Just idag är jag stark...

"Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

- Kenta Gustafsson, 1948-2003"


Äldsta går på Estetisk linje.. Som slutarbete i nian gjorde hon ovanstående bild.. Hon är rätt duktig, tycker jag.. Men jag är såklart partisk.. ;o)

Äldsta är hos sin farmor och ska gå på någon akrobatcirkusföreställning ikväll, Sonen och Trotsiga Tonåringen (TT) är fortfarande i skolan men kommer nog snart hem, och nere i soffan sitter Wilmisen och mumsar smörgåskex och kollar på film. Mannen kommer hem lite senare idag, han ska hem till en tant o hjälpa henne med hennes dator. Han har fått sitt influensavaccin idag, och säger att han har ont i lederna. Hoppas han slipper reaktion, imorgon ska han ju skjutsa Bruce till veterinären för operation av spruckna klon..




Idag känner jag mig lite mer positiv till livet.. Lite. Ändå tills jag tänker på den gigantiska tvätthög som väntar på att vikas och strykas nere i vardagsrummet.. Phui.. Men det är synnerligen världsliga problem.. Egentligen skulle jag vilja ha en tvättservice. Bara några hål i väggen där man stoppar i all smutstvätt, å sen åker den efter ett par timmar tillbaka in i respektive garderob, tvättad o vikt o klar. Mycket tid läggs på tvätt o vikande av tvätt i det här hushållet. Stor del av kläderna är Wilmisens. Hon byter kläder ibland upp till fem gånger per dag trots att vi ideligen diskuterar detta.. Kreationerna är ... speciella... Gärna rosa shorts, röda strumpbyxor, grön tshirt och grå kofta.. Med slöa tofsar i håret. Det finns två varianter av tofsar, slöa och pigga, i det här hushållet. Slöa är när de pekar neråt, pigga när de pekar uppåt, solklart, eller hur?!


Snart ska jag städa. Det betyder Motörhead på hög volym, eller rättare sagt så hög som Wilmisens filmtittande tillåter. Born to raise hell är fantastiskt bra att städa till.. ;oP Har varit på centralförrådet och fyllt på med bal toapapper, skrivarpatroner, rengöringsmedel o liknande. Skönt! I helgen väntar klubbmästerskap för katterna, och på söndag ska vi hem till mamsen o laga middag till familjen. Imorgon kväll får vi gäster, så Äldsta och sonen ska sova över hos kompisar, så deras rum blir gästrum.

Mannen och jag har börjat gå promenader på kvällarna. Slingan är perfekt. Vi har börjat med att ta ett varv, men nästa vecka får det nog bli två varv..




Nähäpp, nu kallar städningen på mig.. Och Lemmy sjunger sin sång.. Missa inte Foppa ikväll på tv!!!

Ha det gott, ta hand om er och kramar!

Fortsätt simma!

Idag känner jag mig som Doris i filmen Hitta Nemo! "Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma..."! Och är det inte precis så som livet är? Det gäller bara att fokusera och fortsätta oavsett vad som händer.. Eller att lägga sig ner o dö, och det alternativet är väl inte riktigt synonymt med mig.. Dessutom tänker jag på min moster, som hårt märkt av sin cancersjukdom yttrade följande: "Folk tror att om man är dödligt sjuk så dör man, men så enkelt är det faktiskt inte.. Det tar en jävla tid i alla fall!" Sötmoster, hon var en kvinna med bett i talet och ändå med ett hjärta av guld! Jag känner mig inte fullt så depressiv idag, men det kommer o går och det viktiga för mig just nu är att mota bort alla negativa tankar, så att de inte tar över. Men det är mycket negativism just nu, av helt förklarliga skäl. Dock finns det positiva bitar också, det får man inte glömma!

Foppa är en positiv bit, jag älskar Foppa, och det låter kanske helt patetiskt i sammanhanget, men likväl som en del går i gång på fina kläder, saker osv så går jag igång på att se Foppa spela hockey! Han är min store idol! Gode Gud, se till att han får vara frisk o spela hockey!! Han är ju bara bäst i hela världen!

Kitty o Cutie har gått från "hardcorelovers" till söta vänner, jättemysigt! Kitty och jag har tillbringat dagen tillsammans, eftersom Cutie ville UT från rummet (och han fick givetvis en paus från pareriet) och hon har kelat o gosat med mig jättemycket. Fin tjej, me like! Hon har jättefin pälskvalitet, fin fin profil och ett alldeles underbart temperament! Håller tummarna att det blir små barn från dessa två, för de kommer nog att bli kalas!

Min son växer. Han tvingade mig att ställa mig framför spegeln med honom bakom mig, och han är nästan huvudet längre än mig. Lille gubben, han är ju min bebis!! Fast en väldigt stor sådan..

TT har varit på fint humör i dagarna två, me like! Hon ÄR en underbar unge, men med synnerligen kort reaktionstid och gör ofta innan hon tänker. Vilket skapar en del ... oro.. i hushållet.. Och konflikter. Men fantastiskt fin är hon i a f.

Äldsta är en raring. Kom hem från skolan och gjorde pannkakor till sig o systrarna. Omtänksam o snäll unge och alldeles förfärligt välartad. Undras just varifrån det kommer?

Brucen är pigg trots penicillinen och haltar inte o visar inte med en min att han har ont. Sötis, jag är jätteorolig för hans operation på fredag, men försöker att inte tänka på den. Fredagen kommer att bli en jobbig dag, så jag har bestämt mig för att städa hela dagen lång!

Nu ska jag softa i soffan, kolla på "True blood" och bara ta det lugnt. Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära o kära och tack för att ni finns!

En fjärde jobbnatt...

Först av allt vill jag bara berätta att Foppa är tillbaka!! Min favvis i sportvärlden, Peter "Foppa" Forsberg! GISSA vem som kommer att sitta klistrad vid tvn på torsdag kväll? ;o) Go, Foppa, Go!!

Influensavaccinet gav mig enorm huvudvärk i ca 12 timmar. Ont i armen. Fick feber, och kände mig allmänt frossig. Sen var det som att trycka på en knapp, och det försvann! Skönt. Lite tung i huvudet är jag ändå, men det är nog alla tankar som inte riktigt får plats innanför skallbenet. Mamsen går sakta men säkert mot sämre tider. Mycket sämre. De bra dagarna är få, ofta orkar hon inte vara uppe mer än en liten stund, men än så länge är hon hemma i a f. Hon sover. Och sover. Och sover. Matintaget är obefintligt, men lite näringsdryck slinker ner, i mycket små mängder. Det känns tungt. Allra helst för hennes man. Det måste kännas enormt svårt att leva i detta konstant, och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för honom också. För mamsen kan vi inte göra så mycket mer än att finnas till. Höra av oss, visa att vi bryr oss och att vi har det så bra vi bara kan. Allt jag velat säga har jag sagt och fortsätter säga. Allt jag velat och kunnat göra för henne har jag gjort och fortsätter göra. Men det hjälper inte. Hon kommer ändå att dö. Fast jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka framåt, inte heller bakåt, vill bara kapsla in och döda sjukdomen och låta min mamma få leva och bli gråhårig, gammal och rynkig och en tant.. Jag gråter inte särskilt mycket, bara en skvätt då o då, i ensamhet helst. Känns som att alla tårar nästan har tagit slut. Vi bara väntar. Väntar på att dagarna ska gå och att varje dag ska vara så bra som möjligt för oss alla. För vem vet när det blir den sista?

Äldsta har haft en tung kväll. Hon är konfirmandledare i kyrkan och ikväll har de varit på krematoriet. Hon var lite ledsen när hon kom hem därifrån, inte riktigt läge för besök på kyrkogårdar o krematorier nu med tanke på mamsens sjukdom och tillstånd. Men hon biter ihop, Äldsta. Det är så i den här släkten. Vi biter ihop o kämpar på. Och jag tror det är så för de flesta. I denna kokongen av väntan pågår också det vanliga livet. Livet där mat måste lagas, tvätt måste tvättas, torkas och vikas, och jobb som måste skötas. Sånt är livet, och även om vi då o då faller i djupa hål så måste vi kravla oss upp igen. Så är det bara.

Suddar bort alla negativa och ledsna tankar. Vet att mamma inte skulle vilja att jag var ledsen. Hon vill att vi ska må bra. Synd bara att hon inte får må bra.

Bruce Viggeson har skadat klon, och varit hos veterinären. Han ska opereras på fredag, då måste man plocka bort hela klon. Jag är jätteorolig för operationen och för att något ska hända Bruce. Men hans klo kommer att växa ut igen, förhoppningsvis. Just nu går han på penicillin, men annars märks ingen skillnad. Bruce Viggesson kan också konsten att bita ihop.

Cutie har Delfinia/Kitty på besök hemma. Det är inte kärlek, bara "pang på rödbetan"... Men parningar är det... Håller tummarna att det blir bebisar, det vore jätteroligt både för oss och Delfinia/Kittys familj.

Nu måste jag jobba lite. Sista natten av fyra i rad. Känns i kroppen. Fick skäll av mamma ikväll per telefon, att jag jobbar för mycket, måste vara rädd om mig själv. Söta fina mamma, jag älskar dig!

Influensavaccin och besök hos stora kissar!

Idag har jag tagit influensavaccin mot svininfluensan. Förhoppningsvis växer det inte ut något större tryne på mig, och jag slipper gärna knorr också. Och slipper gärna influensan. Sticket o vaccinet kändes inte alls, trots att jag hade Wilmisens tryne upptryckt i armen samtidigt (vem vill missa när någon ger sprutor o sjukvård? Inte W i a f!!)... Bara satt o väntade på att hon skulle stöta till sjuksköterskan eller nåt.. Men icke, hon höll sina lemmar i styr och jag fick vänta i tio minuter efter sprutan innan vi kunde cykla vidare. Tror nog att Wilmisen skulle kunna bli en ypperlig veterinär, hon fascineras av ALLT som har med sjukvård att göra och älskar djur. Så nu har vi fostrat en blivande veterinär också, förhoppningsvis.. Yrkesvalen är annars aningen spridda i familjen.. Äldsta funderar på att bli psykolog (!!) eller möjligen jurist, och det passar nog henne bra. Hon är duktig, noggrann och smart. Sonen vill bli dataspelsutvecklare... Skulle nog passa honom också ypperligt, men jag har svårt att se min snälle son som någon som pushar sig fram i livet, så hans framtida yrke blir svårt att förutspå.. Han är snäll och godmodig, men någon dataspelsutvecklare kanske han inte kan bli.. Jag vet inte, men jag ska stötta honom i vad han än önskar! ;o) TT (som är en förkortning på Trotsiga Tonåringen) vill bli ridproffs. Tyvärr finns nog inte de cash som behövs för en sådan sport i det här hushållet, så jag antar att hon förmodligen slår sig på en karriär inom hästvärlden.. Det kommer säkert att passa henne bra! Å så ska Wilmisen bli veterinär, har jag bestämt! ;o)

Efter vaccinet tog vi en cykeltur lite längre bort, till Marie o Claes med familj o katter. Där bor ju finaste Edward, snyggaste Donnie, raraste o pälsigaste Kitty/Delfinia och lilla vackra Murklan! Alla kissarna hade utvecklats en hel del sedan sist vi var på besök, och Edward är enormt i sina längder.. Cheeezes!! Han är ung, och inte helt färdig, men ojojojoj vilken storlek! Donnie är heller ingen liten kille, och han är också helt outstanding! Man blir stolt! Finaste Kitty är en raring, kanske fortfarande liten anings dominanta ögon, men så fin ändå!! O även hon är... stor... Spikrak profil!! Lilla Murklan har trots förkylning växt jättemycket, och verkar växa väldigt harmoniskt! Helt ljuvligt härlig trots att hon är i en utvecklande fas. Me like!! Tror att hon kommer att bli ett kalasexemplar när hon väl är färdig! Sötflickan!

Sen bar det hem, och så har vi handlat lite.. Mannen slutade faktiskt riktigt tidigt idag, hurra, så vi handlade i lagom tid! Kom hem, och fick desperat samtal från jobbet. Vikariepoolen kunde inte lösa morgonnatten, så det får bli en jobbnatt imorgon för mig. Fyra nätter i rad, men sen är jag ledig läääääänge, så jag tackade ja utan tvekan. Ibland måste man ju ställa upp, o man o barn är ju ändå lediga o hemma.. Bara aningens trist att inte få en helgkväll till hemma, men det överlever jag i o med att nästa helg blir helledig!

Nu ska jag laga kvällsmat, wok med lövbiff o massor av grönsaker enligt sonens önskemål! Ha det gott allesammans och trevlig helg!

Kontrasternas afton..

Ikväll kan jag inte förneka att vi har upplevt kontrasternas land.. Först var vi iväg o lämnade tårtor och ett stort fat med godis (givetvis massor av Ahlgrens rosa rattar!) till avdelningen där mamsen tillbringat mycket tid.. Sköterskorna tackade och blev glada, och mamsen kände att hon ändå kunde ge dem något tillbaka för allt hon fått av dem i form av medkänsla, omsorg, omtanke och värme. Sen hem, kollade en liten stund på "Rosa bandet-galan" men jag orkade inte så mycket. Jag börjar bara grina om jag kollar.. Såg i a f ett gripande inslag om Pernilla, tjejen som haft bröstcancer och som nu förhoppningsvis får vara frisk. Jag håller tummarna för det! Stenhårt.

Det fick istället bli en lättsmält film med Äldsta och TT, "En shopaholics bekännelser". Helt ok film att titta på en stund, och den har ju trots allt ett rätt intressant budskap.. TT zappade sen över på "Debatt" där hon fastnade. Och jag med. Snacka om ytterligheter. Från Rosa bandet, till en shopaholiv och vidare till en debatt om skönhetsoperationer.. Tur att man har någorlunda koll på vem man är och vad man tror på.. Och det är definitivt inte att se ut som Marge Simpson ovan.. Ändå är det precis så som Linda Rosing ser ut i profil, förmodligen för att läpparna fått några injektioner av nåt slag.. Jag blir mörkrädd när jag ser människor som så hårt försvarar sin "rätt" att vara "vackra".. Jag blir fullkomligt skräckslagen när jag inser hur lågt samhället är där svårt sjuka människor får vänta i veckor på sina livsviktiga behandlingar, där man inte hittar bot på svåra sjukdomar och i nästa ögonblick jämför detta med idioter som måste se snygga ut för de har offentliga yrken! Jag kan inte låta bli att tycka att om man är så jävla dum i huvudet att man måste lägga pengar på att förbättra sitt utseende i form av större byst, större läppar osv så borde man skämmas och skickas på upplysning. Kanske på en sjukavdelning med döende patienter, och se deras fysiska förändring under sjukdomsförloppet? Det är skillnad på plastikoperationer och plastikoperationer, det måste jag medge. Alla är inte av ondo, en del är högst nödvändiga. Men ta en sån som killen som "investerar i sig själv" genom att hela tiden se till att han inte åldras till sitt yttre, jag kan inte hjälpa det, men han skrämmer mig. All denna ytlighet, och fixering vid att man ska se bra ut är otäck! Är man en bättre människa för att man ser ut som man alltid har gjort? Finns det inte en mening med livet att man ska lära sig leva med den man är, och med hur man ser ut och förändras såväl till sitt inre som sitt yttre? Är det så att bara vackra människor borde få synas på tv, för vi vill inte se fula? Nej, jag tycker att det är HEMSKT att se livets ytterligheter på det vis som vi har gjort här ikväll. Och även om jag tror att det bor en fåfäng liten djävul i alla människor så hoppas och ber jag att man försöker förtränga en del av den och istället för att fokusera enbart på hur människor ser ut försöka fokusera på saker som är viktiga i livet. Människan har många sinnen, men på nåt vis känns det som att hur man ser ut är viktigast i hela världen.. Tänk de stackars människor som har handikapp och sjukdomar som gör att de ser annorlunda ut! Nej, jag är ledsen, men jag är för mångfald och jag kan inte hjälpa att jag blir såväl ledsen som trött, förbannad och irriterad på korkskallar som enbart ser till en yta som ska vara blank och felfri! Kan man inte acceptera att alla är olika och snälla nån, kan vi inte få se mer "normala" människor i media istället för alla supervackra, supersnygga, supermänniskor? En del är dessutom superintelligenta! Money makes the world go around, och gissa hur mycket privatpraktiserande plastikkirurger tjänar jämfört med kirurger på små sjukhus som opererar annat, som är livsviktigt för människor? Nåja, om man tror på en del av de där nötterna som opererar sig så är det ju livsviktigt för dem att vara vackra och "beständiga".. Och jag som tycker att det är vackert att se människor åldras...

Och tänk för ett ögonblick om ni vore blinda, då skulle Linda Rosing och andra skönhetsfixerade generaldårar te sig helt annorlunda än om ni vore seende.. Jag önskar ingen någon olycka, men det skulle vara rätt skönt att tejpa ihop de skönhetsfixerades ögon ett tag och se dem arbeta med sina andra sinnen.. Men bara man ser så klarar man sig tydligen bra här i världen.. Eller kanske inte..? Måtte jag ha gett mina ungar betydligt bättre världsbild så att de inte blir helt och totalt fixerade vid enbart yta.. *håller tummarna*

Idag har jag haft huvudvärk, så antingen är det hjärntumörer eller bara ont för att jag har ont i nacken. Mannen ska massera in lite voltarenkräm snart, tack för det!

Nu ska jag lägga mig o läsa och sura för att världen är så knäpp!

Godnatt och ta hand om er!

Bio och myseftermiddag med barn!

Kvällen igår tillbringades med dels möte med Skogkattslingans styrelse, och dels i ett chattrum med deltagare o kursledare i Pawpeds G1 kurs. Givetvis har jag inte ännu hunnit sätta mig in i uppgiften vi fick men det kommer.. ;o) Tur att man har simultanförmåga, ibland blev det lite virr i skallen eftersom man skulle hänga med dels på datorn o dels i telefonen samtidigt som Äldsta o TT var hemma. Mannen tog tack o lov med sig Wilmisen till farmor o farfar, så henne slapp jag..

Och nu idag har jag sovit, sen fick jag hämta Wilmisen och två av hennes kompisar på fritids. Vi hade bokat bio, filmen "Upp". Kan varmt rekommendera den, jätterolig, jättemysig och rar och lite sorglig ibland. Fin film! Me like! En tur till godisaffären, o efter bion blev det MacDonalds-besök! En hel eftermiddag i kidsens tecken. Sonen, som åkt till Rockneby för rollspel, hämtade vi också. Sen har jag inte orkat så mycket mer än att tvätta lite, diska, och plocka lite allmänt. Imorgon står det städning på agendan. Trist. Jag gillar inte att städa. Men det får gå.

Ontet i nacken består, jävvla skit alltså! Men det finns de som har det värre, så jag ska inte klaga! Känner mig dock som en riktig pillertrillare som håller koll på klockan för att inte missa ta värktabletter, för då blir det pina en lång stund. Nackdelen är att jag inte kan sitta vid datorn. O knappt läsa heller, bara att hålla i en bok är eländigt jobbigt när fingrarna domnar bort och inte vill behålla taget. Någon promenad har det inte blivit än, men jag ska in till Äldsta o se om jag får med henne ut en sväng. Mannen spelar innebandy som vanligt på onsdagarna.

Ha det gott allesammans o ta hand om er!
Kramar

Gnällspiken jag!

Nu har jag ont igen. Gnäll o pip, aldrig är det annat i höstens bloggkavalkad.. Eller? Nacken börjar ge med sig igen, vet inte om det kan vara städet när man jobbar natt som tar ut sin rätt. Ett år med städning om nätterna och ganska mycket tungt kanske inte är det ultimata? Nåja, jag har ju bestämt att gå tillbaka till gamla jobbet igen, det blir efter nyår någon gång, och kanske det passar min kropp bättre? Nackondat har t o m banat sig ner i vänsterarmen.. Inget skoj, det gör oooooont, som Lena Ph sjöng en gång..

Mamsen fick besök av mig, mannen, Äldsta o Wilmisen ikväll. Hon var trött o lite seg, hade mått ganska tjyvtjockt idag. Stackarn! Kan hon inte få må lite bra nu ett tag? Vid gott mod dock, och det är bra!

Sonen o TT kom hem från Malmö, givetvis en timme tidigare än vi hade räknat med, den ömme fadern bokar ju gärna tiden i sista sekund, antar att det är billigare? Mannen fick därför ta en stunds komp för att köra hem dem, det har varit mycket bilkörning för honom idag, stackarn.

Äldsta har köpt ny vinterjacka. Jättefin. Ska se om jag får lov att fota henne i den någon dag. Min vinterjacka är aningens urblekt, men den funkar i år också. Framförallt är den lite längre och varm! Det är bra. Men nya skor får jag nog faktiskt köpa. Tycker inte om att köpa sånt, det är dyrt.

Sonen har kompis hemma, TT är i stallet på övernattning (brrr... måste vara kallt!), Äldsta har tagit nya blodprover för att kolla om blodvärdena blivit bättre. Håller tummarna att järntabletterna haft effekt! Wilmisen ska vara på fritids imorgon. Och imorgon ska jag sova. Länge. Jag är sliten i kroppen nu. Tror att det är en hel del stress o yttre påverkan. Har bestämt att jag ska dagligen gå motionsslingan minst ett varv resten av veckan till att börja med. Frisk luft o promenader är bra. Och imorgon ska jag promenera hem från jobbet. Det tar sin lilla tid.. Sen ska jag har möten på kvällen. Skogkattslingan och Pawpeds chat. Jag har ju äntligen kommit med på G1 kursen och ska gå den, tänkte jag. Ska bli jätteroligt, hoppas jag i a f! ;o) På fredag ska jag ta influensasprutan. Få se hur man mår efter den...

Men nu kan jag inte sitta här o glo längre, armen värker, fingrarna domnar och jag har jobb att göra!

Ha det gott! Ta hand om er!

Höstig söndag!!

Inser man att liten börjar bli stor när man ser ovanstående bild?! Å då är det inte mannen i bakgrunden jag menar, även om han också börjar öka om inte i storlek så i omfång.. *asgarv*

Vi har haft en mycket lugn helg. Mellanbarnen kom iväg till Malmö, och återkommer imorgon (måndag). Kvar var Äldsta o Wilmisen, inte klokt vilken skillnad det blir med decimerad barnaskara! Fast tomt.. Kollade på tv i fredags, gillar inte tanken på att söte Nicklas inte är kvar i Idol. Ska inte titta mer på Idol. Eller kanske. Men jag gillar inte det där med att folk röstar ut just mina favvisar. Inget skoj alls. På lördagen var vi en repa på IKEA, o därefter en snabbkik i Kalmars nya modehus. Jisses amalia så mycket folk!!! Kollade snabbt bara, insåg att Kalmar äntligen fått skoaffärer, dem har det rått lite brist på innan känns det som. Nu fanns fyra stycken, nästan på rad.. :oD Kanske t o m slår till o köper mig ett par skor framöver, vem vet?!

Äldsta hade bjudit hem bästisarna från högstadiet, de går nu på helt skilda skolor alla fyra, men försöker hålla kontakten ändå. Det är bra. Mannen, Wilmisen och jag gjorde Tinas cookalong mat i form av kycklingfilé respektive quornfilé. Tina fanns med oss via TV 4 play. ;o) Sen gjorde vi ananasefterrätten också, och allt blev bra. Mumsigt! Fast Äldsta tyckte det var starkt.

Lördagskvällen ägnade vi åt att titta på "Little Miss Sunshine". Fantastisk film! Känns lite som att det skulle mycket väl kunnat göras en film om Familjen Vildhjärta med liknande dråpliga situationer..

Söndagen har förflutit med hemmamys, jag har mest gått runt i pyjamasbyxor och inte gjort så mkt mer än plockat lite och diskat o lagat mat. Helstekt vitlöksspäckad kotlettrad med potatisgratäng till. Smakade också mumsigt. Äldsta har jobbat, Wilmisen har haft kompis hemma och de har sjungit till olika låtar i vardagsrummet. Roligt!


Allra finaste Coco Bängan! I natt fick jag stiga upp ur min goa varma säng o ta Bängan i nacken, eftersom hon hade en enorm lust att just då, klockan 4, puckla på Loppan (som VRÅLAR så fort någon annan katt kommer nära.. Det har observerats av kompisarna Damp, som består av Sharin, Cobran och Coco, och Loppan är ett tacksamt retobjekt...) och försöka väcka hela huset... Nåja, Bängan tycker ju att det är så ROLIGT att retas, så hon ursäktas..

Å nu är man på jobbet, och sängen lyser med sin frånvaro.. Den får vänta tills imorgon bitti, men då jädrars ska jag sova. En tur ner till mamsen blir det också imorgon, hon mår efter omständigheterna bra. Å så ska mellanbarna hämtas, för de kommer hem igen. Hoppas på en lugn höstlovsvecka.


På jobbet funkar fortfarande inget javascript. :o( Jävvla skitdator.

Godnatt alla ni som får sova, ha det bra o ta hand om varandra.

Ibland är jag en mycket tvär och bitter liten kvinna..

Cobran uttrycker precis hur jag kände mig i förra inlägget... Fast Cobran är på bilden sur för att han fått en tomteluva tryckt på huvudet.. Jag är tvär o bitter ibland, men när man fått ur sig det värsta så känns det bättre. Så funkar jag. Så ibland spyr jag galla, för att sedan må bra. Och jag måste med anledning av mitt förra inlägg också belysa de positiva sidorna av att ha varit ensamstående mamma med en frånvarande fader.. För det första så har jag alltid haft ENORM hjälp och stöd av min familj, morsa, styvfar, bröder, syster, släktingar och inte minst min högt älskade moster Ingegärd, som numera bor som ängel i himmelen. Alla har alltid funnits där, och hjälpt till såväl praktiskt som opraktiskt! :o) Mannen i mitt liv dök upp, och trots att man satt där ensam med tre ungar så uppstod kärlek och han har alltid ställt upp efter bästa förmåga för såväl mig som mina ungar. På bästa sätt! En pärla av pärlor, om man säger så, männens alldeles egen Rolls Royce! Katterna har funnits som sällskap och tröst och intresse och avlett mig från diverse trista tankar. Och en del vänner har varit oumbärliga. En del har försvunnit på vägen, men det har tillkommit nya och framför allt är jag glad att tillhöra La Familiga, som vi kallar oss. Ett gäng superhärliga kattmänniskor som jag verkligen tycker om och respekterar! Jag har också blivit stark. Lärt mig att jorden inte går under för småsaker. Lärt mig att bita ihop och gå vidare, eller som någon vis sa "Det är bara att bryta ihop o gå vidare!". Försökt leva efter mottot "Det är inte hur du har det utan hur du tar det". Inte alla dagar funkar det, och inte heller i alla situationer, men för mig har det varit en tröst att försöka tänka positivt. Så visst ska man försöka fokusera på det positiva i tillvaron. Och sist men inte minst har jag mina barn. Mina fyra ljuvliga ungar, som alla är olika, och givetvis har fått ta tuffa bitar i livet, men samtidigt fått massor av kärlek och jag har faktiskt gjort så gott jag kan. Inte alltid har det känts vara tillräckligt, men jag har inte försökt smita undan vare sig roliga eller negativa saker och jag är så tacksam över att ha fyra fantastiska ungar som alla ger så mycket bara genom att finnas till. Visst är det tufft ibland med trots, tonår, problem och annat, men jämt överlag så har jag fyra bra ungar som är vettiga, sunda och definitivt inte bortskämda. Det känns gott. Tyvärr ploppar min bitterhet upp ungefär en gång varannan månad när "Den ömme fadern" ska umgås med sina avkommor, men å andra sidan så går det över. Och jag skulle ALDRIG vilja byta med honom. Men han har själv valt att flytta långt från sina egna barn, skapa ett eget liv för sig själv och ge upp sitt föräldraskap för att bli en vuxen som finns där då o då (och helst via mail..).. Och det är inte mitt val.

Tomtekillarna får illustrera att julpyntet finns ÖVERALLT och att jag tycker att bilderna är fantastiskt roliga. Snacka om missnöje på hög nivå!

Mamsen mår efter omständigheterna bra och vi ska förhoppningsvis hälsa på en stund i helgen.

Nu ska jag snart åka o handla o lämpa av de två mellanungarna vid tåget. Sen blir det fredagsmys med katter, minsting (äldsta ska ha filmkväll med kompisar) och förhoppningsvis något gott att äta.



Ha en trevlig helg! Kramar!

Drönare, eller bara seg i kolan?!

Tja, det är frågan.. Idag sov jag på fm, alldeles för kort som ni kan läsa i inlägget nedan. Var uppe o pratade med kidsen som kom hem från skolan, alla hade haft ok dagar. Skönt. Imorgon har de tre yngsta studiedag, och är lediga, sen väntar en veckas höstlov. Trotsiga Tonåringen ska tillsammans med Sonen åka till sin pappa i Malmö, men den här gången kan inte Äldsta följa med. Hennes helgjobb har i veckan utökats till två extradagar i nästa vecka med storstäd av stuga som tillhör kyrkan samt köksrengöring. Bra, extra pengar gillas av Äldsta. Sen jobbar hon på söndag också, så den här gången blir det inget Malmö. I vanlig ordning så irriteras jag över planeringen, eller brist på denna. TT och Sonen fick själva ringa upp "Den ömme fadern" för att fråga om de ska komma imorgon eller ej o när de i så fall ska åka.. Svaret blev att de skulle nog åka vid 16-17-tiden.. Suck.. Som vanligt ingenting inbokat och jag slås återigen av att detta har man levt med i ett gäng år nu.. I närmare bestämt 11 år. Ingen planering från det andra hållet, ingen initiativförmåga och aldrig någonsin någon som frivilligt ställer upp. Självklart är det jag som ska stå för födelsedagsfirande, konfirmationer mm mm mm. För jag har väl ingen rätt till något eget liv, till skillnad från "Den ömme fadern" som sällan har tid med sina egna barn. Han har ju JOBB och han har ju INTRESSEN och han har ju inte TID. Tänk om det vore så lätt att bara låtsas att man inte har barn och slippa allt som är tungt och jobbigt? Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig, när jag valde att skaffa barn för 16 år sedan. Och han lovade att finnas där för barnet, annars hade jag faktiskt valt att gå min egen väg direkt. I efterhand ångrar jag nästan att jag inte gjorde det. Å andra sidan hade inte TT och Sonen funnits då, och det hade varit hemskt.

Men det är och förblir helt ok för en del pappor att bara strunta i det som kallas ansvar och föräldraskap. Jag vet att jag låter som en riktig bitterfitta. Men jag är nog det. Jag är så grymt besviken på att alltid vara den tråkiga för de tre äldsta. Alltid den som måste ordna, fixa, ställa upp och göra allt, och stå för all betalning. Helt ok, jag gör det för deras skull, för jag älskar dem och vill att de ska ha det bra. Trotsiga tonåringen har fortfarande inte fått sina utlovade kombinerade födelsedagspresenter och julklappar sedan två år tillbaka, hon längtar efter en ny mobil. Förmodligen får jag skrapa ihop slantarna till den, för den lyser med sin frånvaro. Liksom tv:n hon blev lovad. Och systemkameran. Som blev till en ny mobil, som hon ännu inte har fått. Frågan är om hon någonsin får den? Men jag blir faktiskt ganska trött. Ansvar för tre barn själv är inte enkelt, men nu börjar de ju bli stora ändå. Elva års ensamarbete med stöd av min familj och min käre nuvarande man, som varit underbara. Det hade varit roligt att NÅGON gång få lite planering, struktur och intresse från den andra föräldern. Än har det inte hänt, och jag har nog faktiskt slutat hoppas. "Den ömme fadern" är fortfarande ett stort barn, med fokus på sig och sitt och sånt som han tycker är roligt. Tyvärr. Och jag har faktiskt slitit hund i alla dessa år. Alla föräldramöten, alla evenemang, kalas, allt praktiskt runt allt som det innebär att ha tre ungar. Mannen har varit osannolikt bra, under de år han har funnits, och det måste vara NIO år nu!!! Han har funnits där för såväl mig som de tre äldsta. Alltid. Skjutsat till alla hocketräningar, ridningar, kompisar o allt. Betalat. Köpt stor bil så att vi alla får plats. Aldrig knotat över att han i ett huj gick från ensamstående man till trebarnsfamilj. Kan inte låta bli att tänka på hur det skulle bli om jag dog. Gud sig förbarme! Jag tycker faktiskt att män som inte tar hand om sina egna barn borde betala dubbelt underhåll! Och så borde de skämmas! Men man kan ju alltid skylla ifrån sig och säga att mamman istället är dum i huvudet. Och sen kan man fortsätta att leva sitt liv, vitt skilt från sina egna ungar. Tänk alla spyor man har torkat när ungarna varit magsjuka. Bristen på sömn som fanns där i många många år, eftersom man aldrig sov mer än ett par timmar i stöten. Jobba heltid för att få allt att gå ihop. Samtidigt som man försökt att alltid finnas där för ungarna. När de var sjuka kunde de inte komma på besök till pappan, för han ville inte bli sjuk. När TT fick löss så skulle han skicka hem dem direkt, trots att jag satt på jobbet och skulle jobba helt dygn med sovande jour. Det avstyrde jag, men USCH, vilken dålig mamma jag var som skickade iväg ungen med LÖSS till "Den ömme fadern"! Tänk allt inkomstbortfall man haft för Vård av Barn. Han har aldrig tagit ut vård av barn-dagar... Å andra sidan är jag djupt tacksam för att jag har mina barn, och jag tror att de inser en gång i livet, vem som har lagt mest tid och intresse och kärlek på dem. Och jag hoppas att de förlåter att man ibland varit trött, sliten och ledsen, och kan förstå varför man har varit det. Jag hoppas det. Och så hoppas jag att "Den ömme fadern" aldrig någonsin mer skaffar fler barn, för barn behöver betydligt mer än att gå på MacDonalds och ha roligt. De behöver trygghet och någon att hålla i när åskan går. Och hur kan man hålla i någon när åskan går om den aldrig finns där, eller om den aldrig har tid?

Mannen sa till mig igår, när jag berättade att jag fortfarande känner mig hängig, att jag är märklig. Spelar liksom ingen roll hur dåligt jag mår, jag kan ändå bita ihop och göra en massa saker. Övning ger färdighet. Spelade ingen roll att man var magsjuk som en gris när de tre stora var små, för det fanns ju ingen annan där. De var ändå tvungna att få mat, oavsett hur jag mådde. Så det handlade om att bita ihop. Jag tycker inte synd om mig själv, det finns massor som har det betydligt värre ute i livet. Men jag blir förbannad ibland. Arg. Irriterad. Och bitter. För att det är ok att göra så här. Det finns liksom inget man kan göra för att förändra. Det vet jag, av bitter erfarenhet. Jag vet inte hur många samtal man har haft med "Den ömme fadern", men ansvarets innebörd finns inte i hans vokabulär. Han är ett fullblodsego. Och tyvärr finns det många såna män i livet. Synd bara att jag var idiot nog att tro att han var annorlunda en gång i tiden. Annars hade jag ALDRIG skaffat barn med honom. Aldrig. Jämför jag med mannen, som trots allt tar en massa ansvar o har massor av intresse för de tre äldsta så är det som natt o dag. Mannen är intresserad. Tar ansvar. Finns där. Och jag vet, att även om vi mot all förmodan skulle skiljas åt så skulle han ändå ta sitt ansvar och göra sitt bästa för sin unge. Utan tvekan. Det är helt enkelt skillnad på folk o folk.. Eller kanske man borde säga att det är skillnad mellan folk och fä... ;o)

Ikväll sov jag som en drönare. Somnade strax efter fem, hann inte ens träffa mannen när han kom hem från jobbet! Sov till tjugo över åtta och sen upp, tvätta sig o dricka en kopp kaffe innan vi åkte till jobbet. Nu bakar jag äppelkaka till de boende för fredagsmys, och snart ska jag städa. Men nu har jag öst ur mig bitterhet så att jag kan gå från datorn med uttömt sinne. För en stund..

Idag firar Wilma FN-dagen!

.. för imorgon har de studiedag i skolan. Själv är jag uppe alldeles för tidigt för att ha jobbat natt, men jag tänkte gå o lägga mig igen om en stund. Bakade en "Sverigekaka" (dvs sockerkaka med vaniljkräm emellan) till ungen som hon skulle ha med på FN-dagen, och jag hoppas de får fika i massor i dag! Jag brukar vara med o "fira" FN-dagen, det går många barn från olika kulturer på Wilmisens skola. Det är kul! Massor av kakor som man aldrig ens visste fanns! Bakade av mammor o kanske pappor från olika länder. Ibland även maträtter. För en gång skull kanske hon inte är hungrig när hon kommer hem då? Annars äter hon klockan 11.50 varje dag, men vid hemkomst klockan 13 så är hon VRÅLHUNGRIG.. Ändå äter hon på skolan, och ordentligt också, till skillnad från Trotsiga Tonåringen.. Trotsiga Tonåringen hatar all skolmat, och ibland tror jag hon hatar allt o alla också, utom sina kompisar. En klassiskt tonåring, men totalt konstig i den här familjen, eftersom Äldsta o Sonen aldrig visat de tendenserna. Än. Vem vet, det kanske kommer?


Ah, nu kom Wilmisen sladdis in! Tänk att hon snart fyller SJU år!! Cheezes.. Hon kastade sig in på toan, Mycket Kissnödig, och berättar samtidigt att Sverige-kakan var en av de kakor som blev Ätuppen först. Tillsammans med Aminas. Jag frågar lite försiktigt om den var god? Ehhh, hmmm, jag vet inte.. Ungen tänker. Jo nu vet jag, den var JÄTTEGOD! säger hon strålande! Och då känner jag hur mitt mammahjärta växer till att bli jättestort och att jag känner mig stolt att jag klockan 7.20 imorse stod här hemma o kokade vaniljkräm (kakan hade jag redan gjort på jobbet i natt) för att ungen åtminstone den här gången skulle ha en kaka med sig. Det är första gången för Wilma, tror jag, att hon har kaka med sig.. Äldsta krävde att ha allt som man skulle ha med sig till skola/fritids/dagis, sonen brydde sig inte och heller inte Trotsis. I skolan hade de fått kroppkakor (små), köttbullar o lite annat o massor av olika kakprover. :o)


Idag är annars en seg dag. Jag har haft en lugn natt, oförskämt lugn. Ett par larm från kissnödiga och nåt från en som ville bli omstoppad med täcket. Sånt är sött! "Kan du stoppa om mig lite" Så hjärtans gärna så! Har också läst "Vimmelmamman", en blogg. Känns som att jag fastnar på alla bloggar som ordet "cancer" finns på. Jag har snuddat vid denna blogg tidigare, men inte läst den. Lite slagit bort den med att en Vimmelmamma liksom inte har något som jag kan relatera till.. Jag, sunktrollet som förmodligen arresteras av modepolisen nästa gång jag går ut, och som inte är så förfärligt intresserad av hur jag eller andra ser ut.. Men å andra sidan ska man väl inte diskriminera de som faktiskt har som intresse att ta hand om sitt utseende osv..? Eller? Alla är vi människor, och alla har vi olika små egenheter.. Själv är jag ju kattfanatiker. Och bryr mig inte om mängderna av kattfluffig päls som klär mig varje gång jag går utanför dörren.. Å andra sidan är alla andra så duktiga på att plocka katthår från mig, så ok då.. ;o)

Cancer är läskigt, och samtidigt som jag vägrar tänka tanken fullt ut så undrar man i sitt stilla sinne när det är ens egen tur? Tänker inte känna efter, för då förvandlas mitt halsonda o hängiga till obotlig cancer med max en dag kvar att leva. Så lev idag. Och så sänder jag all styrka, kraft och värme till alla dessa drabbade och deras anhöriga. Må det bästa ske, och de sjuka bli friska. Och måtte man någon gång finna en bot för denna hemska, hemska sjukdom som slår helt utan urskiljning. (Urskiljning.. Heter det så?) Å så ska jag ringa mamsen. Men just nu står min lilla råtta här och gnatar "Jag är hungrig!".. Så länge räckte de FN-kakorna.. :o/ Hon kommer att sluta som Roseanne Barr, om någon nu minns henne?

Kramar, ta hand om er och lev så gott ni kan!

Ps Dagens bilder är från 2002... Tiden går jättefort!!! Tänk att ungarna är 16, 15, 13 och snart 7 år alleredan? Jag kan det INTE... Ds

Den lediga tiden flyyyyyyyyger iväg!

Och ikväll är det jobb igen.. :o/ Känner mig inte helt "fit for fight", men heller inte sjuk, bara hängig.. Förmodligen har jag fått slängen de haft på jobbet, det har varit slängar av både det ena o det andra. Och jag har faktiskt prickat in tre extranätter den här månaden, kanske som en liten bonus för att jag tog ledigt när vi skulle åkt till Skåne..? Nåja, de lediga dagarna bara flyger iväg, men nu har jag bara två nätters jobb, sen vila i två nätter o därefter två nätter till. Så idag måste jag röja lite.. Beirut har grott och det känns ärligt talat som att saker förökar sig utan min vetskap.. Mycket märkligt fenomen... Det är så mycket saker som är kringspridda, liksom överallt.. Mannen drömmer om ett hem med rena linjer... Dream on, säger jag.. ;o) Det är liksom bara att fetglömma när man bor många på liten yta och "jag flytt int".. ;o) Det finns mycket att göra, men jag har varken tid eller energi att utföra det.. Möjligen om jag vann en hiskelig summa pengar på nåt spel, då skulle jag anlita diverse folk att göra saker här i hemmet. Men samtidigt lider vi inte.. Det ÄR rörigt här, men vi har i a f en liten oas på framsidan numera med pumpor, silverfluff och lyktor! Det ni!! Och jag har väl aldrig någonsin, handen på hjärtat, varit någon höjdare på att hålla kliniskt rent omkring mig, jag är en rätt virrig person.. ;o)

Mannen upplyste mig om att jag faktiskt glömt en katt igår när jag beskrev vilka som var "lagom" och vilka som var hussekatter. Det stämmer inte. Jag glömmer inget! *asgarv* Nämen ärligt talat så kan jag inte etikettera Ushki! Han är en raring som gärna sover i min säng om nätterna, men det senaste halvåret har han varit ett vandrande hormon, eller säger man En vandrande hormon? Som liten var han ett energiknippe, jag glömmer aldrig hans upptåg med att gömma sig längst in i kattlådan för att sen skrämma livet ur den stackars nödiga katt som skulle uppsöka den! Jätteroligt! ;o) Sen förändrades han, blev blyg och tillbakadragen, bad nästan om ursäkt för sin existens och utnyttjade sina röstresurser till att ständigt gå omkring o gnälla. Därifrån kom beteendet att bli konstant sugen på parning, parning som han knappt visste hur man skulle bära sig åt för att göra rätt.. Stackars kille! Jag är därför glad att jag och hans co-owner Marie har bestämt oss för att kastrera honom när han kommit tillbaka från sina kärlekssemerstrar.. Förhoppningsvis hittar han då tillbaka till sitt "rätta jag" och kan bli den goe kille som han är innerst inne.

Mamsen är fortfarande hemma, och mår hyfsat. Hon är så klart mycket märkt av sin sjukdom, men har fortfarande samma gnista och glädje som vi är vana vid! Det är bra! Hon behöver hjälp med det mesta, så förhoppningsvis får min fostersyster bli personlig assistent till henne. Det vore kanonbra! Eftersom jag är lite krasslig just nu kan vi inte åka o besöka henne för tillfället, men så snart jag känner mig kry igen så åker vi ner till landet på visit.

Nej, nu måste jag verkligen ta tag i mitt liv! Mitt städ-liv. Fast helt lat är jag inte, diskmaskinen går för fullt liksom tvättmaskin o torktumlare. Lite planering inför kvällens mat, samt baka "Sverigekaka" till Wilma (de firar FN-dagen imorgon och alla barn som vill får ta med sig kakor vars recept kommer från hemländerna, och det är väl enda dagen numera då barnen får ha nåt sött med sig till skolan, så dagen är mycket uppskattad!), stryktvätt och avplockning av bottenvåning, bäddning, stryktvätt och städning av toaletter återstår. Å så katternas matskålar o toalådor såklart.

Ha det gott o ta hand om er! Kramelikramar!

Tjyvtjock start på tisdagen..

Han var gul, han var ful och han var dum i huvet" för att citera Onkel Kånkel... Å det är väl på den nivån herr Cobra Starship befinner sig i nuläget! Maken till knasboll går väl inte att finna, eller? Fast så ful är han inte egentligen, men på ovanstående bild är han både gul o ful.. ;o) Cobran är vår ständigt lika rastlöse kille, även om även han har sina lugna stunder. Förmodligen en katt med en bokstavskombination i grunden, för maken till energi har jag sällan sett hos en katt. Min typ av katt är nog de lite "lagom" eller tröga, som Cutie, Bruce, Blossa, Loppan, Dompan (numera, men inte som ung!) och Candy.. Men Cobran, Coco Bängan och Sharin.. Det är hussekatter som kan driva mig till vansinne ibland! Det smäller o dånar och allt rasar.. O vem står en bit i från med en fåntratts ögon? Jo, oftast Cobra Starship! Ingen bra kompis när man är hängig, men han är faktiskt riktigt go ändå!

Förmiddagen var nog febrig, jag var helt borta fram till klockan 12. Då hasade jag mig upp ur sängen, för jag hade lovat Trotsisen att vi skulle köpa nya koftor till henne, så att hon slipper sno syrrans.. Suck.. The neverending story about sisters stealing from eachother... Surplade i mig kaffe, men det smakade mest snor, och insåg att mina smaklökar nog är helt urkopplade för tillfället.. Orkade göra nada hemma, men försökte piffa upp mig lite genom att tvätta mig, borsta tänderna, kamma håret, o tro det eller ej, men lite mascara slank på mig också.. ;o) Åkte buss med Wilmisen o Trotsan in till stan vid 14.40, fixade ärenden, och hittade dessutom en fin present till Marie Bazooka "bara för att".. ;o) Bild på den någon annan dag, annars tjyvläser hon säkert här och ser vad det är innan hon får det..

In en snabbis på Maxi för att shoppa det allra mest nödvändiga eftersom både mjölk o smörgåsmargarin var på upphällningen eller slut.. Köpte också turkisk peppar, för jag har lovat Äldsta att baka den här till helgen.. Susade förbi Plantagen o köpte pumpa plus annat för framsidan, som sett helt bedrövlig ut med bara cyklar o skräp ett tag nu.. Så det bidde pumpor o lite ljung o nåt silverfluff.. Ser aningens bättre ut, även om mossan o snuskiga plattorna stör.. Jag får nog högtryckstvätta dem till våren tror jag..

Väl hemma stekte mannen hamburgare till Son och Trotsis plus Wilmis, och jag impregnerade Trotsisens grisfula "Ugs", superfula skor som hon blev helt salig över.. Uuuuurkkk! Nåja, HON tycker de är fina, och det är huvudsaken!! Och hon är fin vad hon än har på sig.


Dompan aka Pooppis aka Pooppan eller om man nu ska skriva Domino, som är hennes rätta namn, söker gärna plats i händelsernas centrum där hon "häller ut sig".. Köksbordet är Beiruts hjärta, ständigt belamrat med saker.. Och katt.. Är det inte Dompis så är det Sharin.. Nåja, jag har tid på mig att städa imorgon.. Jag har varit så seg idag och även om jag har haft ont i kropp, huvud och hals så känns det inte som att det har brytit ut nåt riktigt än.. Antingen kommer det, eller så är det en sån här seg sak som gör att man mår piss ett tag för att sedan bli piggare o därefter få tillbaka en rejäl omgång.. Vi får se.. Just nu känner jag mig hyfsad i a f, även om sängen kallar snart..

Min kompis Blossa, världens underbaraste katta! Hon älskar att gosa, kela och är alltid med oss. En äkta älskling, tack för att du finns, Blossa!

Ha det bra o ta hand om er. Kramar!

Krasslig..

Idag kom fina bilder på allra raraste Gnistra Gyllenstrå, som bor i Stockholmsområdet! Söta tjejen, hon har utvecklats jättefint tycker jag det ser ut som! Tusen tack, Kenny & Jane för bilderna!

Själv har jag fått ont i halsen, varit helt däckad idag.. Ont i huvud o mage och alldeles orkeslös. Inget bra, sånt har jag verkligen inte tid med.. ;o) Hoppas må bättre o vara piggare imorgon.

Murkla Mys är hemma från djursjukhuset och mår bra igen, tack o lov!

Ha det gott o simma lugnt!

Helgmys hos familjen Vildhjärta!

Sonen är en lite märklig individ. Det finns en sak som engagerar och får honom att bli helt fokuserad, och det är att spela World of Warcraft! Allra helst tillsammans med kompisarna. I fredags kom en av hans kompisar hem hit med datorn i släptåg, och sen dess har vi knappt sett dem, de har dock blivit uttvingade på en promenad i går, för att gå ut till köket o hämta mat samt gå på toa räcker inte som rörelseträning tycker jag... Sonens rum blir lite varmt när de sitter där, och då oroas de för att datorerna ska "lagga", dvs bli sega.. Därför har hans fönster stått på vid gavel. O när fönstrena är öppna blir det lite kallt.. Så vad göra? Jo, man tar på sig sina pälsmössor, sen är det ok.. Jag skrattade så att jag nästan svimmade när jag gick in o kollade till att de levde, och fick se dessa två stollar sitta där med varsin pälsmössa på huvudena!! Knäppisar! Har också fått lära mig att om man vill skojja med någon så kan man "rick-rolla" dem.. Då skickar man en länk som öppnas med Rick Astley som sjunger "Never gone give you up".. Hmmm... Ibland får man skäppan full av onödigt vetande.. Trotsiga tonåringen försökte få mig att hänga med genom att länka till de mest lästa bloggarna just nu. Jag fattade ingenting.. Inget skoj direkt, men jag är ju heller inte tonåring, så jag antar att det är därför jag inte ser vitsen med dessa bloggar.. ;o) På min tonårstid läste man Veckorevyn och Okey, då var man uppdaterad med det senaste.. ;o)))



I helgen har jag jobbat fredagsnatten och lördagen var mannen o Wilma på äventyrsbadet, därefter åkte vi ner till mamsen o hennes man på fika. Jättemysigt! Mamsen var pigg o glad, liksom hennes man, och de har ordnat det jättefint för henne! Wilmisen blev väldigt trött och somnade i soffan med Cutie i famnen.. Och sedan fick vi bära upp henne i sängen, där Coco Bängan tog över som värmare.


Ushki har åkt på kärlekssemester, så nu håller vi tummarna att "lillmoroten" slinker in... :P


Bruce Viggesson och Cutie är de coola killarna! Till skillnad från huligangänget, som består av CocoBängan, Cobran och Sharin. Har någon av de tre tråkigt så ligger Loppan o Dompan i farozonen för bus. De är nämligen mest tacksamma att reta, för de blir GRYMT förbannade på huliganerna..

Loppan vill helst ha space, andra katter göre sig icke besvär!

Sharin gillar att slagga i korgar av alla de slag!

Och goaste Blossan ligger gärna hos någon eller var det finns plats! Hon har som vanligt väckt mig genom att tvätta mina näsborrar, därefter påbörjade hon öronrengöring av alla de andra katterna som låg i vår säng o gosade imorse, dvs Cutie, Cobran, Dompan, Coco och Sharin. Tänk så mysigt med alla dessa pälsklingar hos sig! Det är mysigt med helggos!

Lilla Murklan har piggnat till och är kvar för observation på Djursjukhuset, men får förhoppningsvis komma hem till sin familj på måndag! Troligtvis har hon fått samma halsinfektion som kattkompisarna har haft, men nu har hon blivit matglad och aktiv igen efter lite antibiotika och uppvätskning. Håller tummarna fortsatt!

Ha det gott o ta hand om er!

Fredagsnatt på jobbet.. igen.. ;o)

Idag har jag fått bra nyheter och dåliga nyheter. De bra nyheterna kommer från mamsen. Hon har legat o myst i sin nya säng, ska få tv:n flyttad till sitt nya rum i hemmet och har fått jättebra anpassningar på bl a toastol osv. Ibland kan dom, kommunerna! Pluspoäng för det. Mamsen var på lysande humör och pratglad. Imorgon ska vi dit o hälsa på, konstigt nog har jag saknat att få åka till sjukhuset för att hälsa på henne varje kväll, men SJÄLVKLART är jag superglad att mamsen mår gott o har det bra hemma.

Det dåliga är att lilla Murklan har blivit sjuk. Murklan har blivit inlagd på djursjukhuset och vi håller tummar, tassar o tår för hennes tillfrisknande. Veterinären trodde att hon drabbats av samma förkylning som hennes kattkompisar Eddie, Donnie o Delfinia/Kitty haft. För säkerhets skull fick hon stanna kvar med lite dropp o medikamenter o förhoppningen är att lilla raringen ska få komma hem frisk o glad.

Ikväll har jag tittat på lite av Idol innan det var dags att åka till jobbet igen. Torsdagsnatten som jag jobbade var en mardröm med kräks och larm natten igenom, och jag hoppas verkligen att denna natt blir lugn o trivsam!

Jag kan inte hjälpa det, men jag drabbas av extrema moderskänslor när jag ser tonårskillen Nicklas och hans lite halvt tafatta moves. Han är ju bara så lik sonen i sitt rörelseschema!!! Pluttisarna! Tove gillar jag, hon är bra, och har nåt "visst". Mariette har nåt som jag inte gillar, tycker hon låter väldans ansträngd när hon sjunger, men hon verkar vara en trevlig prick. Rabi klarar jag inte av, den sortens sång hör i mitt tycke hemma hos eunucker, men vad vet jag, det kanske han är? ;o) Inte min stil, men killen är säkert duktig för de som gillar den genren och han är ju sin egen sort i Idol i a f.. Calle är mer min stil, och jag tycker att han är blygt rar! Håller dock med om att han är lite mer Ozzy Osbourne än Michael Jackson.. ;o) Reza är fantastiskt duktig sångerska och showtjej! Helt otroligt duktig! Men jag tycker hon är lite tråkig... Likaså Erika.. Hon är jätteduktig på att sjunga men.. tråkig.. Erik är den nye Kevin Borg, duktig, men helt o hållet... tråkig han också... Man har liksom redan sett dem hundra gånger tidigare i Måns Zelmerlövar o Dannysar o Kevin Borg osv osv osv.. Totalt intetsägande för mig. Bara allmänt duktiga o ... tråkiga. Eddie är väl lite mindre tråkig, men ingen favvis han heller.. På nåt vis så gillar jag mer ett Idol med lite olika sorters sångstilar typ. Camilla var jättegullig o rar, men också.. tråkig.. Förutsägbar. Men man måste ju ändå säga att de är fantastiska allihopa! Tänk att stå där framför så många människor plus få sin dröm i uppfyllelse samtidigt som alla tittare kan krossa den bara genom att rösta för eller emot.. Läskigt.. Nåja, det är ju självvalt. Det var min recension av Idol.

Annars inget nytt att förtälja. Har varit rätt orolig idag för liten Murkla, annars har jag bara sovit, vinkat iväg Äldsta, som skulle åka båt i helgen med konfirmandgruppen hon är ledare för. Sonen har kompis hemma för att sitta brevid o spela WoW.. Suck, så tråkiga killar! Totalt inne i sin datavärld och helt asociala! Knäppisar, helt enkelt.. Trotsiga tonåringen har skött sig bra ett par dagar och fick frisedel från sitt utegångs och dataförbud.. Skönt, tyckte hon, och vi också för den delen.. ;o) Måtte hon nu låta bli sin systers kläder o prylar! Wilmisen har varit på disco, följde med klasskompis hem till henne o var där först, sedan vidare till discot. Hon hade haft roligt, och slocknade i tv-soffan efter att ha sagt att "Nicklas är söt. Han ser ut som Sacke!" :oD

I natt går det en film med Mel Gibson, annars är det bara bombade Victoria Silverstedt-program.. Suck.. Jag orkar verkligen inte med fler skönhetsfixerade o opererade korkskallar i tv! Ärligt talat, jag blir faktiskt mörkrädd när man tänker på hur blåsta de är!! Så jag ska läsa min bok och ha ettan på natten lång. Ettan, tvåan o fyran är kanalerna på jobbet just nu.. Och det brukar vara ok på vardagsnätterna, men helgerna tar Victoria Silverstedt över.. Suck..

Ha det gott o trevlig helg!

Länk...

.. och ett konstaterande att sjukvården i Sverige är helt jävvla osannolik...

http://www.metrobloggen.se/diagnoshjarntumor

Håller tummarna för att denna starka kvinna får den hjälp hon behöver, och uppmanar mina bloggläsare att läsa hennes blogg!

Dagens citat kommer från Horatius, en romersk poet som levde 65 f Kr-8 f Kr..

"Fånga dagen, lita ej på morgondagen"

Ha en trevlig helg o ta hand om er!

Kramar!

Extrajobb!

Got this picture of lovely Cuore La Peyre*ES, isn't she lovley? Thank you, Anne, I really enjoy your (and Lorenas!) pictures of the grandchildren!


Höstlöven ovan häckar i vår gräsplätt på framsidan! VACKRA färger! Jag älskar hösten! Det blåser jättemycket i Kalmar, fast igår var det nog ännu värre, men jag gillar sånt väder! Och alla fina färger på hösten! Jag blir på bra humör samt lite mer effektiv hösttid än sommartid. Sommaren är fin, och jag tycker det är härligt att bo i ett land med omväxlande väderlekar, men hösten är och förblir min favoritårstid!

Mamma är hemma! Hennes lunga höll för tömningen, annars var läkarna rädda för att den skulle säcka ihop, men icke! Så igår susade hon hem, och det tyckte hon var skönt! Hon fick löfte om en riktig höj o sänkbar säng, men man gav besked om att det kunde dröja ett tag... Lite synd, tyckte vi, för sovrummen ligger på övervåningen i mamsens hus, så hon skulle behöva en bra säng nere istället för att sova på soffan, som hon annars har gjort... Men döm om allas förvåning, för idag anlände sängen!! Nu kan hon med fjärrkontroll höja o sänka den, höja överdelen, höja benen osv! Kanonbra! I eftermiddag skulle det komma folk o kolla vad mer i bostadsanpassningsväg mamsen o hennes man behöver! Helt fantastiskt, vilken service, all eloge till de ansvariga! Det är så här man VILL att det ska funka, och det är underbart att det verkligen gör det! Lilla fostersyster var där och pysslade om mamsen, nu får hon och bröderna sköta det, eftersom de bor nära. Det är skönt att vi kan hjälpas åt att finnas där för mamma! När hon ligger på sjukhuset kan jag åka dit dagligen, det är ju inte så långt för mig, och när hon är hemma är det nära till mina brorsor o syrra! Men till helgen ska vi dit o hälsa på.

Annars inget nytt på fronten mer än att jag fortsätter med mitt städ o plock! Det tar tid att tvätta igenom alla vantar, mössor o jackor som legat i förrådet på förvarning, så tvättmaskin o torktumlare går varma. I natt och imorgon natt ska jag jobba extra! Inga problem, jag är så mycket ledig ändå, och pengarna klirrar gott när de anländer.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära o kära o kramar i massor!

Tisdag och städning på schemat!

Coco Bängan får pryda bloggen, med pussmun och allt! Finaste tjejan, men ojojoj vilket bustroll! Hon ligger dock i lä jämfört med huliganen, som numera Cobran lystrar till...

Igår var mamsen på finfint humör när jag kom dit på besök. Stannade ett tag, sedan kom mannen o Wilmisen också. Vi promenerade till Pressbyrån, mamsen i "rullen" (rullstolen) och jag körde. Fixade lite med kvällshygienen och pratade en del. Mysigt!

Hemma blev inte mycket gjort, jag hade vänt på dygnet och var trött som en gnu på dagen i går. Men det var bara att masa sig upp o fixa o dona undan det värsta. Gjorde det enkelt för mig och stekte hamburgare till kidsens kvällsmat.. De hade fått mellanmål tidigare också, men jag orkade helt enkelt inte ställa mig med en stor middag att laga eftersom klockan var över 20 när vi kom hem från mamsen. En del arbete framför datorn blev det också.

Idag blir det städning, och strykning. Tråkigt. Men nödvändigt. Mannen har en massa sidoprojekt i form av datorer som lämnats in privat, så han ägnar kvällstiden åt sånt pyssel. Ska upp till mamsen en sväng också. Vinterkläderna står i säckar i vardagsrummet, de ska plockas upp o vädras. Det är kallt ute nu! Iskallt! Vi gillar ju att ha det svalt inomhus eftersom somrarna i vårt trähus är så hiskeligt kvava o varma, men igår fick jag t o m be mannen att stänga till fönstret lite.. Funderar på om jag ska köpa mig ett nytt täcke, som är tjockare? Mannen fick nytt täcke tidigare i år, men jag är sniken mot mig själv ibland och avstod. Det ångrar jag nu.. För mitt täcke är kallt. När jag jobbat natt och kryper ner i sängen så drar jag först mitt eget täcke, sen mannens över mig. Annars fryser jag. Ny pyjamas måste jag också inhandla, det får nog bli en i flanell..

Måste också fundera på hur vi ska göra med våra handdukar. Vi skaffade en ny torktumlare för ett tag sedan. Den var högre än den gamla och då fick vi skruva ner det fula lilla skåpet vi haft över torktumlaren tidigare. Där förvarade vi handdukar. Just nu förvaras handdukarna på äkta Beirutvis i två korgar mitt ute i vardagsrummet, som är vår avstjälpningsplats för allsköns saker som inte har en plats. Mannen har lovat städa ut en av sina tre garderober där han förvarar datajox. Det vore bra! Nya hyllor och korgar till garderoberna i Majas o Wilmas rum behövs också. Hemmet är en ständig källa till utgifter. Men jag är glad att skriva att vår investering i bostaden ändå verkar bra hittills. HÄR finns en grannlägenhet till salu, den har ett rum mindre än vår.. Annars är det samma stuk. Fast jag måste ifrågasätta mäklarens fotosinne.. Suck.. Inte direkt bra bilder.. Men vem är jag att klaga.. Jag är ju inte så vass heller.. Fast jag tycker nog att lite bättre kunde det varit.. ;o) Å andra sidan lämpar sig Beirut definitivt inte för uppvisande, men jag har bestämt mig för att få klart inomhus fram till jul! Då ska det vara upporganiserat och färdigt med förråd under trappan osv. Hoppas jag.. Vi får se vad tiden räcker till. Man får ju inte glömma sina husdjur latmaskarna också, de måste få sin tid.. :oP

Naowe, nu blir det städning! Ha en bra dag, här nere i Kalmar blåser det iskalla vindar men solen skiner och höstfärgerna är underbara!!
Ta hand om er och kramar!

Lovely pics from Portugal!

I had some pics from Anne of Minnie with her beautiful daughter! I am so proud that Minnie's and lovely Picatoste's kittens have developed so nicely and to be able to follow them on pics and stories is wonderful! Thank you very much, Anne!

And also a lovely pic of Cobalto, with his breeder Heather Anne. Cobalto became BIS both days on a show in Portugal, with all the votes from the judges! Cobalto looks a lot like a better copy of his granddad Bruce, but I must admit that Pica has given Cobalto a lot too! ;o) So I look forward to follow this beautiful young boy's development, I think the combination between Minnie and Pica was great! Cobalto acted like a real gentleman on the judges tables, and loved their attention! We wish the best of luck to Cobalto and his siblings in the future!

Sömnsvårigheter!

...kanske inte så konstigt med tanke på att jag jobbat i tre nätter...? Nåja, jag vet inte om jag berättat om min moster? Min moster hade inga barn, men tre syskonbarn, alla av olika mödrar födda, men alla mödrar var systrar till moster. Jag var ett av dessa syskonbarn.

Min moster brukade ägna sin tid åt att jobba som undersköterska på olika sjukhus uppåt i landet, men hon höll alltid kontakten med oss i sin familj, och alldeles särskilt med mig och mina två kusiner. Efter många år flyttade hon ner till mamsens grannby och det var så härligt att ha henne nära! När min son var liten blev moster sjuk. Hon var gudmor till honom på hans dop, men därefter blev hon sämre o sämre och vid jul blev hon inlagd på sjukhus med svår lunginflammation och diagnos cancer. Hennes cancerform var av en alldeles särskild sort, påminde om leukemi, men dessvärre obotlig. Sjukhuset bedömde att behandling inte var möjlig att sätta in, moster var alldeles för dålig... Vi grinade, sörjde och trodde hon skulle dö snart. Men icke!

Några månader senare fick moster behandling, efter ett mycket mirakelmässigt tillfrisknande, en alldeles ny sort som var för utvärdering, och vars biverkningar inte var utredda. Moster hade inga problem med denna, alternativet var ju döden, eftersom ingen annan behandling fanns att tillgå. Moster hade sen flera år av såväl sjukdomsbiverkningar som glädje. Hon var utomlands på semester, umgicks med släkt o vänner och hade ett mycket rikt liv. Dessvärre dog alla andra i forskningsstudien hon ingick i alltför snart, och sist av alla var det mosters tur.. Hon låg inlagd sista månaderna av sitt liv, och vi var där så mycket vi bara kunde. Då hade hon fått många många fler månader och år än man först kunnat tro! Jag var där när moster dog, höll hennes hand och fanns där. Hon somnade in, och allt var väldigt stillsamt och fint. Mamsen var också där. Alla dessa minnen från mosters bortgång ploppar upp mest hela tiden just nu, kanske inte så konstigt? Jag är inte rädd för döden, men jag skjuter gärna upp den ett tag till... Både för mig o mamsen... Konstigt nog skräms jag inte av död, snarare av avskedet inför döden. Jag är ändå glad att vi har möjlighet att ta avsked av mamsen och visa att vi verkligen älskar henne. Det är bra. Samtidigt hoppas jag fortfarande på mirakel och att hon ska bli frisk mirakulöst och kunna flytta hem o vara sitt vanliga jag igen! Även om jag innerst inne vet att det är en omöjlig fantasi kan jag ändå hoppas på det...

"Ja tack

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isiga tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet."

Sonja Åkesson

Trött söndag!

Antingen är man pigg o glad o vaken, eller är man seg, sömnig och nästintill i dvala. I dag har jag varit alternativ två, dvs seg, sömnig o dvalig. Kanske normalt efter tre nätters vaket jobb? Vaknade vid 15, trött.. Ringde son som var på LAN och mamsen. Mamsen var hemma på permis, skönt! Sonen hade det bra och allt väl där. Döttrarna tre mådde också bra, liksom mannen, även om han var trött. Bestämde med mamsen att vi skulle åka upp till sjukhuset efter 19, eftersom vi skulle hämta LANande sonen vid 19.

Åkte till Öland o inhandlade kroppkakor för middag, smaskens! Tyvärr fanns inga vegetariska, så vi åkte en vända runt stan o inhandlade thaimat till Äldsta istället.

Sen åkte vi till mamsen, var där några timmar o sen hem igen o plockade o styrde. Imorgon ska vi kolla på film, jag o Äldsta, och har bokat in oss på tvn kl. 20. Så det så!

Hade missat att skicka in anmälningar till KM, men gjorde det ikväll. Man missar liksom väsentliga saker p g a allt annat som sker i livet, ibland känns det som att jag lever i en såpbubbla! Nåja, jag har väl alltid varit lite lätt världsfrånvänd, så det är kanske inte så konstigt att det blir extra av det just nu när man är så inne i fokus på mamsen?

Har också funderat på S*Vildhjärtas fortsatta framtid. Ska vi lägga ner eller fortsätta, med tanke på senaste tidens motgångar? Tja.. Vi är väl envisa som grävlingar eller nåt, vi ger inte upp.. Så vi garderar oss och lägger intresse på flertalet framtida parningskombinationer med förhoppning om att vi kan sätta en eller två honor på foder. Så vi ser an på framtiden med tillförsikt, om även en solkad o nedtonad sådan.. ;)

Ha det gott alla, tag hand om er o era nära o kära o kramar!

Irritation på petitesser!

I natt är jobbnatt 3, och sedan väntar ledighet i 10 nätter!! Det ni! Jag har ett möte inplanerat på onsdag, men annars är det inte mkt jobb. Jag har visserligen jobbveckor som är massiva, med fem nätters jobb av sju, men ändå.. Det känns som minisemester!

Mamsen blev dålig av cytostatikan idag, och fick tillbringa en hel del tid på toa.. Positivt är att hon i a f slipper vara förstoppad! Annars var hon ganska ok när jag var uppe i kväll. Vi hade köpt henne en ny poncho, en i grå fleece, samt små söta "tossor" i typ täckjackstyg fodrade med fleece. De var mörklila och jättefina, fodrade i limegrönt tyg med små rosa kvinnosymboler på, och inköpet sponsrar kampen mot bröstcancer! Passade bra, även om mamsens ena fot är lite halvsvullen. Poncho har vi köpt även tidigare, då en svart, för de är jättebra att bara "kränga på" och gör att mamsen får lite mer självständighet. T o m dåliga dagar kan hon kränga på sig ponchon själv när hon ska åka ut. Tossorna behöver hon hjälp att ta på, men hon kan ta av dem själv, och det är bra! Sedan är det bra när man går på cellgifter att ha ombyte av ponchos, för det kan hända att hon behöver kräkas omgående, och då kan det hamna på ponchon. Nu kan hon bara byta, och det är bra! Vi hade också lite manikyr, jag hade lånat nytt fräscht nagellack från äldsta och tvättade rent mamsens naglar från det gamla, flagiga nagellacket. Sedan valde hon den färg som jag trodde, lite brunrosa, och ratade den mörkt lila och den rosa, som jag också tagit med. Bra val, det blev skitsnyggt!! Tycker att det är viktigt att hon får känna sig fin, sånt har alltid varit viktigt för mamsen. Själv är jag nog mest ett sunktroll, bekymrar mig alltför sällan över mitt yttre.. ;o) Kollade en kort stund på den bedrövliga fotbollsmatchen mellan Sverige o Danmark som pågick i dagrummet, men sedan rullade vi in på mamsens rum igen. Jag cyklade därifrån strax innan nio, för att hinna i tid till jobbet. Förhoppningsvis kan mamsen åka hem på några timmars permis imorgon, vi får se. Hon lider ingen nöd på sjukhuset, de tar väl hand om henne och pysslar om henne fint!

Annars har jag sovit idag, därefter en tur med sonen till Netto, eftersom han skulle vidare på LAN med kompisarna. Köpte lite mat o snacks han kunde ta med sig, för de har varit hos samma kompis flera ggr i rad nu, och det känns inte snällt att hans stackars mamma ska behöva stå för käk osv till ynglingarna. Wilmisen o mannen var också med, och vi passade på att skicka tillbaka digitalboxen som inte funkade. Lagade köttfärssås o spagetti till oss, och quornfilé med ostsås och spagetti till äldsta. Annars hann jag inte med så mycket mera hemma. Känns skönt att gå på ledighet nu, hoppas hinna med lite nytta också, det ser verkligen ut som Beirut hemma just nu.. Brrr... Men det får vänta, imorgon ska jag upp till mamsen en stund på kvällen och dessförinnan sova gott i många timmar, o så ska jag ta det lugnt. Lite helg måste man väl ändå få ha trots att man jobbar?!

Ha det gott och tack, Annette, för "Stänkarmannens" filosofi! Jag tror faktiskt den stämmer! Åtminstone hoppas jag det!

Ett superstort grattis också idag till fina Chausette, Cocos syrra, som fick cert, BIV och NOM på utställning! JÄTTEROLIGT! :o)

Kramar!

Fredagsnatt..

Hmm... Jag kan inte påstå att jag är nöjd med kommunens senaste uppdateringar av vad vi kommunanställda kan och inte kan göra via datorn på jobbet. T ex är det numera inte möjligt att via jobbdatorn kolla sin mail om man har hotmail. PDF-filer är HELT omöjliga att öppna. Inte heller kan man lägga in bilder i bloggen. Världsliga problem, triviala, men ack så irriterande ändå. Tänk om man nu vill leta info om ngt som rör sitt arbete och detta finns i en pdf-fil? Då får man göra det hemma.. Nåja, jag har ju dator hemma, men jag avskyr löjliga begränsningar på jobbdatorn.. ;o)

Dagens mamsen-rapport:
TACK för all värme o stöd man får via kommentarerna! Jag är glad att jag har vänner som ni, och bekanta som tänker på oss. Det är tungt, vissa dagar är värre än andra. Men vi hänger kvar. Än så länge. Jag lipar rätt mycket, är man en lipsill så är man, men jag är ändå stark. Urstark. Och precis som jag skrev i går så finns det alltid de som har det värre. Det är ingen tröst på något vis, men får en ändå att vara tacksam för det man har. Det är ju som bekant oftast bättre att försöka fokusera på det fina man har snarare än att gå o gnälla o vara negativ över saker som man inte kan göra något åt o som man inte har. O tyvärr är det bara så. Men såklart måste man få gnälla ibland också, eller hur? Just nu väljer jag dock att försöka fokusera på allt som är positivt i livet (även om jag fortfarande är tjurig över jobbdatorns begränsningar!)!

Positivt i dag är att mamsen varit piggare. Hennes lunga har tappats på en hel del vätska, och hon andas mycket lättare. Hennes ödem (vätska) i armen o ena benet har blivit bättre. Hon har lyckats smaska i sig lite mat. Lite. Sen har hon näringsdrycker också, som väl är! Lite frukt petar hon också i sig. Positivt idag är också den sjukvårdspersonal hon har nu, undras just om de förra var bedrövliga sommarvikarier?! De där som lät henne ligga i kräkor osv tidigare i somras, och som verkade totalt omänskliga i vissa avseenden? Vet inte, men helt klart är att jag inte känner igen de som jobbar nu jämfört med de som jobbade då, och att jag är väldigt nöjd med de som hon har nu. Alla är jätterara, trevliga o vänliga. Alla försöker vara tillmötesgående och igår fick Wilmisen en stor glasscup, vaniljglass med grädde o strössel, bara för att de är så rara. Visserligen springer mamsens avkommor o man däruppe på avdelningen mest hela tiden, så det är sällan som de får larm från mams.. Vi sköter nästan allt i form av plock o toabesök o hämtning av dricka osv osv när vi är där. Men ofta kommer det någon o bara tittar till, och ber oss att säga till om vi saknar nåt. Sånt värmer! Mamsen har inte gett upp än, det kan jag säga! Och vi fortsätter att peppa o stötta o finnas där så mycket vi bara kan.

Negativt är oron. Oron att mamsens tumörer i hjärnan ska växa så att hon blir helt "borta", eller helt personlighetsförändrad. Att hon ska ha ont. Att hon ska känna megaångest. Det är läskigt och något jag försöker låta bli att tänka på, även om tankarna smyger sig på titt som tätt. Men då försöker jag fokusera på här och nu, och det är positivt! Så även det negativa får en positiv klang, om man anstränger sig. Negativt är också att jag inte vill säga farväl. Inte än, inte sen aldrig någonsin. Men så funkar ju inte riktigt livet, och jag har alltid haft svårt för avsked. Säger hellre på återseende än adjö, liksom.. Allt det andra negativa med att hon har cancer, och metastaser o är dödligt sjuk har jag redan bearbetat. Det ÄR orättvist. Det ÄR fruktansvärt. Det ÄR en vidrig sjukdom. Men hur konstigt det än kan låta så vänjer man sig. Människan är olika bra på att anpassa sig, men jag tror att vi i mamsens familj numera befinner oss i högsta stadiet i möjlig anpassningsförmåga, för vi har alla vant oss vid alla märkliga situationer vi hamnar i med denna sjukdom som ju är mammas följeslagare. Vi har nog alla vant oss vid att försöka se allt det positiva före det negativa. Och att alltid försöka göra det bästa av varje situation. Kanske kommer det naturligt när man lever med en dödligt sjuk människa, jag vet inte?

Jag har sovit hela dagen lång, ända fram till klockan fem. Då var det dags att göra Wilmisen i ordning för disco. Ungen har blivit ett partyanimal, hon vill gå på alla discon skolan har! Denna gången försökte vi alla avråda henne, inte en endaste av hennes klasskompisar skulle gå dit, och hon skulle m a o inte veta innan om någon annan hon känner var där.. Men inte avskräckte det Wilmisen! Näe, hon fick hjälp av trotsiga tonåringen att platta håret och att sminka sig, sedan bar det iväg på disco! Och givetvis hade hon superskoj! Mannen o jag åkte till sjukhuset med min cykel i bagaget. Han hälsar på en stund och jag är hos mamsen några timmar, sen cyklar jag till jobbet o jobbar natten. Funkar bra!

Trotsiga tonåringen har varit på fritidsgården, sonen har spelat WoW (World of Warcraft) men överraskade oss alla med att berätta att han senare under kvällen skulle gå ner o fiska med två kompisar! :oO Här har vi sonen som lägger hela sin vakna o lediga tid på WoW och rollspel, och att han helt plötsligt skulle fiska var helt otroligt överraskande!!! Visserligen har han alltid gillat att fiska, men ändå.. Det är många år sedan han ägnade sig åt annat än datorer o rollspel.. ;o) Äldsta har varit på "fest" hemma hos en kompis på Öland. Hon är definitivt inte något "party-animal", så det var också förvånande! Men hon var tidigt hemma, hade blivit trött.. Nåja, det var kanske inte så kul...

Imorgon har mamsen permis några timmar för att åka hem. Måtte hon klara av det och må väl! På kvällen ska jag dit några timmar igen.

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära! Kramar!

Tidig fredagsmorgon.. eller natt..

Jobbar igen, och det är hittills en väldigt lugn natt. Skönt det, för senaste tiden har varit turbulent o trist på det privata planet. Dagarna går ihop och det känns ganska tungt för tillfället. Häromdagen fick vi beskedet vi har fasat för. Mamsens hjärntumörer går inte tillbaka, de ökar istället i både storlek o antal. De senaste tre veckorna har hon legat inlagd och varit ganska dålig. Vissa dagar är bättre o piggare, andra dagar sämre, men hon har inte ont i a f. Det känns som huvudsaken nu. Och att vi fortsätter ta en dag i taget. Vi har haft tur ändå, vi har haft mamsen betydligt längre än vi hoppats på, och jag hoppas på ännu längre. Hoppas att miraklens tid ännu inte är förbi, hoppas att hon får fler bra än dåliga dagar framöver.

Det svåra är att man kan göra så lite, men ändå så mycket. Jag försöker tillbringa några timmar varje dag hos henne, oftast blir det på kvällarna. Mamsens man är hos henne många timmar varje dag. Mina brorsor o syrra är där så ofta de kan. Mamsen behöver sällan vara ensam! Häromdagen var jag där på dagen, för att prata lite med en av hennes läkare om hennes dystra prognos. Vi grinade en skvätt ihop, mamsen och jag, och hennes läkare var jätterar. En riktig farbror, om ni förstår vad jag menar? Lugn, äldre och förtroendeingivande. Jättesnäll och rar, och han tittar in till mamsen då o då för att bara säga hej. Just nu jobbar man mest för att minska det ökade trycket i hennes hjärna. Synen har blivit sämre, och hon hör också sämre. Ibland är hon lite vimsig också. Hon har fått vätska i ena lungan, den var helt fylld. Den tappas nu på vätska, för att underlätta hennes andning. Hennes vänsterarm är nästintill obrukbar och hon har svårt att röra sig. Behöver hjälp med att förflytta sig, även om gårdagen var bra och hon kunde stå upp och gå en liten sväng, med stöd. Stackars mamsen, det är svårt att se en nära så sjuk. Ändå är hon oerhört stark och vid gott mod! En helt otrolig människa, men det visste vi ju redan innan hon drabbades av sin sjukdom. Vi går små utflykter runt sjukhuset, mamsen i rullstol, hela tiden frågar hon om det är tungt att dra henne.. Jag svarar som vanligt att det är ingenting! Sen behöver hon vila en stund. Jag har alltid med mig en bok, som jag läser när hon somnar en stund. Vi har det ändå mysigt, trots allt. Sjuksystrarna är jätterara, och gör sitt allra bästa för att hon ska må så bra hon kan. Vi försöker fokusera på nuet, allihopa, och på att vara tillsammans med mamsen så mycket som vi bara kan. En dag i taget. Min mamma har de vackraste blå ögon som finns! Hon är den snällaste som finns och jag vill inte att hon ska flyga bort. Någonsin. Det finns alltid de som har det värre, men det är ingen tröst. Livet är orättvist. Så är det bara.

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga."
Evert Taube