Tusen tack till alla!

Jag har svårt att sova, och det är inget bra på tv:n som distraherar, så det får bli en kvällsblogg till.

Jag kan inte säga nog med tack för allas omtanke o värme o cyberkramar. Det känns skönt att ha det runt sig. Tusen tack!

Wilma bröt ihop fullständigt ikväll, hon vill inte att mormor ska dö. Det vill inte jag heller, så vi lipade en stund allihopa och sedan torkade vi tårarna och tänkte på hur lyckligt lottade vi är som fortfarande har henne hos oss. Wilma gör en liten ritbok till mormor, bl a har hon tecknat en bild på mormor o morfar med lille Nasse emellan dem i sängen. Nasse är mormor o morfars katt som de hittade alldeles pytteliten och skrikande under sin utetrappa, ca 4-5 veckor gammal.. Förmodligen hade han blivit dumpad av förbipasserande bil eller något.. På landet känner man nämligen alla grannar o ingen granne hade haft kattungar eller har fertila kattflickor.. Dessutom så var Nasse van vid människor, så han var inte någon utekatt..

Tänk ändå så lyckligt lottade vi har varit och är, att få ha min fina mamma hos oss i hela våra liv, det är inte alla förunnat! Svårigheten ligger väl mest i att ta farväl, och att inse att man aldrig mer kommer att ses, men det farvälet hoppas jag ligger långt in i framtiden. Eller så långt bort som möjligt i a f. Jag tänker vägra att ge upp! Upp till kamp mot eländet istället, och ta dagen som den kommer, det ska bli mitt motto för tillfället. Hur länge det nu varar.. Men jag ska försöka att bita ihop och ta en dag i sänder, det är ju inte någon vits med att ta ut sorg i förskott direkt. Det värsta är att man blir så innerligt deppig och ledsen, bara små saker som påminner mig om att snart kanske hon är borta. Wilma ska ta med en kamera imorgon till mormor, hon vill att vi ska ta massor av kort på henne. Det ska vi självklart göra.

Cutie är kär i Coco. Cobran är också kär i Coco. Cobran ligger på Cutie o juckar o tittar på Coco, emedan Cutie mest liknar en galning.. Han bara flyger på henne i nacken, sabla katt! Cutie, Loppan, Sharin o Dompan har gjort sitt bästa att trösta mig när jag varit ledsen, gosekatter! Blossa har konstigt nog hållt låg profil. Annars brukar hon vara först framme o pussas när nåt är sorgligt.

Ha det gott allesammans och ta hand om er!!

Massor av kramar!

Ledsamheter och Earth hour..

Igår var vi o besökte mamma på sjukhuset. Det är jättefint på avdelningen, ljust, rymligt och vackra detaljer. Mamma är vid gott mod, men vi har alla nu insett att det handlar om en kortare tid tillsammans än vi hade hoppats på. Hur kort vet vi inte, allt beror på hur responsen på behandlingen blir och hur pass aggressivt sjukdomen agerar. Det känns som en kamp mot tiden, man önskar o hoppas hela tiden.. bara en påsk till.. Bara hon kan vara med på Sackes konfirmation i pingst.. Bara hon lever vid midsommar, att hon får vara med på alla våra födelsedagar i september o julen.. Jag vill ju inte att mamma ska dö, men jag inser att varje dag ändå är en gåva. Och det är svårt att leva med den vetskapen, det känns som att man sitter i en konservburk o bara väntar på det oundvikliga. Samtidigt så hoppas o önskar jag att hon ska kunna behandlas så att hon mår bra i flera år. Men hoppet är som bekant det sista som överger människan. Och fortfarande vill jag nästan aldrig lägga på när vi pratas vid i telefon, för tänk om hon inte finns där nästa gång? Det var ändå skönt att träffa henne på sjukhuset, hon är ändå som vanligt, och givetvis skulle hon bjuda oss alla på fika. Det är bra med nya sjukhusmiljöerna där man köpa fika när man vill. Jag tror att jag är inne i min värsta sorgeperiod just nu, konstigt nog, för mamma lever ju än! Men jag vet ju att jag måste vara stark sen, så jag lipar mest hela tiden nu, och jag måste liksom "gråta ut" allt som finns innan jag kan bli stark igen. Jag tycker att jag börjar lipa vid minsta lilla. Diskar jag, så lipar jag. Äter jag, så lipar jag. Sover jag, så vaknar jag med blöta kinder. Jag kommer säkert att få svamp i hela nyllet av alla tårar.

Mamma har varit hemma under dagen i dag, min ena lillbrorsa var där o lagade mat o min andra brorsa kom också dit o hälsade på. Själv ringde jag. Hon är ivrigt uppvaktad, så som älskade människor brukar vara. Mammas värsta bit i det här, som hon sa själv, är våra reaktioner. Det är svårare att se sina anhöriga lida än att dö, sa hon. Min mamma är en hjälte! Därför måste vi vara starka för henne.

Ikväll är det Earth hour. Jag skiter nog lite i den, förutom att jag kommer att släcka alla lamporna, förlåt! Men jag kommer inte att palla att sitta i helt mörker o tystnad i en timme, då får nog de depressiva tankarna ett övertag. Å skulle jag ha ljus tända så kommer katterna att brinna upp. Det vill jag inte. Så jag kollar på Babbens tvprogram o sen ska jag umgås med familjen. Imorgon ska jag hälsa på mamma igen.

Tusen tack för allas hälsningar. Jag orkar inte skriva svar till er, men jag är tacksam för era fina tankar och att ni finns. Tack!!

Onda aningar som blir besannade..

Ikväll ringde mamsens man, mamma är inlagd på sjukhus. Det var metastaser i hjärnan, och de var flera stycken. Ingen bra prognos m a o, men ett litet hopp att bromsa och ge mer tid fanns. Ett litet. Det är allvarligt, hade doktorn sagt.

Sorgen ligger tung i det Vildhjärtska hemmet.. Jag hoppas kunna åka förbi o hälsa på mamsen i morgon, och jag hoppas att hon är stark och har ork att kämpa. Hoppet är nästan det enda som finns kvar, och det är just nu litet.. Ibland är livet eländigt. Jag hoppas de tar väl hand om mamsen på sjukhuset. Det gör ont i mitt hjärta och i min själ för hennes skull. Om jag är rädd och orolig, vad är då inte hon?

Att ha en nära anhörig som är sjuk är fruktansvärt. Allra helst när man nästan räknar dagar, timmar, sekunder som man får ha dem hos sig. Helst av allt vill jag ringa henne och ha henne i luren hela tiden, liksom låtsas att allt är som vanligt. Jag hoppas att min mamma får många dagar till. Helst vill jag att min mamma ska få månader, år och en hel livstid till, för jag känner mig inte redo att släppa taget om henne. Frågan är väl om jag någonsin kommer att göra det? Jag håller tummarna att hon blir behandlad med en mirakelkur som får oss att ha henne kvar. Jag älskar min mamma. Om det finns en Gud så hoppas jag att han låter min mamma bli frisk.

Jag är så pass gammal att jag borde vara stark o vuxen, men när det gäller mamma känner jag mig som ett litet, litet barn. Det känns som att jag är fem år gammal och behöver henne, nu och för alltid. Mammor ska liksom finnas där, det har de ju alltid gjort liksom. Men jag är ändå lyckligt lottad som har en mamma än så länge. Världens bästa mamma! Och det hoppas jag, och tror, att hon vet att hon är. Finns det liv så finns det hopp. Det får jag inte glömma...

Tvätt- och städdag, en alldeles vanlig torsdag!

Den där katten, Coco, är väl en märklig liten individ! Vi har många varianter av mat- och vattenintag hos våra katter, kanske inte så konstigt eftersom de är tio stycken, men den senaste tar nog priset.. I flera dagar har jag irriterat diskat vattenskålarna till katterna minst tre gånger om dagen, ibland upp till fem gånger, de har nämligen varit ursnuskiga! O då menar jag verkligen snuskiga! Jag diskar o diskar o de blir lika fort smutsiga igen.. I morse upptäckte jag så liten Cocos drickfasoner.. O allt fick sin förklaring.. Coco STÅR i vattenskålen med en av tassarna, sen skvätter hon vatten, och dricker helst från egen tass.. Knasbollskatt! Visserligen är jag ändå hyfsat nöjd, det finns ju individer (från samma uppfödare kan tilläggas!!!) som ägnar sig åt att dricka ur toastolen, så man kan väl inte klaga. Huvudsaken är ju att den lilla dricker, sen får jag väl vänja mig vid att diska vattenskålarna lite oftare.

Vännen på sjukhus har klarat sin operation bra, nu håller vi fortsatt tummarna för henne o hennes nära släkting (som också var med i bilolyckan) att de ska få ett så snabbt o smidigt tillfrisknande som möjligt. Jag tänker på dem och sänder massor av kramar!!

Mamma har varit lite dålig.. Häromdagen tappade hon synen. Inget bra tecken. Man får ju en massa hemska tankar som far genom huvudet över metastaser i hjärnan o sånt läskigt. Synen har kommit tillbaka, men jävlars så spänt det känns inombords. Man går o väntar o väntar o hoppas på goda besked mest hela tiden samtidigt som de negativa tankarna hotar att ta över totalt. Men vi ska kämpa, så det så! Jag vägrar att ge upp, och hoppas jag kan ge lite av känslan till mamsen. Om jag far illa över hennes sjukdom så kan jag ju föreställa mig hur hon själv mår. Vilken fruktansvärd sjukdom cancer ändå är! Vidrig! Jag kan ärligt säga att jag hatar cancer, och det är jag ju knappast ensam om! Det känns som att det ligger en dov, tung känsla bakom allt jag känner, tänker o gör och det förmörkar alla känslor på något vis.. Jag vet att orsaken är denna sjukdom som härjar i min älskade mamma. Samtidigt så går livet obevekligt vidare. Tur att det ändå finns glädjeämnen. Men även glädjen har en smolk av sorg, det är lite jobbigt just nu, det är inget kul alls... Det är bara att bita ihop, dock, inte mycket annat att välja på, om man inte bara vill lägga sig ner o dö.. Och det vill jag INTE!

Idag ska jag vara tacksam över livet och alla små glädjeämnen som ju ändå finns i det. Skratt åt Coco i vattenskålen, med hennes drickteknik! Glädje över att Linn har fått kanonbra betyg i skolan, på de stora avslutningsproven. MVG i svenska är inte fy skam, inte heller MVG i engelska, så hon har gjort en stor bedrift. Duktig tjej!! Jag är glad att mina barn o min sambo är friska o mår bra. Jag är glad att katterna är friska o mår bra, och att de ger sådan glädje genom att bara finnas till. Allihopa!

Jag har städdag idag, det brukar få bli så efter tre nätters jobb. Massa tvätt o massa dammsugning o torkning av golv, och jag har bara idag på mig, jag jobbar ju imorgon o på lördag natt. På söndag ska jag till vår veterinär på Öland o vaccinera samt ta svabbtester för GSD IV på Dompan o Candy.

Ha det gott allesammans!

Uppdatering - om tran-dagen!

Jag är inte någon traditionsmänniska, tyvärr.. Jag uppskattar människor som är duktiga på att hålla traditioner osv, men är själv usel. Tror att det har med mitt selektiva minne att göra.. Nåväl, följande info hittar man om man söker på Tranan o godis o sånt (du har rätt, Malena!!! :o)):

Tranans dag är egentligen en småländsk tradition som "firas" den 25 mars.
I vissa bygder, bland annat i Dalsland och Värmland, förknippades Marie bebådelsedag med tranans ankomst och det var vanligt att barn och ungdomar »sprang trana». Denna lek gick ut på att barnen målade tranbrev som de sedan i hemlighet sprang och slängde in till varandra.
Tranan flyger omkring och lägger godis i upphängda strumpor.

Man sa även att tranan »bär ljus i säng», vilket innebar att man inte längre skulle tända ljuset inomhus efter arbetsdagens slut.


"På många platser i vårt land läses en vers som berättar att på vårfrudagen,
den 25 mars, kommer tranan åter till vårt land.
Så här lyder versen:
”Om jag så skall gå på skaren, så skall jag fram till vårfrudagen!”

För länge sedan räknades vårfrudagen som den första sommardagen.
Från och med vårfrudagen skulle man gå till sängs vid dagsljus
– en tradition som faktiskt går tillbaka ända till medeltiden.

Från 1850-talets Växjö berättas att barn och ungdomar tävlade om
att komma först i säng den 25 mars. Den som blev sist fick allehanda
fula öknamn. Från samma stad finns också uppgifter om att man skrev
tranebrev, som kastades in innanför dörren så kvickt att ingen fick tag
i denne och såg vem det var. Det lär på denna tid också ha funnits speciella tranekarameller, vilka göts i en form med en utstansad trana i botten.
I uppteckningsmaterialet från Kronobergs och Kalmar län berättas
att tranan kom med godis, som hon under natten mellan den 24:e och 25:e
stoppat under huvudkudden eller i barnens strumpor.
Hade man varit stygg och elak fick man ett ris istället…

Seden att tranan kommer med godis lever fortfarande kvar
- vanligast är den i och omkring Kalmar län."

"Trandagen infaller 25 mars och firas i delar av södra Kalmar län, angränsande områden i Kronoberg och Blekinge, samt i Värmland.

Dagen firas med att barnen får godis från "tranan" som lämnar spår efter sig. Antingen kan godiset gömmas varefter barnen får en karta där de får ledtrådar till vart godiset kan finnas, eller också hängs strumpor upp som sedan fylls med godis.

Enligt uppgifter har traditionen funnits sedan 1500-talet.

Dagen har fått sitt namn av att tranorna återvänder runt detta datum."

Wilma har fått trangodis liksom de andra kidsen, o sen har vi varit en kort runda på vift när Wilma lyckades springa in i pappi och slog ut sin lösa framtand.. Så nu är ungen tandlös också.. ;o)

Ha det gott o ha en trevlig kväll!

Tranans dag... o vart är hon??

Vår i Kalmar! :o) Visst är det underbart? Just nu silar det ner lite snöflingor på den soliga himlen också, helt underbart! Hoppas bara inte att de eländiga få tulpaner jag egenhändigt odlat från små knölar kommer att dö i all kyla! I morse var det 6 grader kallt när jag cyklade hem från jobbet i strålande solsken! Helt ljuvligt! Skänker ändå en tanke till alla er som längtar efter våren, jag tycker synd om er!! Fast själv är jag tramsigt nöjd med att våren ännu inte har anlänt, förlåt...

Hjälpte mannen lite att jaga fart i en styck eländig tonårsson.. "Morsan, jag hittar inga tröjor med lång ärm och kan jag få lite nya tröjor, tack!" Mamma aka jag svarar: "Japp, när du slutar växa ska du få massor med tröjor!" och sen tänker jag på Sveriges dåliga ekonomi och hoppas att sonen växer i åtminstone tre år till så att jag hinner bli rik innan min lovan går i uppfyllelse.. ;o) Det är dyrt med växande tonårspojkar som byter storlek minst en gång i månaden.. Så hans garderob är faktiskt aningens ynklig för stunden, men faktumet kan också bero på att kläder knölas in i garderoben och därför inte hittas.. Märkligt. Han har ju trots allt inte så mycket kläder som passar, ändå är hans garderob full av klädknölar...? Tur att min son inte är en kille som måste ha "allt" Döttrarna var pigga och Wilma kunde konstatera att tranan nog inte varit hos oss, för kakan hon lagt som färdkost till tranan var kvar o strumpan var tom.. Undras om tranan också har mycket att göra.. Snilleblixten for genom huvudet och jag berättade för min troskyldiga sexåring att tranan nog sett i almanackan att Wilma just i dag ska till tandläkaren, och därför inte ville ge henne godis i strumpan för att Wilma skulle äta det innan tandläkarbesöket. Sen skickade jag upp äldsta dottern, som skulle ha matsäck med, att hämta kakan o packa ner, här slängs minsann inga dyra köpekakor! ;o) Mannen såg hur klockan klämtade iväg och skjutsade de tre tonårsbarna till skolan, innan han kom hem o hämtade Wilmisen för tandläkarbesöket. Själv låg jag då nerbäddad i sängen under täcken, jädrars vad mysigt! Vilken duktig man jag har!! Han är världens bästa!


Vaknade vid 12.30 av att hungrig Blossa stod på mitt vänstra bröst (aj!) och formligen vrålade! Hmmm.. Klev upp, lätt yr i mössan, och insåg att jag glömt En Mycket Viktig Sak.. Fru Blossom Törnbladh ville bara berätta att som den usla matte jag är hade jag glömt fylla på mat till dem innan jag sussade sött.. Ett kort tag, medan Coco installerar sig, så glömmer vi alla kattbantningar och låter alla kissarna äta tjock-mat. Sen ska jag se effekten när jag väger alla kissarna den här månaden! Min lilla tanke är att den feta, goda maten gör de stora katterna vänligt instämda till Coco ("Tänk att sen den lilla kom så får vi alla bara god mat - m a o positivt med nytillskottet!"). Gick in på mailen o kollade att cellprovskontrollen var ombokad (kändes inte fullt så spännande att inte sova idag, efter tre nätters jobb.. Tiden var vid strax efter tio...:oO) o sen till "Fattigbloggen".. Hon som skriver fattigbloggen har fått sin egentliga lön idag.. 30 000kr i fickan.. efter skatt.. Holy shit liksom.... Nu blev jag lite avundssjuk... Visserligen har hon ju bestämt sig för att leva på socialbidragsnormen, men mer som ett projekt, det är säkert svårt att uppmana "rätt" känslor när man vet att det är tillfälligt och summorna betalas in på ett sparkonto.. Rent konkret så blir det ju bara så att hon sparar lite pengar o får en riktigt intressant story och intressanta insikter.. Förhoppningsvis.. Å andra sidan är jag säker på att hon har jobbat för sina pengar, så avundssjukan försvinner relativt snabbt.. Lite synd bara att inte fler får ett sånt lönekuvert. Mitt lönekuvert är ganska minimalt just nu, helst när man jobbar mindre tid. Å andra sidan orkar jag med livet just nu, och jag är inte på bidragsnormen. Jag är faktiskt ganska lyckligt lottad som ö h t har ett jobb.. Idag blir jag grymt skrämd av übermänniskan som kommenterat o skriver följande:

"Jag tycker att fler socialbidragstagare borde utnyttja den myckna tid de har på händerna till att lära sig någonting nytt och utnyttja Internet. Istället för att betala TV-licens och dagstidning, satsa på ett Internetabonnemang! På Internet kan du läsa nyheter, söka jobb, networka, se på TV, se på film, göra bokningar, söka kurser, skaffa nya vänner och stödpersoner som stöttar dig när du har det svårt, hitta ny kunskap, lära dig nya språk, lära dig programmera hemsidor, lära dig ett affärssystem eller redovisningssystem... möjligheterna är både oändliga och fria. Och kostnaden är låg - man kan få ett abonnemang för 99 kr/mån utan att ens behöva leta. Har man inte en egen dator kan man använda bibliotekets – eller spara ihop till en enkel begagnad modell (finns ofta fullt fungerande och riktigt okej datorer på Blocket för 500 kr, och en tjockskärm får man för femtio spänn). Var inte dumsnål – att ha en dator och ett Internetabonnemang är som en livlina för alla som ligger illa till i samhället. Offra TV-licensen, tidningen, nya skor eller (*host* *host*) cigaretterna i ett par månader så får du råd!"

Jodå, välkommen till världen, lille vän... Tror inte att hopp o framtidstro är det som fattiga människor har mest av, inte heller tror jag att alla har möjlighet att bli internetfantomer.. Alla människor har olika förutsättningar, och de starka klarar sig, men de svaga far oftast illa.. Just därför är det extra tråkigt att läsa att tips till alla socialbidragstagare finns det i massor.. Samtidigt som det existerar pensionsavtal för andra på 50 miljoner.. Phui... Livet är väl rättvist, så säg?! Själv blev jag överlycklig för en bonuscheck från H&M på 50 kr som damp ner i postlådan idag..



Bilden ovan är av Wilma o Chessie. Chessie har växt upp i ett hem utan småbarn och kom genast fram till Wilma o gillade henne. Chessie är släkt med våra killar Cobra o Cutie.. o med Bruce.. o Sharin också, vid närmare eftertanke.. Hon är såååå vacker, men framför allt så oerhört trevlig! Tack för lunch, fika o trevlig sällskap i lördags, Sussie o Thomas på S*Eärfalas!



Å bilden ovan är inte på en välpälsad Cutie, utan på farfar Alfons! Han är såååå mysig även han! O likheten finns där.. I stora mått...

Idag ska jag vara tacksam för att jag har fyra friska ungar, och massor av saker som är vackra och/eller funktionella plus en massa annat. Vi är en lyckligt lottad familj, även om man knappt vågar skriva det, än mindre säga det högt i rädsla efter alla tråkigheter som hänt nära o kära på sistone. Lagen om alltings jävvlighet kan ju sända en blixt av tråkigheter när man minst anar det..

Vi är inte någon fattig familj, och för det är jag tacksam. Vi är rika på kunskaper, kärlek, omtanke, värme, katter (!), vänner, saker (hur många ungar är bortskämda som våra med varsin dator t ex? En fördel med en datakunnig man som kan fixa ihop en dator av en massa reservdelar o dessutom hålla dem funktionella under flera år tack vare idogt underhåll, tack mannen!) och vi har en framtid (hoppas jag...).. Undrar just hur många familjer ute i världen som är lyckliga nog att kunna säga detsamma???

I dagens blogg vill jag skänka en tanke åt alla dem som har det värre än t ex mig, som ibland gnäller över sånt som jag inser är småsaker.. Och jag hoppas verkligen att det finns en himmel som liknar Malin-världen, där alla människor o djur kan få glädje o lycka, om inte i livet så i a f efter döden. Fast krasst inser jag att det nog inte funkar så, men man kan ju alltid hoppas!

Ha det gott allesammans o tänk på allt vi trots allt har och inte på allt som vi inte har! Å så lovar jag att våren kommer, även om jag hoppas att den dröjer i a f liiiiiiite till.. Förlåt! ;o)

Tredje jobbnatt, pigg som ett troll!!

I morse var jag nog den enda människan i världshistorien som blev lycklig över snöyran! Så mysigt med snö! Jag gillar inte våren, fast i år har jag bestämt mig för att inte låtsas om det, jag ska bita ihop o försöka tycka att det är så mysigt med alla vårknoppar o sånt. O det är det ju, men jag brukar liksom inte "gå igång" på det som resten av världens befolkning brukar göra... Så jag kan inte låta bli att bli glad när snön faller och det fortfarande är kyligt o mysigt ute! Ett litet glädjeskutt för det, våren får gärna dröja några veckor till, tack! :o) Sen kan man alltid hoppas att sommaren går fort och att hösten kommer att bli sådär mysig o härligt vacker med alla färger och gärna med sol o lagom värme. För vackra höstar går jag igång på! :o)

Det är min tredje jobbnatt och ikväll är det storstäd som gäller på jobbet. Måste bara vänta tills djupsömnen har infunnit sig hos de små raringarna, sen ska jag putsa o feja!

Hemma är allt lugnt med kissarna, Coco fick sig en örfil av sur-Loppa när Coco för tjugoåttonde gången studsade upp på köksbordet, och sedan dess har hon låtit bli att hoppa upp på köksbordet igen. Det såg ur-kul ut, liten studsig Coco hoppar upp - SMACK från Loppan och liten Coco studsar ner. Sen var det bra med det.

Ikväll har jag pratat i telefon med min jobbarkompis (på mitt gamla jobb) och mitt uppe i samtalet så tjuter bara den trådlösa och lägger av.. Märkligt.. Den stationära hederliga telefonen funkade dock utmärkt.. Hmmm.. Diskmaskin o tvättmaskin hade också stoppat och kyl o frys lyste inte.. Jävvlars! Kollade vår proppskåp, men allt funkade där, så givetvis var det en huvudsäkring som hade gått. Ringde jourhavande vaktis, och de lovade komma ut o fixa. Efter en timme gick tvättmaskinen igång igen, då var problemet fixat, phui! Elpryttlar gör mig lite nojjig, det måste jag erkänna.. Så jag är glad när allt funkar igen.

Idag har jag sänt många tankar o kramar till min vän som opereras efter sin bilolycka, alla tassar, tår o tummar hålls! Krya på dig, vännen, vi hoppas snart få se dig på benen igen! Och jag sänder en tacksam tanke till "den däruppe" eller vem som nu bestämmer hur allt ska gå, för att vännen klarat denna olycka, för usch så otäckt! Det hade kunnat gå riktigt riktigt illa! Brrr... Jag ryser vid blotta tanken!

Wilma upplyste om att tranan faktiskt skulle komma, och det bunkrades upp med kakor o annat nere vid hennes sänggavel.. Hmmm.. Tranan är något som jag aldrig har hört talas om innan jag flyttade till Kalmar o tranans godisstrumpor vet jag heller inget om, så jag får väl improvisera lite antar jag.. Någon som är bättre bevandrad i tran-traditionen än jag?? Tell me...

I helgen ska jag sy, och så måste jag införskaffa vete innan dess. Har lovat Millenniums-Helena att sy en specialdesignad lång, veteorm till henne. Det ska jag nog passa på att sy till mig själv också, när jag ändå håller på.. Apropå ormar så finns det numera en hypad massagemetod med levande ormar.. UUUUUUUUUUURRRRKKKK! Över min döda kropp, kan jag bara säga! ALDRIG att äckliga levande ormar skulle få kräla över mitt nylle o massera, då dör jag hellre omasserad! Bara kolla på bilden, jag nästan dör bara jag ser den!!!

Har roat mig med att läsa fattigbloggen, den är jätteintressant! Tänk vilka insikter man får som fattig, insikter som man säkert aldrig skulle ha fått om man inte hamnat (eller för den delen frivilligt placerat sig) i den situationen! Jag gillar helst följande skrivna:

"– Hej fattiglapp!
Kollegan i rökrummet flinar lite och fortsätter:
– Har du verkligen råd att röka?
Det har bara gått några timmar men jag har redan fattat reglerna. Är man fattig ska man vara fläckfri. Som en askunge. Fattigdom kräver högre moral och en sund och närmast asketisk livsstil. Åtminstone om andra får bestämma, vilket de plötsligt tycker sig ha rätt till."

Det stämmer faktiskt ganska bra. Jag har lyckligtvis klarat mig från att vara riktigt fattig, har alltid haft stöd av familj o vänner i fattigdomen man hamnade i när man oklipskt nog skaffade barn tidigt utan riktigt jobb o utbildning o sen blev ensamstående mamma med tre små liv.. Fortfarande utan riktig utbildning o fast jobb, jag minns att min månadsinkomst som vuxenstuderande med mina tre barn var 3495kr i månaden.. Det blev man inte fet av... Men det var en nyttig erfarenhet som gjorde att man lärde sig värdesätta de små sakerna i livet. Jag hade däremot en kompis som var riktigt fattig, och kanske var h*n det på egen förskyllan, men ändå... Jag minns att andra vänner alltid kom med goda råd och tips och talade om vad den fattiga kompisen skulle göra o inte göra för att få pengarna att räcka till.. Själv fick jag ofta höra att jag faktiskt fick skylla mig själv att jag var fattig, jag hade ju trots allt skaffat tre barn, och "det borde du ha tänkt på innan, vad det skulle kosta!".. Jaa... Det borde jag nog ha gjort.. Men när jag nu ändå hade tre ungar, skulle jag avliva dem då eller? Tyvärr är inte alltid livet något som går att planera o planera o planera.. I samhället premieras ofta de som kan planera och som har ekonomiskt sinne, precis som i alla tider. Tittar man på världen i stort så är det ändå många människor som inte kan det, och de missgynnas så klart. Samtidigt så är det så lätt att döma de som inte är duktiga. Det är lätt att känna sig stor o riktig o peka finger åt andra, för då kanske man känner sig som en bättre människa själv.. Ganska intressant, för är vi inte sådana lite till mans? Jag har gärna åsikter om vad jag tycker är fel, och eftersom jag är så pass frälst i yttrandefriheten så kan jag inte låta bli att yppa dem här i min blogg. Det får jag ibland på pälsen för, men det kan jag ta.. Men visst är det intressant..? Det bor nog en liten pekpinne i oss alla, tänk om vi istället kunde försöka att vara mer fokuserade på annat än status och prylar? Vad får man egentligen ta med sig in i himlen? Samtidigt så får vackra och funktionella saker människor att må bra, och det är ju i a f bra, så det finns ju positiva tankar i allt.

Vad jag däremot inte kan ta är alla dessa bonusar, avtal o annat som regnar över de som redan har en månadsinkomst på ganska mycket pengar.. Jag har grymt svårt att läsa om alla hysteriska löneavtal o premier o gud vet allt! Finns det inga gränser? Jag tycker absolut att man ska ha en chans att "jobba sig uppåt" och att man ska få lön för sin kompetens, men å andra sidan så tycker jag inte att det betyder att man ska ha 20 miljoner i bonus. Det är ju astronomiska summor allt handlar om, och det känns som att många människor bara gör sitt bästa att roffa åt sig av det mesta, samtidigt som man upprörs över t ex fusket som "vanliga" människor ägnar sig åt.. Det jag mest irriteras över är att man faktiskt har en borgerlig regering och jag tycker övervakningen av vanliga medborgare känns värre än någonsin.. Om du är hemma för vård av barn så måste t ex skola/fritids eller dagis intyga att barnet varit hemma.. Kråksången i det hela är att trots att man idogt i o med detta jagar fuskare som utnyttjar samhället så har inte antalet vård av barndagar minskat... Dessutom så inbillar jag mig att de människor som utnyttjar systemet på detta visa faktiskt har en anledning, de kanske helt enkelt är jävligt fattiga och inte klarar av att förlora en bit av månadsinkomsten för att ungen är sjuk? Jag vet inte, jag har aldrig gjort så och kommer aldrig att göra. För mig är vårt samhälles skyddsnät i form av bidrag när man är hemma för sjukdom eller vård av barn alldeles för värdefulla för att fuska med. Samtidigt så känns det som onödiga pengar att lägga på att jaga fuskare, den lilla procent som utnyttjar systemet på detta vis kommer nog ändå att hitta andra vägar att fuska på..

Valen är oändliga i allt man gör, man ska välja pensionsbolag, man ska välja elbolag och för all del inte glömma att binda avtalet. Man ska också välja telefonbolag och man kan spara pengar på att smart iaktta alla olika val o s v, åtminstone om man läser alla tidningar.. Jesus, Maria o Josef, jag blir helt knäckt på alla val som ständigt ska göras! Hur har man tid o möjlighet att läsa på om alla val och möjligheter att spara pengar?? Jag vet väl för fasingen inte sånt av mig själv liksom! Näe, snälla regering, skapa en lag som ger alla oss kommunanställda vårdare/skötare/pedagogiska assistenter varsin fallskärm på 20 miljoner så slipper jag lägga så mycket tid på alla val som får mig att "få mera i plånboken"... Då behöver jag ju inte ens tänka på det! Jag är ju rik då! Å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag skulle lägga så mycket pengar på.. Visst, det finns lyxigare toapapper o lyxigare varianter av allt, men blir man verkligen mer lycklig av sådant?

Jag tycker ibland att programmet Lyxfällan är hiskeligt sorgligt att se.. Just därför tittar jag sällan, men ibland så är det på en kort stund och man får höra allt hemskt om hur människor gör av med pengar på fel saker.. Kanske det istället borde handla om riktigt rika människor o se över vad de lägger sina pengar på.. Sen kunde man föra över det till svältande barn i fattiga länder o kolla hur många människoliv man skulle kunna rädda för det som t ex Paris Hilton lägger på en handväska.. Men å andra sidan, jag har aldrig levt ett Paris Hilton-liv, så jag vet inte riktigt hur det är att gå i hennes mockasiner. Jag antar dock att hennes mockasiner förmodligen är betydligt dyrare än mina egna, men jag är inte avundssjuk. Jag tycker faktiskt synd om riktigt rika människor, för jag inbillar mig att om man redan har allt så finns det inget att sträva efter, och då skulle jag nog bli deprimerad.. Inte fan skulle jag bli lycklig i a f..

I Malin-världen är löneskillnaderna ganska små. Människor jobbar bara fem timmar per dag och drivs av gemenskap och arbetar tillsammans för ett trevligare samhälle. Man utnyttjar varandras kunskaper o färdigheter o hjälps åt istället för att försöka sko sig på varandra. Istället för att ha übermänniskor och fattiglappar och missfoster blandat så inser man att alla människor är olika och har ett eget värde. En del är mer flinka o effektiva, andra är mer filosofiska och loja. Tillsammans hjälps man åt att skapa en trygg och vacker värld som gör alla människor lyckliga. De flinka o effektiva lär sig att slappna av, de loja och filosofiska peppas till att bli mer effektiva under de fåtal timmar de måste arbeta. Tilläggas kan att det inte finns cancer o otäcka sjukdomar i Malin-världen, så människor måste lära sig att samarbeta i många, många år, eftersom alla har så lång livslängd. När människorna sedan dör så återföds alla till vackra fjärilar och som fjärilar ser de världen ur ett helt annat perspektiv än som människor. Varje dag dör fjärilarna för att dagen därpå återfödas till en ny fjäril. Med nya förutsättningar och andra färger.. Å så fortgår livet i Malin-världen som är en oerhört vacker plats att vara på!

Nu ska jag städa, ha det gott allesammans och kom ihåg att Lycka kan inte köpas för pengar! Men å andra sidan är det säkert jävligt svårt att vara lycklig om man inga pengar har...

Lillsnurpan - tuffast i stan!

Coco gör verkligen skäl för sin paddfärg (man brukar ju säga att sköldpaddsfärgade kattflickor har humör...), hon har tagit hela familjen med storm! Cobran är så kär så kär att han helt glömmer bort att väsa tillbaka, han följer Coco som en svans, överallt. Ligger Cobran på mattan i vardagsrummet så vet man att Coco ligger i soffan o kikar ner på honom o s v. Cutie däremot tycker att det är ett synnerligen äckligt exemplar vi har tagit hem, han blir lätt förnärmad av väsandet och vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Extra mattekelig har han också varit, men när Coco också hoppade upp i sängen i morse när jag skulle sova, ja, då blev han konfunderad. Till slut lade han sig nere vid mina fötter o bara blängde, medan Coco låg brevid mig uppe vid huvudändan av sängen o rullade runt. Ushi blev lite förvånad när han skulle lägga sig på sin plats, och den redan var upptagen av Cutie.. Nåja, han knölade sig ner brevid o sen var det bra med det. Ushki tycker lilltjejen doftar väldigt gott! Hon är söt, tycks han tycka också! Å det är hon ju! En bedårande liten prinsessa! De övriga katterna bryr sig inte nämnvärt och har inte förändrat sina beteenden. Bruce är aningens road över att Coco vid minsta syn på honom kastar sig platt på rygg o fräser. Bruce bara kollar på henne o undrar vad hon håller på med... När mumsemat serveras på kvällskvisten är det lugnt, alla äter ur sina skålar o sköter sig fint, t o m lilla Coco! Inga väs o fräs då inte! Hon äter dessutom som en hel häst! Matglad flicka! Loppan har faktiskt skött sig ypperligt, hon har t o m försökt tvätta Coco! Blossa likaså! Så jag tror att det kommer att bli fullständig harmoni snart, åtminstone hoppas jag det.

Är inne på jobbnatt två av tre i rad, och känner mig helt ok med det, jag har sovit bra, så jag är pigg om nätterna. SVERAKs årsmöte var i helgen, och Calmare Kattklubb blev årets kattklubb 2008, hurra!! Jag känner mig extra stolt eftersom jag skrev ihop ansökan tillsammans med Marie Fairyhearts! Jätteskoj! Annars inte mycket nytt som har hänt, min vän som ligger på sjukhus verkar vara på bättringsvägen efter sin otäcka bilolycka, brrrr... Bilen var helt förstörd, hela fronten borta och dessutom fick de dras ur den då brinnande bilen! Jätteläskigt, jag är så glad o tacksam att min vän är på bättringsvägen.

Nu ska jag jobba vidare. Inatt är en städnatt, så jag har massor att göra!

Ha det gott allesammans o nattinatti!

Ushkis barn 3 dagar!

Kille nr 5. En riktig snygging för mig, honom tycker jag om!


Ser stabil ut i stommen också, och går stadigt upp i vikt!


Lilla fyran, som nu hittat tutte o går upp i vikt. Fortfarande minst, men så pluttig! En riktig gulletjeja! Inte fullt så vanligt med röda tjejer, så det är ju skoj!


Röstresurser har hon också!


Trean var också liten, men hittade bästa tutten först, och klättrar på viktskalan.


Padda med vitt, tänk vilken färgpalett denna kullen är! Ingen är den andra lik i färgen, jätteroligt!En liten dam med rejäla röstresurser även hon...



Gosekillen, hur cool som helst. Äter o sover o är jättemysig! En knubbsäl!


Bruntigré killen, stilig pojke med finfina tofsar alleredan!


En tjockis! O silvertigré padda utan vitt.. MUMS!!!


Jättegoa bebisar som jag ser fram emot att följa, känns som att Ushki o Beyoncé var en riktigt lyckad kombination!

Lilla Coco är hemma nu, allt har flytit på bra och hon tror att hon är husets prinsessa. Det är hon ju också! De andra katterna tar hennes små väs med ro, och lilla Coco spatserar runt o är hur cool o trygg som helst! Tusen tack till Annika med familj samt Kattis o Mats för denna underbara tjej! Hon är helt fantastisk!

Nu ska jag vila en stund o sedan jobba.. Nattinatti o ha det gott!