Höstens fruktade utvecklingssamtal är äntligen avklarat!

Sonen har haft utvecklingssamtal idag. Ständig källa till oro, både hos honom och mig, vi vet vad som kommer att ältas, men i vanlig ordning kan vi inte göra så mycket åt det. En del skolvärldar är helt enkelt inte anpassade för oss, så är det bara... Sonen är klipsk och intelligent. Men han har klara problem med automatiseringsförmågor, koncentration, fokus, struktur och att sköta läxorna. Koncentrationen och brist på automatiseringsförmåga gör att sonen inte skriver tillräckligt mycket i något ämne.. Tider har han också JÄTTESVÅRT att passa och återigen har han ungefär en miljon rester i sina hatämnen (läs "hos sin hatlärare")... Glömmer han inte böckerna så slarvar han bort frågelapparna, minnet är som en teflonpanna, allt halkar bort utom det han lär sig när det diskuteras och resoneras.. Han passar helt enkelt inte in. Genomgående fantastiskt betyg på närvaro, han har INGEN ogiltig frånvaro, dvs han skolkar inte trots minst en eller två utskällningar av lärare i veckan.. Han får också genomgående och hos alla lärare jättefint betyg för att han är artig, trevlig, tillmötesgående och sympatisk som person. DET gör MIG stolt! I alla praktiska ämnen som gymnastik, musik och hemkunskap har han bra betyg.

Just nu känns det som att vi fortsätter härda ut. Utskällningarna av sonen mitt framför hela klassen har tack o lov försvunnit, de förekom annars ungefär en gång i veckan när alla hans klasskamrater frågades ut om hur jobbigt de tyckte att det var att han var den han är.. Under 2 års tid. Inte skoj som mamma att höra om dem, men sonen är en synnerligen snäll och godmodig själ. Han bär det inom sig och förlåter. Försöker skärpa sig, trots att hans förmågor inte räcker till. Jag tror att vi är helt eniga om att han uppfyller samtliga kriterier för en bokstavskombination, men han vill inte gå igenom en utredning. Det är helt ok, för det hjälper knappast i skolan ändå, vilket vi vet av bitter erfarenhet från hans syskons håll.. I nästa vecka ska jag följa med o diskutera hans hatämnen med den läraren. Konstigt nog så var de ämnena några som han hade lättast för fram tills han fick denna läraren. Han hade BRA betyg i dem, nu har han icke godkänt. Varje lektion kommer skriftliga läxförhör när ett tomt A4blad läggs framför varje elev med ordern att nu ska de skriva allt de läst på om "ämnet". Tjena mittbena, det är som att slita av en synskadad person glasögonen, slita ifrån en rullstolsbunden sitt fordon o ändå begära att de ska klara sig bra. Eller som att trycka in i huvudet på en tonåring i känslig ålder att de är totalt intelligensbefriade... För det känns lite som att det är så hela sonens högstadietid har varit hittills. Ingen förståelse, ingen tolerans och bara skit. Men vi är starka, som tur är, och sonen vet att vi tycker att han är bra. Han har allt stöd han kan få hemifrån! Tack o lov för det, men jag är ändå djupt imponerad av att han inte ger vissa lärare en rak höger. Det hade jag gjort, med tanke på allt han har fått utstå!! ;o) Synd att inte en del lärare har betygssättning från eleverna, för om jag skulle betygssätta hans lärare så är det nog många som skulle klassas som mobbare och opedagogiska.. ;o)

Ikväll har vi julfest på mitt jobb, så Wilma har dammat av sin tomteklänning och jag ska duscha, sen bär det iväg.

Ha det gott allesammans o ta hand om er! Kramar!