massor av saker att vara glad för. Jag har bara inte ork o lust att se dem just nu.. Tyvärr..

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära o kära!

Visst är Donnie en Dompa-son!

Han är så fin, jag är grymt stolt över Dompans kullar. Nåja, Candy har fått riktiga finingar också, så jag ska inte klaga.. ;o)

Igår var vi på Öland hos vår veterinär, Dompan skulle få vaccin och dessutom skulle både hon o Candy testas för GSD IV. Arma katter.. Bilresan var hemsk för dem bägge.. De hade ändå fastat i tre timmar innan, o så fort jag bara kommit utanför ytterdörren så började Dompan spy. Hon mår jättedåligt bara av att bäras i transportburen, stackarn! Bilresan var inte bättre den, bägge kissarna bajsade o spydde i burarna, fast Dompan var värst. Hon kräktes hur mycket som helst och var ett vrålande nervvrak hela resan. Så snart vi kom fram till veterinären och hon skulle upp på bordet så började hon krångla o försöka komma undan. Hon försökte inte bitas eller sånt, hon mådde förmodligen bara så illa att hon bara ville vara ifred. När vi skulle sätta tillbaka henne i buren skrek hon högt, hon vill ju inte åka bil! Stackars älsklingen! Hela katten var nästan dyngsur av baja o kräks.. O ändå är hon aldrig smutsig i vanliga fall, hon är en synnerligen renlig kisse. Hon mår bara så fruktansvärt dåligt att bilresorna. Vi har provat allt möjligt utom tabletter o medicin, men hon spyr o far illa ändå. Nästa gång hon ska vaccineras så kommer jag att be en veterinär komma hem till oss istället. Candy brydde sig inte ett skvatt om svabbtestet, det gick snabbt o smidigt. Veterinären skulle skicka dem idag, så jag hoppas snart få svar om de är fria eller månne bärare?

Nu ska jag snart ha möte med Skogkattslingan, så vi får se om jag hinner blogga ngt vettigt senare ikväll..
Ha det gott o ta hand om er! Kram!

Blogginlägget kommer senare ikväll...

...men här är en fin bild på S*Vildhjärtas Donnie Brasco så länge.. Sötkillen, han är så vacker!!