Fredagsnatt på jobbet.. igen.. ;o)

Idag har jag fått bra nyheter och dåliga nyheter. De bra nyheterna kommer från mamsen. Hon har legat o myst i sin nya säng, ska få tv:n flyttad till sitt nya rum i hemmet och har fått jättebra anpassningar på bl a toastol osv. Ibland kan dom, kommunerna! Pluspoäng för det. Mamsen var på lysande humör och pratglad. Imorgon ska vi dit o hälsa på, konstigt nog har jag saknat att få åka till sjukhuset för att hälsa på henne varje kväll, men SJÄLVKLART är jag superglad att mamsen mår gott o har det bra hemma.

Det dåliga är att lilla Murklan har blivit sjuk. Murklan har blivit inlagd på djursjukhuset och vi håller tummar, tassar o tår för hennes tillfrisknande. Veterinären trodde att hon drabbats av samma förkylning som hennes kattkompisar Eddie, Donnie o Delfinia/Kitty haft. För säkerhets skull fick hon stanna kvar med lite dropp o medikamenter o förhoppningen är att lilla raringen ska få komma hem frisk o glad.

Ikväll har jag tittat på lite av Idol innan det var dags att åka till jobbet igen. Torsdagsnatten som jag jobbade var en mardröm med kräks och larm natten igenom, och jag hoppas verkligen att denna natt blir lugn o trivsam!

Jag kan inte hjälpa det, men jag drabbas av extrema moderskänslor när jag ser tonårskillen Nicklas och hans lite halvt tafatta moves. Han är ju bara så lik sonen i sitt rörelseschema!!! Pluttisarna! Tove gillar jag, hon är bra, och har nåt "visst". Mariette har nåt som jag inte gillar, tycker hon låter väldans ansträngd när hon sjunger, men hon verkar vara en trevlig prick. Rabi klarar jag inte av, den sortens sång hör i mitt tycke hemma hos eunucker, men vad vet jag, det kanske han är? ;o) Inte min stil, men killen är säkert duktig för de som gillar den genren och han är ju sin egen sort i Idol i a f.. Calle är mer min stil, och jag tycker att han är blygt rar! Håller dock med om att han är lite mer Ozzy Osbourne än Michael Jackson.. ;o) Reza är fantastiskt duktig sångerska och showtjej! Helt otroligt duktig! Men jag tycker hon är lite tråkig... Likaså Erika.. Hon är jätteduktig på att sjunga men.. tråkig.. Erik är den nye Kevin Borg, duktig, men helt o hållet... tråkig han också... Man har liksom redan sett dem hundra gånger tidigare i Måns Zelmerlövar o Dannysar o Kevin Borg osv osv osv.. Totalt intetsägande för mig. Bara allmänt duktiga o ... tråkiga. Eddie är väl lite mindre tråkig, men ingen favvis han heller.. På nåt vis så gillar jag mer ett Idol med lite olika sorters sångstilar typ. Camilla var jättegullig o rar, men också.. tråkig.. Förutsägbar. Men man måste ju ändå säga att de är fantastiska allihopa! Tänk att stå där framför så många människor plus få sin dröm i uppfyllelse samtidigt som alla tittare kan krossa den bara genom att rösta för eller emot.. Läskigt.. Nåja, det är ju självvalt. Det var min recension av Idol.

Annars inget nytt att förtälja. Har varit rätt orolig idag för liten Murkla, annars har jag bara sovit, vinkat iväg Äldsta, som skulle åka båt i helgen med konfirmandgruppen hon är ledare för. Sonen har kompis hemma för att sitta brevid o spela WoW.. Suck, så tråkiga killar! Totalt inne i sin datavärld och helt asociala! Knäppisar, helt enkelt.. Trotsiga tonåringen har skött sig bra ett par dagar och fick frisedel från sitt utegångs och dataförbud.. Skönt, tyckte hon, och vi också för den delen.. ;o) Måtte hon nu låta bli sin systers kläder o prylar! Wilmisen har varit på disco, följde med klasskompis hem till henne o var där först, sedan vidare till discot. Hon hade haft roligt, och slocknade i tv-soffan efter att ha sagt att "Nicklas är söt. Han ser ut som Sacke!" :oD

I natt går det en film med Mel Gibson, annars är det bara bombade Victoria Silverstedt-program.. Suck.. Jag orkar verkligen inte med fler skönhetsfixerade o opererade korkskallar i tv! Ärligt talat, jag blir faktiskt mörkrädd när man tänker på hur blåsta de är!! Så jag ska läsa min bok och ha ettan på natten lång. Ettan, tvåan o fyran är kanalerna på jobbet just nu.. Och det brukar vara ok på vardagsnätterna, men helgerna tar Victoria Silverstedt över.. Suck..

Ha det gott o trevlig helg!

Länk...

.. och ett konstaterande att sjukvården i Sverige är helt jävvla osannolik...

http://www.metrobloggen.se/diagnoshjarntumor

Håller tummarna för att denna starka kvinna får den hjälp hon behöver, och uppmanar mina bloggläsare att läsa hennes blogg!

Dagens citat kommer från Horatius, en romersk poet som levde 65 f Kr-8 f Kr..

"Fånga dagen, lita ej på morgondagen"

Ha en trevlig helg o ta hand om er!

Kramar!

Extrajobb!

Got this picture of lovely Cuore La Peyre*ES, isn't she lovley? Thank you, Anne, I really enjoy your (and Lorenas!) pictures of the grandchildren!


Höstlöven ovan häckar i vår gräsplätt på framsidan! VACKRA färger! Jag älskar hösten! Det blåser jättemycket i Kalmar, fast igår var det nog ännu värre, men jag gillar sånt väder! Och alla fina färger på hösten! Jag blir på bra humör samt lite mer effektiv hösttid än sommartid. Sommaren är fin, och jag tycker det är härligt att bo i ett land med omväxlande väderlekar, men hösten är och förblir min favoritårstid!

Mamma är hemma! Hennes lunga höll för tömningen, annars var läkarna rädda för att den skulle säcka ihop, men icke! Så igår susade hon hem, och det tyckte hon var skönt! Hon fick löfte om en riktig höj o sänkbar säng, men man gav besked om att det kunde dröja ett tag... Lite synd, tyckte vi, för sovrummen ligger på övervåningen i mamsens hus, så hon skulle behöva en bra säng nere istället för att sova på soffan, som hon annars har gjort... Men döm om allas förvåning, för idag anlände sängen!! Nu kan hon med fjärrkontroll höja o sänka den, höja överdelen, höja benen osv! Kanonbra! I eftermiddag skulle det komma folk o kolla vad mer i bostadsanpassningsväg mamsen o hennes man behöver! Helt fantastiskt, vilken service, all eloge till de ansvariga! Det är så här man VILL att det ska funka, och det är underbart att det verkligen gör det! Lilla fostersyster var där och pysslade om mamsen, nu får hon och bröderna sköta det, eftersom de bor nära. Det är skönt att vi kan hjälpas åt att finnas där för mamma! När hon ligger på sjukhuset kan jag åka dit dagligen, det är ju inte så långt för mig, och när hon är hemma är det nära till mina brorsor o syrra! Men till helgen ska vi dit o hälsa på.

Annars inget nytt på fronten mer än att jag fortsätter med mitt städ o plock! Det tar tid att tvätta igenom alla vantar, mössor o jackor som legat i förrådet på förvarning, så tvättmaskin o torktumlare går varma. I natt och imorgon natt ska jag jobba extra! Inga problem, jag är så mycket ledig ändå, och pengarna klirrar gott när de anländer.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära o kära o kramar i massor!

Tisdag och städning på schemat!

Coco Bängan får pryda bloggen, med pussmun och allt! Finaste tjejan, men ojojoj vilket bustroll! Hon ligger dock i lä jämfört med huliganen, som numera Cobran lystrar till...

Igår var mamsen på finfint humör när jag kom dit på besök. Stannade ett tag, sedan kom mannen o Wilmisen också. Vi promenerade till Pressbyrån, mamsen i "rullen" (rullstolen) och jag körde. Fixade lite med kvällshygienen och pratade en del. Mysigt!

Hemma blev inte mycket gjort, jag hade vänt på dygnet och var trött som en gnu på dagen i går. Men det var bara att masa sig upp o fixa o dona undan det värsta. Gjorde det enkelt för mig och stekte hamburgare till kidsens kvällsmat.. De hade fått mellanmål tidigare också, men jag orkade helt enkelt inte ställa mig med en stor middag att laga eftersom klockan var över 20 när vi kom hem från mamsen. En del arbete framför datorn blev det också.

Idag blir det städning, och strykning. Tråkigt. Men nödvändigt. Mannen har en massa sidoprojekt i form av datorer som lämnats in privat, så han ägnar kvällstiden åt sånt pyssel. Ska upp till mamsen en sväng också. Vinterkläderna står i säckar i vardagsrummet, de ska plockas upp o vädras. Det är kallt ute nu! Iskallt! Vi gillar ju att ha det svalt inomhus eftersom somrarna i vårt trähus är så hiskeligt kvava o varma, men igår fick jag t o m be mannen att stänga till fönstret lite.. Funderar på om jag ska köpa mig ett nytt täcke, som är tjockare? Mannen fick nytt täcke tidigare i år, men jag är sniken mot mig själv ibland och avstod. Det ångrar jag nu.. För mitt täcke är kallt. När jag jobbat natt och kryper ner i sängen så drar jag först mitt eget täcke, sen mannens över mig. Annars fryser jag. Ny pyjamas måste jag också inhandla, det får nog bli en i flanell..

Måste också fundera på hur vi ska göra med våra handdukar. Vi skaffade en ny torktumlare för ett tag sedan. Den var högre än den gamla och då fick vi skruva ner det fula lilla skåpet vi haft över torktumlaren tidigare. Där förvarade vi handdukar. Just nu förvaras handdukarna på äkta Beirutvis i två korgar mitt ute i vardagsrummet, som är vår avstjälpningsplats för allsköns saker som inte har en plats. Mannen har lovat städa ut en av sina tre garderober där han förvarar datajox. Det vore bra! Nya hyllor och korgar till garderoberna i Majas o Wilmas rum behövs också. Hemmet är en ständig källa till utgifter. Men jag är glad att skriva att vår investering i bostaden ändå verkar bra hittills. HÄR finns en grannlägenhet till salu, den har ett rum mindre än vår.. Annars är det samma stuk. Fast jag måste ifrågasätta mäklarens fotosinne.. Suck.. Inte direkt bra bilder.. Men vem är jag att klaga.. Jag är ju inte så vass heller.. Fast jag tycker nog att lite bättre kunde det varit.. ;o) Å andra sidan lämpar sig Beirut definitivt inte för uppvisande, men jag har bestämt mig för att få klart inomhus fram till jul! Då ska det vara upporganiserat och färdigt med förråd under trappan osv. Hoppas jag.. Vi får se vad tiden räcker till. Man får ju inte glömma sina husdjur latmaskarna också, de måste få sin tid.. :oP

Naowe, nu blir det städning! Ha en bra dag, här nere i Kalmar blåser det iskalla vindar men solen skiner och höstfärgerna är underbara!!
Ta hand om er och kramar!

Lovely pics from Portugal!

I had some pics from Anne of Minnie with her beautiful daughter! I am so proud that Minnie's and lovely Picatoste's kittens have developed so nicely and to be able to follow them on pics and stories is wonderful! Thank you very much, Anne!

And also a lovely pic of Cobalto, with his breeder Heather Anne. Cobalto became BIS both days on a show in Portugal, with all the votes from the judges! Cobalto looks a lot like a better copy of his granddad Bruce, but I must admit that Pica has given Cobalto a lot too! ;o) So I look forward to follow this beautiful young boy's development, I think the combination between Minnie and Pica was great! Cobalto acted like a real gentleman on the judges tables, and loved their attention! We wish the best of luck to Cobalto and his siblings in the future!

Sömnsvårigheter!

...kanske inte så konstigt med tanke på att jag jobbat i tre nätter...? Nåja, jag vet inte om jag berättat om min moster? Min moster hade inga barn, men tre syskonbarn, alla av olika mödrar födda, men alla mödrar var systrar till moster. Jag var ett av dessa syskonbarn.

Min moster brukade ägna sin tid åt att jobba som undersköterska på olika sjukhus uppåt i landet, men hon höll alltid kontakten med oss i sin familj, och alldeles särskilt med mig och mina två kusiner. Efter många år flyttade hon ner till mamsens grannby och det var så härligt att ha henne nära! När min son var liten blev moster sjuk. Hon var gudmor till honom på hans dop, men därefter blev hon sämre o sämre och vid jul blev hon inlagd på sjukhus med svår lunginflammation och diagnos cancer. Hennes cancerform var av en alldeles särskild sort, påminde om leukemi, men dessvärre obotlig. Sjukhuset bedömde att behandling inte var möjlig att sätta in, moster var alldeles för dålig... Vi grinade, sörjde och trodde hon skulle dö snart. Men icke!

Några månader senare fick moster behandling, efter ett mycket mirakelmässigt tillfrisknande, en alldeles ny sort som var för utvärdering, och vars biverkningar inte var utredda. Moster hade inga problem med denna, alternativet var ju döden, eftersom ingen annan behandling fanns att tillgå. Moster hade sen flera år av såväl sjukdomsbiverkningar som glädje. Hon var utomlands på semester, umgicks med släkt o vänner och hade ett mycket rikt liv. Dessvärre dog alla andra i forskningsstudien hon ingick i alltför snart, och sist av alla var det mosters tur.. Hon låg inlagd sista månaderna av sitt liv, och vi var där så mycket vi bara kunde. Då hade hon fått många många fler månader och år än man först kunnat tro! Jag var där när moster dog, höll hennes hand och fanns där. Hon somnade in, och allt var väldigt stillsamt och fint. Mamsen var också där. Alla dessa minnen från mosters bortgång ploppar upp mest hela tiden just nu, kanske inte så konstigt? Jag är inte rädd för döden, men jag skjuter gärna upp den ett tag till... Både för mig o mamsen... Konstigt nog skräms jag inte av död, snarare av avskedet inför döden. Jag är ändå glad att vi har möjlighet att ta avsked av mamsen och visa att vi verkligen älskar henne. Det är bra. Samtidigt hoppas jag fortfarande på mirakel och att hon ska bli frisk mirakulöst och kunna flytta hem o vara sitt vanliga jag igen! Även om jag innerst inne vet att det är en omöjlig fantasi kan jag ändå hoppas på det...

"Ja tack

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isiga tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet."

Sonja Åkesson

Trött söndag!

Antingen är man pigg o glad o vaken, eller är man seg, sömnig och nästintill i dvala. I dag har jag varit alternativ två, dvs seg, sömnig o dvalig. Kanske normalt efter tre nätters vaket jobb? Vaknade vid 15, trött.. Ringde son som var på LAN och mamsen. Mamsen var hemma på permis, skönt! Sonen hade det bra och allt väl där. Döttrarna tre mådde också bra, liksom mannen, även om han var trött. Bestämde med mamsen att vi skulle åka upp till sjukhuset efter 19, eftersom vi skulle hämta LANande sonen vid 19.

Åkte till Öland o inhandlade kroppkakor för middag, smaskens! Tyvärr fanns inga vegetariska, så vi åkte en vända runt stan o inhandlade thaimat till Äldsta istället.

Sen åkte vi till mamsen, var där några timmar o sen hem igen o plockade o styrde. Imorgon ska vi kolla på film, jag o Äldsta, och har bokat in oss på tvn kl. 20. Så det så!

Hade missat att skicka in anmälningar till KM, men gjorde det ikväll. Man missar liksom väsentliga saker p g a allt annat som sker i livet, ibland känns det som att jag lever i en såpbubbla! Nåja, jag har väl alltid varit lite lätt världsfrånvänd, så det är kanske inte så konstigt att det blir extra av det just nu när man är så inne i fokus på mamsen?

Har också funderat på S*Vildhjärtas fortsatta framtid. Ska vi lägga ner eller fortsätta, med tanke på senaste tidens motgångar? Tja.. Vi är väl envisa som grävlingar eller nåt, vi ger inte upp.. Så vi garderar oss och lägger intresse på flertalet framtida parningskombinationer med förhoppning om att vi kan sätta en eller två honor på foder. Så vi ser an på framtiden med tillförsikt, om även en solkad o nedtonad sådan.. ;)

Ha det gott alla, tag hand om er o era nära o kära o kramar!

Irritation på petitesser!

I natt är jobbnatt 3, och sedan väntar ledighet i 10 nätter!! Det ni! Jag har ett möte inplanerat på onsdag, men annars är det inte mkt jobb. Jag har visserligen jobbveckor som är massiva, med fem nätters jobb av sju, men ändå.. Det känns som minisemester!

Mamsen blev dålig av cytostatikan idag, och fick tillbringa en hel del tid på toa.. Positivt är att hon i a f slipper vara förstoppad! Annars var hon ganska ok när jag var uppe i kväll. Vi hade köpt henne en ny poncho, en i grå fleece, samt små söta "tossor" i typ täckjackstyg fodrade med fleece. De var mörklila och jättefina, fodrade i limegrönt tyg med små rosa kvinnosymboler på, och inköpet sponsrar kampen mot bröstcancer! Passade bra, även om mamsens ena fot är lite halvsvullen. Poncho har vi köpt även tidigare, då en svart, för de är jättebra att bara "kränga på" och gör att mamsen får lite mer självständighet. T o m dåliga dagar kan hon kränga på sig ponchon själv när hon ska åka ut. Tossorna behöver hon hjälp att ta på, men hon kan ta av dem själv, och det är bra! Sedan är det bra när man går på cellgifter att ha ombyte av ponchos, för det kan hända att hon behöver kräkas omgående, och då kan det hamna på ponchon. Nu kan hon bara byta, och det är bra! Vi hade också lite manikyr, jag hade lånat nytt fräscht nagellack från äldsta och tvättade rent mamsens naglar från det gamla, flagiga nagellacket. Sedan valde hon den färg som jag trodde, lite brunrosa, och ratade den mörkt lila och den rosa, som jag också tagit med. Bra val, det blev skitsnyggt!! Tycker att det är viktigt att hon får känna sig fin, sånt har alltid varit viktigt för mamsen. Själv är jag nog mest ett sunktroll, bekymrar mig alltför sällan över mitt yttre.. ;o) Kollade en kort stund på den bedrövliga fotbollsmatchen mellan Sverige o Danmark som pågick i dagrummet, men sedan rullade vi in på mamsens rum igen. Jag cyklade därifrån strax innan nio, för att hinna i tid till jobbet. Förhoppningsvis kan mamsen åka hem på några timmars permis imorgon, vi får se. Hon lider ingen nöd på sjukhuset, de tar väl hand om henne och pysslar om henne fint!

Annars har jag sovit idag, därefter en tur med sonen till Netto, eftersom han skulle vidare på LAN med kompisarna. Köpte lite mat o snacks han kunde ta med sig, för de har varit hos samma kompis flera ggr i rad nu, och det känns inte snällt att hans stackars mamma ska behöva stå för käk osv till ynglingarna. Wilmisen o mannen var också med, och vi passade på att skicka tillbaka digitalboxen som inte funkade. Lagade köttfärssås o spagetti till oss, och quornfilé med ostsås och spagetti till äldsta. Annars hann jag inte med så mycket mera hemma. Känns skönt att gå på ledighet nu, hoppas hinna med lite nytta också, det ser verkligen ut som Beirut hemma just nu.. Brrr... Men det får vänta, imorgon ska jag upp till mamsen en stund på kvällen och dessförinnan sova gott i många timmar, o så ska jag ta det lugnt. Lite helg måste man väl ändå få ha trots att man jobbar?!

Ha det gott och tack, Annette, för "Stänkarmannens" filosofi! Jag tror faktiskt den stämmer! Åtminstone hoppas jag det!

Ett superstort grattis också idag till fina Chausette, Cocos syrra, som fick cert, BIV och NOM på utställning! JÄTTEROLIGT! :o)

Kramar!

Fredagsnatt..

Hmm... Jag kan inte påstå att jag är nöjd med kommunens senaste uppdateringar av vad vi kommunanställda kan och inte kan göra via datorn på jobbet. T ex är det numera inte möjligt att via jobbdatorn kolla sin mail om man har hotmail. PDF-filer är HELT omöjliga att öppna. Inte heller kan man lägga in bilder i bloggen. Världsliga problem, triviala, men ack så irriterande ändå. Tänk om man nu vill leta info om ngt som rör sitt arbete och detta finns i en pdf-fil? Då får man göra det hemma.. Nåja, jag har ju dator hemma, men jag avskyr löjliga begränsningar på jobbdatorn.. ;o)

Dagens mamsen-rapport:
TACK för all värme o stöd man får via kommentarerna! Jag är glad att jag har vänner som ni, och bekanta som tänker på oss. Det är tungt, vissa dagar är värre än andra. Men vi hänger kvar. Än så länge. Jag lipar rätt mycket, är man en lipsill så är man, men jag är ändå stark. Urstark. Och precis som jag skrev i går så finns det alltid de som har det värre. Det är ingen tröst på något vis, men får en ändå att vara tacksam för det man har. Det är ju som bekant oftast bättre att försöka fokusera på det fina man har snarare än att gå o gnälla o vara negativ över saker som man inte kan göra något åt o som man inte har. O tyvärr är det bara så. Men såklart måste man få gnälla ibland också, eller hur? Just nu väljer jag dock att försöka fokusera på allt som är positivt i livet (även om jag fortfarande är tjurig över jobbdatorns begränsningar!)!

Positivt i dag är att mamsen varit piggare. Hennes lunga har tappats på en hel del vätska, och hon andas mycket lättare. Hennes ödem (vätska) i armen o ena benet har blivit bättre. Hon har lyckats smaska i sig lite mat. Lite. Sen har hon näringsdrycker också, som väl är! Lite frukt petar hon också i sig. Positivt idag är också den sjukvårdspersonal hon har nu, undras just om de förra var bedrövliga sommarvikarier?! De där som lät henne ligga i kräkor osv tidigare i somras, och som verkade totalt omänskliga i vissa avseenden? Vet inte, men helt klart är att jag inte känner igen de som jobbar nu jämfört med de som jobbade då, och att jag är väldigt nöjd med de som hon har nu. Alla är jätterara, trevliga o vänliga. Alla försöker vara tillmötesgående och igår fick Wilmisen en stor glasscup, vaniljglass med grädde o strössel, bara för att de är så rara. Visserligen springer mamsens avkommor o man däruppe på avdelningen mest hela tiden, så det är sällan som de får larm från mams.. Vi sköter nästan allt i form av plock o toabesök o hämtning av dricka osv osv när vi är där. Men ofta kommer det någon o bara tittar till, och ber oss att säga till om vi saknar nåt. Sånt värmer! Mamsen har inte gett upp än, det kan jag säga! Och vi fortsätter att peppa o stötta o finnas där så mycket vi bara kan.

Negativt är oron. Oron att mamsens tumörer i hjärnan ska växa så att hon blir helt "borta", eller helt personlighetsförändrad. Att hon ska ha ont. Att hon ska känna megaångest. Det är läskigt och något jag försöker låta bli att tänka på, även om tankarna smyger sig på titt som tätt. Men då försöker jag fokusera på här och nu, och det är positivt! Så även det negativa får en positiv klang, om man anstränger sig. Negativt är också att jag inte vill säga farväl. Inte än, inte sen aldrig någonsin. Men så funkar ju inte riktigt livet, och jag har alltid haft svårt för avsked. Säger hellre på återseende än adjö, liksom.. Allt det andra negativa med att hon har cancer, och metastaser o är dödligt sjuk har jag redan bearbetat. Det ÄR orättvist. Det ÄR fruktansvärt. Det ÄR en vidrig sjukdom. Men hur konstigt det än kan låta så vänjer man sig. Människan är olika bra på att anpassa sig, men jag tror att vi i mamsens familj numera befinner oss i högsta stadiet i möjlig anpassningsförmåga, för vi har alla vant oss vid alla märkliga situationer vi hamnar i med denna sjukdom som ju är mammas följeslagare. Vi har nog alla vant oss vid att försöka se allt det positiva före det negativa. Och att alltid försöka göra det bästa av varje situation. Kanske kommer det naturligt när man lever med en dödligt sjuk människa, jag vet inte?

Jag har sovit hela dagen lång, ända fram till klockan fem. Då var det dags att göra Wilmisen i ordning för disco. Ungen har blivit ett partyanimal, hon vill gå på alla discon skolan har! Denna gången försökte vi alla avråda henne, inte en endaste av hennes klasskompisar skulle gå dit, och hon skulle m a o inte veta innan om någon annan hon känner var där.. Men inte avskräckte det Wilmisen! Näe, hon fick hjälp av trotsiga tonåringen att platta håret och att sminka sig, sedan bar det iväg på disco! Och givetvis hade hon superskoj! Mannen o jag åkte till sjukhuset med min cykel i bagaget. Han hälsar på en stund och jag är hos mamsen några timmar, sen cyklar jag till jobbet o jobbar natten. Funkar bra!

Trotsiga tonåringen har varit på fritidsgården, sonen har spelat WoW (World of Warcraft) men överraskade oss alla med att berätta att han senare under kvällen skulle gå ner o fiska med två kompisar! :oO Här har vi sonen som lägger hela sin vakna o lediga tid på WoW och rollspel, och att han helt plötsligt skulle fiska var helt otroligt överraskande!!! Visserligen har han alltid gillat att fiska, men ändå.. Det är många år sedan han ägnade sig åt annat än datorer o rollspel.. ;o) Äldsta har varit på "fest" hemma hos en kompis på Öland. Hon är definitivt inte något "party-animal", så det var också förvånande! Men hon var tidigt hemma, hade blivit trött.. Nåja, det var kanske inte så kul...

Imorgon har mamsen permis några timmar för att åka hem. Måtte hon klara av det och må väl! På kvällen ska jag dit några timmar igen.

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära! Kramar!

Tidig fredagsmorgon.. eller natt..

Jobbar igen, och det är hittills en väldigt lugn natt. Skönt det, för senaste tiden har varit turbulent o trist på det privata planet. Dagarna går ihop och det känns ganska tungt för tillfället. Häromdagen fick vi beskedet vi har fasat för. Mamsens hjärntumörer går inte tillbaka, de ökar istället i både storlek o antal. De senaste tre veckorna har hon legat inlagd och varit ganska dålig. Vissa dagar är bättre o piggare, andra dagar sämre, men hon har inte ont i a f. Det känns som huvudsaken nu. Och att vi fortsätter ta en dag i taget. Vi har haft tur ändå, vi har haft mamsen betydligt längre än vi hoppats på, och jag hoppas på ännu längre. Hoppas att miraklens tid ännu inte är förbi, hoppas att hon får fler bra än dåliga dagar framöver.

Det svåra är att man kan göra så lite, men ändå så mycket. Jag försöker tillbringa några timmar varje dag hos henne, oftast blir det på kvällarna. Mamsens man är hos henne många timmar varje dag. Mina brorsor o syrra är där så ofta de kan. Mamsen behöver sällan vara ensam! Häromdagen var jag där på dagen, för att prata lite med en av hennes läkare om hennes dystra prognos. Vi grinade en skvätt ihop, mamsen och jag, och hennes läkare var jätterar. En riktig farbror, om ni förstår vad jag menar? Lugn, äldre och förtroendeingivande. Jättesnäll och rar, och han tittar in till mamsen då o då för att bara säga hej. Just nu jobbar man mest för att minska det ökade trycket i hennes hjärna. Synen har blivit sämre, och hon hör också sämre. Ibland är hon lite vimsig också. Hon har fått vätska i ena lungan, den var helt fylld. Den tappas nu på vätska, för att underlätta hennes andning. Hennes vänsterarm är nästintill obrukbar och hon har svårt att röra sig. Behöver hjälp med att förflytta sig, även om gårdagen var bra och hon kunde stå upp och gå en liten sväng, med stöd. Stackars mamsen, det är svårt att se en nära så sjuk. Ändå är hon oerhört stark och vid gott mod! En helt otrolig människa, men det visste vi ju redan innan hon drabbades av sin sjukdom. Vi går små utflykter runt sjukhuset, mamsen i rullstol, hela tiden frågar hon om det är tungt att dra henne.. Jag svarar som vanligt att det är ingenting! Sen behöver hon vila en stund. Jag har alltid med mig en bok, som jag läser när hon somnar en stund. Vi har det ändå mysigt, trots allt. Sjuksystrarna är jätterara, och gör sitt allra bästa för att hon ska må så bra hon kan. Vi försöker fokusera på nuet, allihopa, och på att vara tillsammans med mamsen så mycket som vi bara kan. En dag i taget. Min mamma har de vackraste blå ögon som finns! Hon är den snällaste som finns och jag vill inte att hon ska flyga bort. Någonsin. Det finns alltid de som har det värre, men det är ingen tröst. Livet är orättvist. Så är det bara.

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.
Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga."
Evert Taube

Dags för fredagsmys?!

Vi har en gratistidning i Kalmar som kommer ut varje torsdag, och heter "Kalmarposten".. I detta nr fanns en idol på bild, eller två... Trotsiga tonåringen, som när vi var på SW ägnade en dag åt att förevisa Bruce Viggesson på Skälby 4H gård. Å givetvis hamnade linslusarna i tidningen, på sidan 45-46.. Titta här!

Igår var en lugn dag, jag sov en del, precis som jag brukar när jag jobbat tre nätter på raken. Klev upp mitt på dagen och var allmänt seg. Åkte med Äldsta till vårdcentralen, känns som hon får åka dit titt som tätt.. Tidigare tog vi blodprov som visade på järnbrist och blodbrist, så då fick hon rejäla järntabletter utskrivna. Nu har ungen blivit förkyld och piercingen i örat (i den där lilla broskbiten som sticker ut framför örat liksom, om ni fattar vad jag menar?) har blivit lite infekterad o svullen. Farbror doktorn hade raka besked: "Enda sättet att helt bli av med infektionen är att plocka ut piercingen!" Ungen blev inte så glad, och frågade om alternativ. Så nu har hon penicillin i tio dagar, vi avvaktar i några dagar o ser hur det går med svullnad osv, och så lägger vi ett alsollösningsomslag i en halvtimme varje kväll på örat. Vi får väl se hur det slutar.. Jag kan fortfarande inte förstå vitsen med en massa piercingar, men det är ju inte min kropp.. Vi har haft diskussioner runt detta med piercing och jag godtog en piercing i örat om hon gick ut med bra betyg i nian. Det gjorde hon. Så då får man bjuda till, även om man inte gillar läget.. Åtminstone är det min filosofi som förälder. Det finns gränser, men man måste ge o ta. Penicillin, piercing o dyl får hon betala själv, enligt principen "själv göra-själv ha".. Däremot har jag betalat förbandsmaterial, bomullstussar osv. Hon protesterar inte, däremot är hon förgrymmat irriterad på att jag var negativ till piercingen redan innan, och pratade ingående med henne om infektioner osv.. Å nu kan jag ju säga "Vad var det jag sa?!" o det är inte populärt.. ;o)))))

På lördag åker jag till Hässleholm för att gå assistent, utan katt, men i goda vänners sällskap! ;o) Ska bli skoj att komma iväg en dag i a f, även om det är surt att inte kunna ta med Cutie, som ju är i fin form. Å andra sidan har vi det lite rörigt i katteriet just nu med kattgrupperna, så vi sparar oss till KM istället. Då kan de bo hemma o bara vara på utställning över dagen. Brucan ska också få följa med, på Wilmas begäran. Söte Brucen, han har inte varit på utställning sedan WW i Lissabon..

Alla kattungarna verkar trivas bra i sina nya hem och har varit trevliga o trygga individer enligt sina nya ägare. Skönt! Men det är tomt utan dem!!! Samtidigt är det skönt, och man är glad att alla fått finfina hem och vi har fått nya bekantskaper. Härligt!

Sedan är ju frågan om Delfinia/Kitty är dräktig..? Hon beter sig märkligt, men verkar ha klarat sig undan värsta viruset som kattkompisarna drabbats av. Om hon är dräktig, har det då påverkat bebisarna? Vet inte, som vanligt är det bara att vänta o se..

Mamsen skulle till onkologen idag på möte, så jag ska strax ringa o kolla hur det har gått.. Kanske hon får komma hem i helgen. Vi får se! Vi tar en dag i taget.

Mannen har kommit hem från Ven. Han hade haft det bra, men Wilmisen blev så glad när han kom hem att hon började gråta! Sötungen!

Nähä, nu får jag ta tag i mitt liv o städa av lite här hemma. Massa tvätt o städ nu när mannen varit bortrest, o jag jobbat mycket. Så jag måste hinna i kapp, plus att jag måste ut i förrådet o hitta lite vinterprylar. Det är KALLT nu om kvällar o morgnar!! Iskallt! Men jag gillar tiden vi går emot, så jag ska inte klaga!

Ha det gott allesammans o simma lugnt!
Kramar!

Upp som en sol o ner som en pannkaka!

Mamsen blev sjuk igen, och fick istället för att åka på shoppingtur åka raka vägen till sjukhuset. Inget skojsigt, men än kämpar hon på. Finaste mamsen! Mannen o jag satte oss själva i bilen o susade iväg o shoppade lite kläder främst till kidsen. Wilmisen hittade också lite till sig, men mest av allt fick sonen o trotsiga tonåringen. Äldsta behövde inte så mycket, men i söndags köpte hon ett nytt skrivbord på IKEA för sina alldeles egna ihoparbetade pengar. Jättefint!

Själv har jag haft hektiska dagar med massa styr o plock hemma, turer till mamsen på sjukhuset och diverse annat.. Lilla Irmelina flyttade och jag måste erkänna att jag fällde några tårar när hon hade åkt.. Lilla pluttan, hon var en riktig raring. Som väl är så har jag istället fått ha kvar Krumeluren o Lufsa några dagar extra. Pissenisse aka Ushki har fått fina studpants som han struttar runt i numera, och han är en kvittrande fågel mest hela tiden, sällan tyst.. Men han är söt ändå, även fast han just nu inte tål åsynen av Cutie o Cobran. Så nu är det två olika kattgrupper i huset som flyttar runt mellan övervåning o bottenvåning. Ganska snärjigt, men man har ju som bekant inte roligare än man gör sig.. ;o) Själv jobbar jag nu tre nätter och imorgon kommer mannen att åka på jobbresa i dagarna tre till Ven.. Lite trist, jag hade önskat att han kunnat vara hemma istället nu när det är lite rörigt med mamsen på sjukhuset o allt. Nåja, jag hoppas han får lite lugn o ro och kan njuta mellan studiebesöken i a f. Vi klarar oss.


Själv har jag en sabla värk i nacken igen.. Stress o orosrelaterat kanske?! Jag vet inte, men ont gör det. O jag som har städning på schemat i natt.. Nåja, jag överlever.

Så just nu är det bara gnäll o pip hos fru Vildhjärta. ;o) Tror att jag avslutar bloggen med detta lilla gnälliga livstecken och hoppas att alla ni andra har det desto bättre o trevligare! Kramar o ta hand om er!

Onsdag o jobbnatt!

Jag är rätt seg o trött i kroppen efter förra veckans stress o härj. Denna veckan började ju bra också, med fullt ös på måndagen med städning och plock. Dessutom så fick jag reda på att mamsen är inlagd på sjukhus igen, denna gång är det en propp i lungan.. Kan hon liksom inte få vara så frisk hon kan? Nåja, hon är en järnlady, så hon har repat sig igen, och får komma hem på torsdag. När mamsen fick fråga om vad hon helst vill göra framöver så var svaret att hon faktiskt inte varit i Ullared på vääääldigt länge.. Min mams brukar haffa mina tre äldsta ungar o ta en tur till Ullareds stora köpcentrum minst en gång per år i normala fall, något som kidsen tycker är fantastiskt kul! Nåja, om mamsen vill åka till Ullared så ska mamsen få åka till Ullared. På fredag bär det iväg! Phui! Både mannen o jag lär väl sitta som döa sillar på lördagskväll antar jag..

Rapporter från nya ägarna förtäljer att de små Vildhjärtorna som har flyttat har skött sig fint och allt är bara bra! Härligt! Imorgon flyttar min lilla plutta, Irmelina Irrsvans.. Jättesorgligt, jag kommer att gråta rejält när hon har åkt tror jag. Vet att hon får ett JÄTTEFINT hem och all den finaste omvårdnad hon bara kan få, men det blir tomt.. I varje kull älskar man verkligen alla kattungar, men oftast finns det en eller två som har det lite tuffare ibland än andra. Lilla Irmis hade problem med alldeles för tidiga tänder. Hon hade svårt att tugga och blev dålig i magen med följden att hon stod väldigt stilla i vikt. Jag gav extramat som var mjuk och lättuggad och passade på lilla Irmis jättemycket. Jag är jätteglad att säga att hon är pigg, fräsch o alldeles superbusig sedan ett par veckor tillbaka. Igår var hon och syskonen på veterinärbesiktning inför flytten och Irmis passerade utan anmärkning annat än att hon är en söt tjej och alldeles ljuvligt kelig! Krumelura å andra sidan är en heffaklump, och djupt älskad även hon! Lilla Lufsa har också haft en sväng med lös mage, men börjar återhämta sig. Dock har hon ett lindrigt blåsljud på hjärtat. Förhoppningsvis växer det bort, men vi kommer att följa henne noga o se hur det blir. Men det blir hiskeligt tomt i familjen Vildhjärtas hem! Framöver blir det nog dessutom tunt med kattungar, eftersom vi bara har en fertil hona hemma.. Om man inte räknar fetto Candy, som ska banta.. Hon är så tjock, så henne blir det nog inga fler bebisar ifrån.. ;o) Men go o glad är hon, allra helst i mat! :oD

Cutie har fått en ny flickvän, det blir nog en spännande kull att se fram emot! Hon kommer såsmåningom, när hon är i löp. Vem det är? Håll utkik på andra skogisuppfödares planer.. Mer än så säger inte jag i alla fall... ;o)

I kväll har vi varit på besök hos mamma på sjukhuset, jag har tvättat en massa och överlämnade kvällens lådtömning och disken till mannen.. Själv jobbar jag ju.. ;o)

Nu ska jag städa av här på jobbet, sedan väntar min bok..

Ha det gott allesammans!

Kramar!

Cutie på bild från SW!

Hittade denna bilden av Cutie på SW! Sötisen! Tusen tack till S*Mimitos för fina bildgallerier! Och miljoners tack till Jotta, som höll honom så fint! :o)
http://www.mimitos.se/galleri/sw_ostkatten_19sept09/index.html
http://www.mimitos.se/galleri/sw_ostkatten_20sept09/index.html

SW 2009 är över..

...och vi var där! ;o)


Någon som kanske inte får så mycket uppmärksamhet i ord och bilder i bloggen är vår fantastiske Bruce Viggesson. Han är en härlig personlighet, men gillar inte att vara med på bild. Utställningar har han också fått skippa ett tag, eftersom han trots allt fortfarande inte har kommit i päls sedan sin kastrering för ett och ett halvt år sedan. Nåja, Brucan Viggesson är och förblir the Boss i hushållet, och djupt o innerligt älskad av oss alla oavsett om han finns omnämnd i bloggen eller ej..
I helgen har Bruce gjort ett offentligt framträdande, han fick representera familjen Vildhjärta på Skälby, tillsammans med lillmatte Trotsiga Tonåringen! ;o) Jag har ännu inte fått rapport, men av bilderna att döma så hade de en mysig dag. Tack, Ingrid G, för de fina bilderna!


Helgen började helt ok, förutom att det var extremt stressigt i fredags. Jag hade jobbat natt, sen skulle jag hem, bada katt, packa, städa av, åka till veterinären med de tre som skulle flytta (Murkla, Filiokus och Gnistra) och så helst komma iväg mot Nyköping innan klockan var alltför mycket.. Och jag var sååå trött efter mitt vakna nattjobb... Nåja, skam den som ger sig! Det blev virrigt packat, halvdåligt badad katt, sömn en och en halv timme och sen veterinären. Det gick super, alla kattungarna skötte sig ypperligt, fick sin andra vaccindos, chipmärktes och de passerade veterinärbesiktningen utan problem. Filiokus har fått små vårtiga födelsemärken som är pälsiga precis vid öronbasen, men det var normala födelsemärken som kan uppstå ibland enligt vår veterinär. Skönt att höra, man nojjar alltid upp sig en del ändå.. Lämnade Filiokus hos hans mysiga matte Tove, och första rapporten förtäljer att allt funkar bra! Skönt! Nästa anhalt hemma, och plocka ihop packningen, samtidigt som våra gulliga kattungeköpare familjen W kom för att hämta Murklan. Stress o stirr, som tur är så är familjen W coola och känner vår stirriga familj väl, så även om det var rörigt så funkade överlämnandet bra. Tack! Ni är pärlor!! Jag är så glad att även Murkla fått hem hos er, tillsammans med Delfinia/Kitty och Donnie o Edward! Jätteglad!

Sent omsider kom då oorganiserade familjen Vildhjärta iväg med organiserade familjen Fairyhearts, som fått vänta en stund på oss.. Kosan styrdes mot Nyköping och en camping! Med oss i kattväg hade vi Cobran o Cutie, samt Maries älsklings-Bazooka!

Resan gick bra, vi sov en del och stannade till för att köpa korv i Fårbo. När vi sedan kom till Nyköping blev det en lång o krokig väg mitt ut till ödemarken (i mörker!) till campingen.. Våra stugor var små, men rena o fräscha, så det kändes helt ok. Marie o jag satt ute o rökte, och eftersom jag varit förutseende nog att köpa tre askar cigg så fick hon gärna röka på mig.. Men var var mina askar? Jo givetvis hemma... Suck..

På lördagsmorgonen åkte vi tidigt till SW-lokalen! Träffade på massor av kända kattmänniskor o goda vänner, jättetrevligt! Cutie hade fyra konkurrenter enligt katalogen, så där räknade jag kallt med en ex oplacerad, Cobran hade sin "vanlige" konkurrent, en jättefin svartvit kille som har snäppet vassare öron o päls i nuläget. Nåja, ärligt talat kommer den katten alltid att ha bättre öronlinjer än Cobris, men pälsen kommer nog på vår lille Skutt såsmåningom, så den är jag inte orolig över. Cobran hade fått Anne Köhn som domare, jätteduktig och proffsig, men Anne är oerhört svag för vackra och stoooora öron, så där räknade vi också med en ex 2. Ett litet hopp närdes dock, för den andre killen är lite mer hormongnällig än Cobran, och har ibland förlorat på det. Nåja, det blir som det blir. Målet för oss var att våra grabbar skulle visa upp sig fint, och att vi skulle ha det roligt och trevligt i alla goda vänners sällskap!

Cuties konkurrens minskade då två av dem var frånvarande. Hans domare var Raymond Saetre, som är duktig och kan skogisar på alla sina fingrar. Cuties grupp får nog räknas till den med hårdast konkurrens, det finns MASSOR av supervackra skogisar i grp 4. Visst är vår kille fin, men han är ung och med babypäls fortfarande.. Så man får ta att man ibland får en lite sämre placering trots att man egentligen vet att man har en riktigt fin katt. Det är samma för alla, alla skogisar utvecklas olika snabbt o en del är mer utvecklade vid vissa åldrar osv. Kattis, Johanna och Helena gjorde storjobb med att preparera, kamma och spraya våra killar på lördagsmorgonen! TUSEN TACK, jag är så enormt glad att ni hjälper oss! Helt otroligt snällt och omtänksamt! Så killarna blev superfina och fick också såsmåningom fina omdömen om sin preparering!

Mannen och jag skulle gå assistenter, och jag måste bara komma ihåg att säga att Östkatten hade gjort ett fantastiskt temaarrangemang! Domarna kom med häst och vagn, alla funktionärer var utklädda till medeltidspersoner och det var helt fantastisk stämning! Helt fantastiskt! Som assistenter fick vi följa med "vår" domare som vi skulle assistera, Raymond Saetre, upp på scenen och presenteras, lite pinsamt, men det fick väl gå.. För er som är nyfikna på bilder kan jag länka till S*Solstrimmans hemsida
Sen började dagen!
Först hade vi en massa fina MCO, därefter startade grp 4 skogkatter. En av de första upp var farfar Eärfalas Alfons. Fine killen, i full pälskondition och så go som guld. Alfons gick först mot en snygg dansk kastratkille i samma klass. Pirrigt, men Alfons vann och blev Supreme Champion! GRATTIS! Sen fick han tävla mot superkändisen Terrie Viking, som också är en oerhört go o trevlig katt, men för dagen inte i full pälskondition. Raymond hade extremt svårt att välja.. Så han sköt upp Bäst i Variant-uttagningen till dagen därpå med kastraterna (som också bestod av kastratflickan Zac's Goodie, också jättefin och go!).

Vid lunchen kom rara familjen Kenny o Jane och hämtade lilla Gnistra. Tusen tack för att ni ger Gnistra ett fint hem och lycka till! Jag ser fram emot att träffas igen framöver!

Sedan var det dags för de fertila..Jag kände pirrigheten komma.. Min lille Cutie! Å all denna konkurrens.. Hujedamej! Nåja, så länge han bara sköter sig och visar upp sig så är jag nöjd, minns jag att jag tänkte. Som assistent åt en domare bör man vara så proffessionell att man inte låter genomskina att man har katt hos just sin domare, det är extra viktigt på en assistentutställing. Och både jag o Stefan gick ju assistenter. Så vad skulle vi göra med Cutie? I största möjligaste mån skulle vi försöka undvika att visa honom själva.. Nåja, som väl var hade vi snällaste Lena Nenya's där! Hon ställde upp och visade Cutie så fint så fint! Jättefint! Stefan och jag gjorde vårt bästa för att visa upp Cuties konkurrenter så fint vi kunde, och där stod vi tre.. Raymond valde Cutie som etta!!! Jag dog nästan! Hallelujah moment! Cutie fick stanna kvar för att jämföras mot de bästa äldre hanarna, och den bäste av dem, som var en stilig kille och ett år äldre än Cutie. Cutie vann över honom också!! Då var jag i mitt hjärta redan världsvinnare, för så gott kändes det! Allt annat kändes helt och totalt oviktigt, för Raymond hade valt Cutie som bästa NFO grp 4 hane, och det var mer än nog för oss och helt överraskande (även om jag såklart tycker att Cutie är jättefin och värd det)! HELT OTROLIGT roligt! Cutie vann på sina tekniska kvaliteter, sitt temperament och sin storlek för sin ålder. Han fick enormt mycket lovord! Jättehärligt! BIV:en skulle han få tävla i också, på söndagen, mot en jättefin hona. Och Cutie visade upp sig sååååååå fint i Lenas händer! Nu är hon ju proffs ut i fingerspetsarna, men ändå ;o).. Lille bebisgubben var så fin så fin, jag var stolt över honom!

Cobrans konkurrent hade en bra dag, och vann klassen över Cobran. Helt rättvist, så det har jag inga som helst problem med. Roligt för Bert-Åke med fru att han vann, men katten är ju också en stilig kille! Cobran skötte sig också superfint och visade upp sig kanonbra, så jag är jättenöjd med även hans insats!

Lördagen var full med jobb för oss assistenter, men vi skötte oss helt ok enligt Raymond, så det var ett bra dagsverke. På kvällen åkte vi hem till Tessan Skuggfors och fick god pizza o öl, samt lite mys med La Familiga! Jättetrevligt! Roligt att träffa er alla igen, ingen nämnd och ingen glömd! ;o)

På söndagen var det då dags för Grand Finale och vissa BIV-uttagningar. Cutie förlorade Biv:en mot honan, helt ok, jag var ändå nöjd med honom! Tyvärr hann vi inte kamma igenom honom, men han visade ändå upp sig fint! NOM gick till en äldre Maine Coon-hane, men Cutie blev 2:a! Jätteroligt, stolheten var stor! Tusen tack till Lena Nenya's som fick göra en insats o kamma o preparera Cutie. Våra stackars preparerare hade fullt upp med sina katter, så de hann inte. Stackarna, vi hade bara öst över våra katter på dem också, men jag är ändå så tacksam över all hjälp vi får!

Fine Alfons gjorde en stor insats! Han vann över näst intill oövervinnerlige Viking, och blev bästa kastrathane och nominerad! HELT otroligt! Stort grattis! Kastrathonan tog BIV och vann senare även titeln Scandinavian Winner 2009, grattis!

Yllin gjorde också en slam och blev bästa hane hos sin domare och blev panelhöna! Grattis YllinPyllin Pip! Även älsklingsBazooka gjorde en sådan bedrift och kom till panel! GRATTIS! SÅ roligt, då hade vi några att heja på i panelen. Tyvärr vann ingen av dem, men det var så fina katter i finalerna att det var en enorm bedrift att bara ta sig dit!

På söndagskvällen bar det sedan hemåt, med trötta människor o katter, men väääääldigt nöjda! :o)

Nu ska jag städa lite här hemma o packa upp.. Ha det gott allesammans o kramar!

Tiden går och det är stirrigare än någonsin...

..vilket inte minst märktes under natten som var, då jobbade jag. Som vanligt tänkte jag göra frukostfrallor till gänget och jag blandade ihop degen o städade o stirrade runt i vanlig ordning. Hjärnkontoret är just nu överfullt, men jag har lappar som hjälp att komma ihåg.. Bulldegen jäste dock ingenting på två timmar.. Hmmm... konstigt, tyckte jag först.. Ända tills jag insåg att jag hade glömt lägga i jästen.. Idiot, ces't moi! Nåja, det fanns annat bröd att tillgå, så det var väl ingen större fara, bara retfullt.

Kattungarnas papper är iordning, så imorgon är det bränning av dvd:er som gäller, fota sista gången av Filiokus o Gnistra som flyttar. Känns sorgligt. Samtidigt känns det bra, för alla nya ägare känns jättebra och magkänslan säger att våra kattungar kommer att få fina liv med sina nya familjer. Det är skönt!

Imorgon blir stora packardagen, å så ska vi ju till veterinären med småttingarna. Lär sova hela vägen till Nyköping.. ;o) Utan problem.. Ikväll var vi o handlade hem mat o kattsand, mat till kidsen som ska vara hemma och kattsand så att jag hinner skura alla lådor o byta sand i vissa innan vi åker. Misstänker att jag lär vara helt slut efter helgen och hela måndagen, så det är bättre att göra det imorgon. Det går åt GRYMT mycket kattsand nu! Jag ska också passa på att handla lite förnödenheter när vi är i väg i helgen, furminators, texturizerspray, torrschampoo o lite annat smått o blandat. Hoppas att det finns mycket att handla på SW!! Det gör det nog. Vi var duktiga o handlade grejor till resan redan ikväll också, så dricka, godsaker till Wilma och lite annat blev det. Nu ska jag skriva en låååång packlista som jag kan bocka av imorgon, plus minneslapp över allt som ska göras imorgon så att jag inte glömmer nåt. Det vore synd..

Ha det gott allesammans, hoppas vi ses på SW! Om inte, håll tummarna för grabbarna grus! De har stenhård konkurrens med all säkerhet, så jag sätter min förhoppning till att de ska sköta sig och visa upp sig fint, allt utöver det blir en eventuell bonus.. Som troligtvis uteblir.. Det är ju inte direkt vår bonusår i år.. ;o)

Kramar!

Stirr o härj!

Krumeluran softar i soffan!

Idag har varit en riktig pappersarbetsdag! Jag har skrivit ut o pysslat med kattungarnas egna små mappar o påsar, och är glad att säga att jag bara har bränningen av DVD:n kvar till alla, sen är det klart! Lite justeringar med att fylla i chipnr mm ska göras, men allt det "stora" är klart. Två av leverantörernas kattungepaket har ännu inte kommit, hoppas de hinner komma.. :o/ Men Royal kan man lita på, de har kommit i god tid dessutom. Visserligen var jag sen med de andra, men inte SÅ sen.. Tror jag inte.. ;o)


Murklan o Filiokus har blivit mer mysiga, o Murklan slaggade i soffan med Wilma tidigare idag!


Hur söta som helst!

Imorgon blir det kattbad av Cutie o Cobran! Hujedamej, bägge har mycket underull och Cutie har blivit genomkammad ikväll. Det tyckte han var sådär..

Näjj, nu blir det dusch o därefter sängen med en god bok!

Ha det gott allesammans o kramar till er alla!

Sanslös tv..

Ikväll har jag suttit i en timme och kollat på tre helt intelligensbefriade svenska bruttor som bor i Hollywood. Jisses amalia, snacka om skruvade!!! Nåja, man kanske blir sån om man är fru till Paul Anka eller nån annan liknande.. Men ändå. Jag kan inte låta bli att såväl skratta som gråta åt eländet.. Vilka generaldårar liksom!!

Här kommer min boklista, spontan, icke genomtänkt och bara direkt pang på:

Berätta om en bok som:

fick dig att skratta."White line fever" av Lemmy Kilmister. Märklig o enkel människa vars liv är helt sanslöst! Respekt för Lemmy liksom.. ;o)

fick dig att gråta
"Min bästa väns dotter" av Dorothy Koomson. En sån där pocket som jag tog som fjärdebok när jag fick erbjudande om att köpa fyra men betala för tre.. Jag hittade bara tre böcker jag ville ha, o tog då den. Jag blev väldigt positivt överraskad, samtidigt som den var grymt sorglig!

gjorde dig riktigt arg.
"Flickan och skulden" av Katarina Wennstam. Så jävvla sjukt samhälle vi egentligen lever i..

fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Skottland, tack vare Denise Minas romaner. Me like! Däremot tror jag att Glasgow säkerligen är rätt deprimerande, men å andra sidan så skulle jag gärna vilja åka dit o kolla. Passar mig bättre än soliga o varma ställen, sådana gillar jag egentligen inte.. ;o)

handlar om en historisk tid som du tycker om.
"En värld utan slut" av Ken Follet, fortsättningen på "Svärdet och spiran".. 1300 talets England.. Spännande, tycker jag! Fast ganska läbbig med massa svärd o strider o sånt.. Brrr... Plus att det säkert inte var alldeles enkelt att vara kvinna då..

du ångrar att du läste ut."Vid hägerns skarpa skri" av Lian Hearn
Trilogin som kom innan var helt ok, dem gillade jag och läste med glädje.Å sen kom den där fyran o förstörde allt.. Jävla skitbok!

finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.Jerzy Einhorns bok "Utvald att leva"

har väntat i bokhyllan riktigt länge samt en bok du inte förstår att så många tycker om."Anna Hanna och Johanna" av Marianne Fredriksson.. Jag kom liksom aldrig in i den och har inte läst den, och den har stått i hyllan många år nu.. Jag vet inte vad det är, men jag har försökt några ggr och tycker det är bedrövligt. Försökte läsa "Simon och Ekarna" också, men även där tog det stopp! Jag kan inte helt enkelt..

du tycker att alla ska läsa.Giles Blunt deckare. Spännande och bra!! Jag orkar inte med tyngre grejor, alldeles för mycket annat som pockar på uppmärksamheten då, så lättlästa o spännande deckare är att föredra!


Så. Det var väl inte så svårt att sno ihop, tog max 5 minuter! Att jag sedan kommer att ligga vaken halva natten och göra ångringar, det är väl en annan femma!

Kramisar o natti!

Ps Ushki fick sällskap ner till Marie av Candy. Hon kan sätta honom på plats o ändå ge sällskap, så nu får pojken vara borta i några dagar så att vi kanske kan få lite lugnt innan SW..Ds

Tiden rullar o rinner och bara försvinner!

Cheeezes alltså! Jag fattar inte hur jag ska hinna med allt som måste göras i veckan! I eftermiddag har jag tvättstugan, ska tvätta sisådär 8-9 maskiner tvätt.. Suck.. Alla täcken o sånt ska tvättas, liksom sängkläder o handdukar o lite annat nerpinkat.. :o(

Igår var vi på middag o efterföljande fika med mina småbröder, som fyllde 25 år, och mamsen med man o lilla syster. Trevligt. Mamsen var trött, men still going strong! Hejja mamma!!!

Ushki hade en gedigen pararavslutning på förra veckan, Bixie tur o retur på två dagar och därefter Kitty tur o retur två dagar. Tveksam om han fått till det! Det är synd om lillpojken. Visserligen verkar han något nöjd, han har väl juffsat runt lite på damernas ryggar o lagt de spanska fröna där istället för där de gör mest nytta, men kanske ändå lillmoroten har slunkit in där den ska? Vem vet? Inte jag i a f.. Han kom hem, gick raka vägen in i vardagsrummet o strilade en pöl.. Suck. Ikväll ska han på semester ner till Marie, o där får han stanna till helgen. Sharin har nämligen börjat stormlöpa idag, o här handlar det om av och på knapp. Igår märktes ingenting, och idag BRÖLAR hon. Så hon o Coco huserar tillsammans, Cutie o Cobran är ute i hela flocken, och Ushki har sin egen vrå.. Suck.. Kattgrupper o konstellationer börjar göra mig trött, men vem har sagt att livet med katt ska vara enkelt? O är man så puckad att man valt att ha tre fertila hanar samtidigt så får man väl ärligt talat skylla sig själv, eller hur?! ;o)))

Idag kom de efterlängtade DNA-provsvaren, som bekräftade att Cutie är far till alla barn och inga markörer för vare sig Cobra eller Ushki hittades hos ungarna. Cuties dna matchade dock till 100%, så nu har vi svart på vitt vem som är fader! Skönt! Satte mig med registreringsanmälan och inser att jag inte hittar Sharins veterinärintyg.. Suck.. Jag måste ju ha navelbråcksintyg på henne, Cuties intyg är klara. Nåja, hittar jag det inte får vi komplettera med det senare. Men visst är det typiskt?!

En massa dataarbete blir det också, o alla kattungepåsar ska förberedas. I helgen flyttar Murkla o Gnistra och kanske även Filiokus. På onsdag i nästa vecka flyttar de blå flickorna och på torsdagen flyttar Irmelina. Det blir tomt! Samtidigt längtar jag efter lugn o ro. Vi ska resa bort varje helg tre helger i rad nu, det känns tufft! Men å andra sidan så hoppas jag innerligt att flickornas ppiller sätter fart och verkar, så att vi slipper värsta hankattspysslet, och så hoppas jag att Ushki såmåningom kan få ett suprelorinchip så att hans hankattsbeteende lugnar ner sig. Han måste dock hållas fertil i a f i ungefär en månad till.. Phui! Det blir mycket tvätt m a o den närmaste månaden..

Äldsta har haft huvudvärk några dagar o ser allmänt blek o glåmig ut, så hon ska på läkarundersökning på måndag. Vegetarianer har ju ibland problem att få i sig tillräckligt med vitaminer o sånt, så jag hoppas att det beror på det.

Nähä, nu får jag sätta fart med arbetet. Städa, pyssla med pappersarbete o sortera kattungepapper så att alla är i ordning, skicka post, tvätta, diska osv osv osv.. Någon som har en gratis städerska över? Jag skulle definitivt behöva en... ;o)

Kramar!

Nattjobb...

Tänk så fort tiden går!!! Ovanstående bild är av Brucen o Cutie, när Cutie var endast 10 veckor.. Nu är han minst lika stor som Brucen..

En vecka kvar till SW, knappt! Jag ser fram emot att få åka dit, framför allt för att få träffa alla goa vänner i La Familiga igen! Det ska bli så kul! Resultat för våra unga pojkar har jag inga som helst förväntningar på, jag räknar kallt med att något ska gå åt pipsvängen, det här är ju inte riktigt vårt år, och ingen av dem är i full päls eller i full utveckling. Å andra sidan så kan de ju följa med ändå o träna lite. De är ju trots allt kvalificerade! :o)


Ushki har fångats på bild under sin favvisparning, dvs av Bruce Viggesson. Om ca 60 dagar nedkommer Bruce förmodligen med en kull.. *skojjar*



En som jag däremot får en kull med Ushki är ovanstående dam, Delfinia Daggkåpa, aka Kitty! Fina tjejen, jag håller tummarna stenhårt att den valhänte spanjoren ska få in sin lilla morot på rätt plats..


Återigen en gammal bild, denna gången av söteplutten Cobran, alldeles nyfödd! Tänk så söt liten plutt!! Jag ska försöka behålla denna bilden i min hjärna när han råmar efter flickor som mest...


Å vid nio månaders ålder såg han ut så här! Kanske dags för familjen Vildhjärta att uppdatera sin hemsida ordentligt snart? Suck.. Jag förstår inte var tiden tar vägen? Nu är det visserligen fotbollssäsong och kyrkoval, så mannen är fullt upptagen... Men ändå... Får väl se vad mästerfotografen tar för foton på SW, eller får jag väl hyra in en bra fotograf som kan lägga en dag på att plåta kissarna. Själv är jag ärligt talat inte så bra.. Jag har fortfarande inte lärt mig kameran, och frågan är om jag någonsin gör det?!

Jobbets första nattimmar bjöd på obehagliga överraskningar i form av kräkorgie, så jag har städat massor.. Men allt annat ska städas också, så jag antar att jag inte har tid att sitta här o filosofera längre.. Imorgon ska vi på Kina-restaurang med släkten, ska bli jättemysigt!! Därefter ska vi ner till mamsen o fika!

Ha det gott allesammans o kramar!

Fredagsjobb..

Såhär mysigt kan man ju ha det om man är en liten kavat, men sömnig kattflicka! Gnistra Gyllenstrå, charmknuttan nr 1!

Ibland vet jag inte om världen, ödet, eller Någon Däruppe inte kan låta bli att vara allmänt retsam.. Här har vi gått o väntat o väntat på att Delfinia ska löpa. O väntat. O väntat.. Måååånga månader har gått och så fattade vi beslut om att nu får det vara nog, nu måste vi utreda varför damen inte vill löpa, kan det månne vara nåt fel?! Nåja, Ushki-mannen fick i a f åka till Bixie i torsdags, och det var ju frid o fröjd med det. På kvällen satt jag i telefon och det tutade flera gånger, vilket betyder att ngn försöker ringa till oss.. Nåja, knappar o telefoner är inte mina vänner, så jag brukar sällan koppla fram o tillbaka olika samtal, det blir liksom alldeles för förvirrat för min lilla hjärna, så jag noterar bara att samtal väntar, typ.. Lägger på luren o det ringer bums! Delfinia/Kitty löper!! Näjjj! Å Ushki som åkt till Bixie.. Så jävvla typiskt liksom.. Nåja, nu får väl Ushki några heta dagar hos Bixie först o därefter vidare till Kitty o dessutom har Cutie parat Candy (medvetet från vår sida, kan tilläggas.. ;o)). Så om vi har tur/otur så får vi två kullar framöver och vår kära kollega Marie en samtidigt som våra. Men jag vågar inte ens hoppas.. Candy är fet o gammal, ska nog mycket till för att hon ska bli på smällen. Ushki är fegmannen, en oerhört loj pararkille, som haft många chanser o ändå bara fått till EN kull.. Så chansen att han ska få till det med Kitty/Delfinia, hur stor är den? En på miljonen? Å att han dessutom ska få till det med Bixie, jo tjena liksom.. :oD Så vi får se vad som händer, den här gången tänker jag inte planera något, jag lägger framtidens kullar i ödets/Guds/världens händer, så får vi helt enkelt vänta o se.. ;o) Men visst är det väl typiskt vårt katteri o vår familj att allt alltid ska köra ihop sig samtidigt?! ;o)

Ovanstående bild av Krumelura, som gärna antar mänskliga drag, så till den milda grad att hon sover i sängarna, försöker äta på köksbordet och snart kommer väl att hon ska använda vår toalett också.. ;o)
Kidsen trivs bra i sina skolor o ikväll har vi skjutsat iväg sonen på datakväll o natt med hans kompisar. Innan vi åkte lämnade jag Wilmisen på disco. Hon var lite lätt bekymrad över utifall någon kille skulle bjuda upp henne på "tryckning".. Men annars gick hon glatt iväg till discot och såg fram emot kvällen. Under tiden tänkte vi åka en snabbis till en av stormarknaderna o handla. Äldsta ville till Maxi så dit åkte vi. Lite bråttom hade vi också, för sonen skulle efter inhandling av diverse mat o snacks åka till datakompisarna. Som vanligt i familjen Vildhjärta är väl sällan något enkelt.. ;o) GIVETVIS var det nån slags jubileum på Maxi, och folkmängden som var där hade alla full koll på det.. Utom somliga, ni kan ju gissa vilka.. *fniss* Köerna var gigantiska, men har man bestämt att man ska handla på Maxi så ska man det. Att sen lösgodiset kostade 29,90 kg var ju inte en nackdel.. ;o) Så allt tog lite längre tid än vanligt, men men, så är det ju ofta i vår familj, tidsoptimister som vi är (nästan) allihopa.. :oD Att vi sedan allesammans BORDE ha vetat att Maxi skulle ha lite rajtantajtan idag eftersom vi var där en snabbis för några dagar sen o köpte på oss av duschcreme (1kr st!), smör (5kr paketet) och fina askar med Chokladtryffel (10kr st) är väl en annan femma, teflonhjärnor rules in this family liksom.. :oP Nåja, handlingen gick bra, sonen kom iväg och hem för en kort vilostund i soffan. Jag somnade som en klubbad säl! Har haft mattvättstugan idag också, eftersom något pucko igår överskred sin tvättid med sisådär två och en halv timme.. Å hur skulle jag då hinna med alla kattpinkdoftande tvättpåsar o torkning av dessa? SÅ hela dagen har jag tvättat o vikt tvätt o styrt med sånt, så min lilla sovstund på soffan var viktig! Viktigt var också att jag egentligen skulle ringa Delfinia/Kittys matte vid fem. Men si då var jag minsann på väg till Maxi, så det hade jag glömt! Nåja, jag ringde senare i a f, så helt väck är jag inte.. Än...

Apropå chokladtryffeln så har jag en liten rolig familjestory om den. Man fick alltså köpa tre paket chokladtryffel på Maxi o en tia styck kostade de. Hiskeligt billigt, de kostade egentligen 59kr st! Nåväl, jag donerade en paket till trotsiga tonåringen, och en till Äldsta, för att de varit hjälpsamma (under protester visserligen, men ändå..) o sonen fick istället extrapengar till godsaker till ikväll. Äldsta har under en tid varit mäkta förgrymmad på Trotsiga tonåringen, som de senaste åren ägnat sig åt att slösa alla de pengar hon får till kläder o annat på hästgrejor istället. Och godsaker. Äldsta, som är ett praktexemplar av ordning och dessutom klädintresserad, har istället samlat på sig en rejäl garderob. Trotsiga tonåringen har då konsekvent vid behov gått in i äldstas rum, snott åt sig de kläder o tillbehör hon behöver och bland annat ägnat sig åt att rida i Äldstas finklänning.. NOT a good idea om man vill vara ett omtyckt småsyskon..! Äldsta har sagt ifrån flera ggr, men när nu även sminket lagts i oordning och alla kläder varit på vift så har Äldsta fått mer än nog. Att Trotsiga tonåringen aldrig frågar är ett stort problem för ALLA, men Äldsta har verkligen försökt att vara tillmötesgående o trevlig o t o m gett TT vissa plagg. Häromdagen blev det dock slut på det, Äldsta plockade OMGÅENDE tillbaka varenda plagg TT fått låna, plus satte lås på sin dörr, och samlade ihop ALLT som var hennes därinne. TT, som alltid har en, två, eller hundra ursäkter eller nån lögn tillhands när man frågar om något försvunnet, var väl inte helt nöjd, men accepterade det ändå. Till slut pratade jag med såväl Äldsta som TT, och TT lovade att försöka skärpa sig. Igen. Äldsta, å sin sida, plockade snällt ur sin garderob på ratade plagg o gav för tid o evighet till TT, och så var friden här.. Eller? Häromdagen fick så TT sin chokladtryffel, som hon förvarade i rummet hon delar med Wilma. Idag hördes ett avgrundsvrål och åttiotusen svordomar från TT. Wilma hade snott 6 st chokladtryfflar från henne och HUR kunde hon vara så eländig, den där lilla skitungen, att hon snodde TTs choklad??? Jag kunde inte hjälpa det, men jag började skratta! Taskigt, jag vet, och jag förklarade mellan skrattanfallen att jag skulle prata med Wilmisen och att det definitivt inte var ok, men å andra sidan har Wilmas godis glatt mufflats in av TT, liksom allt annat gott som förvaras i kyl eller skafferi. TT har tagit det hon har velat ha, utan att fråga och sen försökt dölja att hon tagit det. PLUS att vi dessutom haft diskussionen om hennes snattande av Äldstas alla prylar osv. Men TT var fullkomligt rasande, och det var nog tur att Wilmisen var på disco, för oj, så arg hon var! Både jag o Äldsta försökte förklara att det är precis så som TT känner sig mot Wilma, som vi känt oss mot henne när hon tagit det som vi har köpt! Men si den jämförelsen gick INTE hem. Det var ju "förut" som TT hade gjort det! Tillåt mig le... Det är tre dagar sedan vi hade värsta uppgörelsen med Äldsta o först igår fick TT kläder från henne så m a o så var det igår som var "förut"... Tid är väl förvisso relativt.. *asgarv*

Nähä, nu ska jag jobba en stund, golven ska torrmoppas o sen våttorkas. Sen blir det lite annat pyssel också. Håll tummarna för katterna som är o har varit på parning! Allra särskildast till Shirley Pearley, som har date med fine Yllin Pyllin Kyllin! :o)

Kramar o hej!

PS Jag måste bara berätta om vad JAG tror kommer att hända i framtiden.. Det är lite så att jag faktiskt har ganska låga förväntningar, kanske för att jag är helt besviken o ändå inte kan låta bli att skratta åt senaste årets strul i katteriet! Nåväl, än så länge lever våra katter o har ändå bra hälsa, det är ju huvudsaken! Men lite humor är det att roa sig med tankar om värsta scenarior..
Candy o Cutie har haft några kärleksmöten, och FÖRMODLIGEN så kommer inga bebisar alls eftersom Candy dels är fet som en tunna o lite äldre som avelshona. Nåja, OM det skulle komma bebisar så kanske vi kan satsa en tia på att de alla är höggradigt vita, o återigen så får vi skicka prover till Australien ang faderskap.. Suck.. Nåja, apropå Australiens labb så har jag klantat mig lite med det. Man skulle skriva ett referensnr när man betalar med Paypal. GIVETVIS så missade jag det, och tryckte snabbt på knappen som gjorde att överföringen skickades i ett huj. Där referensnr skulle stå står det istället "Du har fått pengar!".. Tjena mittbena, hur smart är det? Nåja, jag mailade dem o förhoppningsvis går allt bra ändå.. Hoppas jag...

Åter till planerna.. Ushki har date med Delfinia/Kitty, men förmodligen kommer inga bebisar alls.. O kommer det några så är det minst åtta, samtidigt som Candy får sina åtta höggradigt vita barn.. Å självklart så kommer även Bixie att bli dräktig med minst åtta ungar om nu spanjoreländet får till det med Delfinia/Kitty.. Men troligtvis blir det inga bebisar alls..

Däremot blir Ushkis favvisparningspartner Bruce Viggesson dräktig, och lyckas som första kastrathane någonsin föda fem små paddflickor! Först då upptäcker vi att Brucen faktiskt är en.. hermafrodit som genom hankattskastreringen numera enbart är hona. Och fertil! Visst vore väl det ett scenario om något?!!

Näe, det är TUR att jag jobbar hela natten lång, för med alla de här tankarna så lär jag väl med största sannolikhet enbart drömma mardrömmar om hankatter som föder ungar o honor som bara löper o löper utan att få bebisar.. Eller nåt..

Gonatten!

Nya bilder på raringarna, nu 12 veckor!

Just nu går dagarna mest åt att tömma kattlådor, byta vattenskålar o matskålar, fylla på, och pussla om katter. När jag skriver Pussla, så menar jag just pussla! Ushkimannen har börjat inse att livet som fertil hane inte alls är så skoj om man inte får para, och strilar lite här o var, allra helst i sängarna! Så han är för tillfället bannlyst från sovrummen. Cutie o Cobran tycker att man istället strilar på väggarna i toalådorna, och det stinker mestadels som ett aphus härhemma.. Som om inte det var nog så har förmodligen fru Coco spottat ut piller och löper i högan sky, så hon kan såklart inte dela rum med herrar nu. Det vill däremot Candy, som har haft några dagar med herr Cutie, så kanske han har lyckats göra tjocksmocken på smällen.. Vi får se. Vi hade egentligen tänkt Cobran, men eftersom chansen är stor att Cutie blir kastrat snabbare än Cobran så tänkte vi ge honom en chans på en kull med tanten. Så som ni förstår så har katterna pusslats om i olika konstellationer i hela huset. Suck.. Ikväll ska dock Ushki på kärlekssemester, och förhoppningsvis får han äntligen para..

En hel del kel o gos med alla katterna blir det ju såklart också. Smågrisarna aka kattungarna, växer och börjar bli rejält busiga! Gnistra har blommat upp till ett riktigt litet troll, hon hoppar o studsar som en studsboll, men när hon vilar så gör hon det helst i famnen på någon människa. Lufsa likaså! Lilla Irmelina är keligaste av dem alla! Krumelura har hittat till mattes säng, och där ligger hon gärna o drar sig! Filiokus är jättebusig o kelar enbart på sina villkor, liksom Murkla Mys! De är olika personligheter men jättegoa o mysiga allesammans.

Nu ska jag till tvättstugan o tvätta madrasserna som blivit nersölade av snusken Ushki! Ha det gott allesammans, och glöm inte att kolla in de nya bilderna på http://picasaweb.google.com/malincholger/Kattungarna12VeckorOSlakt?feat=directlink !
Kramar!

Om våra 11-veckorsbebisar!

Jag tänkte passa på att skriva lite om kattungarnas personligheter idag, tyvärr har jag ju varit sorgligt dålig på uppdateringar de senaste veckorna, men här är lite om de små liven i a f!



Krumelura är kattungen som får alla att skratta! Hon är en bestämd tjej, en riktig "pojkflicka" med massor av energi och personlighet. Krumelura morrar så att hela huset dånar när hon får godsaker, och ve den som vågar närma sig av de andra katterna då! ;o) Hon är kraftig o rejäl i stomme o storlek. "Liten men tuff!" är ett motto som passar Krumelura väl. Sover gör man helst på soffryggen, där han man uppsikt över allt o alla och kan få lite kel. Och att kela gillar Krumelura, under förutsättning att hon själv bestämmer när, var och hur! Matglad och energisk, och alldeles bedårande gullig! Krumelura är en inte sällan sedd gäst på matbordet, och när vi äter så är hon enormt sugen och var femte sekund får man lyfta ner henne från det dukade bordet. För Krumelura tror såklart att vi dukat extra fint för henne, och inte för oss.. :oD


Filiokus har energi i massor och han springer runt, runt, runt och busar som en dåre! Duschdraperiet är extra skoj att busa bakom, då kan man passa på att skrämma även de stora katterna! Filiokus gillar att skrämmas, men är själv rätt lättskrämd.. ;o) Raketfart mest hela tiden, och att sitta i famnen har man definitivt inte tid med. Möjligen att man kan ligga still o kela när matte bär runt på honom, då spinner han o mjölktrampar o myser. Men så fort man sätter sig med honom i knäet så drar han iväg i raketfart! En buskille! Filiokus gillar hård och torr mat (torrfoder), mjukfoder är sisådär och grishjärta är direkt avskyvärt... ;o) Filiokus är redan hög o lång o relativt kraftig, jag tror att han kommer att bli en rätt stor kille när han blir klar.


Murklan leder viktligan med Filiokus och blir nog också en rejäl tjej. Fortsatt lite anonym i kattungegänget, men rar o trevlig. Håller sig gärna framme när god mat i form av mjukfoder och hjärta serveras, mums! Matglad och okomplicerad flicka som liksom brorsan gärna kelar när det passar henne, och helst om man går omkring med henne i famnen. Murklan har bästa huvudstrukturen och de bästa kvaliteterna rent tekniskt, och jag tycker om hennes utveckling. Hänger gärna med på bus med brorsan Filiokus, men är ändå mer "lagom" i busandet, så inget äkta överenergiskt exemplar.. ;o) Håller sig gärna lite vid sidan om i alla lägen, och spanar hur syskonen gör. Iaktar noggrannt, sen agerar hon. Intelligent tjej!


Gnistra är en raring. Kelig knäkatt som gärna går i fronten i syskonligan o hittar på bus, sedan när hon tröttnat på busandet går hon gärna till soffan o kollar om någon mänsklig varelse kan bjuda på lite kel o gos. Klättrar upp i knäet och gosar o myser mer än gärna. En riktig liten gullplutta! Lyckades dra med syster Lufsa på äventyr häromdagen, då de två rymde från ett fönster på andra våningen (!) och kom in till vår granne på besök! Hon blev mäkta förvånad över de två kattflickornas bedrift, och det var hon inte ensam om! Gnistra är full av påhitt, men ack så rar så att man förlåter alla hyss! Som väl är så har våra grannar minst lika bra koll på katterna i området som vi, så flickorna fick kela en liten stund med grannen innan de återbördades till en väldigt förvånad matte! Trotsiga tonåringen hade plasthaspen på yttersta läget i fönstret, och det går inte med smidiga o påhittiga kattungar, då kan de rymma! Nåväl, allt gick bra, som väl var, och det var två trötta kattflickor som sov nästan hela eftermiddagen efter sina äventyr! ;o)


Lufsa är fortsatt prinsessan i samlingen, och väldigt pimpinett trots att hon är full av bus och hyss! Leker o busar mycket, och är liksom syrran Gnistra en riktig knäkatt! Ligger gärna utsträckt på rygg i någon människas knä, och kelar o gosar i massor! Lufsa är lätt att ha att göra med och den som oftast poserar vid fototillfällena. Man bara sätter henne på stolen så börjar poserandet nästan omedelbart! Vacker o feminin, men lite tunn än så länge. Håller sig dock gärna framme vid matdags och äter det mesta med god aptit. Lufsa har utvecklat fina silverkontraster och kommer att registreras som blåsilvertabby med vitt.


Å så har vi mattes lilla goseklump! Irmelina Irrsvans har ett milt och godmodigt sätt som går hem hos de flesta. Hon hade en släng av magsjuka och halkade efter lite grand viktmässigt, något som hon med god aptit försöker ändra på! Irmelina är väldigt väldigt väldigt gosig och kelig, ligger nästan alltid i knäet på något barn eller någon vuxen och den som alltid blir allas kelfavorit! Hon är ju så rar! Busar lagom mycket och är så enormt söt med sina stora ögon och öron! Man smälter bara man ser henne! Älskar farbror Cobran, och om ingen människa finns tillgänglig för kel så kryper hon gärna upp till honom och gosar in sig! Irmelina är godheten personifierad, och alldeles ljuvligt underbart snäll!


Det var lite om kattungarnas nuvarande personligheter och attribut, och de är helt fantastiska alla sex!

Ha det gott allesammans och ta hand om er!
Kramar!

Kattbebisarna börjar bli stora! 11 veckor!

Äntligen lite nya bilder på bebisarna här!

Jag ber om ursäkt att bilduppdateringen lyst med sin frånvaro, men det har helt enkelt varit två extremt hektiska veckor när mannen o jag i stort sett gått om varandra i dörren och varit iväg på diverse saker.. Å här hemma har tusen saker behövt fixas o donas med så jag har varit helt slut.. Planeringsdagar, upptaktsmöten på skolor osv osv osv.. Phui! Nåja, nu är allt "back on tracks" igen, och det känns ändå skönt!

Mamsen mår hyfsat, det verkar som att hennes behandling motar cancern ok hittills, men slutsvaret får vi i vecka 43, då man ska göra stora tester igen o kolla läget efter behandlingen. Än så länge är provsvar o värden bra, och hon är bra på att fajtas mot odjuret som vi kallar cancer! Hejja mamma!

Kattungarna växer så det knakar, störst är Filiokus och Murkla, därefter kommer Gnistra tätt följd av Krumelura o minstingarna heter Lufsa o Irmelina. Irmelina har haft en släng av magsjuka tidigare, så hon halkade efter lite, men är på god väg att ta igen det nu, så det går sakta men säkert uppåt. Få se om jag hinner uppdatera bloggen bättre "en annan dag", för nu väntar bad av Wilmisen och lite annat plock o pyssel!

Ha det gott o kramar till er alla!

Inga bilder på bebisarna än!

Tyvärr finns inga bilder på bebisarna än, för tiden har rusat de senaste dagarna i familjen Vildhjärta!! En av förra veckans favvisbilder får därför pryda dagens blogg, en äkta Pitbull-skogis vid namn Krumelura! Den damen gör verkligen skäl för sitt namn! :o)

I dag har Wilma börjat första klass, Äldsta har börjat gymnasiet (hujedamej så fort tiden går, jag minns fortfarande när hon började på dagis!!), Trotsiga tonåringen har börjat högstadiet och imorgon är det debut för sonen, även kallad Trötter, att börja sista året på högstadiet, nämligen nian! M a o har det varit full turbulens med förberedelser och diverse pyssel innan skolstarten. Igår slutade dessutom min semester, och jag jobbar i nätterna två.. Och idag var det direkt till Wilmisens skola för träff på morgonen, hem o sova, upp tidigt, fixa iordning alla katterna som skulle med till veterinären o så bilfärd till vår duktiga veterinär Satu Kärnä på Skogsbykliniken på Öland. Satu är en äkta pärla på veterinärhimlen, det måste jag skryta med henne om! En duktig, engagerad veterinär med sunda åsikter och enorma kunskaper. Hon har också en fantastiskt duktig djurvårdare, Maria, som är superbra! Det är anledningen till att vi åker ända till Öland med våra katter, eftersom vi vet att de får bästa behandling. Självklart fyller djursjukhusen i stan sin funktion, det finns jätteduktiga veterinärer där ockå. Tyvärr är de lite större och vi har därför fått varierande behandlingar o bemötande.. Och efter att ha haft lite otur med en del av dem så väljer vi i första hand att åka till Öland istället, för där vet vi precis vilka som gör vad, och det är skönt! Tusen tack till Skogsbykliniken, jag lär mig något nytt varje gång vi kommer dit!

Idag har vi vaccinerat alla bebisarna, vilket fungerade bra hittills. Vi hade också med Cobran, Cutie, Ushki och Sharin för att ta svabbprover o skicka till labb för att få helt korrekta stamtavlor på bebisarna. Även om vi är ganska säkra på att Cutie är pappan, så vill vi vara bombsäkra på att stamtavlorna stämmer, därför gör vi dessa tester. Vi har ju trots allt aldrig sett Cutie o Sharin para, men med tanke på Cuties kompetens inom detta område så betvivlar jag inte att han lyckades.. ;o)
Svabbtesterna gick utmärkt, hoppas tillräckligt med celler hamnade på de små borstarna!! Allra gladast var jag att se att Ushki var så cool, godmodig och skötsam hos veterinären. Han har varit extremt fertil och börjat protestkissa i våra sängar nu, inget stril än så länge, men protestkiss.. Han vill para! Förhoppningsvis ger testerna klartecken och hormonerna svall så att han får sina parningar och kan bli lycklig kastrat sen. Även Cobran och Cutie skötte sig utmärkt, liksom småkattungarna. Snällast av alla var Gnistra, hon sa inte ett pip och var som en liten trasdocka i famnen. Men alla kattungarna var duktiga och skötsamma, förutom att någon av dem råkade bli bajsnödig på vägen.. Så transportboxen luktade inte direkt mumma..

En annan katt som också fick åka med var Coco Bängan. Coco har ju som jag beskrivit tidigare haft en liten pussmun då o då. Efter en hel del undersökande har vi även upptäckt något på bakbenen. Å häromveckan fick hon nån slags skorpa på ena tramptån. Efter mycket prat med min kompis, som har en katt av annan ras som drabbats av nästan likadana symptom, så började vi leta information om vad det kunde vara. Förmodligen har Coco Bängan något som heter Eosinofila granulom. Det är en autoimmun sjukdom, som KAN vara ärftlig, men med största sannolikhet så har Coco bara fått en olycklig genuppsättning, och ingen i hennes övriga familj är ö h t drabbade av något liknande och är därmed med största sannolikhet helt fria från anlaget. Ibland spelar genetiken oss ett spratt, och Coco har en väldigt mild variant som läker ut av sig självt utan behandling än så länge, däremot är hon ju såklart inte lämplig som avelshona p g a detta. Det finns en liten, liten risk att hon kan ge detta vidare till sina ev kattungar, och den risken är vi inte beredda att ta. Om hon ger det vidare så kan det blomma ut hos kattungarna och bli värre, så tyvärr kommer Coco inte att ingå i vårt avelsprogram, vilket känns sorgligt. Samtidigt är jag jätteglad att hennes variant är mild och att chansen till att hon kommer att slippa det helt är stor. Hon har inga som helst besvär av det, det kliar inte, verkar inte göra ont och hon har inga problem med att äta eller annat. Så vår förhoppning är att hon får god prognos framåt och kan fortsätta förgylla våra liv som kastrat istället. Det är, som jag skrivit tidigare, inte riktigt vårt år i år! Ändå är jag jätteglad och nöjd med vår Coco, hon är finast i världen och alldeles fantastisk som personlighet och katt! Ibland är det så det är i avelsvärlden, och hur gärna man än vill så är vi inte beredda att äventyra varken Cocos eller framtida kattungars hälsa genom att ta kull. Så nu väntar vi bara på att ta biopsi, som ska säkerställa att det är Eosinofila granulom hon har, sedan får hon bli kastratflicka. Det hade faktiskt kunnat vara betydligt värre än så här..


En superraring ovan! Ser en hel del drag av såväl Cutie, som mamma Elsa, hos Syrenbackens Umbel blom-kull! Jättefina killar o tjej, jag blir jättestolt! Längtar efter att kunna åka dit o klämma, känna o kela med de små, vi får se när tiden räcker till..

Annars inte mycket nytt.. Ska försöka ta bilder under morgondagen på de små raringarna! På återseende!

Kramar o ta hand om er!