Tidig morgon för att vara en lördag!

Idag har vi haft en hektisk morgon. Vanligtvis när det är helg så är hela familjen drönare o hasar runt i pyjamas hela förmiddagen, för att sen bli lite mer effektiva framåt eftermiddagen. Dock inte idag. Wilma skulle delta i årets triathlon för barn här på vårt bostadsområde, och Cutie o Cobran skulle göra nya HCM-test. Förra året gjorde vi HCM-testerna i början av sommaren, men i år blev det lite senare. Resultaten blev dock desamma, allt såg fint och normalt ut och grabbarna skötte sig fint. Cutie har en tendens att likna Marty Feldman när han blir lite orolig, dock har han faktiskt bra ögonform, bara det att han får klotögon när han blir lite stressad. Nåja, han är snäll o go och skötsam, det är det viktigaste, sen får vi stå ut med Marty Feldman-ögon! ;o) Cobran är också supersnäll o fann sig i allt utan bekymmer, en snäll o go kille! Torkel berömde deras temperament och tyckte att alla katter borde vara lika snälla o lätthanterliga som våra! Sen pratade vi lite om när vi ska testa Candy nästa gång, hon är ju testad vid 3 och 5 års ålder. Det får bli efter nyår, då ska även Bruce iväg för sitt tredje test. Inte billigt, men nödvändigt för mig, eftersom jag vill att mina pälsklingar och avkommor från vårt katteri ska ha testat bakom sig. Det är förvisso ingen garanti, men om man inte testar så vet man inget och det tycker jag nog är det allra värsta.

Wilma fick hjälp av Sonen o hans kompis under triathlontävlingen. I år tävlade hon i mellanklassen och kom sist. Vad gör väl det? Huvudsaken är att hon kämpade och det gjorde hon! Lite trist att jag o mannen missade det, men hon hade ändå stöd o support av sin brorsa. Minns förra året, då var mamsen här och tittade på Wilma! Gullemamsen, det är förfärligt tomt utan dig!


I eftermiddag blir det brännboll, men först ska jag fixa lite brunch med bacon o ägg. Mumsigt! :o) I kväll blir det fortsatt uppdatering av vår sorgligt eftersatta hemsida. Vi ska också försöka fota katterna lite.. Plus städa i Beirut, som är rörigare än rörigast!

Ha en trevlig helg!

Kattöron av alldeles ypperlig kvalisort! :o)

För att en gång för alla sätta stopp på den konstiga ryktesspridningen gällande att Cutie ger kattungar med deformerade skallar så visar jag följande bilder på underbart vackra Bellina! Bellinas uppfödare har idag varit hos veterinär och det finns inga som helst fel på lill-tjejan. Inget konstigt brosk, inga tecken på infektioner, definitivt ingen deformerad skalle.. helt enkelt ingenting konstigt alls.. Tänk så skönt!!! :o) Jag citerar uppfödaren som berättar efter veterinärbesöket:
"Inga fel hittades på Bellina,varken i skelett eller brosk och öronen sitter precis som de ska. Däremot så är öronen jättestora så det är fullt normalt att hon vinklar dom som hon gör. Kändes extra skönt att höra det sista dom sa innan jag gick. En otroligt fin representant för den Norska skogkatten."


Personligen är jag ett stort fan av Bellinas mamma Bibbi, som är en oerhört vacker och kraftfull honkatt som imponerat hela vår familj med såväl utseende och underbara temperament. En helt ljuvlig avelshona som fått en kull med fyra ljuvliga kattungar som jag ser MYCKET fram emot att träffa o gosa med framöver.

Kanske alla som läst bloggen har lärt sig något på kuppen, jag har det i a f. Och kanske man bör vakta sin tunga innan man sprider ut rykten om defekter och hankatter som ger defekter.

Visst är hon en söt tjeja, lilla Bellina?! Jag måste erkänna att jag är grymt imponerad av hela kullen som helhet, fyra oerhört vackra flickor!


Nu ska jag ha telefonmöte med Skogkattslingan. Ha det gott o ta hand om er!

Fakta kontra skitprat...

Det är onekligen intressant att ha två vackra hankatter som vi är oerhört stolta över! Bägge sköter sig ypperligt och gjorde faktiskt nära nog succé när vi var på utställning i helgen. Det är tydligen ganska ovanligt med extremt hormonstinna hanar som finner sig i alla hanteringar och som dessutom låter sig hanteras av ALLA, inklusive småbarn. För oss är det däremot normalt. Alla katter är olika och alla katter har olika förutsättningar. Cobran har fått två oerhört vackra kullar med sina "fruar" Honey och Ice, Cutie har fått tre planerade kullar med sina fruar Elsa, Delfinia och Bibbi. Sen fick Cutie en högst oplanerad kull då han parade vår egen hona Sharin, som enligt vårt tycke är alldeles för nära besläktad med honom.. Nåja, den kullen växte upp utan problem och ser fina och välmående ut allihopa, trots att en del katter finns både dubblade o tripplade i synliga stamtavlan. Alla är sålda till sällskap utom en, som vi samäger med vår fantastiska foderfamilj. Om hon utvecklas som vi hoppas så kanske hon får en kull såsmåningom. Kanske. Det får vi se.

Båda våra hankatter har såväl positiva som negativa egenskaper. Till de positiva hör främst att de är stora o rejäla med finfina stommar o längder. Cobran är aningens högre o längre i kroppen, Cutie är bredare o mer kompakt. Cutie har extremt välplacerade stora öron, dock saknar han tofsar.. Cobran har tofsar men lite högre ansatta öron med aningens svängda linjer. Sen är hans öron inte lika stora som Cuties. För mig räcker de till, men jag har full förståelse för att storleken på hans öron kommenteras av domare som vill ha större öron. Själv är jag ganska nöjd, för jag föredrar inte alltför extrema katter. Pälsarna är just nu bedrövliga! Den här kullen har haft den absolut bästa pälskvaliteten någonsin av våra kullar, MEN vi bor i ett mycket varmt radhus, så den här klibbiga, varma sommaren har påverkat ALLA våra katters pälsstruktur. Täckhåren är alldeles för korta o mjuka, vi skulle helt enkelt behöva en utegård för katterna så att de får utstå lite mer "naturligt" väder.. Nåja, nu har vi inte det, så vi får leva med att de ibland får lite kritik för pälskvaliteten just nu. Bägge har extremt fina profillinjer, dock har Cobran bättre djup på hakan och Cutie har bättre höjd på huvudet. Som ni märker så är vi ganska kritiska till våra egna katter utseendemässigt, men det spelar ingen roll hur mycket kritik de får, de är våra fina grabbar i ALLA lägen. Men det har med våra mått mätt gått väldigt bra för dem på utställningar. Inte extremt bra, BISar o dylikt är få, men det bryr vi oss inte så mycket om. Det vi bryr oss om är att de sköter sig fint, och får jättefina omdömen och kommentarer från domarna.

Tyvärr har vi nu fått höra på omvägar att vår ena hane Cutie enligt rykten ska ge deformerade skallar på sina kattungar. Ryktet har tydligen uppstått genom att han i sin senaste kull fick fyra vackra tjejer, varav den ena har begåvats med vääääldigt stora öron med bred bas. Ena örat tycks sträva framåt, och det andra bakåt. Detta har "någon" fått till att just pappa Cutie ger deformerade skallar.. Jag är förmodligen ganska trög, för jag får inte riktigt ihop ekvationen... OM Cutie ger deformerade skallar på sina kattungar, borde då inte rimligtvis hans kull med Sharin, med den höga inavelsgraden, se fullkomligt vattenskallade ut?? Där är ju anlagen han (och även Sharin) bär på dubblade o tripplade. Den kullen var INTE planerad, vi såg varken parning eller löp, dock kom det ut 6 fina kattungar som vi testade faderskap på. Vi hade i det läget tre fertila killar, och alla tre togs prover på, trots att vi starkt misstänkte Cutie som pappa.. Proverna togs hos vår veterinär, som också skickade iväg dem, och svaren fick vi. Det var Cutie som var pappa. Kullen växte och är idag drygt året gamla, förutom lilla Lufsa, som tragiskt förolyckades på nyårsdagen.

Nedan kommer bilder som jag antar ger upphov till skvallret som florerar om att Cutie ger missbildade skallar (eller deformerade, om man nu hellre vill använda det uttrycket):


En nyfödd liten tulta vid namn Bellina. Söt, eller hur?!



Profilbild på Bellina, någon som ser en skalldeformering? Som uppfödare är jag ganska säker på att man skulle sett något konstigt eftersom man oftast tillbringar väldigt mycket tid med att hantera, gosa och mysa med sina små kattbebisar, eller vad tror ni?


Bellina utvecklades i fas med sina tre systrar.


Här ser man något som inte riktigt är symmetriskt.. Ena örat tycks peka mer bakåt, och det andra mer framåt.. Men jag ser fortfarande inga tecken på deformerad skalle, dock tycker jag mig ana att lilla Bellina har väldigt stora öron i förhållande till resten av huvudet, och kanske det är så att hennes öron blir osymmetriska?! Bellina är dock en liten kattflicka med många års utveckling kvar, så vi får se vad som sker med öronen.. Veterinärbesiktningen passerade hon helt utan anmärkning, och hennes nya familj trivs utmärkt med henne!


Visst ser hon lite annorlunda ut, men tänk, Bellina är pigg och glad och har en familj som älskar henne högt, liksom en uppfödare. Som stolt ägare av hennes pappa är jag så glad att jag den 4 september äntligen ska få träffa Bellina och hennes syskon på utställning. Och jag kan försäkra, om det skulle råda minsta lilla tveksamhet om hennes skallform eller annat så kommer vi definitivt att undersöka saken och utreda det med veterinärers hjälp. INGEN uppfödare slipper ifrån defekter och sjukdomar, förr eller senare drabbas man. Såväl jag som Bellinas uppfödare väljer att vara öppna med det som vi drabbas av, just av den anledningen att som uppfödare har man en skyldighet att bevara sin ras så frisk o hälsosam man bara kan. Vi ser seriöst och ansvarsfullt på våra uppfödningar, och oavsett Bellinas utveckling så kommer vi alltid att älska henne för den hon är!

Om någon har lust att prata eller berätta mer om mina hankatters förmåga att prestera deformerade ungar är ni varmt välkomna att höra av er persoligen. Det är lite lättare att reda ut saker o ting om man kontaktar personerna det berör istället för att snacka en massa dynga och sprida en massa rykten. Jag nås lättast via mail eller mobil.

Själv är jag mest förundrad över att Cutie till dags dato har fått 19 kattungar. Hittills har vi inte upptäckt att han har gett missbildningar eller annat, men självklart kan även Cutie få bebisar som har någon defekt eller något hälsoproblem. Dock har det inte hänt hittills, men den dagen det händer kommer jag definitivt att stå på honkattsägarens sida och erbjuda allt mitt stöd och min hjälp, för så fungerar det i min värld. I min värld har man olika åsikter, och man tycker olika, men man sprider inte ut falska rykten för att snacka skit.. ;o)

Ha det gott o ta hand om er!

Ps
Visst ÄR det intressant att just skalldeformationen kommer från just Cutie och inte från kattungarnas mamma? Allra helst eftersom det än så länge inte finns några som helst tecken på missbildningar eller deformering ö h t... Ds

En liten rapport, bland annat från Höganäs..

Mannen är stolt. MYCKET stolt! Men det är jag också! :o)

Vi har haft en väldigt intensiv tid i familjen Vildhjärta. Jobb, jobb, jobb, familj, familj, familj plus massa annat. Kvällarna har ägnats åt motion och nyttig mat för att överhuvudtaget överleva och dagarna har gått i rasande tempo. Man vet helt enkelt att man lever... ;o) O tur är väl det, samtidigt som det faktiskt gått aningens för fort för att man egentligen ska hinna med... Nåja, i helgen hade vi äntligen bokat in en utställning i Skåne, och som sällskapsdam fick vi med oss Pirkko, som föder upp o äger ljuvliga birmor under stamnamnet S*Meinkings och hennes birmakattkille Columbus. Men dessförinnan lyckades jag med bedriften att skala av ungefär hälften av mannens katt Cobrans svans... Cobran o Cutie har nämligen fetsvans, och mannen börjar ana ett mönster i preparering inför utställningar numera. Vi har ju en intern tävling mellan våra grabbar, Cobran är mannens o Cutie är min. Den som får flest "skalper" vinner.. Hittills är det ganska jämnt. Bägge har varsin BIS som ungdjur, och flertalet skalper som vuxna.. Med skalper menar jag att de slår ut katter som vi själva tycker är enormt fina. Cobrans finaste o största skalp var nog när han fick NOM i Stockholm på Alfas utställning och lyckades vinna över superläckra Conjak! DET var grejor det! Conjak är ju en oerhört vinstrik katt, men framförallt har han "det" som vi gillar, och att vår yngling Cobran lyckades ta nom över honom var en rejäl skalp! Cuties största skalp var när han blev BIS på Birkas utställning och slog ut en World Winnerkatt i BIV:en, och dessutom slog han till o blev BIS hane i kat II. Det var sabla stort också!! Så det har väl och är väl lite fifty fifty mellan våra grabbar enligt våra mått att räkna. Det absolut viktigaste är dock att vi själva är nöjda med våra killar och det är vi, räkna med det! OAVSETT skalper o utställningsresultat! Det är mest på skoj som vi tävlar o gnabbas om vem som är bäst, men roligt har vi! :O)

Resan mot utställningen förflöt utan större problem och Pirkko hade fixat kalasbra boende hos ett äldre par i Lerberget strax utanför Höganäs. Vi bodde prima med mycket trevlig värdinna o värd! :o)

På lördagen var det tidigt upp för att efter viss förvirring efter konstig gps-beskrivning anlända till kattutställningen, där vi skulle möta S*Djurbolagets Cathrin och Danne samt Cobrans bebisar och fru Honey. Attans, det hade blivit miss med Honeys vaccination, så hon fick stanna utanför! :o( Jättetrist för Honey o ägarna!!! Sånt händer dock ibland.. Men bebisarna var med och skötte sig under sina bedömningar med den äran. Dagens vinnare av kattungarna var Thymys som tog sig ända till panelen, men alla kattungarna fick jättefina omdömen för framför allt temperament och storlek. HÄRLIGT! Vi var mycket stolta över de härliga barna!!

Cutie hade tre konkurrenter om sitt cert, men eftersom han var i full päls så var det inte så mycket tvekan om att han till slut vann sin klass. Hurra!!! I Biven fick han dock stryk av fina In flames, grattis Iréne, han är jättefin!! Därmed var dagen slut för min katt. Cobran däremot föll sin domare på läppen! Han fick sitt cert (men han var ensam) och blev BIV vuxen och även nominerad!! Hallelujah moment! Inte illa med pudelsvans och bara babypäls! Han vann på sina tekniska kvaliteter, och ärligt talat så ÄR han faktiskt tekniskt väldigt fin. Ett noll till mannen på lördagen alltså! Extra bonus var att han blev uppmärksammad i lokalpressen och hamnade i tidningen! Å tack vare sina vackra bebisars deltagande blev han även BIS avelshane! GRATTIS, Cobran o mannen!! (*räknar i huvudet och inser att Cutie o Cobran har varsin BIS avelshane...Hmmmm...)



Somnade relativt tidigt och sen upp tidigt på söndagen igen.. Cutie hade samma konkurrens som dagen innan, men en ny domare. Hopp om certet fanns dock, då jag personligen tycker att han för dagen var och är i bättre form än konkurrenterna. Skrytigt kanske, men ärligt. MEN, sen skulle han upp i BIV:en och där räknade jag kallt med att vackre In flames skulle ta det igen. MEN CUTIE BLEV BIV OCH BÄSTA GRUPP 4 HANE!!!!! WAOWE!! Gissa två gånger vem som lipade ögonen ur sig av lycka?! ;o) MIN BEBIS! VANN!! BIG TIME hallelujah moment!!! Sen blev han fasicken nominerad till panel också, men då var jag ganska chockad och fattade nog inte mycket av det hela. STOR skalp, Cutie, STOR skalp!! ;o)

Cobran stötte på patrull då hans domare bannade hans frånvaro av täckhår. Kan ju liksom inte annat än hålla med, han har ju fortfarande babypäls o ull... Men vi blev väldans glada över hans i övrigt superfina bedömning, och domaren sa att den dagen han är i full päls, då.... Cobrans tävlan slutade med ett cert, men lika glada för det var vi.. eller åtminstone jag.. ;o)

Inför panelen hade jag noll förväntingar eftersom Cutie skulle möta hanen som vunnit Best of the Best dagen innan.. Han har mycket rakare linjer på öronen och bättre point än vad Cutie har, men tekniskt sett tycker jag bättre om Cutie. Cutie har bättre profil, haka och helhet. Dock är den andra katten flashigare och yngre. Jag fick rätt, den andra hanen tog helgens andra BIS, men Cutie fick faktiskt en röst, och domarna gick faktiskt o kikade på honom flera ggr! Fin skalp enligt mitt räknesätt, och jag var och är JÄTTESTOLT över min snälla, goa Cutie. För mig är o förblir han bäst av de bästa, men jag är såklart partisk. Cutie saknar point på öronen, just nu har han mest underull och få täckhår och dessutom spärrar han upp ögonen i panel så de nästan förlorar den vackra formen.. Grattis till BIS-hanen!

Allt som allt en mycket fin helg resultatmässigt och även rolighetsmässigt. Enda smolket i bägaren är vissa konstiga rykten som nådde mina öron, men de ryktena kan vi ju lätt slå hål på genom fakta. Önskar bara att ryktesspridare kunde ha ryggrad nog att säga sakerna öppet och till personerna det berör istället för att snacka dynga.. Nåja, jag tar inte så illa vid mig, jag blir mest förbannad o irriterad över att man inte kan vara rak och våga säga vad man tycker o tänker utan att sprida en massa konstiga rykten.??! Inte riktigt min tekopp, om man säger så...

Nu ska det bli natt för mig, nu är jag helt sabla slut! Natti natti o ta hand om er!