fredag, december 11, 2009

Lussefirande och Djävulsmamman från helvetet..

Idag har nog varit min riktiga djävulsdag.. Jag sov länge, med vanliga mått mätt, men inte tillräckligt länge för att vara riktigt utvilad inför natten. Nåja, jag hinner väl slumra till en timme eller två på kvällen, trodde jag.. Tji fick man.. Hämtade Wilmisen på skolan strax innan ett, sen skulle jag börja plocka av lite hemma.. Wilmisen var ganska upprörd, en klasskompis hade anklagat henne för att ha stulit kompisens Petshop-djur.. Wilma bedyrade sin oskuld och berättade att hon hade andra pets än tidigare för att hon o hennes bästa kompis hade bytt. Den andra kompisen skvallrade då till fröken o lipade o sa att Wilma hade tjuvat pets. Wilmisen upprörd. Wilmisens bästis berättade att det var som Wilmis sa att de hade bytt o att W därför hade andra pets än tidigare, bestulna kompisen tjatade ändå om att Wilma var en tjuv.. Suck.. Sen hittade bestulna kompisen sina pets ute vid lekplatsen, hon hade glömt dem ute. Hon glömde visst be om ursäkt till Wilmisen också, som vanligt.. En del ungar är bara tooo much, och det är inte första gången den ungen ger sig på min unge. Snart får hon en rak höger! ;o) Tur att Wilmis ändå är stabil och tar det med hyfsad ro..

Pling på dörren, och där stod Susanne, en kattkompis.. Javisst ja, jag lovade ju att komma o hälsa på henne o titta på om hennes katt verkade dräktig eller inte.. Bytte snabbt om o sen åkte Wilma o jag hem till Susanne, näe, katten är nog inte dräktig. Innan vi åkte kikade vi på Candys tuttar, som är större än vanligt o pälsen delar sig runtom, men ena dagen är de rosa o nästa dag är de vita.. Är gammeltanten dräktig eller ej, ja, det är verkligen frågan..? Hon är fetare än någonsin, så förhoppningsvis klämmer hon ut några kattungar strax innan nyår.. Men säker är jag inte!

Hemma igen tittade Wilma på film, Äldsta bakade sin 598:e kladdkaka och så småningom kom Trotsiga tonåringen och Sonen hem. Sonen var trött o seg, men det är inget ovanligt. Han verkar konstant som en haschpåverkad lirare, allt går liksom på halvfart, lite sävligt sisådär.. Trotsiga tonåringen var på sitt vanliga humör, och jag var dessutom på henne för att Photoshop inte funkar på min dator.. Vem satt där sist? Jo, TT.. Sen skulle jag skriva ut kort till julkorten som jag hoppas få iväg i år (de kommer lagom till påsk om någon undrar vart de tagit vägen...) o då strulade skrivaren. I vanlig ordning räcker det att mannen visar sig hemma så funkar all teknik som vanligt. Den här gången blev det ändå fel med mina utskrifter och jag kände irritationen växa. Sen blev det inte bättre av att Äldsta ville ha hjälp med att hitta sin bikini, som vi bägge trodde att TT lånat tidigare i höst.. Näe då, TT hade inte lånat någonting.. Oskyldig som ett litet lamm.. TT travade iväg till en kompis, och Äldsta o jag gav oss ut i förrådet för att leta om bikinin möjligen slunkit med bland sommarjackor o sånt.. Förrådet är ständigt kaos, och vi hittade till slut sommarsäcken, men icke någon bikini. Äldsta började då rota i TT:s enligt henne själv "nystädade" garderob... Städad vet jag inte, allt låg intryckt huller om buller.. Suck.. Hittade bikiniöverdelen men ingen underdel.. Dubbelsuck.. Det oskyldiga lilla lammet var kanske inte så oskyldigt trots allt..

Mannen kom hem strax efter fem och vid tjugo över gav vi oss iväg till skolan för att Wilmisens skola hade lussefirande. Tröttsam tillställning med många dryga föräldrar som skövlar sig fram för att just de ska se bäst. De längsta personerna ställer sig demonstrativt längst fram och hur mycket ser alla andra då? Inte nog med det, man blir nästan omkullsprungen av alla fotograferande galningar, som dessutom alltid, varje år, lyckas sparka ut marschallerna.. Sonens nya skor är därför numera rosaröda istället för svarta. En del är helt enkelt inte riktigt kloka, saknar de fullkomligt hyfs och normal hänsyn, eller?? Höll också på att bli omkullsprungen av Mycket Viktig Pappa (enligt honom själv) som helt sonika försöker gå ÖVER folk istället för förbi dem.. Helt makalöst, jag blir lika irriterad varje gång jag stöter på så många bufflar på en o samma gång.. Grrrr...

Wilmisen skötte sig fint, sjöng bra, drack glögg och allt gick bra med Äldsta o Sonen samt mannen o mig som sällskap. Kom hem, då ringde mannens telefon igen. Nytt datajobb åt vänner, helt ok. Sedan var han tvungen att åka tillbaka till jobbet o då var det goodbye för sovstund för mig.. Suck.. Gick in till sonen för att påminna om att han måste lämna in sin svenskauppgift imorgon för att få betyg. Sonen sitter vid sin dator, i sin datastol med headset o allt på och SOVER!! Fullkomligt förvirrad när jag väcker honom! Jag tror att han är i en annan dimension än vår just nu och sedan en tid tillbaka. Är han en alien månne?

Bråk mellan TT som kom hem med kompis, samt Äldsta, som var sur över bikinin.. Suck. Äldsta dessutom frustrerad dels för att hon var tvungen att åka till simhallen imorgon, plus att hon ska lämna in ett stort historiaarbete.. TT skulle skriva ut bilder med en kompis, som visst blev kvar vääääldigt länge. Mannen kom hem lagom för att skjutsa mig till jobbet och imorgon ska W vara på skolan vid HALV åtta.. Det blir spännande att se hur bra det går..

Själv kom jag till jobbet och hade larm, larm och åter larm.. Nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig, för idag är inte någon bra dag. Alls.


Jag har ingen julstämning, ingen ork och inte någon lust med något än att gå o lägga mig o dra täcket över huvudet i en vecka. Minst! Jag har ont i nacken, ont i ryggen, ont i bröstet, ont i vänstra armen och förmodligen cancer överallt, en begynnande hjärtinfarkt och hjärnblödning o en massa andra sjukdomar. Jag blir alltid hypokondrisk när jag får ont, och alldeles särskilt nu. Men å andra sidan är det inte mycket jag kan göra åt de, så det är bara att härda ut. Går det inte över får jag väl uppsöka farbror doktorn. Just nu lever jag i a f. Så jag får väl vara nöjd med det, eftersom mitt liv är så grymt fantastiskt roligt just nu.. Not...

Nu ska jag jobba. Ha det gott allesammans, ta hand om er och simma lugnt i den ankdamm som kallas livet...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Malin du skulle behöva åka på semester och bara koppla av och rå om dig själv ,önskar dig verkligen att du kunde göra det sänder dig iallafall några gå ner i varv kramar /Annette

virvla sa...

Tack och lov! Jag är jätteglad att du lever. Sköt om dig Malin och hoppas att du får dra täcket över huvudet en stund snart.

Anonym sa...

Hej...

Tänk om jag hade en sådan stor familj som bara tar upp ens tid hela tiden ;-) Själv firar man julen o allt helt ensam, suck för det.

Samtidigt kan jag förstå att mitt i all sorg som du går igenom så vill man bara ha lite peace and quiet ibland :)
Du verkar ha en go familj trots allt!

Tycker om att läsa din blogg.
"fortsätt simma" Malin. Allt lugnar ner sig med tiden.
Kram