An English blog today..

Well, today we had Wilma and her friend Karin to go out with the cats. First out was Coco and Cutie. Coco's best friend in life is Cobra, but since the two of them together are the most wild cats ever we wouldn't dare to let them go out together.. So calm and cool Cutie was the companion. This was Coco's first tour outside in a leash, and she managed to be as the Coco we know; curious, totally relaxed and with lots of self confidence and exploring the world with a nice and happy manor. She is just the most fantastic cat! I am so grateful to having a daughter of wonderful Solskinn and lovely Quiddi with us, she is for sure making our lives more fun. Even if I wished for her and Cobra to be more silent during their play sessions.. At 4 o'clock in the morning... Running the stairs up and down and up again and so on.. Phui... I also must say that Coco's weight is going up.. and up.. She looks a bit tiny, but when you pick her up she is really heavy! Wonderful!! I am so pleased with all of our cats, and hopefully we can get our plans for Cobra and Coco to work, I think the two of them will just be wonderful parents to a litter... In every way!


Ushki is not interested in our female on call, Candy, not at all.. He just tries to get away from this fat lady, no interest at all.. Well, we'll see if Cutie wakes up and becomes a male later on, and maybe there will be some kittens again.. Ushki is a dream as a male still, lovely, kind and just wonderful. He is lying in my bed every night, sleeping and cuddling. He is just wonderful!! He has developed a lot in his boning and muscles, lots of weight even if he isn't the biggest one, and we are more than pleased with him in every way. Our darling boy! His kittens at S*Fairyhearts is just lovely, and hopefully Delfinia will go into heat later on so she can have a date with Ushki. But she is just like her mum, no one can get her to call until she decides herself..


Cutie is as always at home just a darling. Calm, relaxed and just lovely. The kids spent a lot of time with him outside, carrying him upside down, cuddling, and handling him in every possible way. Cutie was just relaxed, calm and kind. The way we know him, but unfortunately not the way he behaves on show.. On show he is a bit tensed of all the other cats, and tries to show them that he, Cutie, is in command.. ;o)

We have a lovely weekend and wish the best for all of our friends and visitors. Hope you all have enjoyed the Spring weather and spent lots of time with your cats, friends and family! We are for sure pleased with our weekend and sends big hugs to everyone!

Sömnighet och eftertanke..

En sur jag o Morrmannen Cutie.

Idag har jag varit trött efter helgen. Och fundersam. Mest över Cuties stöddiga beteende. Visst, han är hormonstinn som ung fertil hane, men jag är inte van vid att mina katter morrar o väser. Jag känner inte igen det, och jag vill inte acceptera det. Hittills har vi inte haft någon avkomma som betett sig så på utställning vad jag vet, utan alla brukar vara coola, avslappnade och allmänt rara. Bruce ställdes en del som ungtupp, visade aldrig humör oavsett hur många andra som väste o fräste runt honom. Bazooka har aldrig heller väst eller fräst, trots att han var flitigt ställd under sin hormonstinnaste period. Inte heller de andra, trots att många av våra avkommor enbart ställts vid få tillfällen, som t ex på Calmare kattklubbs utställning och vårt KM. En del har varit sprattelgökar, och studsat runt o inte velat hänga i position, men annars är de generellt oerhört lätta att ha o göra med. Eller som Torkel Falk sa, när vi kom in med en bunt av våra katter för HCM-test i höstas: "Vad skönt att det var ni, era katter är jämt så snälla o skötsamma.". Jag är helt enkelt bortskämd med extremt tåliga o snälla katter, kanske delvis för att jag premierar temperament o hälsa i avelsarbetet och haft förmånen att få låna extremt trevliga o mysiga hanar till mina tjejer. Pappa Xeke, som var med i helgen, skötte sig som vanligt utmärkt, jag har aldrig sett Xeke visa något annat än vänlighet och mysighet på utställning! Mamma Dompan är coolaste av de coola, har heller aldrig betett sig på de få utställningar hon har bevistat (hon är åksjuk, därför slipper hon åka på utställningar. Hon blir alltså JÄTTEDÅLIG av att man bara går med henne i transportburen, dock har ingen av hennes avkommor ärvt åksjuka.). Så varför är Cutie så stöddig o mopsig med morr o fräs när han kommer på utställning nu? Cutie har ALDRIG som bebi visat dåligt temperament, och här hemma är han lugnheten personifierad. Vår dotter Wilma, 6 år, kan hålla honom hur som helst och göra i stort sett vad som helst med honom utan reaktion, likaså alla vi andra. Gäster älskar Cutie, för han är kelig o mysig och visar alltid upp en god o trevlig sida för alla. Vi har aldrig ens hört honom fräsa o väsa här hemma!! Med undantag från när han har en bit grishjärta som byte, då morrar han åt resten av kattflocken, men de bara glor på honom o undrar vad han håller på med..

I vintras fräste o morrade han när han var med på Kattens dag, helst mot en brittflicka. Annars har han alltid varit lugn o skötsam. Å i lördags lät han som en mullrande traktor, trots att han kändes avslappnad o lätthanterlig i kroppen. Knäppisen! Jag vet att alla katter kan smälla, fräsa, väsa eller annat, men Cutie? Det är liksom otänkbart egentligen för mig.. Min bebis! Nåja, jag kommer att fortsätta följa honom noga, han ska få åka med till CK:s utställning för att träna, o sen blir det lite paus fram till hösten. Jag vill inte vara en av de ägare som finner ursäkter för att min katt beter sig illa, jag är nog mest fascinerad av att han fräser..

Främst så tror jag att det beror på att de är tre fertila hanar här hemma samtidigt, sen tror jag att det är hormonsvall i kropp o själ på honom. Å andra sidan så har vi haft flera hormonstinna unghanar från vår uppfödning på utställning innan, och ingen har betett sig som Cutie. Nåja, fortsättning följer.. Sen är han inte särskilt ofta ställd. Han har varit på fem utställningar i hela sitt liv. Så kanske han behöver mer träning? Att Cobra är en fegis är helt solklart, och givetvis tänker vi enormt mycket på det i framtida parningar. Bara tjejer med extremt bra o coolt temperament kan få träffa Cobra, för även om han aldrig gör något så är hans fega sinnelag något som man måste minnas, och beakta i sitt avelsarbete. Inte heller feghet finns hos ngn av Dompans avkommor tidigare, och Pappa Xeke är ju allt annat än blyg o feg. Pappa Xeke är störtcool o synnerligen trevlig o öppen. Så jag vet inte riktigt vad mina ungtuppars temperament o beteende beror på, även om jag som sagt tror att katterikonstellationen kan ha viss betydelse. Cobran har alltid kunnat gömma sig bakom sin mer modiga bror Cutie.

En som definitivt har ett kanontrevligt temperament är Demonius. Rarare o trevligare kille får man väl leta efter?! Jag blir jättestolt över honom! Cool, vacker o stor som ett hus, en underbar kille! Tusen tack till hans familj som ställer honom o tar så bra hand om honom.

I lördags fick vi en egen "barnflicka" till Wilma också. Det var uppskattat! Lava o Brunos husse Magnus tog sig an Wilma, och jag tror att han blev en idol för Wilma! ;o) Tack Magnus o Susanne! Ni är för rara!

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Jag ska fortsätta läsa mina kattpsykologiböcker o klura på varför min ungtupp Cutie beter sig som han gör och försöka hitta lösningen. Kanske behöver han bara mer tid att "landa" i sina känslor o hormonsvall?

Ha det gott allesammans, gonatt o kramar!