Pojkar för hela slanten..

Jag kan med glädje berätta att jag har rett ut missförståndet med min arga bloggläsare, och det känns jätteskönt! :o) Så nu är jag inte ledsen över det! Samtidigt så får jag väl i viss mån skylla mig själv över att människor irriteras över mina åsikter, för vi är alla olika! Dessutom har jag en tendens att vara aningens enkelspårig vilket gör att det kanske är lättare att misstolka mig. Men jag tror o hopppas att vi nu förstår varandra, sen kanske jag lägger näsan i blöt alldeles för mycket ibland. Fast nån måste ju ibland reagera om det är något som upplevs som fel? Och i grund och botten tror jag mest att det hela var ett stort missförstånd.. Nåväl, känslan av att inte vara ovän är skön, även om jag kan tänka mig att jag säkert får en o annan ovän då o då pga mitt sätt att uttrycka mig. Mannen blir stundom så trött på mig också, han skulle nog önska att jag följde devisen "tala är silver men tiga är guld" oftare.. ;o)

Bilder på Cutie får lysa med sin frånvaro om inte dessa två i dagens blogg accepteras? Han får helt enkelt ingen fototid eftersom mannen håller i kameran och då blir det mest Cobran o Bruce som blir fotade..


Cutie o Cobran älskar varandra. De är partners in crime helt enkelt. Söta pojkarna! Cobran får ibland lite kritik för att han har för små öron. Jag tycker han har ganska fin storlek på öronen nu, men han vinklar dem framåt, precis som mamma Dompan gjorde som ung. Likt ett reaplan liksom. Men kanske är de lite små i förhållande till andras, jag vet inte.. Jag tycker de är fina i a f, trots att de är aningens svängda.. Självklart har mannens katt Cobran tofsar. Det har inte Cutie, för han är ju min.. I am born to have tofslösa cats! :o)

Annars är allt prima liv, idag har jag varit ohyggligt hes o snuvig, så jag har inte känt mig vid full vigör precis. Inte heller har jag hunnit sitta långa stunder vid datorn.. Linn o jag kollade på storbarnsfamiljerna och jag brukar gnälla att jag känner mig sliten.. PHUI! Snacka om jobb med 10 barn, vojne vojne!! Jag blev faktiskt väldigt imponerad av att de ö h t står upprätta, föräldrarna! Så jag ska nog inte gnälla över att jag tycker att jag har det jobbigt ibland. Det är bra med inblick i andras liv ibland, då får man något att relatera till. Det är alltid intressant. Fast jag är nöjd med fyra barn. Det räcker fullt ut. För mig.

Bruce Viggesson har fått idén om att man enbart ska dricka rinnande vatten ur kran. Möjligen kan man dricka ur dricksglas också. Bruce är en raring! Han har hållt mig sällskap hela dagen när jag ynkat mig på soffan över att jag är förkyld minsann. Bruce Viggesson är en vän att hålla i när åskan går. Jag måste faktiskt erkänna att jag älskar Bruce Viggesson. Han är nog nästan bäst i världen. Men jag älskar även de andra katterna, fast det är nåt särskilt med den där Viggesson! Även om jag tror att det bara är jag o mannen som ser det särskilda. Det gör ingenting, för då får vi ha vår Bruce ifred. Eller "Brööööuuuuce", som grannens unge säger.

I dag har jag nog varit lite extra hängig för att jag är aningens orolig för morgondagen och mamsens provsvar. Usch, jag är faktiskt rädd! Så jag håller tummarna! Och fokuserar på nästa bok av Läckberg, nämligen Tyskungen. (alla de andra har jag läst, men i total oordning, därav min konstiga läsföljd.. ) Läckberg är ganska ok att läsa, fast det finns bättre böcker. Just nu längtar jag efter Denise Minas tredje del om Paddy Meehan, Sista Andetaget. Fast jag har inte riktigt råd med den just nu, men snart så...

Dottern ska resa till Frankrike i sommar. Nåt religiöst ställe i Frankrike med munkar o diverse människor som besöker dem. Kan bli en spännande resa för henne, och hon åker med sin kyrka. Så ikväll har diverse blanketter fyllts i och sen har jag även fått iväg papper till katternas försäkringsbolag samt försäkringskassan. Jag har livförsäkring på avelskatterna, men inte på våra andra älsklingar, däremot har vi veterinärvårdsförsäkring på alla, och eftersom Bruce o Dompan numera är kastrater så ändrades deras försäkringar lite grand. Vårt försäkringsombud är världens bästa! Hon heter Helen Borgryd, jobbar på Agria och är alltid cool, duktig och effektiv när jag glömmer eller blandar ihop saker, och ger dessutom goda råd! En klippa helt enkelt! Linn o jag bakade muffins som mest påminde om skumgummi.. Undrar just vad vi gjorde för fel, för så brukar inte muffins se ut?! Sen bakade jag frallor med pumpakärnor, jättemumsiga (rågsikt, vetemjöl, jäst, pumpakärnor, rapsolja, vatten, salt och en skvätt sirap eller honung.)! Å så lagade jag mat, wokade grönsaker o nudlar i hoisinsås. Ett par maskiner tvätt har det också blivit under dagen. Plus iplock o urplock av disk. Så trots att jag känner mig hängig känner jag mig ändå lite duktig.. Men bara lite. Lite lagom. Lite sådär så att jag kan gå o lägga mig så här sent o ändå känna att jag har gjort något idag. Trots att det finns tusen saker kvar att pyssla med.. Jag misstänker att morgondagens väntan på mamsens provsvar gör att jag kommer att plocka med saker hela dagen. Men nu kallar sängen.. Godnatt allihopa, och simma lugnt!

Jag avslutar med ett kinesiskt ordspråk:

Om det blåser hårt, kan man antingen vända ryggen till eller bygga sig en väderkvarn.
Å eftersom jag sällan är måttlig så kommer det ett till:

Det sägs att en person bara behöver tre saker för att bli riktigt lycklig;

någon att älska, någonting att göra och någonting att hoppas på.

Tja, vi tar väl ett tredje också när vi ändå håller på... fast det är inte kinesiskt..

Läsning är för själen vad motion är för kroppen.