Idag har jag jobbat lite mer än halva dagen, och hade det bra på jobbet. Lite ont i nacken igen, det har molt de senaste veckorna fast jag ska inte klaga.. Det finns de som har det värre.. Efter jobbet cykel hem och packa in Brucen i transportboxen för avfärd mot Djursjukhuset, äntligen har vi HCM-testat honom. David (Maries sambo) var chaufför och lämnade mig, Bruce o Shanta en liten stund på Djursjukhuset, för där brukar jag alltid få vänta ett bra tag innan det är min tur. Så var inte fallet idag, hann knappt sätta mig förrän det var min tur. Inga spår av HCM varken hos Bruce eller Shanta, däremot är Bruce högra kammare större än den vänstra, och för säkerhets skull kollade vi hans blodgenomströmning i levern också. Den var väl godkänd och enligt Toorkel så höll sig Bruce högerkammare inom det normalas gräns, så han ville bara göra en notering om det för framtiden så att man kan följa upp och lära mera om hjärtat och dess likheter o olikheter. Både Shanta och Bruce uppförde sig som våra snälla katter brukar, dvs coola och lugna och både Torkel och Marie (veterinär) tyckte att de var bedårande. Brucen vägde 5,3 kg och Shanta 3,56 kg, helt ok. Bruce tog också blodprov för Fiv/Felv (Shanta är redan fritestad, det fixade Marie samtidigt som vi tog blod för att kolla att rabiesvaccinet hade tagit) som skickades till Finland och sen bar det hemåt.. Trött..
Har spanat o fotat Demonius, jag är helt fascinerad av hans färg. Om han inte är smoke så är det bara att inse att man är grundlurad. Jämfört med Dompan (tydlig svartsmoke) så ser man att han har tydligt vitt på precis de ställen där en smoke brukar ha det, dvs bakom frambenen, i huvudet, runt öronen och svansspegeln är en bra bit ljusare än ovansidan av svansen. Spökmarkeringarna syns också tydligt när man ser lille mannen i dagsljus, däremot så har inte vädret idag heller varit så strålande, så man får hålla tillgodo med blixtbilder..
Om Demonius färgutveckling är spännande att följa så är han minst lika spännande att följa till temperamentet och resten av utseendet. En liten pipis ibland, men helt klart den mest aktive i kullen. Han väger fortfarande minst, igår 291 gram, men det är en lång kille med lång svans och långa ben, så jag tror att han inte bara i teckningen är lik pappa Vale, utan även i typ och framtida storlek.. ;o)
Jag har ännu inte vägt in för ikväll, skulle gjort det för en stund sedan, men si då sov de små så sött att jag verkligen inte ville väcka dem med en sådan bagatell som vägning. De mår väl allihopa och igår vägde Salmander 232g, Delfinia 325g och "lille" Gandalf 438g.. Gandalf är ett fortsatt charmtroll, myskillen nr 1, men ibland får han se sig brädad av syrran Delfinia, som nu har stulit en stor bit av mitt hjärta. Lilla näpna Delfinia, så nätt och ändå så robust, feminin men ändå kraftfull.. Hon är läcker! Hennes öronkanter är illvita, liksom hennes glasögon och även hon ser misstänkt silver ut, men fasen vet... Spännande att följa även hennes färgutveckling.. Varken Gandalf eller Salamander är silver, det kan jag svära på i alla fall. Salamander är härligt cremefärgad med kall ton, och han är vacker. Dock lite pipig och kanske mest anonym i dagsläget.. Brorsan Gandalf är matvraket nr 1, äter, äter, äter, äter och äter... I nuläget verkar det som att han tar vilken tutte som helst, men Candy har haft en liten downperiod med mjölk nu, precis som de brukar ha när kattungarna kräver mer än tuttarna kan producera till att börja med. Efter en dag brukar mjölkflödet öka, och alla är nöjda o glada igen. Precis som med oss människor med våra bebisar som ammas.
Ikväll passade Wilma och jag på att gå på cirkus! En liten cirkusföreställning, men rida på kameler kunde man, och det var precis lagom mycket för frk Wilma, som i slutet av föreställningen höll på att somna, och strax innan den stora finalen begav vi oss hemåt. Båda nöjda med föreställningen, men trötta..
Igår var Wilma på kalas hos granntjejen, och så här fin var hon då.. ;o)De tre stora umgås med sin fader sedan igår och återkommer på torsdag.. Det är TOMT, men ganska lugnt o skönt också, trots att jag saknar dem. Ibland är det bra att sakna, för då tar man inte för givet..
Ha det gott allesammans o godnatt!
