Bebisbilder, 4,5 veckor alleredan!

Här finns bilderna på bebisarna 4,5 veckor! Supersöta, supergoa och alldeles underbara!

http://picasaweb.google.com/malincholger/Kattungarna45Vecka?feat=directlink

Själv ska jag nu laga mat, sen välja ut bilder till hemsidan o därefter jobba natten lång!

Ha det gott allesammans och supergrattis till fina La Familiga-resultat på Järva! S*Drakborgens BIS uppfödning minsann, stort grattis!! :o)

Kramar!

De dåliga bilderna är ute..

..men vi har inte hunnit ta nya! Tiden rusar alldeles för fort, och dessutom hängde sig Picasa, så lilla Krumeluras bilder kom inte med.. Men de kommer, och förhoppningsvis blir det måååååånga nya bilder i helgen.

Här är länken till bebisarna 4 veckor!

Idag har det som vanligt varit full rulle.. Vardagsrummet har äntligen blivit "färdigt" i form av att alla möblerna står på plats. Tyvärr står också den gigantiska byrån kvar, men förhoppningsvis lyckas vi "trolla bort" den till förrådet framöver.. ;o) Annars börjar Beirut arta sig igen och se lite mer välordnat ut. Jag vet att jag gnäller över att tiden aldrig räcker till, men den gör ju verkligen inte det!!! Jag måste göra en lista över nästa vecka på vad jag bara MÅSTE ta tag i, annars flyter det bort.. Teflonminne, vet ni... ;o)

Idag har jag tvättat, dammsugit och plockat undan efter de små huliganerna. Hujedamej, vilka små troll de är! Utbrytningsförsök på utbrytningsförsök och tuffa tjejer är de allihopa. Lille Filiokus är väl den som är mest cool o försynt i nuläget, de andra är.. huliganer! Men alldeles ljuvliga ändå, jag älskar att komma hem från jobbet tidigt på morgonen, när nästan hela huset sover, ställa mig vid dörrhålet till köket (som tillfälligtvis har en avspärrning bestående av en liggande strykbräda uppallrad med diverse tunga saker så att huliganerna stannar i köket!) o småprata med de små sötisarna. Att se 6 sittande småtroll titta upp på en med sina söta ögon och prata tillbaka med mjauanden är en lisa för själen, det vill jag lova!! Man kan knappt slita sig från dem! Älsklingarna! Om ni undrar varför de måste vara i köket är för att de ännu är så små att vägen till bajslådan inte får vara för lång.. Först måste de lära sig gå ordentligt på lådan, sen får de tillgång till hela bottenvåningen.

Efter grovröj hemma så åkte vi en tur till mamsen, jag o mannen plus W. Mamsen är så trött så trött av sin cytostatika, men än så länge håller hon illamående o dylikt schack, hoppas det förblir så. Vi köpte med nektariner och körsbär, det var hon sugen på. Hon hoppades få åka hem på permission under helgen. Efter besöket ringde jag mammas man, och han berättade om snurrturerna runt att få låna rullator och rullstol.. Man får nämligen inte låna från sjukhuset längre, kommunen ska stå för sånt. Jag sa att jag kunde ringa kommunen o be att få hjälpmedel utskrivna tills vidare, och så gjorde jag. Pratade med en jättetrevlig arbetsterapeut i mamsens kommun, och bokade tid för mamsens man att åka dit o välja rullator (heter det rullator eller rollator?? Blir helt konfunderad!?! Nåja, ni fattar vad jag menar va?) och en rullstol som kan stå i hemmet tills vidare! Toppen! Då slipper man släpa lånematerial som man egentligen inte får låna osv! Framåt kvällskvisten åkte mamsen därför hem, och på söndag ska vi hämta henne o köra in henne till sjukhuset igen. Hoppas hon får en härlig helg hemma!

Väl hemkomna så möblerade vi klart i vardagsrummet, mannen hade en lysande lösning på möbelplacering som var fantastisk! Helt plötsligt så ser hela vardagsrummet mysigt ut! Vårt vardagsrum är ytterst avlångt med ett fönster på ena kortsidan, en stor dörröppning ut mot köket, en stor dörröppning in till äldstas rum, altandörr o fönster mot baksidan och dessutom trappan o öppningen till hallen på andra hållet. En lite längre möblerbar vägg alltså.. Inte lätt när man har så mycket man vill få plats med o gärna vill få det lite mysigt. Tidigare var det övermöblerat i ena änden o inget i andra.. Men nu är det ok, kanske inte ultimat, men den överlägset bästa lösningen just nu i a f! Tur att man har en smart man!

Sen åkte mannen o Wilmisen till Öland för ett dopp, och jag plockade o städade hemma (vilket var självvalt! Jag är ingen direkt strandmänniska, och igår fick jag dessutom en lätt rodnad hy, så jag avstod o valde att städa hemma istället!). När de kom hem åkte vi till IKEA o mannen köpte en hylla till vardagsrummet för att få plats med en del av de saker som ligger i den gräsliga byrån.. Hämtade sonen i samhället utanför stan där han varit på kompisbesök sedan i onsdags. Hem, och mannen plockade i ordning hyllan o jag vilade på soffan. Sen åkte jag till jobbet, o här är jag nu, pigg o alert o ska städa natten lång! :o)

Imorgon ska jag lämna en handlingslista till mannen på köksbordet, kela med kattungarna o mata dem, sen blir det öronproppar i o sova hela dagen! Härligt! :o)

Ha det gott allesammans och håll ut i väntan på bättre bilder!

Kramar!

Fredagsmys med kattungarna!

Att Wilma älskar kattungar är väl inget konstigt, men att kattungarna älskar Wilma, det är aningens märkligt... Nåja, hon är väl ganska van vid kattungar vid det här laget, men ändå! Alla kattungarna kommer springande med de små svansarna rätt upp i vädret så fort ngn av oss människor kommer in i köket! Sätter man sig ner har man knäet fullt av busiga småttingar. Wilma tryckte helt sonika ner Gnistra, och där låg hon snällt.. Sen somnade hon där... Visst är de underbara, våra småttingar?!

Murklan o Filiokus tycker också att Wilma är skoj!

Hur gosiga o söta som helst!

Dessförinnan fick Gnistra, som är dagens linslus, en omgång av Coco Bengan! Bengan tycker att de små är roliga, men kan inte låta bli att ge dem lite fostran och tvätt!

Ibland kan det gå hårdfört till!

Men Gnistra morrade ifrån, och slapp undan till slut från den hårdhänta skrubbningen!


Coco tvättar sina fötter i vattenskålarna och sedan slickar hon dem torra.

Så här ser det ut vid matdags, Krumelura är först och sist vid skålarna!

Och Murklan gillar att smita in i köksskåpet o riva ut allt som går att riva ut!

Krumelura mumsar gott!
Återkommer med dagens bilder!

Stress-dag!

Full stress idag, upp, bio, kort besök hos mamsen, lämna ungen i stallet, handla mjölk, laga mat, mannen iväg på fotboll, försöka fota kattungarna själv.. Inget bra resultat, men lite finns om ni scrollar ner här i bloggen. Mamsen har börjat med cytostatikan, håller tummarna att det ska funka nu..

Ha det gott allesammans, imorgon blir det nytt album med kattbebisarna, jag hinner helt enkelt inte mer i kväll.. Ska vika tvätt o plocka disk, sen blir det tidig sänggång..

Kramar!

Krumelura Knuff

Krumelura är och förblir "Girl Power" personifierad! Hon är tuffare än tuffast, och rymmer gärna iväg så långt de små trumpinnarna till ben bär. Krumelura springer fort, så fort att hon ibland liksom drattar på nosen.. Allt som händer observeras av denna mysiga lilla tjeja, och hon har charmat oss fullständigt. Även om alla ligger o sover i bolådan hos mamma Sharin så räcker det att någon bara säger ett endaste ord, så öppnas de små ekorrögonen upp och man har Krumeluras fullkomliga uppmärksamhet! Krumelura ÄLSKAR mat, och står också helst mitt i matskålarna och äter. Varför stå vid sidan när man kan stå mitt i? När hon får nötfärs med välling morrar hon t o m åt de andra katterna, och ni kan ju själva gissa hur kul det ser ut med fem paralyserade katter à 4,5kg-6,7kg som inte vågar ta mat för att lilla Krumelura morrar?!

Filiokus Fjant

Filiokus är vår saktmodige kille, som inte gärna hetsar upp sig över saker. Mat äter man med glädje, och varför ska man springa när man kan gå? Han är lugn, cool och stabil, en riktig liten prost! Vilken raring!

Murkla Mys

Murklan har en stabil huvudtyp, jag tycker mycket om hennes haka och lodlinjen mellan nos o haka! Hon är dock en riktig fegis, som gärna piper liksom Lufsa. De där två tillsammans borde kunna ge Malena Ernman en riktig match i operasvängen.. Murklan äter sisådär, föredrar mamsens tutte framför allt. Dessutom är allt nytt lite otäckt och man kan ju behöva lite tid att vänja sig, eller hur?

Gnistra Gyllenstrå

Tidigare Pellegrina har bytt namn, till Gnistra! Visst är det vackert?! Gnistra är härligt ljus i tonen i sitt bruna, nästan gyllene, och hon är en rar liten tjeja! Hittar gärna på bus, men gömmer sig också bakom syskonen när något blir läskigt. Gnistra äter gärna torrfoder, och lite nötfärs o välling kan också smaka lilla damen ibland. Lite försiktig av sig, men inte lika mkt som pipsillarna Lufsa o Murkla, men ett mellanting. Precis lagom! En riktigt rar liten flicka som njuter mycket av att bli kelad!

Lufsa Lurvfot 4 veckor

Lufsa kallas allmänt för den skrikande husalfen härhemma! Hon har enorma röstresurser och är redan en liten primadonna som klagar högljutt om man missar detta faktum! Lufsa är söt som socker, och alldeles ljuvligt rar, men ojojoj, som hon styr o ställer. Mat är äcklig, om den inte kommer från mammas tuttar, men en o annan torrfoderkula kan slinka ner..

Irmelina Irrsvans 4 veckor

Irmelina Irrsvans är en nyfiken liten tjej som ser på världen med stora ögon och öron! Hon är lite bebis i kroppen med stort huvud, och liten kropp. Jättecharmig och gosig, spinner högt när man kelar med henne! Mat är smaskens, och självklart står man I matskålarna när man äter, eller hur?!

Tredje jobbnatt och bebisprat!

Våra kattbebisar börjar bli hiskeligt roliga! De är dessutom vansinnigt lättskötta och tar för sig av livet alleredan. Mat (helst torra kulor) inmumsas gärna, och sen kan man ju alltid roa sig med att sprida ut alla kattmatskulor över hela sin lekhage, det är skojsigt tycker de små godingarna! Lilla Krumelura är busigaste o piggaste lilla tjejen i stan, hon har charmat hela familjen fullständigt! Hon formligen slår kullerbyttor över lekhagen och springer i rasande fart ut i vardagsrummet! Svansen pekar rakt upp och hon ser så gullig ut att man inte kan annat än skratta åt sötisen! Murkla är fortsatt lik sin far, och lite feg av sig, men ack så söt! Fina lilla Lufsa har fått en märklig öronform, hon liknar än mer en husalf, kanske vi borde döpa om henne till Klufsa Krake? Sockersöt är hon i alla fall, och klart mest pimpinett av alla! Pellegrina alias Gnistra är så rar och söt! Hon har härlig pälsfärg o kvalitet och är en docksöt liten kattflicka! Söt, söt, söt! Tar gärna också skutt över lekhagen och knatar runt. Vackrast i dagsform är lilla Irmelina, men OJ och HUJEDAMEJ, vilka stora öron hon har!! Helt otroligt stora! Ser riktigt fina ut.. Sen har vi då Filiokus, som är en rar, men saktmodig gosse. Han promenerar bara i sin lekhage, de där rymningsbenägna flickorna är fullkomligt galna, verkar han tycka. Han går sina små rundor i hagen och är så nöjd med livet. Kanske hans namn borde varit Ferdinand, efter tjuren i Disney-filmen? Alla gör mig så glad, så glad, att få lov att följa deras utveckling. De är helt underbara!

I kväll var vi på visit hos mamsen o drog med henne ut på promenad. Hon åkte rullstol, och jag körde. Idag är hon bättre, hoppas nu att hennes provsvar är ok så att hon kan återuppta sin cytostatika-behandling igen. *håller tummarna så in i bängen*.

I natt är det golvskurning som gäller, så nu måste jag jobba på! På återseende, o ha de gott! Imorgon ska jag o de stora kidsen se Harry Potter & Halvblodsprinsen, det ser jag fram emot! Kramar till alla!

Olikheter..

Alla är vi olika, det märks inte minst när man kommer till jobbet. En del personal har plockat i ordning jättenoga innan de lämnar över till natten. Diskmaskinen är tom och urplockad, allt är i ordning. Andra pass är mer avslappnade och lämnar gärna diskmaskinen full och allmänt kaos i köksregionerna plus saker kringspridda överallt. Å andra sidan har jag tid att stuva undan allt, under förutsättning att det inte är en "larm-natt" när alla larmar hela tiden. Och vi ÄR alla olika, en del är mer ordningssamma än andra. Jag är definitivt ordningssam på jobbet, men inte hemma! Idag har jag sovit hela dagen, med undantag för att jag klev upp vid 11.30 för att tjata upp tonåringarna ur sängarna. Sedan somnade jag om, och sov till klockan 16.. ;o) Mamma har varit hemma på eftermiddagen, på liten kort permission, så ikväll var en lugn kväll. Hon har fått antibiotika eftersom hon har en urinvägsinfektion. Som om inte allt det andra var nog.. Suck.. Idag kände hon sig lite piggare, skönt det!

Trotsiga tonåringen kom hemridandes på hästen med sina kompisar på deras hästar. Det var bra, för hästen betade av lite av vårt ogräs på täppan.. ;o) I natt ska ungen sova över igen, i stallet. Hon flyger o far den ungen.. Man vet aldrig var man har henne, knappt... ;o)

Nya lampor har vi fått utvändigt, helt ok! Så nu är det bara en massa röj på täppan, men jag får se om jag hinner det denna veckan. Jag har många jobbnätter denna veckan, och en massa annat att göra i Beirut, så vi får se hur långt jag hinner. Det mest primära får råda, sen måste jag försöka ta det lite lugnt också, annars orkar jag inte jobba.

Mannen, sonen och jag kollade på vår tredje hyrfilm, och jag vill uppmärksamma på att det heter Blu-Ray och inget annat. Inte Blue som jag skrev tidigare.. ;o) Filmen vi kollade på heter "Appaloosa" och innehöll många kända skådisar. Helt ok film, men inget spektakulärt direkt. Sen vattnade jag mina tomatplantor, sopade altanen, tömde kattlådor, diskade matskålar o vattenskålar och kelade en kort stund med småttingarna innan det var dags att åka till jobbet. Bebisarna är bara så söta! Lilla Krumelura och Pellegrina/Gnistra hoppar över hagkanten och smiter ut. Mamma Sharin blir då förtvivlat orolig och försöker kalla in dem igen. Går inte det så gömmer hon dem i vardagsrummet. Knaskatt! Alla har börjat trycka i sig lite torrfoder, såväl uppblött som torrt och det smakar smaskens! ;o)

Imorgon blir en lång sovdag, sen väntar natt 3 med jobb. Inatt har jag laddad dvd:spelaren med "Mamma Mia", eftersom jag inte har sett den innan. På onsdag blir det bio, "Harry Potter och halvblodsprinsen". Mycket film just nu, men vad ska man göra när vädret är så bedrövligt och det är så trist att städa?

Tack för uppmuntran o kramar, kramar tillbaka till er alla! Å så kan jag inte låta bli att garva igen åt "Världens bästa...", tack Lisbeth!!! :oD

Ha det gott allesammans!

Jobb igen och slut efter helgen!

Jag är helt väck efter de senaste dagarnas ledighet! Jag har lagt mig sent, gått upp hyfsat tidigt, farit runt en massa, och mitt hem ser än mer ut som en soptipp.. Suck.. Nåja, allt hinns väl med i sinom tid..

En hel del tid har ägnats åt mamma och jag har spenderat en hel del timmar dels att sitta på sjukhuset och dels att införskaffa det hon vill ha, men det är väl spenderad tid. Hon ville ha en ny handväska, ny necessär o lite annat smått o gott, så mannen o jag tog en shoppingtur idag. Först åkte vi till Öland där vi köpte fejk-Foppatofflor till henne. Hallonröda! Passade mamsen finfint! Sen åkte vi runt på Ölands köpstad, men där hittade vi inget. Vidare in till stan och tack o lov så finns ju Åhléns! Där hittade vi allt annat hon ville ha, men si då skulle vi hitta ett par tygskor till Wilmisen. Ett evinnerligt springande i affärer, m a o! Mamma var hemma idag på permission, så vi åkte ner till dem för att ta med oss mamsen tillbaka in till stan senare och till sjukhuset, plus för att visa allt vi köpt till henne. Hon blev stormförtjust! Härligt! Vi hade också handlat med kroppkakor till henne o hennes man, och en halv slank ner hos mamma innan hon kände sig mätt.. Usch, tänk så trist att vara sugen, men ändå knappt orka äta något! Jag hjälpte henne att duscha, och smörja in sig, sedan åkte vi in till sjukhuset igen. Mina tre yngre brorsor med barn hade varit hemma o hälsat på dessförinnan, plus min moster, så mamsen var hiskeligt trött!! Vi följde med upp på avdelningen, och stoppade ner henne i sängen. Hämtade en kanna isvatten och packade i ordning hennes saker, sen bar det hem till Beirut igen. Lagade tacos, åt, och sen till jobbet. Hela dagen har bara flygit förbi!

Igår på kvällen softade vi dock, och alla utom trotsiga tonåringen (som satt vid datorn) kollade på film. Vi såg "Patrik 1,5" och "The Wrestler". Helt ok bägge två, klart sevärda. Mannen har nämligen ÄNTLIGEN köpt en ny tv och Blue Ray-spelare (som jag inte hade en aaaaaaaaaaaning om vad det var, men det är tydligen ännu skarpare än DVD-filmer.. Å jag som tycker att DVD är himmelriket jämfört med VHS..;o)) Vi flaxade därför runt halva stan i går också för att leta efter hyrfilmer. Sista stället vi var på hyrde ut 3 DVD eller Blue Ray-filmer för 100kr i tre dygn. Helt ok pris, så vi hyrde tre. Jag ska kolla på den tredje imorgon... ;o)På väg till uthyrningsaffären träffade vi på min pappa o hans sambo. Vi träffas inte särskilt ofta, därför är det alltid trevligt att stöta på varandra! Tiden räcker sällan till för alla parter, och när man väl tappat kontakten är det svårt att återuppta den på samma sätt som tidigare. De har fullt upp och vi har fullt upp, man har liksom halkat ifrån varandra. Fast lite synd är det, men sånt är livet.

Kattbebisarna är fantastiska, busiga, söta, matglada och hur roliga som helst att titta på. Tyvärr har jag härjat runt så mycket de senaste dagarna att jag knappt hunnit njuta av dem, men som väl är så har alltid någon i familjen suttit o gosat med dem, så de har fått sina ransoner av kärlek. Bara jag som är ledsen att tiden aldrig räcker till för kattungemys just nu!!

En massa funderingar har jag också haft, om livet, döden o alltihopa.. Det är jobbigt när man ser döden i vitögat genom en nära anhörigs sjukdom. Och ändå är det så många i världen som lever i samma sits. Alla andra problem känns som vansinnigt futtiga, trots att de egentligen inte är det. Nu är jag tacksam över att jag åtminstone får hjälpa mamma. Hon har ägnat väldigt mycket tid åt att skydda oss barn från sin sjukdom, men det har nästan varit värre! Jag hjälper henne hellre än ser på ifrån tryggt avstånd, det oroar mig mer!! Jag vill vara med henne, hjälpa henne, ställa upp för henne, precis som hon alltid har ställt upp för mig! Hon har varit och är en fantastisk mamma, trots att vi såklart har haft våra duster. Livet är en resa, och under denna resa går man igenom många olika faser. En del är jobbiga, andra är bara bra osv. Det finns ett indianskt gammalt ordspråk som lyder att endast genom det djupaste lidande kan man bli vis. Jädrars vad vi ska bli visa hela familjen framöver då, efter att ha levt med mamma och hennes sjukdom. För det är verkligen grisjobbigt att se andra lida. Jag bär hellre smärta o sorg själv än att se mina nära o kära göra det. Samtidigt så är livet så sabla orättvist, men den biten har jag redan tidigare i mitt liv gått igenom, så det ältar jag inte längre. Livet ÄR orättvist, det är bara så. Ungefär som att solen går upp och ner varje dag. Ett naturfenomen, ett faktum eller kalla det vad ni vill. Finns ingen anledning att gå omkring o vara bitter över det, så är det bara.

Jag har under åren som gått lärt mig att försöka påverka det jag KAN påverka, och släppa allt som jag ändå inte kan göra något åt! Givetvis upprörs jag fortfarande av hemska saker. Jag tycker fortfarande att inget minderårigt barn skulle behöva förlora sina föräldrar, men det händer ändå dagligen. Och barnen överlever. Även om det är skitjobbigt och hemskt och vidrigt osv. Mitt motto i livet just nu, "Det är inte hur du har det, utan hur du tar det!" som får fortsätta råda. Inte för att jag för den sakens skull vill föringa något hemskt i livet, men samtidigt måste man fortsätta leva. Jag vill inte att mamma ska dö nu, eller egentligen någonsin. Men nu är hon sjuk. Hon lever fortfarande, och då tänker jag lägga allt annat åt sidan och försöka finnas där för henne när hon behöver det. That's it, en dag i taget och små små steg. Den dagen det otäckaste av det otäcka sker får man ta då. Inte nu. Jag vill inte blicka framåt för mycket, jag vill vara här och nu och ta dagen som den kommer. Min moster dog i cancer för några år sedan. Det var jättejobbigt, och pågick under flera års tid, samtidigt som det varvades med mycket närhet, värme, humor och glädje.. Hon hade inga barn, bara mig och mina kusiner och sina syskon. Jag satt hos henne när hon dog. Det var fint. Hon hade varit sjuk o kämpat i så många år att när hon väl gled bort så var det stilla, fint och lugnt. Jag är säker på att hon o mormor o morfar o mina andra släktingar som gått bort väntar på "andra sidan" på oss andra. Fast jag är inte beredd att släppa mamma än, frågan är om jag någonsin blir det. Det är förbannat jobbigt att tänka på sånt. Samtidigt så vet jag att hon just nu är mycket sjuk och även om vi fortfarande hoppas på att hon ska bli bättre så är förhoppningarna lågt ställda. Det är verkligen upp o ner, och det är så livet ser ut när man har en dödssjuk nära anhörig. Eller som mannen sa, "Det finns egentligen bara en sak som skulle kunna göra mig riktigt lycklig nu, och det är om svärmor blev frisk!" Jag håller med honom. Jag skulle bli enormt lycklig bara av att få ett par år till med mamma.. Men nu ska jag inte deppa ihop, näe, en dag i taget kör vi på! Det är bäst så! Och vi får vara glada för den tid vi får ihop med våra nära o kära. En del får man ha kort tid, andra får man ha kvar lite längre, men tänk om vi alltid kunde uppskatta dem så mycket som vi gör när vi inser att tiden är begränsad..!

NÄHÄ, nu har jag inte tid att sitta här o vara svårmodig! Nu måste jag jobba lite till.

Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära o kära o kramar till alla!