Sömnlösa nätter..

Just nu funkar det inte att lägga in bilder på min blogg. Just nu. Men det är väl ett problem som går över antar jag.. Synd nog så hade jag i kväll fått fantastiska bilder på Coco *hjärta*! Men de kommer en annan dag. Dagens, eller kanske snarare nattens, blogg får således ståta utan bilder.

Jag är fortsatt rökfri och jag mår ganska dåligt över det. Den som säger att man blir friskare av att sluta röka, och piggare, måste mena att man blir det typ hundra år efter att man har slutat.. Eller nåt. Jag är negativ och irriterad, och som väl är så flyter lugnet på jobbet och innebär mest vak. Städuppgifter o annat är nästan slutförda, så jag kan med gott samvete pausa med att blogga en stund. Humöret är dock inte på topp, och jag känner mig allmänt förvirrad. Och trött. Plus att jag har konstant hosta och nysningar o snuva. Skit också.

Annars inget nytt på fronten mer än att vi har snö i Kalmar. Ganska mycket t o m. Så imorse cyklade jag hem i tjock snö, förhoppningsvis jagade jag bort lite kalorier med det. Wilma tycker snön är jätteskoj, så ikväll tvingade hon ut mannen för pulkaåkning. Mannen var måttligt förtjust, men han hade ju lovat! Själv har jag sovit mest hela dagen, och jag funderar på om man skulle kunna gå i ide. Då skulle jag bara sova o sova o sova ända tills allt röksug var borta och jag blev pigg o glad igen.

Nu ska jag kolla på Ally McBeal, sen städa lite o så är det Shark. Ibland är det faktiskt rätt kul program om nätterna. Ha det gott allesammans o trevlig helg!

Ett litet ordspråk idag också kanske? Vi tar ett depressivt.. ;o) Men ändå tänkvärt..

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.
av Stig Johansson

Abstinens..

Jag har alltid förstått missbrukare som inte kan sluta trots att de förlorar familj, jobb och ibland allt värde i livet. Förstått, men inte velat acceptera. Det är så när ett gift tar över, och har man aldrig varit beroende av t ex nikotin, droger eller liknande så kan man egentligen inte ha adekvata åsikter om missbrukare. Det är lätt att döma utan att förstå. Det gör jag själv ibland, tyvärr. Idag känner jag mig som värsta knarkomanen... Jag känner för att börja lipa, slåss eller bara sjunka ihop i en liten hög och dö.. Bara för att jag har ett stort hål i min kropp. Så känns det, fast logiskt vet jag att det ju bara är bristen på nikotin som gör sig påmind. Jag gillar logik. Fast oftast är jag känslomänniska, dock med ett logiskt medvetande. Just därför gillar jag att dissekera alla aspekterna i hur det funkar att sluta röka, och det funkar inte att stänga in allt som har med rökning, cigg, nikotin osv i en liten låda o sen slänga bort den o låtsas att den inte finns. Tvärtom så mår jag bättre av faktakunskaper. Som att t ex jag nu är inne på min snart 42 timme utan nikotin och att det värsta suget borde försvinna inom kort, eller inom tio dagar.. Suck... Tio dagars lidande m a o.. Att smaska i mig hjälpmedel med nikotin kanske skulle hjälpa lite, men å andra sidan skulle det dra ut på eländet o det funkar inte för mig. Jag har provat, så jag vet. Det handlar istället om att lida sig igenom de här tio dagarna (fast rent konkret så är det ikväll bara 8 dagar kvar..), sen blir det bättre! Inte heller funkar det med skräckpropaganda, och det är faktiskt något som jag kan bli rätt road av.. Det är ju inte så att bara för att någon försöker skrämma en så slutar man med något.. Rent konkret är det sällan skräckpropaganda funkar. Ändå envisas folk med att tro att hot och skräck kan få folk att sluta. För att hårddra det hela (vilket egentligen är ganska patetiskt, jag erkänner, mina liknelser tar ibland oanade proportioner..) så slutar ju inte folk i USA att mörda varandra trots att man hotar med dödsstraff.. Inte heller slutar folk knarka för att deras familj lämnar dem. Inte heller när de befinner sig längst ner i samhällsskiktet slutar de, för saken är att det handlar om ett behov som är enormt! Nåväl, åtta dagars elände kvar, men jag vill minnas att jag tyckte det var mest jobbigt de tre första dagarna, o sen fick jag lite dippar då o då under första månaden. Så nu måste jag bara hålla motivationen uppe så att jag inte trillar dit igen! Som väl är finns det bara EN på mitt jobb som röker! Och eftersom jag oftast bara träffar mina arbetskamrater en kort stund innan jag börjar och innan jag slutar så tror jag att jag överlever den frestelsen. Konstigt nog så känns det som att jag har rökt för mycket i munnen. Det liksom osar rök i mun o hals.. Märkligt!

Nu ska jag ner o laga mellanmål till kidsen. Jag är jättestolt över att snart två dagar är rökfria, och jag är tacksam för allas stöd! TACK!! Inte minst min familj, som faktiskt är helt ljuvliga med sitt stöd. Man liksom ser hur de söker varandras blickar i samförstånd när jag får ett litet utbrott över något bagatellartat, och alla är så förstående o goa! Härligt! Men jag måste erkänna att jag är DJÄVLIGT röksugen just nu. Fast röksug varar egentligen rent fysiskt i bara några sekunder, så det ska man väl stå ut även om det kommer flera ggr per dag?! Jag har också belönat mig själv med att låna tre nya böcker på bibblan idag. Jag hade visst missat "Predikanten" av Läckberg.. Så den är jag tvungen att läsa också. Egentligen föredrar jag att läsa serier i manisk ordning, men ibland måste jag vara trotsig o inte göra det.. Då känner jag mig löjligt rebellisk.. Visst är jag fånig?!! De två övriga böckerna är "Räven" av Michael Connelly och så nån annan deckare.. Det var andra deckaren av nån brittisk författare där jag redan har läst del ett och var halvnöjd, så vi får väl se om jag gillar den.. Jag började i a f med Predikanten, hoppas den räcker i a f en dag, den är tyvärr inte så tjock.

Annars inget nytt på fronten. Ha det gott o njut av ett fantastiskt ordspråk:

"Den farligaste av våra fördomar är tron att vi inte har några."

Att sluta röka..

Nu har jag varit rökfri i ungefär 20 timmar. Drygt. Och av de 20 timmarna har jag varit röksugen ungefär hundra gånger trots att jag har sovit säkert 10 av timmarna.. Phui! Det är inte lätt att låta bli att börja röka igen. Men jag ska försöka. Jag bestämde mig igår. Som vanligt är det här o nu som gäller, förberedelser o sånt funkar inte för mig, allra helst inte eftersom jag alltid skjuter upp allt.. "Jaja, jag ska sluta röka.. en annan dag...!". Men jag vet att det funkar för andra, fast jag måste sluta tvärt, inte ha en endaste cigg i närheten under de närmaste dagarna och en massa tålamod från min familj.. När man slutar röka förvandlas man till ett monster, i a f jag. Jag använder mig inte av nikotinhjälpmedel, för då förlorar jag motivation. För mig funkar inte logiken att lägga pengar på ett hjälpmedel som innehåller nikotin, för då skjuter man ju bara upp eländet. Näe, här är det pang på rödbetan direkt. Snipp, snapp, snut, nu är det slut! Idag har jag dessutom haft ont i magen, i huvudet och varit allmänt deppig. MEN jag blev OHYGGLIGT glad i eftermiddag, för mamsen ringde o berättade att hennes provsvar var jättebra! Alla röntgenbilder, ultraljudningar o mammografigrejor var också bra, så då blev jag än mer besluten att hålla ut och inte röka. Fast jag tar en dag i taget.

Att sluta röka är ett bra initiativ, dels så slösar jag inte pengar på att sakta förgöra mig själv, och dels så får jag bättre kondition och kommer säkert att må bättre helhetsmässigt. Fast det tar tid innan det djävulska nikotinet har gått ur kroppen och man börjar se effekterna. Ikväll ska jag dessutom väga mig, tyvärr. Jag har varit van vid att väga runt 45-50kg, för det gjorde jag konstant mellan graviditeter och som "ung", men efter Wilma så blev det desto mer. Då hade jag dessutom slutat röka och höll uppe ett bra tag, o det förbättrade ju inte övervikten.. Men å andra sidan är jag inte så smällfet att jag mår dåligt av det, fast det känns onödigt att gå upp mer.. Så det gäller att tänka på vad man stoppar i lilla mulen nu också. Suck.. Just nu känner jag mig mest deprimerad och inte ett dugg duktig, snarare tvärtom.. Men det är bara en dipp, jag kommer att må bättre snart. Det här har jag läst idag:

"Nikotin är ett nervgift
Nikotin är en starkt beroendeframkallande drog som påverkar hjärnan på liknande sätt som heroin och kokain. Det är inte konstigt om du drabbas av mer eller mindre svår abstinens när giftet försvinner ur kroppen. Håll ut! Besvären brukar gå över efter några veckor. Nikotinersättning eller Zyban kan hjälpa dig att hålla besvären i schack.

Abstinens?!
Abstinens kan yttra sig på flera sätt. Sömnlöshet, yrsel, huvudvärk, svettningar, trötthet, ilska, gråtmildhet och ökad aptit är inte ovanligt. En del känner sig rastlösa och har svårt att koncentrera sig.
Andra upplever stor sorg och saknad."

Nåja, jag har handlingsplan klar. OM jag blir extremt röksugen ska jag köpa något nikotinhjälpmedel. Allra helst skulle jag vilja ha en sån där fuskcigg som ser så fånig ut.. Bara för att den ser fånig ut.. ;o) Sen har jag fritt fram att dricka så mycket vatten jag bara vill. Varje gång jag blir röksugen ska jag antingen dricka ett glas vatten, utföra ett av mina projekt (mestadels sånt som typ att stryka, tvätta, städa nåt osv) eller gå en promenad. Varje gång jag har klarat att stå emot mitt röksug så ska jag belöna mig genom att få en poäng mot något jag vill göra eller ha. Just nu har jag bestämt att om jag klarar mig utan att röka i en vecka så ska jag köpa Denise Minas bok! (Tack för tipset, Nina, jag brukar beställa ibland från AdLibris, så nästa vecka kanske jag kan beställa några böcker därifrån..) Jag ska också tänka ekonomiskt. Jag är oftast fattig, och givetvis skyller jag inte detta på att jag är slösaktig, nej, vi skyller det helt o hållet på att jag har rökt upp mina pengar! Skämt åsido så är det dyrt att röka, men man är liksom så van vid att köpa cigg så man tänker inte ens på det.. Jag rökte högt räknat en ask ciggaretter om dagen. Cigaretterna kostar ungefär 40 kr. Sju askar i veckan blir sammanlagt 280kr. Phui! Tänk vidare!! Det vågar jag inte just nu, men snart så.. Än så länge tar jag en dag i taget. Sen har jag ju ytterligare en sporre.. Mannen slutade snusa för över 1,5 år sedan! Det var strongt! Självklart måste jag också försöka bli nikotinfri!

Ha det gott allesammans, nu ska jag gå ner o dricka ett glas vatten, ta en Fishermans friend och så ska jag läsa upplösningen på Tyskungen av Läckberg, sen vet jag inte riktigt vad jag ska läsa.. Så det får bli ett biblioteksbesök imorgon..

Pojkar för hela slanten..

Jag kan med glädje berätta att jag har rett ut missförståndet med min arga bloggläsare, och det känns jätteskönt! :o) Så nu är jag inte ledsen över det! Samtidigt så får jag väl i viss mån skylla mig själv över att människor irriteras över mina åsikter, för vi är alla olika! Dessutom har jag en tendens att vara aningens enkelspårig vilket gör att det kanske är lättare att misstolka mig. Men jag tror o hopppas att vi nu förstår varandra, sen kanske jag lägger näsan i blöt alldeles för mycket ibland. Fast nån måste ju ibland reagera om det är något som upplevs som fel? Och i grund och botten tror jag mest att det hela var ett stort missförstånd.. Nåväl, känslan av att inte vara ovän är skön, även om jag kan tänka mig att jag säkert får en o annan ovän då o då pga mitt sätt att uttrycka mig. Mannen blir stundom så trött på mig också, han skulle nog önska att jag följde devisen "tala är silver men tiga är guld" oftare.. ;o)

Bilder på Cutie får lysa med sin frånvaro om inte dessa två i dagens blogg accepteras? Han får helt enkelt ingen fototid eftersom mannen håller i kameran och då blir det mest Cobran o Bruce som blir fotade..


Cutie o Cobran älskar varandra. De är partners in crime helt enkelt. Söta pojkarna! Cobran får ibland lite kritik för att han har för små öron. Jag tycker han har ganska fin storlek på öronen nu, men han vinklar dem framåt, precis som mamma Dompan gjorde som ung. Likt ett reaplan liksom. Men kanske är de lite små i förhållande till andras, jag vet inte.. Jag tycker de är fina i a f, trots att de är aningens svängda.. Självklart har mannens katt Cobran tofsar. Det har inte Cutie, för han är ju min.. I am born to have tofslösa cats! :o)

Annars är allt prima liv, idag har jag varit ohyggligt hes o snuvig, så jag har inte känt mig vid full vigör precis. Inte heller har jag hunnit sitta långa stunder vid datorn.. Linn o jag kollade på storbarnsfamiljerna och jag brukar gnälla att jag känner mig sliten.. PHUI! Snacka om jobb med 10 barn, vojne vojne!! Jag blev faktiskt väldigt imponerad av att de ö h t står upprätta, föräldrarna! Så jag ska nog inte gnälla över att jag tycker att jag har det jobbigt ibland. Det är bra med inblick i andras liv ibland, då får man något att relatera till. Det är alltid intressant. Fast jag är nöjd med fyra barn. Det räcker fullt ut. För mig.

Bruce Viggesson har fått idén om att man enbart ska dricka rinnande vatten ur kran. Möjligen kan man dricka ur dricksglas också. Bruce är en raring! Han har hållt mig sällskap hela dagen när jag ynkat mig på soffan över att jag är förkyld minsann. Bruce Viggesson är en vän att hålla i när åskan går. Jag måste faktiskt erkänna att jag älskar Bruce Viggesson. Han är nog nästan bäst i världen. Men jag älskar även de andra katterna, fast det är nåt särskilt med den där Viggesson! Även om jag tror att det bara är jag o mannen som ser det särskilda. Det gör ingenting, för då får vi ha vår Bruce ifred. Eller "Brööööuuuuce", som grannens unge säger.

I dag har jag nog varit lite extra hängig för att jag är aningens orolig för morgondagen och mamsens provsvar. Usch, jag är faktiskt rädd! Så jag håller tummarna! Och fokuserar på nästa bok av Läckberg, nämligen Tyskungen. (alla de andra har jag läst, men i total oordning, därav min konstiga läsföljd.. ) Läckberg är ganska ok att läsa, fast det finns bättre böcker. Just nu längtar jag efter Denise Minas tredje del om Paddy Meehan, Sista Andetaget. Fast jag har inte riktigt råd med den just nu, men snart så...

Dottern ska resa till Frankrike i sommar. Nåt religiöst ställe i Frankrike med munkar o diverse människor som besöker dem. Kan bli en spännande resa för henne, och hon åker med sin kyrka. Så ikväll har diverse blanketter fyllts i och sen har jag även fått iväg papper till katternas försäkringsbolag samt försäkringskassan. Jag har livförsäkring på avelskatterna, men inte på våra andra älsklingar, däremot har vi veterinärvårdsförsäkring på alla, och eftersom Bruce o Dompan numera är kastrater så ändrades deras försäkringar lite grand. Vårt försäkringsombud är världens bästa! Hon heter Helen Borgryd, jobbar på Agria och är alltid cool, duktig och effektiv när jag glömmer eller blandar ihop saker, och ger dessutom goda råd! En klippa helt enkelt! Linn o jag bakade muffins som mest påminde om skumgummi.. Undrar just vad vi gjorde för fel, för så brukar inte muffins se ut?! Sen bakade jag frallor med pumpakärnor, jättemumsiga (rågsikt, vetemjöl, jäst, pumpakärnor, rapsolja, vatten, salt och en skvätt sirap eller honung.)! Å så lagade jag mat, wokade grönsaker o nudlar i hoisinsås. Ett par maskiner tvätt har det också blivit under dagen. Plus iplock o urplock av disk. Så trots att jag känner mig hängig känner jag mig ändå lite duktig.. Men bara lite. Lite lagom. Lite sådär så att jag kan gå o lägga mig så här sent o ändå känna att jag har gjort något idag. Trots att det finns tusen saker kvar att pyssla med.. Jag misstänker att morgondagens väntan på mamsens provsvar gör att jag kommer att plocka med saker hela dagen. Men nu kallar sängen.. Godnatt allihopa, och simma lugnt!

Jag avslutar med ett kinesiskt ordspråk:

Om det blåser hårt, kan man antingen vända ryggen till eller bygga sig en väderkvarn.
Å eftersom jag sällan är måttlig så kommer det ett till:

Det sägs att en person bara behöver tre saker för att bli riktigt lycklig;

någon att älska, någonting att göra och någonting att hoppas på.

Tja, vi tar väl ett tredje också när vi ändå håller på... fast det är inte kinesiskt..

Läsning är för själen vad motion är för kroppen.

Söndagsfilosofier..

Idag har varit en ganska trött dag. Jag har sovit länge och sedan har jag varit en sväng i klubblokalen för att finnas tillgänglig under uppfödardiplomeringen som vår kattklubb arrangerat. Nästa helg är det årsmöte. Det blir skoj! Jag hoppar ju av engagemanget i kattklubben eftersom tiden inte räcker till för allt man vill göra, men vi ska få en föreläsning om BARF som jag ser fram emot.

Dagens bilder föreställer karamellen S*Drakborgens Coco la coccinelle! Hon är för mig en sötnos och nu 12 veckor gammal. Hon flyttar hem till oss i mars, det ser jag fram emot! Katt nr 10 och sedan är det stopp. En del undrar säkert hur i hela fridens namn man kan ha så många katter, men det går bra faktiskt. Våra katter är jättegoa och finns det hjärterum så finns det stjärterum.. Men sedan får det vara stopp, tio är definitivt maxantal! Alla ska ju ha sin tid och att tömma kattlådorna är numera ett riktigt "skitjobb".. Mycket blir det och ofta ska det skötas.

Inlägget om utställningsvinnare renderade i ett email som jag blev ganska ledsen över. Jag tänker inte gå in på vad det stod, men kontentan av det hela var att jag framställdes som en avundssjuk, missunnsam individ som bör sköta mig själv och mitt eget. Det kanske jag är också, eller åtminstone upplevs som? Nåja, jag tar till mig kritiken och ska försöka bli mer skötsam och jag känner faktiskt inte särskilt avundssjuk eller missunnsam. Men det var inte ett inlägg menat att kasta skit på andra kattägare, utställare, domare eller andra. Meningen med inlägget var i grund o botten att det känns orättvist att en del katter är med på alla utställningar och vinner allt, emedan andra inte ens kommer med. Och rättvisan i det. Eller orättvisan, det får man tolka som man vill. Sen tycker jag att jakten på en del titlar ibland ställer katten åt sidan för framgången.. Det är främst JW-titeln som jag tycker är ganska trist.. Och jag tycker nog att man kan syna sig själv i sömmarna ibland.. Tyvärr får man en del ovänner och fiender när man har en åsikt som avviker från det som är önskvärt, och många vågar därför inte stå upp för vad de tycker. Ibland misstolkas man också, och en del känner sig träffade trots att det inte är de som åsyftas. Sånt är alltid trist, och jag skriver inte mina inlägg för att komma åt någon eller några eftersom det är fullkomligt meningslöst. Rent konkret undrar jag vad jag skulle uppnå med det?? Vad jag istället vill få till stånd är en diskussion om hur man fördelar årets alltför få utställningar på alla som vill delta.. För alla är kanske inte jakten på BIS, titlar och BIV det som styr utställningsdeltagandet. En del vill ha en proffessionell bedömning på sin inköpta/uppfödda katt. Och då kan man bli frustrerad över att de inte ens kommer med på utställningarna samtidigt som en del alltid kommer med. Jag kan erkänna att jag nästan alltid kommer med. Det är för att jag väljer att jobba som assistent, och då får man lite förtur.. Vilket JAG tycker att man ska ha, för utan assistenter kan man inte ha en utställning. Men det finns andra åsikter om det, det vet jag, och det respekterar jag. Vi lever i ett fritt land än så länge där man förhoppningsvis får uttrycka sina åsikter. Jag har också respekt för de som prioriterar utställningar för att vinna, det är ju upp till var o en, även om JAG kan tycka det är ganska trist.. Jag tycker fortfarande att man borde begränsa antalet utställningar per katt för att fler katter ska få möjlighet att delta. Men det är också MIN åsikt och inte någon annans. Jag är också oerhört frustrerad över att man gång efter annan träffar på synnnerligen otrevliga katter på utställning eftersom jag tycker att katter ska kunna sköta sig på utställning. Tyvärr så verkar inte alla tycka så. Men man får fortfarande tycka som man vill, åsikter har vi alla och jag är inte ute efter att vara otrevlig eller racka ner på katter som vinner mycket. Jag tycker inte heller att det är bra med att titlar plockas alltför snabbt. Att bli Europachampion vid ung ålder känns tämligen skumt när man har en långsamväxande ras. Vi kanske framöver prioriterar snabbväxande kattungar för att vi vet att de vinner? Är vi ute efter att alltid få det mest extrema, eftersom det är de katterna som vinner? Inte alltid. Det finns ickeextrema katter som också vinner. Men varför är det fult att erkänna att man vill vinna? Är det det? Jag vet inte, för jag har ingen vinnare. Inte heller kommer jag att skaffa en vinnare. Jag kommer att trava på den stigen som JAG tror på, precis som andra travar i sina spår. Ibland kan det dock vara intressant att ifrågasätta sina åsikter, göranden och havanden.

På de flesta utställningar jag bevistar upplever jag resultaten som rättvisa. Men jag är ingen domare. Jag känner o klämmer inte på alla katter, inte heller har jag den erfarenhet och utbildning som våra domare har. Ändå har jag åsikter. Rätt eller fel? Jag kanske ska foga mig i leden och hålla käften istället för att skriva blogg? Å andra sidan är det valfritt att läsa bloggen. Skrivna ord låter hårdare än de är, det får man inte glömma. Och om jag tycker en sak så hoppas jag att jag kan få respekt även för mina åsikter, likväl som andra vill ha respekt för sina.. En del katter som vinner kanske jag blir ganska förvånad över. Men å andra sidan så är o förblir kattutställningar en bedömningssport. Det finns inte några rättvisor eller skarpa regler. Det mesta ligger i domarens åsikter och kunnanden och tolkning av rasstandarden. Domarna gör oftast ett fantastiskt arbete! Men de är olika och premierar olika. Så länge det håller sig inom rasstandardramen tycker jag det är helt ok. Och det gör det väl alltid? Det är väl alltid bästa katten som vinner, eller?

Nu ska jag lägga mig o läsa en bok. Just nu håller jag på med Camilla Läckbergs Stenhuggaren. Helt ok.

Jag avslutar med ett ordspråk av Lily Tomlin:

"Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre."

Galenskaper o annat som man inte kan låta bli att fundera över..

Inne på jobbnatt tre och kan med glädje berätta att jag INTE blev magsjuk, dock förkyld så det smällde om det. I dagarna tre bävade jag för maginfluensan, så till den milda grad att jag nästan glömde bort förkylningen. Men högarna av snorpapper varje natt berättade en annan historia. Nåja, ingen feber o än så länge står jag på benen, så det går åt rätt håll även om man kraxar som en kråka.. Det har varit fullt upp på jobbet också, massa saker att göra och likaså hemma, så tiden rullar iväg när man har varit på utflykt till storstaden, och att hinna ikapp är inte alltid det lättaste. Å andra sidan så jobbar jag lite mindre nästa vecka, så då får jag väl jobba på lite hemma.. Mamsen har varit iväg på koll igen, på tisdag nästa vecka kommer provsvaren, hoppashoppashoppas de är bra!!! Annars går livet sin gilla gång.. Wilma har varit på sitt livs första disco ikväll, men dansa tordes hon inte, däremot var plånboken tömd sånär som på en krona, så jag antar att hon iakttog och mumsade godis i massor.. Maja ringde hit o berättade att hennes klass (som anordnade discot) hade tjänat massor med pengar, så jag förmodar att fler ungar följde Wilmas exempel. ;o)

I mars flyttar Coco hit, det ska bli spännande! Jag hann ju inte ens med att hälsa på henne när vi var uppe senast, men jag är så fullt o fast övertygad om att hon är i de tryggaste händer i sin familj och jag bara längtar tills hon kommer hem! Lilla prinsessan, silverpaddan som förhoppningsvis tar över efter vår andra padda, Candy, i vårt avelsarbete. Och blir Dompans okrönta arvtagerska... Cocos stamtavla är ”to die for” allra helst eftersom hennes pappa är en oerhört cool individ. Jag träffade honom i Holland på WW 2006 och jag har aldrig träffat på en större, mysigare katt än Solskinn! Han är av Brucekvalitet! Mamma Quiddie träffade vi första gången hemma hos Trollgumman när vi var där på visit, och hon är helt ljuvlig! Ja, Quiddie alltså! (Fast Trollgumman herself är inte så illa hon heller.. ;o)))) Så jag hoppas på en kattunge med samma coola, trygga temperament som föräldrarna, samt av god storlek. Att hon kommer att bli vacker, trots att hon är tofslös, vet jag redan! Coco är redan i fin fas och utvecklas fint, så jag hoppas att hon kommer att trivas hos oss. Våra katter kommer säkert att ta emot henne med utsträckta tassar, utom möjligen herr Cobra, som ju är en aningens osäker ung kattherre och gärna visar det genom att sätta nybörjare på plats! Loppan lär säkert också tukta den lilla på plats genom att visa att hon definitivt är en Loppa som vill sköta sitt och vill den lilla vara så god o sköta sitt.. ;o) För övrigt råder (peppar peppar!) god harmoni i vårt katteri, trots fertil hane, fertila honor och diverse kastruller (kastrater) o ungkatter. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Annars är ju omplaceringar något som gärna praktiseras när katterna inte utvecklas som man vill eller när något minsta lilla händer. Själv tror jag definitivt att omplaceringar är nödvändiga när det brakar åt helsicke med harmonin i katteriet, eller om någon av katterna vantrivs, men ibland känns det som att människor bara handlar katter som de handlar mjölk.. Å sen när katterna inte presterar det som förväntas så åker de ut. Nåja, det är inte min tekopp, men å andra sidan så köper jag katt med hjärtat, och inte med utställningsframgångar o avelsframgångar i första tankerummet.. Ushki t ex, han har fortfarande inte fattat hur man gör kattungar.. Om nu Ushki är en hane som inte får bli pappa så kommer han att fortsätta bo i vår familj till dess att döden skiljer oss åt, eller om något annat hemskt skulle inträffa. Han är ju en familjemedlem! Dock hoppas jag fortfarande att han ska få till det med Delfinia och sina andra damer.. Det är ju liksom lite roligare om ens planer går i lås än om de misslyckas. Fast när man håller på med katter så lär man sig ganska omgående att man kan önska, men hur det blir i slutändan bestämmer faktiskt katterna själva… Så det så!

Jag bävar lite inför våren. Ser man krasst på det hela så är det väl inte jordens smartaste ting att ha tre fertila hankatter i ett hem, även om de tre fertila hankatterna är alldeles underbara.. Så jag misstänker att vårkänslorna kommer att bli en prövning utan dess like.. Pust.. Just därför kommer vi att ta det ganska lugnt med utställningar. Ett par planerar jag in, som t ex Dackekatten och Linköping, men annars får det nog vara.. Lilltjejen ska ju också hinna med att ”bo in sig”, så jag får väl helt enkelt betvinga mina lustar att åka på utställning. Nästan tur att man ändå jobbar helger, då KAN man ju inte åka.. ;o) Fast ibland undrar jag just vad det är som gör att jag tycker utställningar är kul… Och jag har kommit på att det är själva sociala sammanhanget med katter. Det är kul att träffa nya eller gamla katter o deras ägare (åtminstone de flesta.. en del surkartar klarar man sig utan.. *fniss*) och det är oerhört kul att se domarna jobba! Ibland håller jag med domarna, ibland tycker jag de är helt ute o seglar, MEN jag är inte domare, så jag har full respekt så länge de hanterar katterna väl och sköter sitt arbete. Skönhet ligger ju i betraktarens öga, och det jag tycker är oerhört vackert tycker andra är mindre vackert o s v. Man prioriterar helt enkelt olika, precis som i alla bedömningssporter. Däremot kan jag tycka att det är illa vara med katter som beter sig illa och som inte skickas hem direkt. Väs o fräs, helt ok, men anfall, hugg och annat hör inte hemma i showringen i mina ögon. Ändå så fortsätter folk att ställa ut sina ”vackra” katter trots att katterna så tydligt visar att de avskyr det. Jag kan inte få in i min hjärna hur man resonerar då? Ok att man tränar en katt, det är acceptabelt, men katter som gång efter annan beter sig illa? Är de ett ansikte utåt för kattsporten som man vill visa? Näe, jag tycker inte det. Och det spelar ingen roll om det är en superduperunderbart vacker katt exteriört, för mig är otrevliga katter alltid fula! Det är ändå liksom det inre som räknas.. Och VEM vill ha en katt som beter sig illa i ovana situationer? Om katterna visar sig från sin sämsta sida på utställning med är snälla o goa hemma så ger det en tydlig signal till ägarna. Det är bara synd att det måste till flera gula kort innan ägarna lyssnar på sina katter och låter dem slippa! Rädsla är en sak, men en katt som attackerar människor? Eller som hugger domaren i handen? Det är synd om de katterna och fy skäms till ägare som inte bryr sig mer om sina husdjur. Då kan man undra om det är katten i sig man älskar, eller kattutställningar?

En annan sak som jag tycker är trist är när man ALLTID stöter på samma katter på utställning, och tyvärr är det nästan alltid så att dessa katter är ”vinnare”. För det ska man ju ha fullständigt klart för sig att vill man bli framgångsrik i katt- och listsammanhang så handlar det om stor plånbok. Ju fler utställningar desto större chanser att bli en vinnare, i alla fall om man har en bra katt. Jag kan ändå tycka att det är lite trist. En del katter vinner ”allt” hela tiden, och det gör mig egentligen ingenting, förutom att jag ibland tycker det går ”troll” i vissa katter... Om man ska vinna över dessa katter krävs att man har en ohyggligt mycket bättre katt, för de är svåra att ”peta ner” från tronen.. De är helt enkelt ett namn och har ett utseende som hyllas, trots att man egentligen ser en hel del tekniska brister.. En del har under årens lopp t om varit extremt aggressiva.. Fast de har ändå vunnit nästan varje gång de har deltagit.. Det är ett fenomen jag inte förstår. Alldeles särskilt inte om katten ifråga är helt ur kondition och allt.. Ändå vinner den, eller får massa röster i panel, plus att den ö h t tar sig till panel..? Mycket märkligt..

Men det är svårt att komma med på utställningar idag, och varför måste då vissa katter vara med på alla utställningar och andra kommer aldrig med..? Jag måste väl i o för sig erkänna att jag är LÖJLIGT stolt över att finnas med på SVERAKs årslista över bästa uppfödning i kategori 2. S*Vildhjärtas befinner sig på plats 6 och vi har deltagit i uppfödarklass tre gånger under 2008, dvs minimiantalet för att få vara med… Fast det har många andra uppfödare också, så vi är inte unika. Det är få som har deltagit många gånger.. Ingen av våra katter finns dock med på någon lista, vi ställer alldeles för sällan för det och har heller inte de där katterna som vinner ”allt”. För om man vill hamna på kattlistorna så BÖR man åka land o rike runt och man BÖR ha en katt som tar BIS gång efter annan.. Så det är bara att inse att jag aldrig kommer att få ngn katt på ngn sådan lista. I o för sig är det väl inte riktigt vad jag jobbar för heller, så det kan ju kvitta.. ;o) En del katter har 23 resultat med på årslistan i SVERAK.. 23!! Av dessa väljer man såklart ut de främsta och de med flest deltagande katter, då de ger mest poäng.. Men alla som inte får vara med o tävla då? Alla som inte kommer med? Kort sagt kan man säga att listorna främst handlar om vem som har mest pengar o mest fritid och mest flyt att komma med på utställning.. Sen kan man ju fundera lite på hur kul det är att vara en katt som far land o rike runt var o varannan helg.. När får man ”bara” vara katt liksom? I veckorna? Näe, jag går inte i de mockasinerna, för jag har dels för lite pengar, dels för lite fritid och dels inga ambitioner på att vinna listor eller annat eftersom avel är det jag brinner för i främsta ledet. Å jag ska definitivt inte döma de som har dessa mockasiner, för jag vet ju inte hur det skulle vara.. Men jag tycker bara att det är så förbaskat trist.. En del katter har man sett till leda! Ja, katten är fin, men ingen katt är perfekt, alla har sina svagheter. Hur roligt är det att se paneler med samma katter gång på gång på gång? Jag tycker det är tråkigt. Jag tycker t o m att det är PISStråkigt! Så vad är syftet? Knappast att man ska få en bedömning, för alla domare har ju sett katten tusen gånger.. Näe, istället för att anordna utställningar som är drop in, eller att man bara får ställa en dag så tycker jag att man bör införa att katterna får ett maximalt antal utställningar som de kommer med på per år. Då skulle det bli mer rättvist. Å andra sidan så har ju ingen sagt att livet SKA vara rättvist.. Men jag tycker det är en liten anings surt för alla som är så intresserade av utställning att de inte kommer med till förmån för katter som åker på utställning varannan helg.. Det är trist. PISSTRIST!

Så. Nu har jag kräkts lite över vad jag tycker är orättvisor, och jag vill också säga att jag inte menar något illa, och inte heller strävar jag efter att själv bli en vinnare! Jag har helt enkelt inte de ambitionerna. Jag gillar visserligen att vinna före att förlora. Men jag dör inte om jag förlorar. Och jag anser ibland att jag har en riktigt bra katt trots att den blir ex oplacerad, och ibland så är det tvärtom, man nästan skäms för att man vinner. Dock har jag oerhört svårt för dem som utnyttjar sina katter av någon underlig anledning som jag inte kan förstå vad?, och som pressar sina katter trots att katterna gång efter annan visar att de inte trivs på utställning. För jag tror ärligt talat att katterna skiter fullständigt i om de vinner årets kattlista, eller blir BIS eller ej.. ;o) Men jag vill tillägga att det finns en del katter som trivs alldeles ypperlig på utställning också! Och det är upp till var o en att tycka vad man vill o tänka vad man vill. Är ens mål att vinna allt som går att vinna så är det. Men jag tycker inte det är inte rättvist! Så jag travar vidare i mina mockasiner och jag är helt övertygad om att andra travar vidare i sina och har sina åsikter, precis så som det är i livet. Och jag är helt övertygad om att en del tycker jag är helt dum i huvudet och har helt katastrofala åsikter. Men de är mina åsikter. Och jag uttrycker dem. That's it!

Nu ska jag jobba lite. Ha det gott allesammans och simma lugnt! Imorgon kommer nya bilder på Coco, hurra!

Magsjukebaciller..

I går kväll kom vi hem från en utflykt över helgen till Stockholm och Örebro, så vi var ganska trötta. I dagarna två hade jag åkt tur o retur till Örebro från Stockholm för att gå assistent, och på söndagen skulle Cobran och Paniken tävla. På lördagen tävlade Sun King från vår första kull, jättekul att träffa honom, Marita o Mikko igen! Sun King är en raring! Han har härlig o kraftfull kropp, men hans päls är tyvärr av den lite mjukare sorten, och svår att få till på ett snyggt sätt. Sun Kings domare tyckte att han skulle vinna klassen, men ändå fick han draget cert.. Märkligt förfarande, men å andra sidan är jag inte domare.. Sun King blev således Ex % p g a att hans preparering var så usel... Suck.. Nåja, sånt är livet! Han är av den klassiska typen, men å andra sidan är det inte många fertila hankatter på snart fem år som sköter sig så fint och väluppfostrat som han, så jag är ändå MYCKET stolt över honom och håller tummarna att han ska ta sin GIC titel nästa gång! Jag hade noll förväntningar, det brukar vara stentuff konkurrens i Örebro och dessutom brukar vi ha otur, men skam den som ger sig på förhand. Grabbarna behöver ändå träning, men Cutie, som är coolast av alla coola, behöver ingen träning, så denna gången fick han stanna hemma. Paniken skötte sig vackert hos sin domare, men hade jättetufft motstånd av tre killar. Han blev Ex 3 av fyra, men vi var stolta över honom ändå! Han är en raring! Visade upp sig fint och var jättecool trots att det bara var hans andra utställning! Hormonerna svallar även i honom, men han sköter sig ändå! Cobran är ju lite mer fegis, men även han skötte sig fint! Han blev Ex 1 av 3 (jag tror de var tre..?) och blev dessutom BIV över såväl honan som ungdjuren i klass 11-12. Sen slog han till o blev NOM också!! Jätteroligt, men jag var så chockad att jag inte ens lipade! Kan ju i o för sig ha varit att det var mannens katt som vann också.
I panelen skötte sig Cobran fint med sin duktiga assistent Sonny (Tusen tack till Sonny som alltid är så duktig o snäll o hjälper mig de få gångerna jag har katt i panel!) men han fick inga röster. Helt ok, katten som vann var jättestor och visade upp sig superfint, så det var en rättvis tävlan tycker jag! Det var 11 juniorer som tävlade och domarna sa att det var extremt hög klass på dem! Det tycker jag var kul att höra! När vi så hade kommit hem väntade sängen för oss, vi har dessutom drabbats av Wilmas förkylningsbaciller och var dunderförkylda. Men Maja hade blivit magsjuk, så hela nattens sömn avbröts av att torka på toalett o plocka undan för henne, stackarn!! Nu väntar vi på att vi andra ska bli lika sjuka, magsjuka är bland det värsta som finns!!! Usch!



Annars inget nytt, vi är hängiga o sjuka hela familjen. Sacke gick till skolan idag, men kom hem tidigare pga huvudvärk o ont i magen.. Så imorgon lär det bli sängläge igen.

Tack till familjen Drakborg för fantastiskt bra logi, sällskap o god mat!! Ni är guld värda! Ses i mars... ;o) Å tack till Jane, Bert o Johanna för trevligt sällskap på Nerk! Ni är underbara! Dagens bloggbilder är fotade av Jane, jag tror bestämt att jag måste anlita henne till varje utställning vi åker till som fotograf! TACK!

Ha det gott allesammans och hoppas ni slipper bli magsjuka, för det är INGET skoj! Alldeles särskilt inte när man är superduperförkyld! :o(

Kattuppfödningstankar...

Idag har jag sett en film. En film från BBC om hundar med stamtavla och hälsoproblem bland annat. Givetvis väcker en film som denna många tankar samtidigt som man drar paraleller till sin egen sfär, nämligen kattvärlden.. Och det är skrämmande insikter man drabbas av! Här är en länk till filmen, och har du inte redan sett den så tycker jag absolut att du ska ta dig tid att se den, varning dock för skrämmande och otäcka scener...

http://www.asterpix.com/console/?avi=18781361

Kattutställningar är ett roligt fenomen, och likaså förhållningssättet till kattutställningar. En del parar det bästa med det bästa för att få fram det bästa. Och då pratar vi inte om bästa temperamentet eller bästa hälsan, eller ens bästa stamtavlan sett ur inavelssynpunkt. Nej, vi pratar om vackraste! Vackrast inom ramen för rasstandard. Missförstå mig inte nu, jag tycker att rasstandarden är ett instrument att använda i sitt uppfödararbete, men man måste också inse att rasstandarden tolkas på många olika vis. Min tolkning, genom att läsa rasstandarden NOGA, när vi köpte Blossa var att hon var perfekt! Tänk, så blind man kan vara.. ;o) Blossa är för mig fortfarande perfekt för det syfte vi köpte henne, nämligen som sällskapskatt! Hon är den mest fantastiska kamrat en människa kan ha och hennes godhet lyser igenom på alla sätt och gör varje människa glad. Frisk som en nötkärna har hon varit i hela sitt liv, men ser jag hennes yttre företräden som raskatten Norsk skogkatt så finns där mycket att önska.. Men rasstandarden innebär en massa yttre egenskaper som ska uppfyllas. Och tänk om avelsarbetet vore så enkelt att man bara kunde para den vackraste med en annan vackrast och få fram excellenta bebisar! Tyvärr är inte avelsarbetet av den enkla status, det handlar ju även om hälsa och temperament! Till syvende och sist är katten avsedd som sällskapsdjur och oavsett ras så bör ju katten ha bra temperament och vara hälsosam.. Tyvärr är inte fallet alltid så... Sjukdomar mörkas av uppfödare som drabbas av panik, ty deras katter vinner ju så mycket på utställning att man helt enkelt inte kan acceptera att katterna bär på sjuka anlag... Sen inavlar man en del för att få fram ännu bättre typer, främst inom vissa raser, skogisen är väl än så länge i Sverige ganska lågt inavlad, men utomlands är det ibland ohyggliga inavelsgrader som avlas fram.. Varför ska man inte inavla? I programmet som jag länkar till ovan så frågar man Kennelklubben i Englands ordförande om han har gjort t ex mor o son parningar.. Nej, det har han inte, dock har han gjort parningar mellan morföräldrar o barnbarn.. När reportern frågar om han skulle kunna tänka sig att skaffa barn med sitt barnbarn själv, så himlar han med ögonen och tycker att reportern är knasig.. Frågan är bara vem som är mest knasig? Inavel är och förblir ett stort problem, likaså okunnighet och ovilja att ta till sig kunskaper. I dagens kattvärld handlar det mesta om utställningar och att vinna på dessa hellre än att föda fram friska, sunda katter som ger sina ägare glädje och har långa liv. Kattsporten handlar mindre om katter än om extrema yttre egenskaper, inte minst kan man konstatera detta genom att titta på olika rasers utveckling. Perser är värsta skräckexemplet, men siameserna kommer inte långt därifrån.. Uppfödare blir hemmablinda och ser inte att djuren egentligen är sjuka/defekta. Det är inte, och kommer aldrig att bli normalt för mig att ha en katt vars ögon ständigt är irriterade och vars andning inte fungerar korrekt för att man har avlat bort det.. Tyvärr. Tack o lov finns det uppfödare som tar ansvar för rasen och som arbetar hårt för att få bort dålig hälsa/defekter, de är hedervärda!

Min ras Norsk skogkatt har idag öron som ska vara stora. De ska inte bara vara stora, för de ska vara ENORMA! Ju större desto bättre, brukar en del domare säga. Tofsar ska de också ha på öronen. I England har man hundraser som ska ha vissa yttre, ibland skadliga, egenskaper o har de inte dessa egenskaper så avlivar man dem helt sonika. Ska vi börja avliva skogisar som inte har tofsar på öronen? Problemet för mig är bara att skogkatten från början är en naturras. Öronen ska vara stora, men om de är FÖR stora så skulle öronen förfrysa ute i kattens naturliga tillvaro, nämligen Norges natur genom årstiderna. Bevarar vi rasen eller förändrar vi den utifrån våra och domarnas önskemål om det extrema? Djupliggande ögon är en annan fara, katterna kan få hälsoproblem av för djupliggande ögon. Likväl så premieras ofta djupliggande ögon just för att katten får en "grymmare look".. Vad hände med skogkattens "stora, ovala ögon med öppet uttryck"??? Men skogkatten är ändå tack o lov förhållandevis förskonad från direkta defekter, i alla fall om man jämför med en hel del andra raser, låt oss hoppas att vi uppfödare kan hålla den sådan även framåt i tiden.

Kärleken till husdjuret katt är det som från början gjorde att jag började med kattuppfödning, och som gör att jag värnar om katternas hälsa och välmående. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta kunna splitta mellan att betrakta katten som utställningsexemplar kontra sällskapsdjur och min stora förhoppning är att jag alltid kommer att älska katten oavsett dess yttre egenskaper, precis som jag gör nu! Men klimatet i utställningsvärlden premierar sällan detta tankesätt, och inte heller katternas hälsa och temperament. Så det finns en hel del att jobba med...

Ha det gott allesammans!

"Svensson"-helg!

I helgen har vi varit riktiga "Svenssons"... I fredags kollade vi på Let's Dance, och i lördags var det Körslaget.. Ätit god mat, softat och så lite aktiviteter i form av bakning, matlagning och städning..

Fredagskvällen fylldes med handling, lite kreativt jobb för kattklubben och så tv.. Jag hejjar på "Världens starkaste man" Magnus, och såklart måste man ju gilla Morgan Alling, han har liksom äkta starquality!! Linn o jag konstaterade också att vi faktistk håller lite på George, han är liksom så söt att man vill äta upp honom.. En raring! Men han har ungefär lika mycket koll på dansen som Bambi på hal is känns det som, fast vad gör väl det? Han är ju supersötis, som en nallebjörn! Att Isabella åkte ut tyckte jag mest var skönt, hon är liksom FÖR hurtig o klämkäck.... En sån där tjej hade vi på ett av mina fd jobb.. Hon kunde komma in glädjestrålande på jobbet o glatt berätta att "Hoppsan hejsan, jag är visst lite sen för min cykel fick punka o därför fick jag gå i ösregnet, sen trampade jag i hundbajs, men tänk så bra det är för gräset att det regnar!" Allt med ett himlastormande lyckligt tonfall och ett leende på läpparna.. Lite FÖR glad och lite FÖR mycket spelad positiv anda, fast får det dem att må bra så är det ju bra.. Jag orkar bara inte med sådana människor i för stora doser.. Sorry.. Så jag är tacksam över att Bellas dans bara varade ett kort tag, annars finns risken att jag hade börjat avsky henne fullkomligt.. Stackarn! Hon har ju inte gjort mig nåt.. ;o)

På lördagen sovmorgon och sedan hade mannen o Wilma date i simhallen med mannens kompis o dennes barn. Jag, Linn o Sacke höll oss hemma och Maja var som vanligt i stallet.. Jag städade o plockade lite, skurade kattlådor o kanade runt i pyjamasbyxor mest hela dagen.. En cykeltur med Linn gjorde att jag fick byta om till vanliga brallor och sedan lagade jag mat (grillad lövbiff med vitlöksost till oss köttätare och quornfilé med dragonsås till vegetarian-Linn o till detta hasselbackspotatis o sås) och Linn bakade chokladcupcakes.. Mmmmmumsigt goda!! Kvällen avslutades vid tvn och jag såg "En andra chans" med Nocholas Cage för säkert tredje gången.. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att den är så söt.. En må-bra film, även om den är ganska banal..

På söndagsmorgonen hade jag planerat att ha lite sovmorgon.. Just för att jag kom i säng sent på lördagen plus att jag skulle jobba i natt och de två efterföljande nätterna.. Men det blev ingen sovmorgon ö h t.. Maja skulle tidigt till stallet för att tävla i en lektionshoppning. Jag hade redan förvarnat att jag inte skulle komma o titta den här gången, så jag var ganska missnöjd när jag väcktes strax efter halv åtta av att telefonen ringde oavbrutet.. Givetvis hade ungen glömt sina nytvättade ridbyxor hemma.. Suck! Väckte mannen, som körde iväg med ridbyxorna, och sedan kom Wilma upp, pigg o nyter.. Ingen mening att somna om då precis.. Så mannen fick sovmorgon o jag klev upp, inte alls nöjd.. Jag brukar försöka sova läääääänge på helgerna om jag ska jobba på natten, för att försöka sova en helgkväll hemma hos oss är nästintill omöjligt av ngn konstig anledning.. Vardagskvällar kan jag lägga mig en stund, då är det oftast lugnare, men helgkvällar som fredag, lördag eller söndag är det alltid någon form av ruljangs.. Nåja, jag fick gjort lite i hushållet, och sedan åkte mannen o jag iväg för att lämna Ushki på date hos Kitty (Delfinia) och så uträttade vi ett ärende åt kattklubben o därefter hem för att laga mat. Idag blev det hemmagjorda biffar med potatis o sås. Försökte lägga mig en stund, stoppade i öronpropparna o sov kanske ngn timme.. Så jag är aningens trött och morgondagen lär bara innehålla sömn för mig antar jag..

Nu ska jag fortsätta med mitt städande på jobbet.. Ha det gott allesammans!!

Äntligen!! Jag orkar ha MUSIK på!!

Ursprungligen har jag varit hyfsat musikintresserad, och som sådan en väldig allätare, så det är inte bara vissa saker som gillas av öron o själ. Men de senaste åren har jag inte orkat lyssna på musik mer än i bilen. När jag åker bil föredrar jag att lyssna på musik, jag tycker av ngn anledning inte om att sitta o prata för mkt, men det beror såklart på vem jag pratar med. Är det ngn som jag sällan träffar eller som jag har något särskilt att diskutera med så går det bra. Annars föredrar jag som sagt att lyssna på bra musik. Vilket ofta för oss till familjeresorna.. Wilma vill bara lyssna på The Hives platta "Black & white album" när vi åker bil, Maja vill helst lyssna på nån skvalkanal på radion, Linn har alltid sin mobil med hörlurar för att lyssna på det senaste alternativa moderna pop/rockmusiken, Sacke bryr sig knappt, men föredrar ungefär samma som Linn och Stefan gillar fotbollspunk.. En salig blandning. Det brukar sluta med att vi lyssnar på de två yngsta, så en stund Hives och en stund radioskval. Jag? Jag föredrar att lyssna på P3 om det är nåt bra program, annars går det bra med annan radio eller annat, dock inte Stefans fotbollspunk.. ;o) När jag går hemma o tomtar så brukar jag lyssna på tystnaden. Förmodligen för att det tidigare varit så mycket ljud runtomkring mig dagtid o samma när man kommit hem, så hjärnan orkar inte med för mkt intryck. Men på sistone har jag faktiskt haft musik på hemma när jag städar! Kryss i taket! Och jag börjar längta efter nya album!! Helt otroligt! Just idag är det Amy MacDonalds skiva "This is the life" som rullar, och den gillar jag, även om den är nästan lite FÖR lättlyssnad.. Jag gillar hennes röst och jag tycker om det lite softa och vemodiga i musiken.. Det är skönt att lyssna på! Men mannen har investerat i Soundtrack of our lives senaste platta "Communion" som jag längtar efter.. Dock hittar jag den inte, så jag måste rota lite.. ;o)




Idag är det mötesdag på jobbet, så nu på förmiddagen har jag flyttat om julpyntet från tre söndertuggade kartonger (katterna!) till en större lite bättre låda. Så ikväll åker det ut i förrådet. Tvätt finns i massor, så det har jag också sorterat in i garderoberna och tvättmaskin o torktumlare går på högvarv. Resten av vardagsrummet ska också städas, det har en tendens att gro igen.. En anledning är senaste tidens rensningar i garderober mm, dessa utrensningar ligger i plastsäckar uppradade i just vårt stackars vardagsrum för vidare flytt till klädinsamling. De kläder som skulle slängas har åkt till containern redan, så duktiga har vi varit! I em är det möte i timmarna två och sedan ska jag hem o göra kikärtsbiffar samt fiskpinnar med potatis o nån såsröra till.. Linn lär väl säkert vilja ha couscous som vanligt dock.. Å frallorna slank ner med linfrön o allt!! Det var bra! Annars bjuder kvällen bara på lite jobb framför datorn för att förbereda lite till kattklubben och så ska jag kolla på The Tudors. Imorgon ska Linn till optikern för att utvärdera sitt linsanvändande. Hon tycker det funkar bra, så jag hoppas ögonen ser bra ut också.. ;o)



Katterna har varit milt sagt stolliga på sistone! Sharin o Blossa är väl de två katterna med svagast psyke här hemma, tätt följda av Cobran, och då menar jag inte att de på något vis är dåliga i temperamentet, men såväl Blossa som Sharin är rätt fega av sig när det gäller höga ljud och plötsliga händelser.. Varför vet jag inte, men jag har bestämt mig för att börja läsa lite kattpsykologiböcker. Det har jag varit rätt dålig på att läsa, och alltid lär man ju sig något nytt. Nåväl, Cobran, som ju själv är en Liten Skutt i rädsla för det oväntade brukar roa sig med att skrämma såväl Sharin som Blossa, så imorse var det fullt race på hela bottenvåningen o uppför trappan i full fräs.. Dessvärre så flyger ju saker eftersom det går rätt vilt till, så imorse flög kattungematens småbitar ut över hela köksgolvet.. Å Candy o Dompan, som ju har diet, formligen KASTADE sig över dessa små feta bitar.. Suck.. Nåja, jag schasade bort dem och sopade upp, men gissa om damerna har dammsugit golvet efter kvarlämnade bitar!!

Ha det gott allesammans, här i Kalmar har vi en riktigt gråmulen o trist väderdag.. Å andra sidan kan man ju vara positiv och tycka att det är bra eftersom jag ändå måste städa o plocka samt sitta på möte! Men imorgon hoppas jag på sol!!

Ps Bilderna i dagens blogg föreställer vackra S*Drakborgens Coco la coccinelle!! Tack Kattis för de fina bilderna!! *hjärta*

Tisdag och bakdag!

I natt har jag jobbat, cyklat hem o sovit en stund och sedan steg jag upp vid tolvtiden för att jag ska kunna sova i natt. För inatt är jag ledig. Ägnade dagen åt att först röja Beiruts kök för att jag ville baka frallor och kakor, o sedan bakade jag. Visserligen var det inget större röj, bara att fylla på de där sista glasen i diskmaskinen o skura diskbänken.. Sen sopade jag golvet o diskade alla kattskålarna innan bakningen äntligen kunde påbörjas. Jag vill för övrigt ha ett bakplåtsställ!! Det har jag tänkt länge, men aldrig köpt.. Det är fantastiskt bra när man har ett litet kök.. Nåja, jag får se om det blir nåt sånt nån gång framöver.. ;o) De flesta kakor o bröd innehåller grymt mycket konserveringsmedel o konstigheter, och eftersom jag gillar kakor o bröd plus att baka så hade jag sällskap av Leilas bok i köket... Leilas recept på cookies är mumsigt, men jag gjorde en egen variant (dock mindre lyckad, fast inte lika illa som tranbärskakorna som jag skulle göra nyttiga och som mest smakade sågspån.. Urrkkk!!) med blåbär och så jordnöt- och chocolate chip cookies.. Mmmmmm.... Bakade de "vanliga" frallorna med russin till kidsen och smög ner lite krossade linfrön i degen, hoppas det accepteras.. Solrosfrön hade jag på för rätt länge sedan och det var ingen hit för kidsen.. Så de brödbullarna fick hamna i frysen för att jag skulle äta upp dem så småningom. Hoppas att linfröna smyger ner, för linfrön är nyttiga!!

Mannen o jag o Wilma har varit på biltur, (W & jag har handlat o mannen har hämtat nån trasig dator hos nån för att laga hemma..) och att handla med en trotsunge är ibland en ganska spännande upplevelse.. Man vet liksom aldrig innan om hon ska ligga skrikande längs golvet, krypa under hyllorna o "gömma" sig för mig eller bara vara allmänt trist och gnällig.. Nåja, vem sa att livet som förälder skulle vara förutsägbart? Det är det sällan kan jag lova.. Vi hann inte mer än in i affären förrän Wilma var kissnödig. Suck.. Hon fick hålla sig eftersom toan ligger vid utgången och vi skulle ändå inte storhandla, bara ha lite sådant som t ex mjölk diskmedel o annat plock.. Gnäll över det, men annars hyfsat ok humör, och trotset lyste med sin frånvaro.. Sen har jag inte gjort så mkt mer. Ungarna har varit iväg på kyrkaktiviteter och i stallet, så matlagning blev det inte, bara macka o fil till kvällsmat.. Å nu känner jag alleredan hur tröttheten faller på, så jag ska alldeles strax krypa i säng..

Ett litet förtydligande:
Jag vill bara säga att jag INTE vill ha det som mannen som gjort programmet "Mitt stökiga liv".. Om nu någon trodde det.. ;o) Jag VILL ha ett hem med fina organisatoriska lösningar och gärna prydligt o stilrent, men tiden räcker aldrig till, delvis för att jag är så hiskeligt trött nästan jämt. (Jag är en gnällspik, jag vet, men ta det med en nypa salt.. ;o)) Å antingen har jag valet att göra något åt det o låta det ta den tid det tar eller dö på kuppen för att att jag stressar med tvätt, städning, matlagning o allt annat o därmed inte hinner med att göra något som är kul.. Det är inget bra alternativ..
Och ni som är organisatoriska och duktiga på det är absolut inga kontrollfreaks allihopa, men jag menade att de som gör det till en överdrift kanske borde fundera på att slappna av lite.. Samtidigt som de som är grymt stökiga av oss borde skärpa till oss ibland och försöka organisera mera.. Det jag till syvende och sist vill komma fram till är att alla är vi olika med olika förutsättningar och jag vill absolut inte döma ut de som är duktiga på planering o organisering som kontrollfreaks, det är bara det att det alltid är sådant som premieras. Och jag tror att mångfald är viktigt, och just därför uppskattade jag programmet "Mitt stökiga liv" så enormt mycket! Det var en befrielse att slippa se sunkiga hem där folk mår dåligt, utan istället se kreativa människor som omger sig med vad som tycks vara ett kaos just för att de ägnar tid åt annat.. Alla har vi tid som vi själva väljer hur vi vill prioritera, mer eller mindre.. Och alla är vi som sagt olika med olika egenskaper! Och jag generaliserar inte, i min omgivning finns tack o lov inga kontrollfreaks ö h t bland de organisatoriska å städade, däremot så har jag så att säga "stött på fenomenet".. När man inte kan umgås med vänner ö h t för att man faktiskt måste städa, trots att hemmet alltid är oklanderligt rent.. Och när man sliter kaffekoppen ur handen på gästerna för att den måste in i diskmaskinen innan den nuddar bordet tom... Vojne.. Fast å andra sidan så kanske detta var denne människans främsta intresse, hygien och städ?? Vad vet jag?

På nåt vis så tror jag att vi alla borde söka mer balans i tillvaron, och inte hänga upp oss för mycket på vad andra tycker o tänker och vi borde verkligen leva här o nu.. För vem vet hur länge vi har kvar att leva? Och så länge stökighet inte övergår till en sanitär olägenhet eller städandet tar över så att man blir ett kontrollfreak så tycker jag att man har en bra balans utifrån den personlighet och de förutsättningar man har..

Ha det gott allesammans o gonatt!

FANTASTISK tv!!

Jag har precis kollat på tv på jobbet, efter att ha gjort lite sysslor kan man behöva sätta sig en stund, och det var ett program jag har längtat efter att få se på tablåerna: "Mitt stökiga liv" (SVT1, går i repris 21/1)! FANTASTISKT program! I programmet framgår det som jag ofta kan känna, dvs att ordning o reda i hysteriska övermått egentligen handlar om kontrollbehov! Människan har ett behov av att kontrollera sin miljö, sitt liv osv och då är ju frågan om alla är likadana? Nope! Undertecknad känner sig ofta som en lat själ, eftersom jag inte alltför sällan känner att jag vill städa när jag har LUST för det (vilket dessvärre inte är alltför ofta...), dock finns det ju vissa områden som jag alltid sköter! Kattlådor, matskålar o vattenskålar, disk, toalettstädning och dessutom är jag allergisk mot äckliga gamla matrester o sunkiga soppåsar. Men stökighet hamnar jag alltsom oftast i, just för att tiden prioriteras på annat.. Just det gör att jag oftast mår bra, jag mår BRA av att läsa en bok hellre än att organisera upp alla tidningshögar. Jag mår BRA av att kolla på en bra film när jag egentligen borde organisera upp ngt annat.. Disken kryper i o för sig inte iväg om man inte diskar omedelbums, så visst kan den få stå kvar i nån stund, men som sagt, vissa saker måste hållas i ordning av hygieniska skäl, där går min gräns. Snuskighet gillar jag inte, och jag avskyr tanken på överfulla, oskurade kattlådor, eller diskbänkar fulla med tallrikar som har matrester intorkade, URK!! Det jag dock vill komma fram till är att det är helt ok för de som vill ha prydlighet, organisation och ordning o reda i största allmänhet, men å andra sidan så måste man också respektera människor som inte vill ha det så! Respekt! Och programmet är oerhört intressant, och en väldigt frisk fläkt i det normala utbudet där man ofta har hysteri runt personer som är stökiga, t ex "Rent hus" o andra städprogram. HELT ok för mig att de som vill och tycker om att städa gör det hela tiden, eller om man mår bra av att städa/diska/tvätta osv omedelbart och far illa av en fylld tvättkorg. Men drabbas inte av övermod o inbilla er att världen ska vara sådan, tvärtom så består världen av många miljoners olika individer och olika länder som vill ha saker annorlunda. Och det måste man respektera! Så tack för ett bra program, jag kommer hädanefter att försöka slippa mitt dåliga samvete för att jag är lat o oorganiserad i vissa lägen, för i vissa lägen kan jag ju ändå tycka det är ok. Men observera, det finns gränser som inte ens jag i mitt Beirut vill överskrida.. ;o)

Ha det gott allesammans, nu ska jag jobba vidare!

Tröttkeps...

I natt är jag trött.. Skulle egentligen ha sovit läääänge idag, men vaknade av grannarnas ungar som rök ihop ute på gården, så "redan" vid 10.30 var jagg pigg o uppe.. Tydligen fler som har trotsiga barn.. Själv känner jag mig nästan som ett jag också... Dagen har varit aningens rörig.. Det började med att sista rensningen av Maja & Wilmas gemensamma rum skulle ske. Som ni alla kanske vet så har saker o ting en tendens att bli uppskjutna i Beirut, men samtidigt så är det så ibland, en del kommer emellan som har hög prioritet och då får Beirut stå åt sidan.. Dock känns det som att min plan för Beirut (som jag faktiskt har utarbetat med mannen, så jag är dessvärre inte envåldshärskare... ;oD) känns som genomförbar.. Det kommer dock att ta tid att realisera alla projekt, men å andra sidan har jag inte ngn brådska.. Förutom städning av det rummet så stod ett styrelsemöte med kattklubben på agendan, liksom en träff i kyrkan med anledning av att Linn är lite engagerad där och kanske ska åka till Frankrike i sommar, och då var det information om denna resan. Städningen var ett hästjobb.. Phui! Wilma samlar på sig det mesta och utrymmet är begränsat, men lite kunde jag organisera upp.. Dock saknades hela och stapelbara backar.. Iväg till IKEA och inhandla tre nya backar med lock.. Sedan hem igen för att fortsätta. Då var mannen tvungen att åka till jobbet för ett projekt som dök upp.. När han kom hem var det kort stund kvar, sedan skulle jag iväg till kyrkan.. Styrelsemötet missade jag p g a att mannen var tvungen att åka iväg och vi inte hade en aning om hur länge det skulle ta.. Mötet i kyrkan var ok, men vi får se hur det blir.. Linn ville fundera ett tag innan hon bestämmer sig för att resa.. Sedan hem igen, äta lite och så försöka sova... Det gick inte pga telefon och tjafs mellan kidsen.. Suck och dubbelsuck.. Så nu sitter jag här på jobbet och gör mitt bästa för att hålla mig alert och pigg.. Lite hjälp har jag av en boende som larmar mest hela tiden, så det känns nästan bra.. Ingen risk att man slöar till då..

Jag känner mig ärligt talat ganska trött och håglös i allmänhet, jag tror att de senaste årens aktiviteter med mycket kattliv o många saker att göra förutom mitt dåvarande heltidsjobb och min stora familj med alla dess aktiviteter o händelser faktiskt har satt sina spår.. Och nu när det borde lugna ner sig något så känner jag mig tröttare än någonsin.. Märkligt! Nåja, jag har fr o m nästa årsmöten hoppat av det mesta inom kattvärlden, och utställningar blir det inte så hemskt många av i år heller.. Så förhoppningsvis blir jag piggare framåt vårkanten.. Eller nåt.. Egentligen är jag ju en höstmänniska, men inte ens i höstas kände jag mig utvilad.. Visserligen jobbade jag ganska extremt då, men ändå.. Man kanske är lite vidbränd nuförtiden, vad vet jag? Hur som helst så tar jag det så lugnt jag kan.. Så det vänder väl snart.

Men nu ska jag städa lite o jobba vidare. Ha det gott o simma lugnt! ;o)

Är det fult att vara fattig?!

Jag måste erkänna att jag ibland inte fattar hur sjukt blåsta en del människor är.. Jag har under min uppväxt fått inpräntat vissa ideal och värderingar, och tagit för givet att överföra en del av dessa till mina barn. Målet är ju såklart att de ska bli bättre människor än man själv är.. ;o) Det fantastiska indianordspråket "Döm inte en man innan du gått en mil i hans mockasiner." är något som vi ofta pratat om. Men jag ska först dra dagens o nattens händelser i korthet, innan jag avslöjar vad som fått mig att skriva dagens rubrik..


I natt har jag jobbat och det var en bra natt. Lagom med jobb och snälla boenden. Var ändå trött och cyklade glatt hem i iskylan o snön för att krypa ner i sängen med min kompanjon Cutie. Cutie är ständigt sängsällskap till mig, och han kan faktiskt vara aningens enerverande med sitt superkelande. Han är så kelig att han inte vet till sig av kärlek. Ushki kröp också upp i sängen och verkade nöjd att vara hemma igen efter en kort utflykt till en date. På väg hem därifrån så var vi förbi veterinären o rabiesvaccinerade, och då hade lille mannen kissat på sig i buren. Så vid hemkomst blev det bad. Nåja, jag sov ett gäng timmar o därefter började ungarna trilla in med kompisar. Maja tog buss ner till Mormor för att rida min brorsas familjs ponny. Mannen o jag packade in alla ungar i bilen och körde till "Tokiga Turesson" som Wilma säger (heter Tokige Ture, och är stans enda godisbutik, med MASSOR av gott! Vi brukar åka dit nån gång ibland o köpa helggodis.) där alla köpte gottepåsar. På väg hem berättar så Sacke en historia om en kompis, som skulle byta om till gympan:

Killen i fråga är jämngammal med Linn, dvs han går i 9:an. I omklädningsrummet huserade en klass med småglin, som gick i typ trean. När killen bytte om skriker ett av småglina "Varför har inte du Björn Borg-kalsonger? Är du typ fattig eller?" Killen svarar inte. Men ungarna ger sig inte o fortsätter tjata.. Till slut ger de sig på alla de stora killarna i omklädningsrummet o undrar varför inte en enda har Björn Borg-kallingar, en hel klass med fattiglappar m a o? Till slut blir kompisen arg och säger "Om du fortsätter tjata, så kommer jag att lyfta ut dig i korridoren, naken!" Då som först blir killen med kompisar tyst. O när jag hör historien så blir jag lite road, samtidigt som jag blir förbannad. Mina ungar har haft en del rikemanskompisar med gott om pengar hemifrån och faktum är att ibland verkar god ekonomi ersätta normalt hyfs och vett. Dessa rikemanskompisars föräldrar är nog egentligen inte rika i ordets rätta bemärkelse, men de lägger pengar på att köpa märkeskläder o diverse statusprylar. Helt enkelt för att man värderar dessa saker högt. Och jag bryr mig inte om dem, de lever som de väljer att göra och andra lever sina liv med sina prioriteringar. Men samtidigt blir jag URSINNIG när de lägger värderingar o åsikter om oss som inte lägger pengar på t ex Björn Borg-kalsonger! Helt jävla fucking otroligt korkade människor! Och barnen verkar ärligt talat sakna all form av hyfs och uppfostran. Är det så att man är fattig om man inte har Björn kalsonger?? Var tog individualismen vägen? Är det i så fall fult att vara fattig? Jag vet inte vad andra tycker, men jag känner att en del skitungar har jag lust att ge en verbal snyting och en uppfostran som bygger på hänsyn, respekt och ödmjukhet inför andra människor. O ger de sig på mig eller de mina så kan jag inte låta bli att ge igen... Men förmodligen är det så att man automatiskt blir en bättre människa om man går i underkläder från Björn Borg.. Eller åtminstone bra mycket mer korkade än många andra eftersom man ännu inte har insett att man lägger pengar på ett varumärke och har gått på hela marknadsföringen.. Och jag vill här också skriva att jag inte har ngt emot Björn Borg-kallingar ö h t, det är upp till var o en om de vill ha dessa eller ej. Men jag avskyr när man är fixerad vid ett märke och inte dess innehåll, då är man i mina ögon korkad.. Om jag vill ha ett plagg, en sak eller ngt annat så köper jag det för att jag tycker om det, oavsett om jag hittar det på Hennes & Mauritz eller på nåt flashigt ställe, eller så sparar jag tills jag har råd att köpa det. Men att köpa bara för att ngn annan säger att det är ngt visst, eller för att man "måste" ha vissa saker, det resonemanget går över mitt förstånd.. Men jag har å andra sidan inte provat dessa människors mockasiner o heller inte gått ngn mil i dem, så jag antar att jag ska hålla mulen stängd.. Men helt klart är att jag önskar o hoppas att mina barn får en annan syn på livet än att värdesätta människor efter ekonomi och yttre attribut.
Evert Taube har satt fina ord på mina tankar i sin visa "Så länge skutan kan gå". Här kommer mina favoritrader:

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Nu börjar Let*s dance, go Alling o Världens starkaste man, vi hejjar på er!!

Ha det gott allesammans o trevlig helg.. Och den här helgen har jag bara ett MÅSTE och det är att uppdatera hemsidan.. ;o) Den är itne uppdaterad sedan i början av oktober..

Å förresten, kolla in det här:



Cooola knappar som alla borde ha..

Natten som Gud glömde...

I natt har jag jobbat, och jag har verkligen jobbat, vill jag understryka! Cyklade till jobbet o var framme lagom till 21.10 och såg till min förvåning att marchaller lyste upp min väg sista biten. Nåväl, som den synnerligen frånvarande person jag är så reagerade jag inte nämnvärt på det, utan travade in på jobbet.. Kunde direkt konstatera att OJ, så smutsigt det hade blivit på mina lediga dagar!! HUR smutsigt som helst!! Stackars mina nattkollegor, förmodligen hade de inte hunnit städa ö h t om det varit struligt om nätterna, tänkte jag, för jobbar man med människor så kommer de i första hand och städningen i andra hand. Har man otur så larmar alla boenden i omgångar natten lång och då hinner man inte med mer än det mest primära.. Hela diskbänken var också smockfull med disk och det var allmänt rörigt! Öhhh... Å en massa bord stod överallt.. Nu är jag ju inte direkt ett snille, men ibland är jag mer än lovligt korkad. Min kära kollega undrade lite försynt var jag hade varit under kvällen? "-Tja, jag har varit hemma, full snurr som vanligt!" svarade jag.. För det visade sig att jobbets anhörigträff hade varit under kvällen, och jag var dessutom den som för några veckor sedan skrev ut inbjudningarna... Ridå, liksom.. Siffror, datum o nummer är inget kompatibelt med min hjärna och minnet är ohyggligt uselt, så det var bara att erkänna att jag hade glömt! Nåja, det var väl ingen större fara, och eftersom det varit fullt hus så hade smutsigheten sin förklaring.. Så natten bjöd på enormt mkt jobb i form av att diska ett gäng diskmaskiner, plocka i o ur dem, tvätta en massa maskiner tvätt (i normala fall är det knappt en diskmaskin att köra o en maskin tvätt per natt!) plus grovskurning av alla utrymmen eftersom det var enormt smutsigt.. Nåja, natten var hyfsat lugn i övrigt, dvs inte mkt mer larm än vanligt, dock en massa extra mediciner o dylikt, så jag hann med det jag skulle, men jag var tröttare än vanligt i kroppen på morgonen, det ska villigt erkännas.

På morgonen ringer arbetskamraten som skulle börja vid 7 o berättar att hon är sjuk, stackarn! Så då ringde jag bemanningsservice o fick prata med en högst förvirrad individ som svamlade om att massor hade ringt sig sjuka och att hon skulle återkomma. Den andra tjejen som skulle jobba kom, och jag informerade om läget och sa också att jag såklart stannar tills jag blivit avlöst, alla boende ska ju iväg på jobb osv och även om jag hade gjort klart hälften så att de var redo att åka så var ju fortfarande hälften kvar. En timme efter att jag hade ringt bemanningen hade vi fortfarande inte fått svar. Vi ringde upp igen och då svarar en ny person. Hon hade inte en aning om att vi behövde folk! Det fanns inget inlagt på datorn och personen som jag hade pratat med hävdade att hon hade bett mig komplettera med en webbokning.. Sällan! En stor fet lögn, hon nämnde inte ett ord om webbokning! Sabla kärring! Nåväl, ytterligare en kvart senare ringde de o meddelade att de fått in en person och att hon skulle komma inom en halvtimme, men jag var fortfarande arg för att de ljugit! När den nya personalen kom berättade vi scenariot, och jag var ganska upprörd. Hon frågade om det var "namn" som hade tagit emot bokningen, och jag svarade förvånat ja! Det visar sig då att den här personen är ökänd för att göra misstag som hon sedan skyller ifrån sig på andra! Vilken idiot! Själv kan jag ta att hon gör fel, det måste vara oerhört stressande att ta emot bokningar o dylikt på morgonkvisten med stress o allt runt, men man kan väl hellre säga att man har glömt då? Nåja, drygt en timme o en kvart efter mitt ordinarie jobbslut så kunde jag cykla hem igen o lägga mig. Äntligen! Så jag har sovit hela dagen! Total utmattning!

Jag kom dessutom i går kväll på att kolla Ushkis EU-pass. Det var tur, kan man säga, för hans rabiesvaccin ska tas senast fredag. Imorse ringde jag, så ikväll kl. 18.45 ska Ushki få sin andra spruta. Phui, vilken tur att jag kom ihåg, men som vanligt ute i sista sekund! Ushki lyckas inte få till det med sina flickvänner så att vi ser det, jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt med herrn.. Han har ändrat personlighet o gått från familjens bustroll till en försynt herre som knappt vågar ta för sig.. Förmodligen är han inte fullt fertil än, han har väl världens hormonomställning i kroppen, och det vet ju vi kvinnor (som har det en gång i månaden!) hur det känns, eller hur? Än så länge är jag inte orolig, men det vore så typiskt att han blir fertil sent.. Vi har ju smågrabbarna som förmodligen blir fertila inom kort också.. Suck! Å hur lätt är det att släppa piller på löphonor om man har tre fertila killar? Jag tror det är dags för operation "fixa till dörrar o annat" under veckorna som kommer.. Så att vi kan stänga av vissa delar av huset utan att katterna behöver umgås intimt utan att vi vill det.. Aldrig blir det som man tänkt sig när man håller på med katter, så att planera är bara att glömma.. Frågan är bara hur man löser det rent praktiskt, med tre fertila pojkar? Man får helt enkelt vänta o se hur de beter sig, Cobran o Cutie är ju tänkta till en parning men utöver det bara till för vårt eget höga nöjes skull, så vi får helt enkelt vänta o se.. Vi visste ju trots allt vad vi gav oss in på när vi behöll Cobran o Cutie, så det är ingen nyhet.. ;o)

Snön yr ute och det är halt! Tänk att vintern kom tillbaka så snabbt!

Nu ska jag plocka i ordning lite grand, ikväll har Linn ridskola, Ushki ska vaccineras, mannen jobbar över och mat ska serveras o plockas undan plus att jag måste handla mjölk o lite andra förnödenheter innan jag åker till jobbet. Jag måste också lämna in lista på när vi kan ta stalljour eftersom GIVETVIS infaller våra stalljourer när jag ska vara på Nerks utställning och när jag ska på SKS årsmöte i Nyköping.. Måtte natten på jobbet bli lugn!

Ha det gott allesammans o simma lugnt!

Jobbnatt med träningsvärk..

Så här mysigt kan man ha det om man är två killar som gillar husse och varandra.. I husses säng är det gott att ligga o bara kramas, tycker Cobra o Bruce!

Omflyttandet har inte inneburit några större förändringar för de älskade husdjuren mer än att vi möjligen har än fler katter i sovrummet nu. Och det är ju inte helt fel, tvärtom! Majas och Wilmas rum är inte klart ÄN just för att somliga har drabbats av "Den Stora Träningsvärken" och inte ö h t klarat av att varken böja sig eller röra sig nämnvärt mer än i maklig, haltande takt.. Så det har fått vänta, och sanningen att säga så har jag varit fullt upptagen av Millenium-trilogins andra del att jag inte har haft tid att städa heller, för den delen.. Så det har varit Beirut grand mal i dagarna 4! Nåja, idag känner jag mig aningens bättre, det går att böja sig, om än med besvär, och del tre av trilogin finns ännu inte i mina händer, så det kan ju vara en lyckad kombination med städning, eller hur? Jag är en synnerligen lat människa som stundom prioriterar uppåt väggarna, jag vet..



Cutie är en kelig herre, men han har mycket bestämda åsikter om vem matte tillhör. Han kryper alltid upp o ska gosa hos mig, och han är som en liten kringlande ål, far runt över hela mig för att sedan oftast slå sig till ro under min vänstra arm. Det passar utmärkt, för då kan jag läsa samtidigt. Blir det för lite uppmärksamhet för lille herrn så kan han fortsätta kringla sig ett tag tills jag bestämt trycker ner honom på hans plats. Det roliga är om ngn annan katt kommer o börjar trampa på matte. Först får de en psykande lång blick av herr Cutie, sedan daskar han helt sonika till dem med tassen. De flesta av katterna blänger tillbaka o struntar fullkomligt i den där lille skiten, men för stackars Blossa, som ju har aningens svaga nerver, blir Cuties attack något som nästan får henne att dåna! Stackars Blossa brukar skrikande kasta sig undan, för finns det någon katt som aldrig nästan busar hårt och som alltid har ett vänligt mjau o kel till övers för alla andra så är det Blossa. Och hon kan inte för sitt liv förstå att Cutie vaktar matte, för en mer osjälvisk och godsint individ än Blossa är svår att finna.. Men vakt är det och nåde den som snor mattes kel framför ego-Cutie!


I natt ska jag jobba efter lång och välbehövlig ledighet. Min julvecka var ju som bekant intensiv med arbete och det krävs en hel del ledighet för att mentalt komma i kapp alla vakna nätter o allt annat när man sovit för lite i mer än en vecka. Men ikapp är jag och känner mig redo, om man bortser från den hemska träningsvärken...


Katterna har också fått sin bebismat instängd i skafferiet. Dompan gjorde ju inbrott i bebismatskålarna när de stod på diskbänken, och eftersom hon o Candy verkligen inte behöver fet mat så blev lösningen att vi satte bebisarnas matskålar i skafferiet.. Eller bebisar o bebisar.. Blossa 7 år har en bebismatskål (hon är inte överviktig o kan behöva en liten gnutta extra fett), Loppan 5 år har en skål, dock utspädd med hårbollsfoder (som faktiskt funkar på liten Loppa, nu får hon upp hårbollar utan större problem!) o så är det de riktiga "bebisarna" Sharin 1år, Cutie o Cobran drygt 7 månader. Fast ser man till storleken så har såväl Cobran som Cutie gått om liten Sharin! Ushki är på date med en av Maries katter, annars har såklart han en egen skål också. Varje gång de vill ha mat står de framför skafferiet o jamar!
Dompan har gjort flera små försök att komma över lite babymat, men jag är så nöjd med hennes vikt just nu att jag inte vill få henne fet. Candy är en tunna, så henne handlar det bara om att försöka få ner, så hon o Dompan får sitt lättare foder till sin förtret.. Vi får väl se om allt portionerande ger effekt..



Näe, nu kan jag inte sitta här o såsa, nu MÅSTE jag verkligen ta tag i städningen! Vardagsrummet behöver ett röj, tvätt ska vikas o strykas, Majas o Wilmas rum ska få sin duvning och dessutom misstänker jag att sonens rum behöver ses över eftersom tvättkorgen gapat tom ett par dagar utan hans kläder. Då brukar det betyda att de antingen ligger i högar utportionerade i hans rum, ligger i badrummet uppe (men det är tomt eftersom jag faktiskt skurade det igår..) eller är inknölade under hans säng efter en desperat-städning (dvs när han får oväntat besök...)..

Ha det gott allesammans!

Fortsatt värk och det gör ONT!!!

Söta S*Drakborgens Coco la coccinelle får illustrera dagens blogg!


Idag har jag minst lika ont, så min förhoppning att jag idag skulle hoppa upp ur sängen pigg o fräsch besannades inte.. Tvärtom, jag tryckte i mig smärtstillande tabletter i går kväll innan sänggåendet och i morse var det tigerbalsam och tablett som blev kompotten för att slippa värken. Jag känner mig som världens gnälligaste kärring, men jag har jätteont! Inte bara lår o ljumskar, utan korsryggen värker oavbrutet.. Vojnevojne, det lär dröja innan jag vågar mig upp på hästryggen igen... Inte för att själva ridningen är så betungande, men däremot värken efteråt, oh my God.. Jag kan inte ens sitta, knappt stå och trappan känns som ett maratonlopp.. Patetiskt, eller hur? Mannen är också slut i kroppen efter sin fotbollsmatch härom kvällen, så han har en teori om att vi fortfarande har "nåt" kvar i kroppen efter förkylningsinfluensan som har härjat med oss, och kanske ligger det något i det, vad vet jag?

Millenium-trilogins andra bok sysselsätter mig, och första boken var definitivt till belåtenhet. Jag är ju en sån där som inte vill läsa allt samtidigt som alla andra gör det, och vissa författare/böcker behöver jag lite distans till. Jag blir liksom mätt av all uppmärksamhet de får så att jag inte orkar läsa böckerna. Nu har värsta Stig Larsson-hysterin runt Millenium lagt sig och när jag var utan bok och Linn satte "Män som hatar kvinnor" i handen på mig så kunde jag inte motstå. Och jag blev inte besviken, jag förstår den mediala uppmärksamheten och allas förtjusning, så jag blev glad att det faktiskt finns två olästa böcker i Millenium-trilogin kvar att läsa. Men förmodligen är den färdigläst till helgen, så boktips emottages tacksamt!

Just nu jobbar vi med katternas vikter, dvs lite "lättare" mat serveras i vanliga skålarna ett par ggr om dagen och bebismat står numera gömd inne i skafferiet för att plockas fram när Cobran, Cutie, Sharin eller Ushki vill ha den. Tidigare hade vi deras matskålar på diskbänken med lock över, men klipsk Dompa lärde sig att ta av locken o länsa skålarna och kattungemat är ju inte precis vad matglad kastratflicka behöver, så nu förvaras skålarna i skåpet i stället.

Ushki åkte på kärlekssemester till Ljungbyholm i går, få se om han ännu har listat ut exakt hur en parning ska gå till. Han är en herre som behöver tid på sig, än så länge har han inte kopplat exakt hur en parningsritual ska gå till, men vi hoppas att poletten snart trillar ner..

Å så blir det utställning i januari... Jag o mannen bestämde hastigt o lustigt att vi skulle åka till Nerks utställning i Örebro på söndagen, och så får det bli. Två småkillar får följa med, och förväntningar på resultat är på noll. Jag siktar på att killarna ska sköta sig och sen bryr jag mig inte så mkt om något mera. Det ska bli jätteskoj att få träffa kattvänner och avkommor till Xeke som jag inte har sett på länge.

Annars händer här inte mkt.. Skolan är igång igen med allt vad det innebär och mannen håller på att få en hjärnblödning varje morgon över Wilma.. Mycket kan sägas om frk Wilma, men att hon är morgonpigg hör inte till det. Så morgonen brukar vara allt annat än harmonisk och avslutas med lip o gnäll.. Inte sällan är det dessutom mannens tidsoptimism och egen morgontrötthet som utlöser konflikten, så nu längtar jag efter att rutinerna ska lägga sig till ro o allt bli "som vanligt" igen..

Nu ska jag plocka undan frukostdisk, starta diskmaskin (tvättmaskin o torktumlare är redan i full action!) och sen blir det vila med boken.. Känns som tabletten börjar verka lite nu, för värken har avtagit.. Men molandet i ryggslutet finns kvar.. Suck.. Pip o gnäll på gammal kärring... ;o)

Ha en trevlig dag o kväll!

Fortsatt träningsvärk...

Idag har jag faktiskt än värre träningsvärk. Pust o stånk! Så dagen har varit en läs-dag, dvs jag har mest läst o inte orkat göra särskilt mkt.. En vilodag helt enkelt, så här mitt på måndagen.. Jag läser just nu "Män som hatar kvinnor" av Stig Larsson. Verkar helt ok, men jag har inte läst så mkt än.

Eftersom bloggen inte vill lägga in bilder idag, så blir det bara text, och en kort sådan. Badvattnet håller precis på att spolas upp..

Tyvärr förevigades inte mitt ridpass på bild, men jag lovar att be Maja ta en bild nästa gång.. ;o)

Nu blir det bad, sedan ska jag kolla på nya tvserien på 3:an kl. 21 innan sängen kallar..

Ha det gott allesammans!

Söndag med träningsvärk...

Att man aldrig lär sig! Att man blivit äldre alltså... Jag är ju en fd hästtjej som ridit i stort sett hela mitt barna- och ungdomsliv, men efter barnen har det bara varit sporadiska ridturer nån gång vart tredje år typ och senaste gången var för ungefär 10 år sedan.. Nåväl, att rida är som att cykla, tycker undertecknad, och eftersom jag trots allt från 5 års ålder till nästan 20 års ålder ridit från 1 timme till fyra timmar dagligen, tävlat med ponny o varit ganska aktiv i hästvärlden så borde man ju såklart kunna rida igen utan större bekymmer.. Eller?

Maja och jag hade stalljour i lördags kväll, och det innebär allmän tjänstgöring med intag av alla hästar för lunchmat kl. 13, och sedan mockning, utsläpp, uppvägning av hö till alla 26 hästar och därefter insläpp igen och så städar man alla utrymmen innan man kvällsfodrar kl. 19 och ger havre kl. 19.30. Ett rätt digert pass alltså.. Givetvis fortsatte Maja att tjata om att jag skulle rida på hennes sköthäst och för en gångs skull föll jag till föga. Jag hoppade upp på hästen (D-ponny) och red henne i ungefär 15 minuter innan jag drabbades av en "nära döden-upplevelse" i form av total utmattning och givetvis har jag en FRUKTANSVÄRD träningsvärk i ljumskarna idag.. Maja med kompisar stod glatt o iakttog mig under ridturen (snacka om psykande!) och jag fick faktiskt väl godkänt i betyg. Så lite sitter det väl i, de gamla ridtakterna.. Jag hoppade t o m 50 cm (fast jag måste erkänna att det kändes aningen futtigt när man tidigare hoppat 140cm.. ;o)) och kunde få hästen på tygeln även om hon var synnerligen stel o lite svårjobbad.

Idag har vi varit en sväng på sopstation o slängt skräp i sorteringslådor, på IKEA för att köpa en liten hylla och dessutom har jag badat Ushkis fetsvans. Om allt går enligt planerna ska han ha date imorgon, o såklart ska killen vara ren o fräsch då, eller hur?

Nu blir det lite tvtittande innan sänggående, men först ett recept på

Lufsa aka Kludda:

ca 300-500 g rimmat fläsk som tärnas o bryns i ugnen på 225 grader.

15 stora potatisar som ska rivas (finrivas, inte som man river morötter utan på den läbbiga, otäcka sidan av rivjärnet där man nästan kapar fingrarna på kuppen...)

1 dl vetemjöl som rörs ut med

ca 2-4 dl mjölk

1-2 ägg

salt & vitpeppar efter smak

ev riven lök.

Allt (utom fläsket) blandas samman och sedan häller man ut på ugnsplåten över fläsket o gräddar i nedre delen av ugnen i ca 1 timme.

Serveras med grädde o lingonsylt, ungefär som kroppkakor.

Smaklig måltid! Jag o familjen tycker det är oerhört mumsigt!

Byte av rum..

Det råder undantagstillstånd i Beirut! Efter ett idogt funderande och flytt mellan olika rum så har mannen och jag numera ett eget sovrum, det minsta i huset, och Wilma o Maja delar rum. Sen får vi se hur länge det funkar.. Maja tillbringar mesta av sin vakna tid i stallet och Wilma behöver mer lekyta, så efter lite funderande så blev lösningen denna.. Tjejerna har det största rummet, och med tanke på berget av saker som ska sorteras så kan det behövas.. Phui!

Igår när alla pep iväg till skola o jobb så började supermamman, aka jag, sitt arbete. Majas resårbotten petades in under Wilmas loftsäng, och det var en tung bit.. Phui! Men supermammor klarar ALLT, så efter lite direktiv från mina båda medhjälpare Cutie o Cobran så hamnade sängen på plats, och det blev riktigt mysigt! Jag köpte tyg på rea för typ två år sedan och just det tyget kommer att bli PERFEKT som gardiner o tillbehör i flickornas rum, så det är inte alltid av ondo att samla på sig saker.. Fast å andra sidan är jag aningens betänksam över VAR tyget kan finnas? Nåja, det kommer nog fram så småningom.. Än så länge är gardinsömnad det lägst prioriterade.. Jag ska sortera o plocka ur alla leksaker först.. Givetvis har jag synnerligen effektiv hjälp från Cobran o Cutie under alla moment av sortering, plock och ommöblerande, så jag gör det ju inte ensam... ;o) Cutie lyckades med bedriften att klämma tassen under loftsängen, under högljudd klagan, men lyckligtvis så blev det ingen större skada, bara lite ömhet i några sekunder, sedan kunde han fortsätta med sin insats i stora ommöbleringen.. Å så råkade jag ryta åt Cobran när han nästan hamnade under resårbottnen, och den stackars lille Skutten blev alldeles förfärad över att jag inte förstod att han faktiskt bara skulle visa exakt var den skulle ligga.. Nåväl, efter någon minuts surande återkom min käre medhjälpare o så var de två igen.



Maja är ju dessutom minst lika katastrofal som jag med att samla på sig diverse pryttlar, så att bara sortera över alla hennes saker var ett idogt arbete.. Efter att ha pressat in hennes säng under loftsängen bar jag över alla prylar och rensade hela hennes rum (utom garderoben!) för att sedan ägna mig åt skurande av väggar o golv.. Jättehärligt med doften av såpa! Å så började jag kånka över mannens o min säng. Det bar sig inte bättre än att jag fick skruva bort huvudgaveln på sängeländet innan jag lyckades förflytta den mellan rummen. Nåja, med hjälp av herr Ushki lyckades även sängbottnarna hamna på rätt köl i sängramen, och så började det arta sig någorlunda. Att kartonger, lådor o annat skumt står staplat över hela övervåningen får man ha överseende med, man måste ju ha en vision! Plockade med gardiner o gardinstänger, samt lite allmänt bärande av prylar fram o tillbaka, innan det var dags att hämta Wilma på fritids.


Wilma blev, trots röran, överförtjust i att få dela rum med storasyster! Och så måste jag bara berätta hur rolig hon är just nu, innan jag fortsätter berätta om ommöbleringen..

Förra fredagen var vi nerbjudna på middag hos mamsen o hennes man, det skulle serveras lutfisk och diverse släkt var inbjuden. Mamsen, som känner sin dotters familj väl, följde inte lillbrorsans råd om att säga en tid en timme tidigare än korrekt tid. Min lillebror har nämligen som förslag att om mamsen säger till mig o mannen att det är middag vid 14 så kommer vi lagom till 15 när alla de andra anländer.. Nåja, det är lätt för den lille skitungen att säga, han har bara sambo o hund, försök få vår familj med samtliga 6 personer klara i tid när man är tidsoptimist dessutom.. Nåväl, klockan 15 skulle middagen serveras och mamsen poängterade att det var Mycket Viktigt att komma i tid.. Förvånansvärt nog så kom mannen hem från jobbet strax innnan 14, och beräknad o önskad avgång var klockan 14.10. Jag var klar, Linn var klar och Wilma var nästintill klar redan klockan 14. Då säger sonen att han måste duscha.. Ok, en MYCKET snabb dusch på en minut bara för att vaska av sig var dealen.. Efter tio minuter vrålade vi alla på sonen, som givetvis fortfarande stod i duschen. Till slut skickades Wilma upp för att banka på badrumsdörren. Å då bankar hon på o säger: "-Sacke, du måste komma nu!" med bestämd röst. Sonen skriker att han kommer. Då svarar Wilma: "-Vi är inte arga på dig, Sacke, vi är bara MYCKET besvikna!" Å vi vrålar av skratt...




Nåväl, eftermiddagen ägnades åt plockande, plus att jag samtidigt gjorde hemggjord müsli (kalasgod!) och lufsa (potatispannkaka i ugn för er som inte vet vad det är) till kvällsmat. Precis när Linn kommer hem från skolan o Wilma visar henne vårt nya rum så känner jag en omisskännlig odör.. Kattkiss!!! Ifrån vårt nyskurade sovrum! Satan i gatan! Vem är den skyldige? Jag o mannen hade våra sängkläder med oss till Kattis o Mats o bodde i deras gäststuga, som också används som parningsrum (för katter kan tilläggas! ;o)) och eftersom vi var synnerligen trötta o lata vid hemkomst så tvättade vi inte dem, utan la dem bara i sängarna.. Med facit i hand var det förmodligen en dum idé.. För NÅGON har kissat i vårt sovrum och frågan är bara VAR? Det syns inget, och har vi enorm otur så är det på resårbottnarna.. Suck och trippelsuck.. Idag har jag grovtvättstugan o då ska allt skuras o tvättas om, igår skurade jag golvet hundra gånger utan att doften helt försvann.. Undrar just om det är herr Ushki Törnbladh som har markerat för första gången i sitt liv, eller om fru Blossom Törnbladh har återgått till sin dåliga vana som fertil (eller när hon blir sur!) att kissa på saker..? Med tanke på doften så skulle jag sätta en slant på att det är den förstnämnde.. Jag vet att Bruce markerade när vi målade om på bottenvåningen o allt flyttades runt, då la han två pölar i varsitt hörn av rummet.. Men jag hoppas innerligen att Ushki inte börjar skvätta, för då blir jag tossig! Nåja, vi håller tummarna att det bara är en engångsföreteelse, och att han inte gör om det..




Näe, nu har jag suttit här en låååång stund och det finns massor att göra! Jag ska förbereda så mycket jag kan så att mannen o jag ikväll kan ägna oss åt att fixa med tavlor o lite garderobsröj..

Ha det gott allesammans o trevlig helg!