Ibland är jag en mycket tvär och bitter liten kvinna..

Cobran uttrycker precis hur jag kände mig i förra inlägget... Fast Cobran är på bilden sur för att han fått en tomteluva tryckt på huvudet.. Jag är tvär o bitter ibland, men när man fått ur sig det värsta så känns det bättre. Så funkar jag. Så ibland spyr jag galla, för att sedan må bra. Och jag måste med anledning av mitt förra inlägg också belysa de positiva sidorna av att ha varit ensamstående mamma med en frånvarande fader.. För det första så har jag alltid haft ENORM hjälp och stöd av min familj, morsa, styvfar, bröder, syster, släktingar och inte minst min högt älskade moster Ingegärd, som numera bor som ängel i himmelen. Alla har alltid funnits där, och hjälpt till såväl praktiskt som opraktiskt! :o) Mannen i mitt liv dök upp, och trots att man satt där ensam med tre ungar så uppstod kärlek och han har alltid ställt upp efter bästa förmåga för såväl mig som mina ungar. På bästa sätt! En pärla av pärlor, om man säger så, männens alldeles egen Rolls Royce! Katterna har funnits som sällskap och tröst och intresse och avlett mig från diverse trista tankar. Och en del vänner har varit oumbärliga. En del har försvunnit på vägen, men det har tillkommit nya och framför allt är jag glad att tillhöra La Familiga, som vi kallar oss. Ett gäng superhärliga kattmänniskor som jag verkligen tycker om och respekterar! Jag har också blivit stark. Lärt mig att jorden inte går under för småsaker. Lärt mig att bita ihop och gå vidare, eller som någon vis sa "Det är bara att bryta ihop o gå vidare!". Försökt leva efter mottot "Det är inte hur du har det utan hur du tar det". Inte alla dagar funkar det, och inte heller i alla situationer, men för mig har det varit en tröst att försöka tänka positivt. Så visst ska man försöka fokusera på det positiva i tillvaron. Och sist men inte minst har jag mina barn. Mina fyra ljuvliga ungar, som alla är olika, och givetvis har fått ta tuffa bitar i livet, men samtidigt fått massor av kärlek och jag har faktiskt gjort så gott jag kan. Inte alltid har det känts vara tillräckligt, men jag har inte försökt smita undan vare sig roliga eller negativa saker och jag är så tacksam över att ha fyra fantastiska ungar som alla ger så mycket bara genom att finnas till. Visst är det tufft ibland med trots, tonår, problem och annat, men jämt överlag så har jag fyra bra ungar som är vettiga, sunda och definitivt inte bortskämda. Det känns gott. Tyvärr ploppar min bitterhet upp ungefär en gång varannan månad när "Den ömme fadern" ska umgås med sina avkommor, men å andra sidan så går det över. Och jag skulle ALDRIG vilja byta med honom. Men han har själv valt att flytta långt från sina egna barn, skapa ett eget liv för sig själv och ge upp sitt föräldraskap för att bli en vuxen som finns där då o då (och helst via mail..).. Och det är inte mitt val.

Tomtekillarna får illustrera att julpyntet finns ÖVERALLT och att jag tycker att bilderna är fantastiskt roliga. Snacka om missnöje på hög nivå!

Mamsen mår efter omständigheterna bra och vi ska förhoppningsvis hälsa på en stund i helgen.

Nu ska jag snart åka o handla o lämpa av de två mellanungarna vid tåget. Sen blir det fredagsmys med katter, minsting (äldsta ska ha filmkväll med kompisar) och förhoppningsvis något gott att äta.



Ha en trevlig helg! Kramar!