Nu är det inte många dagar kvar till jul..

Nu har snön kommit och jisses vad det snöar!! Det ligger massor av snö, men det är inte så kallt, så jag hoppas att allt inte töar bort. Jag har ännu ingen "riktig" julstämning, men jag tror att vi ska göra vårt bästa i helgen för att framkalla den. Vi ska pynta, plocka och göra allt vi bara kan färdigt i helgen så att nästa vecka ska kunna vara lugn och skön. Sen kommer nog julstämningen i sinom tid.. Vi får acceptera saknad och tomhet i vissa lägen, det är ju så när man förlorar någon nära o kär, och jag är fullt förvissad om att mamsen sitter i sin himmel och bara önskar att vi ska ha det bra.

Julkorten ska jag göra klart i natt när jag jobbar, så vi får väl se om de hinner fram till jul?! De ska ju postas också, och det är där jag brukar missa.. :o) De brukar ligga på hatthyllan i veckor innan någon förbarmar sig över breven och äntligen lägger dem på lådan. Jag är hopplös, jag vet.

Cobran får en (förhoppningsvis) het date i eftermiddag, och det har han verkligen längtat efter. Han har varit senare i utvecklingen än Cutie (som började leka hane redan i våras..) och först nu på senhösten börjat sjunga hankattssånger och berätta hur mycket han älskar flickor.. Flickorna här är dock inte imponerade. Häromdagen gjorde han ett "Krabat-hopp", dvs ett hopp från vardagsrummet o två meter bort för att sitta som en plåsterlapp på surtanten Loppan. Upptåget uppskattades inte, och Loppan var RASANDE! Han gör sina försök, den gode Krabatkopian! Om ni undrar vad vi menar med Krabatkopia så säger jag bara Drakborgens Krabat Gyldenlöf! Där har ni hanen som parade högt o lågt, samt på alla de vis, och som är FULL av upptåg av alla de slag, vilket vi ofta får se när vi besöker familjen i Drakborgen uppe i Stockholm! Och vi tycker nog att Cobran är en Krabatkopia. Han ser ut som Krabaten i många lägen, och han agerar som Krabaten. Cutie är däremot en riktig "Kalle Bakom", hästarna är inte riktigt hemma i hans huvud.. Häromdagen pep han, eftersom han inte fattat hur man tar sig upp PÅ torktumlaren.. Han kunde klättra in i den, men sen då? Matte fick hjälpa, precis som jag en gång i tiden fick visa Cuties Kalle Bakomkompis Bruce Viggesson hur man klättrar upp på saker. Nu fattar Cutie NÄSTAN hur man gör.. Inte helt intelligent, men han är ju så gudasnäll, lugn och go så att han verkligen är min katt! Husses Cobra är däremot husses Cobra, precis en sån katt som husse älskar! Pigg på upptåg men ändå kelig o gosig, och att han dessutom följer husse i hälarna vart han än går är ju inte mindre populärt.. Apropå Bruce Viggesson så mår han alldeles förträffligt bra, fast han bara har tre tår på ena baktassen. Han hoppar precis som förr, går som tidigare och kan t o m ta sina små springrundor i trappan då o då utan några som helst problem. Brucan mår helt enkelt bra, och det är jätteskönt!

Dompan har coolat ner sig och är en väldigt ... stadig... kastratdam. Hon är inte fet, men kraftfull, och hon är faktiskt enormt stor! En bjässedam! Vi vägde Cobran o Cutie häromdagen, eftersom Cutie har "hanat" sig rätt mycket och Cobran börjar bli hanig, och då vägde Cobran bra mycket mer än Cutie. Cutie väger nu 5,4kg och Cobran 6,1 kg. Cobran har också utvecklats superfint på sistone, han har längdat och breddat och nu är det bara lilla huvudet kvar som behöver den extra touchen av hankattsbredd. Han blir nog riktigt fin i slutändan även han. De har ju turats om i utvecklingen, pojkarna! Men mamma Dompan har gett fina barn, och med sina fina män Vigge, Maximus och Xeke har det blivit fantastiskt bra! Känns lite roligt att vi nu väntar bebisar mellan Candys dotter Kitty (Delfinia Daggkåpa) och Cutie, för i de stamtavlorna finns många av våra favviskatter! Kan liksom inte bli annat än goa och mysiga kattungar, sen får vi hoppas att typ och storlek blir som vi hoppas också! ;o)

Å så har vi då Big Fat Mama Candy.. Är hon dräktig eller inte? Jag TROR det, men faen vet.. Ibland misstänker jag att hon är skendräktig, trots att jag tycker att det känns som i a f två knölar, men jag vågar inte vara säker.. Nåja, vi får väl se, i sinom tid brukar de ju komma ut, barna.. ;o)

Wilmisen var med om ett äventyr igår. Hon skulle iväg med sin klass på lussefirande på ett äldreboende och på lappen stod att de skulle vara tillbaka på skolan vid 14.30-tiden. Jag cyklade därför mot skolan vid 14.20 och kom till ett tomt klassrum. Enligt Wilmas fröken var Wilma på fritids. Jag gick ner till Fritids, men där fanns ingen Wilma! Fritidspersonalen trodde att hon hade gått hem, för de hade inte fått ner henne med de andra barna! Usch... Kände oron komma krypande... Cyklade hemåt igen, och när jag är nästan hemma ringer en jobbarkompis från mitt jobb och berättar att Wilma ringt till jobbet o undrar om jag är där! Jag sa att jag nästan var hemma och tackade för att de pratat en stund med Wilma o lovat att ringa mig! Kom hem, och möttes av tårögd liten stumpa! "Jag ropade o ropade och visste inte vart du var mamma!" Vi hade gått om varandra på väg hem respektive till skolan och Wilma hade fått sluta redan klockan 14! Då hade fröknarna skickat hem henne! Smart... NOT! Man kan väl för faen inte skriva en tid och sen skicka hem ungarna en halvtimma innan den tiden? I så fall ringer man väl föräldrarna? Nähä, så funkar det inte, men guds nåd över de barn som råkar komma fem minuter för sent på mornarna, då jäklars! Jag blir trött på sånt. Ok om ungarna varit äldre, men de går i ETTAN! Som väl var så hade sonen och dottern snott hemmanycklarna så det var olåst hemma en kort stund, och därför kunde Wilma i a f komma in. Och ytterligare bra var att vi har skrivit upp mitt jobbnummer på kylskåpet, så dit kunde hon ringa. Nåja, Wilma skötte sig utmärkt i situationen, och gjorde mig stolt över sitt agerande! Men jag blir tjurig att man låter ungarna sluta en halvtimme tidigare än utsagt och att man bara låter dem gå hem utan att kolla med föräldrarna att det är ok när ungarna är så små.

Nu ska jag fortsätta plocka av lite här hemma och dammsuga samt torka golv. Det är inte riktigt och grundligt gjort på måååånga dagar.. bara slarvat över det värsta med dammsugaren.. ;o)

Ha en bra dag, kramar!