Den lediga tiden flyyyyyyyyger iväg!

Och ikväll är det jobb igen.. :o/ Känner mig inte helt "fit for fight", men heller inte sjuk, bara hängig.. Förmodligen har jag fått slängen de haft på jobbet, det har varit slängar av både det ena o det andra. Och jag har faktiskt prickat in tre extranätter den här månaden, kanske som en liten bonus för att jag tog ledigt när vi skulle åkt till Skåne..? Nåja, de lediga dagarna bara flyger iväg, men nu har jag bara två nätters jobb, sen vila i två nätter o därefter två nätter till. Så idag måste jag röja lite.. Beirut har grott och det känns ärligt talat som att saker förökar sig utan min vetskap.. Mycket märkligt fenomen... Det är så mycket saker som är kringspridda, liksom överallt.. Mannen drömmer om ett hem med rena linjer... Dream on, säger jag.. ;o) Det är liksom bara att fetglömma när man bor många på liten yta och "jag flytt int".. ;o) Det finns mycket att göra, men jag har varken tid eller energi att utföra det.. Möjligen om jag vann en hiskelig summa pengar på nåt spel, då skulle jag anlita diverse folk att göra saker här i hemmet. Men samtidigt lider vi inte.. Det ÄR rörigt här, men vi har i a f en liten oas på framsidan numera med pumpor, silverfluff och lyktor! Det ni!! Och jag har väl aldrig någonsin, handen på hjärtat, varit någon höjdare på att hålla kliniskt rent omkring mig, jag är en rätt virrig person.. ;o)

Mannen upplyste mig om att jag faktiskt glömt en katt igår när jag beskrev vilka som var "lagom" och vilka som var hussekatter. Det stämmer inte. Jag glömmer inget! *asgarv* Nämen ärligt talat så kan jag inte etikettera Ushki! Han är en raring som gärna sover i min säng om nätterna, men det senaste halvåret har han varit ett vandrande hormon, eller säger man En vandrande hormon? Som liten var han ett energiknippe, jag glömmer aldrig hans upptåg med att gömma sig längst in i kattlådan för att sen skrämma livet ur den stackars nödiga katt som skulle uppsöka den! Jätteroligt! ;o) Sen förändrades han, blev blyg och tillbakadragen, bad nästan om ursäkt för sin existens och utnyttjade sina röstresurser till att ständigt gå omkring o gnälla. Därifrån kom beteendet att bli konstant sugen på parning, parning som han knappt visste hur man skulle bära sig åt för att göra rätt.. Stackars kille! Jag är därför glad att jag och hans co-owner Marie har bestämt oss för att kastrera honom när han kommit tillbaka från sina kärlekssemerstrar.. Förhoppningsvis hittar han då tillbaka till sitt "rätta jag" och kan bli den goe kille som han är innerst inne.

Mamsen är fortfarande hemma, och mår hyfsat. Hon är så klart mycket märkt av sin sjukdom, men har fortfarande samma gnista och glädje som vi är vana vid! Det är bra! Hon behöver hjälp med det mesta, så förhoppningsvis får min fostersyster bli personlig assistent till henne. Det vore kanonbra! Eftersom jag är lite krasslig just nu kan vi inte åka o besöka henne för tillfället, men så snart jag känner mig kry igen så åker vi ner till landet på visit.

Nej, nu måste jag verkligen ta tag i mitt liv! Mitt städ-liv. Fast helt lat är jag inte, diskmaskinen går för fullt liksom tvättmaskin o torktumlare. Lite planering inför kvällens mat, samt baka "Sverigekaka" till Wilma (de firar FN-dagen imorgon och alla barn som vill får ta med sig kakor vars recept kommer från hemländerna, och det är väl enda dagen numera då barnen får ha nåt sött med sig till skolan, så dagen är mycket uppskattad!), stryktvätt och avplockning av bottenvåning, bäddning, stryktvätt och städning av toaletter återstår. Å så katternas matskålar o toalådor såklart.

Ha det gott o ta hand om er! Kramelikramar!