fredag, december 11, 2009

Bilduppladdning!


Coco Bängan och Cobran slåss om att få ligga i tumlaren. Än så länge turas de om, men jag lovar att snart så kommer de att ligga där bägge två.. Knaskatter!

Jag är faktiskt inte på något bra humör just nu, så ni som vill läsa en glad o rolig blogg eller behöver uppmuntran behöver inte fortsätta läsa nu.

Jag är faktiskt väldigt irriterad. På allt i största allmänhet. Jag älskar min familj, den är det inget fel på, förutom att mina närmaste i form av man, barn och katter just nu har en förmåga att reta gallfeber på mig oavsett vad de gör. Stackars familjen! Jag har trevliga bröder, bra pappor även om de inte är "riktiga" och bra släkt i största allmänhet. Men vi saknar en individ i familjen, och det tomrummet blir ärligt talat bara värre o värre. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att vänja mig. Just nu har jag minst tio saker som jag vill prata med min mamma om. Som jag behöver prata med min mamma om, och inte med någon annan. Missförstå mig inte, jag har fina vänner, fin man o barn o fin familj, men jag behöver prata med MAMMA nu! Och det går inte, och det gör mig väldigt frustrerad och arg och ledsen. Tidigare har jag haft min mormor, som gick bort när jag var sjutton. Hon var fantastiskt fin o bra att prata med. Sen dog hon. Då hade jag min moster som var jättefin och underbar, men hon dog för några år sedan. Den som fanns kvar sist var mamma, hon var min mamma, och den som jag känt i hela mitt liv och alltid haft kontakt med i alla lägen. Vi har inte kunnat prata om allt, för hon har alltid varit min mamma och inget annat, men vissa saker har jag bara kunnat prata med mamma om. Hon har stöttat, hjälpt, funnits där, lyssnat och varit just en mamma. Nu är hon också död. Jag tycker faktiskt inte att det är rättvist. Och jag vet att det finns miljoners med människor som har det tusen gånger värre än mig och att jag faktiskt borde vara glad och lycklig för allt jag faktiskt har. Men det är ingen tröst och det hjälper inte. Inte alls. Och därför är jag arg, irriterad, ledsen, besviken och på ganska dåligt humör konstant för tillfället. Och tyvärr, det finns ingen eller inget som kan göra något åt det, men tack till alla som visar stöd, värme, kärlek och bara finns. Det betyder något även om det inte hjälper just nu!
Att jag sen dessutom har jävvligt ont i nacken, ryggen (fast det börjar bli aningens bättre just nu) och armen gör ju sitt till humöret. Jävvla skit! Som det känns just nu så tror jag att jag fått nån jävla inflammation i muskelfästena till nacke, axel, armbåde osv på vänstersidan. Och det moler o moler o moler och just nu känner jag för att gnälla över det också. Sen kommer den jävla julen och jag är faktiskt inte förberedd på den just nu. Jag har varken råd, lust eller känsla för att fira någon jävla jul. Så egentligen har jag lust att bara stoppa huvudet under täcket o sova hela julhelgen. Men det går ju inte, för de stackars barnens skull. Dom är det synd om, som har en mamma som hugger som en cobra vid minsta tjafs, som inte orkar städa eller plocka just nu och som helst undviker all form av hushållsarbete eller annat, och som främst av allt bara vill sitta o spela farmen på Fisboken. Stackars barn, men jag är ledsen, just nu försöker jag bara tänka på mitt favvismantra från filmen "Hitta Nemo" när Doris sjunger "Fortsätt simma, fortsätt simma!". Och jag försöker fortsätta simma, men havet är för mig väldigt tomt o ödsligt och jag vet inte hur långt jag orkar simma. Men jag kommer inte att drunkna. Jag är stark. Men just nu behöver jag få vara arg, ledsen och besviken och jag behöver tid för att lära mig att leva utan mamma. Så är det bara, vare sig jag vill eller inte. Håglösheten lär väl hänga i ett tag, tyvärr. Nåja, idag har jag i a f lagat middag själv, spagetti med såväl vanlig som vegetarisk köttfärssås. Annars har jag faktiskt ärligt talat inte gjort så mycket mer än pratat med kidsen lite, tvingat TT att plocka ur diskmaskinen och kollat en stund på Idol innan jag cyklade till jobbet. Det får vara så.


När Cobran inte ligger i torktumlaren (för att Coco Bängan ligger där eller för att den är i gång) så älskar han att ligga i korgen med torr tvätt som ska vikas. Gissa om den blir full av katthår??

Nu ska jag ägna resten av natten åt att jobba. Med min eländiga armjävel. Tycker faktiskt synd om mig själv, och det tänker jag göra ett litet tag. Å så ska jag vara arg ett tag till, men sen får det vara bra. Och fr o m imorgon när jag stiger upp efter min sömn så ska jag göra mitt allra allra bästa för att komma i julstämning och försöka hitta mer energi, lust o ork. Sen får vi se hur bra det går med den planen. Men jag ska i a f göra ett försök.


När Bängan inte sover i tumlaren ligger hon gärna raklång i husses säng...

Ha det gott allesammans, tag hand om er och era nära o kära o kramar. Ursäkta att jag är sur och eländig, men jag kan ärligt talat inte hjälpa det.. Och det går över, hoppas jag! ;o)

4 kommentarer:

Lotta Franzén sa...

Åhh Malin vill ge dig en stor varm kraaaam, kan bara försöka föreställa mig saknaden du känner efter din mamma, jag skulle ju sakna min egen något så oerhört.

Malena sa...

Vad bra att du släpper ut alla dina tankar Malin. För det är UT de måste komma. Annars blir du tokig.

Livet är ett helvete emellanåt. Och då måste man få känna precis som du gör. Det har du rätt till. För jag tror att du bär mycket åt många - i vanliga fall. Nu är det din tur att bli "buren".

Styrkekramar till dig!!!

RosaMilton sa...

Jag tycker du kan säga precis det du sagt på bloggen till dina stora. Kanske är det så att du behöver hjälp från dem om det ska bli någon jul? Kanske är det inte så viktigt för dem med mkt jul som du tror? Gör minsta möjliga jul med mesta möjliga hjälp, det är mitt tips! Fast det var ju kanske inte råd som du bad om. Ta hand om dig så mkt det går...

Anonym sa...

Jag tycker bara det låter sunt att du är arg. Var hur ursinning du vill. Det är ju en del av sorgearbetet. Det är ju inte rättvist att ens mamma går bort.
Att du dessutom har ont i kroppen är säkert något som är sammanlänkat med hur man mår totalt.
Ialla fall brukar det vara så för mig. För mycket stress å spänningar gör att jag får ont både här och där.
Ta hand om dig!
Sora kramar
/Kattis