Ungefär en vecka kvar till bebisar!

Egentligen borde jag sova nu, för jag ska jobba i natt. Jag låg kvar medan mannen hade morgonracet själv, fast jag gjorde en insats i form av att jaga upp trotsiga tonåringen o sonen ur sängarna. Tänk, bara fyra morgnar kvar innan jag slipper jaga dem ur sängarna. Sen kommer man att ha ett elände att få dem i säng i rimlig tid, samt upp i hyfsad tid, sonen skulle mer än gärna vända på dygnet om han fick välja.. Nåja, den här sommaren är jag väl hemma mer eftersom nattjobbet ger fler lediga dagar.

Sharin är rund om magen, men inte gigantisk. Jag tror maximalt fyra bebisar döljer sig därinne, förmodligen färre än så. Två är en bra siffra, tre också. ;o) O allra helst utan vitt.. ;o) Jag kanske låter osäker, men vi har aldrig sett smågrabbarna para henne, och hon var endast instängd med Ushki en natt, å andra sidan så vill jag vara helt säker. Vad är det som säger att ingen har råkat släppa ut henne till dem när de var separerade? Kunde hon ila in till Ushki en natt mitt i löp o lyckas bli dräktig så kan hon en del, lilla mamsellen.. Samtidigt så borde jag ha sett något i så fall, och jag är till 98 % säker på att det enbart är Ushki som kan vara tilltänkt fader. Och så hoppas jag på paddflickor.. Och kanske någon silverpojke. Utan vitt. Å två eller tre är alldeles lagom.. Men vi får se vad som döljer sig. Huvudsaken är att alla mår bra och att Sharin mår väl. Lilla raringen, hon står o trampar på min mage varje kväll när jag kryper till sängs. Kelgris!

Cobrans senaste trick är att busa med Sharin, för numera är hon rätt otymplig och irriterad, och det är ju såååå roligt för retsam Cobra att busa med henne just därför. Kattskrälle! Ett annat tacksamt objekt är Loppan, som ju blir ilsk som ett bi om hon inte får vara ifred! Är han riktigt våghalsig så kan han t o m ge sig på mamma Dompan, men si då åker han på däng med råge. Dompan är tuff, o nåde den lille kattspoling som tror att han kan busa med henne! Cobran o Coco är verkligen par i brott, de två tillsammans kan driva oss till vanvett ibland! Coco är med näbben i blöt ÖVERALLT, likaså herr Cobra. Bägge två vill ständigt vara i händelsernas centrum och lyckas ofta ställa till med diverse ofog. I går käkade Coco gröna ärtor. Allt ska nämligen provsmakas och kollas noga. Är det inte ätbart är det med största sannolikhet i a f lekbart, o det är Cocos principer om allt. Pussmunnen har återvänt och mannen tror att hon har skallat ihop med Cobran, han hade tydligen sett dem göra det ett antal ggr o kort därpå var pussmunnen tillbaka. Jag vet inte, men det är i a f en fläskläpp som heter duga, precis lagom till nästa utställning om ett par veckor. Innan dess har det inte varit någonting sen Dackekatten. Men det är ju ganska typiskt, eller hur? Bara att låta det vara o hoppas att det läker ihop snart. Minns inte hur det var sist, men jag har för mig att det tog ett par veckor. O med den leklusta som lilla damen innehar så lär hon säkert smälla upp pussmun med än de här gångerna, det kan jag nog tro..


Veckan fylls av tre olika skolavslutningar, och äldsta slutar nian. Helt otroligt! Tiden går verkligen fort. I fredags fyllde våra småkillar 1 år! Grattis i efterskott, killar! Den 2 juni fyllde Blomkullen 2 år, stort grattis i efterskott!! Å den 31 maj fyllde vår första kull 5 hela år!! GRATTIS I EFTERSKOTT! Jag har totalt glömt bort alla födelsedagar mitt i all deppighet o olust, förlåt!

Veckan startar med tre jobbnätter, och det känns ok, även om jag känner en viss tidspress att hinna med allt annat. Måleriarbetena har startat på vår gård, ska bli jättefint med nymålade hus. Men det är mycket plock innan... Mina tomatplantor ska flyttas, liksom allt som står på altanen. Sen ska de ha tillgång till lägenheten eftersom fönstren ska målas.. Det blir säkert lagom skoj med tio katter som ska hjälpa till... :oO En annan rolig grej är planerna för vårt område.. Mer finns att läsa på http://norrlidenstrand.blogg.se/ Tydligen ska man göra om till en sandstrand nere vid "vår" strand. Bara några hundra meter bort ligger också ett handikappsbad, samt en större badplats. Den större badplatsen planeras utrustas med en pir! Jisses... Känns kanske inte som att våra bostadsrätter kommer att sjunka i pris i o med detta, men man vet ju aldrig.. ;o) Vi har faktiskt ett rätt bra läge, det måste erkännas. Och med sandstrand runt hörnet så lär läget inte bli direkt sämre, eller hur? Nu har vi båtbryggan där kidsen badar, men en strand är ju inte helt fel.. Nåja, vi får se vad som blir verklighet av alla planer också, planer i den här staden tycks ofta stanna vid planer o inte så mycket mera, så jag tar allt med en nypa salt.. ;o)

Näe, nu måste jag ta tag i allt som ska göras.. Fick sms om att dotterns pass har kommit alleredan, inte illa! Vi fixade ju det i onsdags, och idag är det redan klart, bra jobbat, polisen! Så nu är allt förberett inför resan till Taizé. Hon åker på midsommardagen, och ska vara borta i nio dagar med sina kompisar o vänner från kyrkan.. Spännande!

Ha det gott allesammans o ta hand om er och era nära o kära! Kramar!

Suck för Sverige i fotboll...

<
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, det är dags för en svensk förbundskapten att satsa framåt istället för bakåt när det gäller fotboll! I Sveriges lag har vi de senaste åren (många år) sett Tommy Söderbeg/Lasse Lagerbäcks favvisar spela om o om igen oavsett om de varit i form eller ej. Små gullegrisar som vördats ömt. Men man måste även förnya landslag, och det har vi sällan sett röken av.. Bröderna Elm är två lysande undantag, men hur i herrans namn kan man fortsätta köra på numera allsvenska mediokra spelare bara för att?? Ge mig en enda anledning till att de två mittfältarna Anders Svensson och Daniel Andersson ska få spela ö h t??? Den sistnämnde framför allt.. Jag är säker på att båda är två ypperligt trevliga killar, men de senaste fem åren har de inte spelat fotboll på hög kvalisort, det kan väl de flesta intyga..? Var är de nya, hungriga spelarna? Bröderna Elm lyser starkast på himlen, och jag är helt förundrad över att inte Viktor Elm spelade från start. Ut med Lasse Lagerbäck, han håller inte kvalisort. Själv ska jag hejja på Danmark i VM, de spelade bra, ungt och med ypperlig ledning, så de är mina favvisar! Hejja Danmark! Kan knappt vara ledsen att Sverige förlorade ens, för Danmark hade dels ett ungt lag o dels ett underläge från start, men de spelade smart och bra och vann med den äran! Grattis!

<
Annars inte mkt nytt på fronten, jag ska kolla på film med döttrarna ikväll o sen nana kudden.. Alla kissar mår bra, även om CocoBängBängBäng (ni vet låten va? Det är det ungarna sjunger här hemma när nåt faller, Coco Bängbängbäng... ) just nu är rastlös som få, trots idoga lekstunder, och gärna river hela huset. Tur att hon är så go o rar emellanåt också! Men återigen har hon fått pussmun.. Mannen såg när det hände, hon o Cobran krockade och körde mularna ihop tre ggr i fullaste fart... Snacka om skogstroll... Någon som vill ha en avkomma efter de här båda????? :o) Galningarna!!! Fina o goa är de i a f, så jag ska inte klaga på aktivitetsnivån, för nu ska jag ner o kolla på film med mina dotrar...

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra! Kramar!

Lite mer hopp om liv...

I går fångade mannen de två som aldrig vill gå till sängs.. Oavsett om man vill gå o lägga sig eller ej så somnar man, that's it... ;o) Sonen och minsting W!

Ikväll var vi nere hos mamsen o jag hade gjort en jordgubbs- och blåbärspaj, o äldsta dottern hade bakat mini-cupcakes med sina kompisar. Humöret är bättre, och hon känner sig piggare, så jag är glad att vi tog de tre dagarna av softande och rekreation för henne. Det verkar som att hon är på g igen och i kväll har hon två kompisar här hemma för övernattning och så ska de kolla på nån filmgale-repris på MTV. Känns skönt att hon är piggare, man känner sig så maktlös när kidsen mår dåligt.. Jag klandrar alltid mig själv om någon av ungarna mår dåligt.

Innan vi åkte till mammis så skulle vi hämta trotsiga tonåringen i stallet. O vi fick vänta.. O vänta.. och vänta. Sabla unge, jag var vansinnig när hon till slut var klar drygt en timme efter att hon lovat vara klar. Vi stod i o för sig inte så länge o väntade, men den stund vi väntade räckte. Snacka om att man får trotsig tonåring i megaformat, herre jisses. Visserligen blir jag själv lätt arg, men det är nada jämfört med henne.. Phui! Det går liksom inte att föra en diskussion ens. O när humöret är botten på henne så ägnas mestadelen av tiden hemma att reta det mest tacksamma objektet, dvs minstingen.. Suck.. Det kändes som om resan ner till mamsen tog två år, fyllda med tjafs från den delen av bilen där de två yngsta satt.. Phui!

Mamsen är allt annat än pigg, men hon har ju hästkurer av behandlingar bakom o framför sig också.. Ibland funderar jag på om det är värt det? Jag vet också att mamma vill skydda oss ungar från det värsta, och det är också ganska jobbigt. Hon vill inte vila när vi är där, trots att vi säger att hon ska ta en kort paus. Det är precis som att hon vill ta tillvara på varje sekund när vi är där. Ändå känns det bra att vi var där ikväll. Vi fikade, även om mamma inte kan äta något, hon dricker mest näringsdryck just nu. Hon mår illa av mat och får i sig yttepytte små portioner av riktig mat. Jag hoppas att hon kan få behandlingar och därefter må bra ett tag. Vi andra fikade och vi hade en jättetrevlig kväll. Min ena lillebror var där med sin hund och vi hade riktigt mysigt och trevligt som vanligt. Jag känner mig lite som en svamp som bara suger åt mig allt umgänge med familjen just nu just för att man inte vet hur länge det ska vara.. Eller när det tar slut. Men jag måste sluta fundera så! Just i detta nu så har jag dock svårt att fokusera på här o nu, jag tänker för mycket framåt och det är inte bra.

Livet går upp o ner, och alla människor har sina ok att bära. Jag vet att allt är en prövning och att man växer av allt som är av såväl godo som ondo. Det känns bara som vanligt fruktansvärt orättvist. Varför kan inte onda, dåliga människor dö o bli sjuka istället för de bra?

Imorgon ska mannen spela fotboll, "Grushjältar Cup" sponsrade av Norrlands Guld.. Fniss... Tänker på reklamen för den ölen och garvar lite.. Mannens lag är definitivt ett äkta grushjältslag, det är lite kul! Sen ska han åka till Göteborg och kolla på punkkonsert. Jag hoppas han kör försiktigt, jag tjatar om det hela tiden. Själv ska jag vara hemma o plocka i förrådet. Det behövs.

Tack till alla som sänder tankar, kramar och annat gott via cyberspace, jag är glad att ni finns! Det värmer, även om jag är fortsatt moloken. Det går över. Jag är i grund o botten en väldigt stark person som klarar de flesta motgångar och jag kommer förhoppningsvis att överleva den här prövningen också. Men det är jobbigt ibland.

Kramar till er alla, ta hand om er och era nära!

Mest motgång just nu..

Känner att jag definitivt inte har ett bra år 2009.. Det började ok, blev hemskt och det känns liksom som att allt jobbigt ska hända nu. Mamsen mår inget vidare, hon har haft feber o mått pyton, och då är såklart modet svårt att hålla uppe. Om man inte har några bra dagar och bara tunga dagar när man inte orkar något så blir allt tuffare. Hang in there, mams, vi vill inte att du ska försvinna än! Helst aldrig! Äldsta dottern slutar nian i nästa vecka och har varit deppig.. Fått stanna hemma från skolan i tre dagar, helt slut och väldigt nere. Orkar ingenting och tycker att ingenting är roligt. Arma unge! Det ÄR tungt just nu. Dålig ekonomi, mamma sjuk, ungen deppig, katt på smällen, tusen miljoners tråkiga saker som måste göras och inte mycket positivt att se fram emot det här året. Inte konstigt om man själv känner sig nedstämd..

Fick en lapp om mitt köp av dator via jobbet.. Tydligen har skatten höjts med 100% och om man vill köpa loss eländet så kan man göra det med ett facilt nettoavdrag på drygt 10 000kr på julilönen. Det är ju inte ens vad jag får ut i lön! Sen tillkommer tre inbetalningar i augusti-oktober på dryga 2000kr i månaden, därefter slipper man betala något mera. Tydligen tjänar man 5500kr på att göra såhär, just för att hemdatorer via jobbet förmånsbeskattas o det har höjts extremt. Kan inte låta bli att känna hopplöshet.. Är man rik så ska man helst få ännu mera, men vanliga arbetare ska pungslås på sista öret... Sjukt samhälle.. Nåja, vi har ju själva valt det, även om inte jag röstade på borgerligt.. Jag blir så ledsen! Det känns som att samhället har gått tillbaka till forntiden där de rika o styrande ska ha allt och vi andra ska betala för det. Själv tycker jag dator via jobbköp har varit ypperligt, det har gjort Sverige till kanske världens datortätaste land och gett människor möjligheter att förmånligt kunna förkovra sig. Men nu är det slut på det, och jävlars vad vi som hoppat på avtalen ska betala för det! Man måste vara ekonomiskt smart och kunnig för att kunna se alla kryphål, göra alla val mm i samhället idag. Det är inte jag, så jag antar att jag får fortsätta betala för att Sverige ska gå runt. Sparkraven på jobbet, i skolor och inom omsorg o sjukvård gör inte motivationen större, ibland undrar jag hur i helsicke politiker tänker. Å andra sidan är det ju få av dem som ö h t har varit ute i arbetslivet, nästan alla jobbar ju politiskt aktivt från unga år och har noll verklighetsförankring. Nåja, de lever sitt liv, och jag lever mitt. Ibland är livet som en enda stor bajskorv som man måste ta en stor tugga av varje dag. Minns inte vem som uttryckte sig så, men jag håller just nu definitivt med. Vad finns det egentligen att se fram emot?

Jag brukar kunna vara positiv även i de mest tråkiga livssituationer, men jag börjar faktiskt känna mig missmodig. Det är liksom alldeles för mycket negativt. Jag vet att jag skulle bli glad om 1. mamma mirakulöst blev frisk, 2. samma som 1, 3. samma som 1 osv och på sisådär 50:e plats skulle jag vilja vinna en enorm massa pengar så att jag skulle kunna göra något riktigt roligt med mina nära o kära. Kanske ha pengar över att lägga på det talande kylskåpet (som envist tjuter en ton varje gång man stänger det, vilket definitivt inte bådar gott!), att göra i ordning huset o täppan, eller nåt annat. Men näe, skulle man någon gång ha en endaste slant över så kan man ge sig faen på att något händer.. Så skit samma.

Nu känner jag att jag har öst ur mig nog med negativa saker för idag. Jag är bara låg och orkar inte se något positivt. Men jag vet att jag har massor av saker att vara glad för. Jag har bara inte ork o lust att se dem just nu.. Tyvärr..

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära o kära!

Visst är Donnie en Dompa-son!

Han är så fin, jag är grymt stolt över Dompans kullar. Nåja, Candy har fått riktiga finingar också, så jag ska inte klaga.. ;o)

Igår var vi på Öland hos vår veterinär, Dompan skulle få vaccin och dessutom skulle både hon o Candy testas för GSD IV. Arma katter.. Bilresan var hemsk för dem bägge.. De hade ändå fastat i tre timmar innan, o så fort jag bara kommit utanför ytterdörren så började Dompan spy. Hon mår jättedåligt bara av att bäras i transportburen, stackarn! Bilresan var inte bättre den, bägge kissarna bajsade o spydde i burarna, fast Dompan var värst. Hon kräktes hur mycket som helst och var ett vrålande nervvrak hela resan. Så snart vi kom fram till veterinären och hon skulle upp på bordet så började hon krångla o försöka komma undan. Hon försökte inte bitas eller sånt, hon mådde förmodligen bara så illa att hon bara ville vara ifred. När vi skulle sätta tillbaka henne i buren skrek hon högt, hon vill ju inte åka bil! Stackars älsklingen! Hela katten var nästan dyngsur av baja o kräks.. O ändå är hon aldrig smutsig i vanliga fall, hon är en synnerligen renlig kisse. Hon mår bara så fruktansvärt dåligt att bilresorna. Vi har provat allt möjligt utom tabletter o medicin, men hon spyr o far illa ändå. Nästa gång hon ska vaccineras så kommer jag att be en veterinär komma hem till oss istället. Candy brydde sig inte ett skvatt om svabbtestet, det gick snabbt o smidigt. Veterinären skulle skicka dem idag, så jag hoppas snart få svar om de är fria eller månne bärare?

Nu ska jag snart ha möte med Skogkattslingan, så vi får se om jag hinner blogga ngt vettigt senare ikväll..
Ha det gott o ta hand om er! Kram!

Blogginlägget kommer senare ikväll...

...men här är en fin bild på S*Vildhjärtas Donnie Brasco så länge.. Sötkillen, han är så vacker!!

Fredagsnatt med film!

Inatt är det gamla godingar på tv, så jag städar, putsar o fejar mellan filmerna. Först ut var en kik på "Berg flyttar in" tillsammans med två av omsorgstagarna som bor här. Sen nattning, avplockning och fixa fika, o därefter satte jag mig för att kolla på "Höstlegender".. Den är så sorgligt vacker tycker jag! Lite senare börjar "Den siste mohikanen", och den tänkte jag också försöka se.. Det är lugnt på jobbet, och inte så mycket att göra.. Så tv:n är bra sällskap!

Idag har vi varit på möte o pratat med nye högstadierektorn för trotsiga tonåringen. Kändes bra. Hoppas att känslan består och att de gör vad som möjligtvis kan göras. Egentligen är det ju inga större problem vi talar om, det handlar om bemötande, att skapa intresse och att stötta och inte ta saker för givna. Ungen har helt enkelt inget arbetsminne, och därtill svårt att planera o organisera. Däremot är hon smartare än många, snabbtänkt och oerhört rolig och inspirerande. Så länge man inte är morsa såklart, då får man ta det värsta, men det kan jag bjuda på eftersom det liksom hör till tonåren. De andra två har ju varit väldans enkla hittills, så jag ska inte klaga! Men jag är fundersam ändå om det kommer att funka.. Kraven som ställs på barn och ungdomar med liknande problematik är oftast enormt höga, man förstår ofta inte bristerna.. Det har vi ju många exempel på med sonen.. Tyvärr, måste jag säga. Jag ska i a f försöka vara hoppfull och göra mitt allra yttersta för att de två mellanungarna ska få en lättare tid i skolan framöver. Jag hoppas att det ska funka.. Innerligt!

Mannen är iväg på någon punkkonsert, o jag jobbar, så det är tur att sonen har kompisar hemma på rollspel! Han passar en sovande Wilma med den äran (hoppas jag i a f! ;o)). Snäll kille! Själv ska jag ta en tur till Paniken o Lillvit imorgon bitti och titta till dem eftersom deras matte är iväg t o m kvällen. Ska bli jättekul att se grabbarna igen. Jag bara måste ringa Jeffan och Kossans ägare o se om jag kan få hälsa på framöver. Det är bara det att tiden går så fort!!

På måndag är det GSD IVtest för gammeltanterna Dompan o Candy. Och precis innan midsommar är det HCM-tester för grabbarna. Måtte allt vara ok...

Nu har jag inte tid att sitta här längre... Måste jobba lite..

Ha det gott allesammans, kramar och TREVLIG HELG!

Sömnig o seg som en gammal get...

Influensan var snabbt över, redan på måndagseftermiddagen o kvällen kände jag mig betydligt piggare! Sömnrutinerna är dock inte vad de borde vara eftersom jag låg så pass däckad under hela söndagen o sov massor... Fem nätters jobb förra veckan gör ju också sitt till, så jag känner mig inte trött förrän runt 3-halv 4 på nätterna nu. Nåja, jag ska ju jobba tre nätter till med start imorgon, så det gör väl inte så mycket. Maja o Linn däckade också, feber o hängiga, så Maja har varit hemma från skolan idag. Imorgon får hon dock trava iväg, för ikväll finns ingen feber. Jag har fortfarande ont lite här o var i kroppen efter influensan, men det är helt ok! Så länge jag inte har feber o huvudvärk så är allt ok..

Mitt ivrigaste sällskap om nätterna har varit Cutie, herre minje så go han är den kissen! Ligger raklång över mitt bröst o min mage o bara spinner o spinner. En riktig mammagris!! Rabiesvaccineringen gick superbt, ingen som brydde sig ö h t, utan de skötte sig lika lugnt o städat som vanligt. Cutie har vi ju varit lite halvnojjiga över eftersom han hade en dramatisk chipmärkning senast.. Han har så tjockt skinn (som mamma Dompan) att man får ta i för kung o fosterland för att få i den tjocka chipmärkningssprutan ö h t.. Blodet flöt kan man säga... Och han var allt annat än nöjd. Men han rörde inte en fena, stod bara helt stilla o fann sig i behandlingen utan problem. Godingen!!

Inte mycket nytt att förtälja har jag heller.. Idag har jag gjort kalops med nypotatis till middag, och Stefan kom hem med fina rabarber från en jobbarkompis, så imorgon blir det väl rabarberkaka och kräm. Jag älskar rabarber!!

Mamsen mådde bra enligt sina värden och ska redan nästa vecka få en rejäl påfyllning av sin dos med bromsmedel, så det är bra! Metastaserna har krympt, o hon känner sig hyfsat pigg. Hennes kämparanda och livslust gör verkligen sitt till! Hon lipar en skvätt, men sen är hon positiv o glad för det mesta. Lilla mamsen, hon är så stark o duktig!

Själv ska jag gå ner o vika tvätt, stryka lite och sen ska jag sätta mig framför tv:n o kolla på Hell's kitchen.. Jag tycker det är lite roligt även om jag inte gillar Gordon Ramsays gapande o skrikande på allt o alla.. På fredag är det stormöte med skola o psykolog bland andra för trotsiga tonåringens fortsatta skoltid o start på högstadiet. Jag hoppas äntligen på att skolan ska göra något vettigt, men jag måste ändå säga att mina förväntningar är på noll.. Nåja, så länge ungen klarar sig hyfsat och de inte knäcker henne så får man antagligen vara nöjd, men med tanke på det bemötande som sonen får och ständigt har fått så ber jag innerligt att trotsingen ska få trevliga mentorer som i a f har lite medmänsklighet.. Vi får se.. Jag har varit med i så många vändor nu så jag känner hur orken o hoppet börjar tryta. Så många samtal, så många diskussioner och så många löften man har fått genom åren. Sällan har de uppfyllts i mer än en eller ett par veckor.. Så jag antar att jag känner mig rätt blåst. Skolan idag är ganska hård, hade den varit annorlunda så hade kanske barn med viss problematik klarat sig bättre. Men vi lever ju i ett elitsamhälle där alla ska vara i stort sett akademiker, så jag antar att jag helt enkelt lever i fel tid. Jag kan inte ens påstå att jag gillar samhället idag, allt är så fruktansvärt koncentrerat på pengar o status att jag nästan mår illa. Det är få som bryr sig om hur människor mår innerst inne, det handlar mest om saker o prylar o att köpa o tjäna mycket pengar tycker jag. Nåja, alla har vi väl en liten egoist inom oss, men idag tycker jag att det är så sorgligt att många människor inte ens klarar av att leva meningsfulla liv eftersom de inte passar in i samhället. Idag ska man vara effektiv, högpresterande och akademisk, och man ska göra smarta och välavvägda val som gör att man hela tiden får mer o mer, samtidigt som andra får mindre o mindre. Visst är det tragiskt? Jag måste säga att många tankar väcktes av att läsa Lemmy Kilmisters bok.. Han är en enkel människa med ett brinnande intresse för musik. Sen har vi alla artister som redan i sin linda är divor och med ett brinnande intresse för att bli känd.. Jag är och förblir nog en arbetarsjäl, vare sig jag vill eller inte.. Livet består av mycket mer än status och prylar, synd bara att så få inser det..

Nope, nu blir det tvättvikardags.. Det finns en hel del att göra, som vanligt.. Suck..

Ha det gott allesammans, tag hand om er o era nära o kära och kramar!

Influensa...

Jag har jobbat två nätter, sovit bra och mannen har tagit hand om hushållet som en äkta husman. Inatt klockan tolv så fick jag en fruktansvärd huvudvärk och ont i hela kroppen. Nös massor av gånger och varje gång kändes det som man stack in hundra knivar i nacken o axeln. Jag har haft lite nackkänning o axelont i ett tag nu, men i natt så smällde det till rejält. Proppade i mig en ipren, men det hjälpte knappt. Kände mig synnerligen ynklig där jag satt på jobbet o mådde pyton. Nåja, skam den som ger sig, jag bet i hop och vakade klart, och som väl var hade jag redan utfört mina nattsysslor tidigt på natten, innan jag kände mig hängig. Cykelturen hem klockan 7.30 kändes som ett maraton. Kom hem, slängde mig i sängen o mådde fruktansvärt dåligt. Så har hela dagen varit, jag har mest gått i koma och längtat efter nästa tidpunkt då jag kan ta Ipren. En till två timmar efter Iprenintagandet har jag mått hyfsat, men värken i kroppen släpper inte trots tabletterna. Nåja, jag hoppas det går över snart, jag har verkligen inte tid att vara sjuk!



Annars inte mycket nytt på fronten, Coco har bytt namn till Coco Terrorist eller L'enfant terrible.. Hon är överallt o busar o hittar på hyss, det är tur att hon samtidigt är så go o snäll att man bara avgudar henne! Pluttan! Sharin är tjock om magen, det finns ju definitivt bebisar därinne. Frågan är hur många o hur de ser ut, jag hoppas det är en bra kombination och att kattungarna blir lika mysiga o goa som sina föräldrar.

Nu blir det lite slappande. Jag har köpt fyra pocket, och redan läst ut två av dem. De var bra! Började på den tredje och insåg att jag kände igen det mesta. Givetvis har jag köpt en dublett! Suck... Sånt är livet när man är lätt förvirrad och dessutom läser alldeles för mycket. Den fjärde är Lemmys (Motörhead) självbiografi, så den tänkte jag börja på när influensan släppt. Just nu orkar jag inte ens läsa... Då jävvlar är man sjuk! Nåja, hoppas på bättring under natten.

Ha det gott allesammans, ta hand om er o era nära och kramar till er alla!

Hjärnstress och glömska!

Idag har jag lust att ställa mig upp o skrika :

"STOPPA VÄRLDEN, JAG HINNER INTE MED!"

Som vanligt har jag mig själv att skylla, och min eviga glömska.. Det hela började väl egentligen med att världen hamnade på sniskan i o med att mamma blev sjuk. Allt blev en enda mosig röra i mitt hjärnkontor, och det handlade om att prioritera o att ta det lugnt. Så gjorde jag, och nu har allt börjat återgå till det hyfsat normala igen. Då hade jag en tid till katterna för vaccinering och diverse prover, men den tiden sköt jag upp på framtiden, jag orkade liksom inte göra någonting. Häromdagen pratade jag med Shirleys matte Malin, som lite försynt undrade om jag hade tänkt göra GSD IV-test på Dompan. Såklart har jag förträngt det, men jag lovade fixa det så snart som möjligt. Sen hade jag lovat Marie att följa med hennes sambo o vaccinera de små raringarna efter Ushki o Beyoncé hos vår veterinär, eftersom Marie själv skulle åka till Linköping på utställning. David o jag åkte iväg, och jag passade på att boka tid för Dompan o Candys tester, så den 1 juni ska de testas mot GSD IV. Att få tider är knassvårt, så jag var hemskt tacksam att få en tid så snart. Kattungarna var buslätta att vaccinera, snälla, nyfikna och alldeles ljuvliga! Så fina och goa! Det var jättekul att se dem igen, det var ju ett tag sedan sist. Mamma Beyoncé skulle också vaccineras, och helt plötsligt fick jag en iskall känsla av något fel i magen... Jävlars bananer, jag har glömt att rabiesvaccinera!!! Jag hade ju en tid för det mitt i allt elände som hände när jag blev helt off och mådde skit.. Den tiden avbokade jag o sa att jag skulle återkomma.. Vilket jag skulle ha gjort.. För läääääänge sedan! Men jag har totalt och komplett glömt bort det! Fan!! Hem, räkna, räkna och samtidigt ringa Djursjukhuset (vår normala veterinär kör treårsvaccin, så jag vaccinerar för rabies samt gör HCM-tester på Djursjukhuset här i stan i stället..). Pratar en stund med en av mina favvisdjurskötare på djursjukhuset (hon är van vid att jag har glömt nåt eller har panik över något! M a o är hon alltid cool o ber mig andas med jämna mellanrum... *fniss*) och hon fixar en tid till mig redan på måndag. Räknar snabbt ut att jag kan ta titrar den 22 september o då är det nästan en månad till St Gallens World Show.. Undras just nu bara hur lång tid det tar att få svar från labbet.. Djursjukvårdaren tror att det tar fem till sex veckor.. Jag hoppas på två veckor.. Phui! Nåja, jag tror o hoppas att det ska gå snabbt, jag får väl lägga på ett kol o kolla alla lab som är godkända o be att de ökar på takten. Det borde ju funka, eller vad tror ni? Någon som vet hur lång tid det har tagit för era provsvar?


Så efter den stressnivån har jag nu gått in i ngn slags koma. Ska jobba i två nätter nu, så jag måste försöka vila lite. Katterna mår bra och Cutie är helt avslagen. Jag hoppas han har fått till det med sin tjej!! Sharin är fortsatt dräktig, och snart borde jag se en markant förändring av magstorleken. Men hon kan ju i o för sig vara skendräktig också?! Man vet aldrig. Jag har dock aldrig sett rödare tuttar på en katt.. Och hon känns som att hon har något i livmodern, så vi får väl se vad som händer... Spännande är det i a f..



Jag vill passa på att önska er en trevlig helg och hoppas att ni har det bra! Kramar!

Något att vara glad för idag i a f!

Idag har jag varit seg. Sov som en gris, hörde inte ens sms:et som jag hade fått.. Vaknade o masade mig upp till Cutie o hans date. Damen verkade ha återkommit i löp lite grand, så förhoppningsvis kan de två få till det ordentligt. Man kan ju alltid hoppas i a f. Cutie är ju ny i gamet, men har ju varit som en iller på kastratflickor o alla andra här i huset, så rimligtvis borde han göra sitt "jobb".. Plockade undan lite grand hemma och förberedde en rabarberpaj som jag ska skicka med mannen till hans jobb imorgon. Alla de andra verkar ha fika med sig dit, så någon gång kan ju han också ha med nåt, eller hur? Sen gillar jag ju att baka plus att jag hade kvar rabarber.

Ungarna kom hem, Sacke något tidigare eftersom han hade ont i huvudet. Stackars unge, han har svårt med sömnen plus att han växer fort som bara den. Sen gillar han inte skolmaten, och slarvar ibland med frukosten, så det är inte konstigt att huvudvärken kommer.. Wilmisen var så trött att hon däckade på soffan! Maja masade sig segt iväg till stallet, och Linn till kyrkan. Mannen kom hem, och vi åkte o uträttade lite inköp till mitt jobb. Jag hade fått i uppdrag att köpa några nya blommor, för de som fanns var i bedrövligt skick. I natt har jag därför planterat om, skurit av rötter och bytt jord till i stort sett alla krukväxter. Det blir nog bra till slut!

Kom hem och då ringde mamsen. Hon ville bara berätta att hon blev inlagd igår igen, eftersom huvudet värkte och hon hade återfått yrseln. Men nu var hon hemma igen. Mitt hjärta slog trippelslag!!! Sabla skit! Hon genomgick en ny hjärnröntgen och då konstaterades att hennes hjärntumörer hade krympt!!! Det verkar som att hon svarar bra på behandlingen och jag började nästan lipa av lättnad! Huvudvärken o yrseln berodde på en bihåleinflammation! Som om det inte räckte med att hon har cancer liksom.. Suck! Nåja, hon äter massor av frukt o grönsaker o hemmapressade juicer osv och imorgon ska jag iväg o köpa blutsaft till henne eftersom hennes blodvärden är lite dåliga. Dessvärre så har en av hennes sjukhuskompisar blivit mycket sämre, så hon var lite ledsen över det... Det blir liksom en enorm gemenskap på sjukhuset mellan de riktigt sjuka. De lägger inget fokus på onödigt tjafs, utan försöker ha roligt och trivas tillsammans, vilket de ofta också gör. Jag sänder en tanke till mammas vän och hennes anhöriga samtidigt som jag är tacksam över att mamma ännu inte är så dålig! Världens bästa mamma är vid gott mod trots allt och jag är så tacksam över att sjukvårdspersonalen tar så väl hand om henne de gånger hon är inne. Vilka fantastiska människor det finns!

Nu måste jag ta tag i jobbet, allt planterande o grejande gör att jag måste skura extra noga nu. Imorgon är jag ledig, hurra, och kan sova halva dagen! O på torsdag o fredag är alla ungarna hemma, det känns som en bonus eftersom jag ska jobba fredag o lördag natt. Maja o jag har stalljour också på torsdag eftermiddag. O på fredag ska jag åka o hjälpa till vid vaccinationen av de små Ushki-barna! Jag längtar efter att få se dem igen, nu är det ett bra tag sedan sist..

Ha det gott allesammans o simma lugnt! Kram!

"Man tager vad man haver..."

Mannen och jag har pysslat. Anledningen var att idag skulle Cutie få flickbesök. Och han har längtat, det har han verkligen. Nu har ju vi en ypperlig förmån i form av Bruce The Boss, som håller vårt unga hov av hanar i herrans tukt och förmaning, så det är liksom inga problem än så länge (peppar, peppar) att ha dem fertila. Ushki sjunger små tysta visor ibland för att tala om att han vill ha en flickvän (Kitty, vi håller tummarna att du ska höra honom snart!! ;o)), likaså Cobran, men Cutie är mer lugnet själv. Han stressar inte upp sig direkt, men vi får väl se hur han agerar efter detta sitt första dambesök.. Nåväl, nu svamlar jag igen.. Till saken hör att mamsen (som har gett oss lov till deras gäststuga som parningsstuga att använda vid behov)får sin cellgiftsbehandling idag. Hon mår ofta inte så bra den veckan, så att åka ner dit o invadera med honkatt o hankatt o kräva att hennes man ska mata o plocka med dem också känns helt uteslutet.. Marie, som snällt lånar ut sitt parningsrum till Ushki vid behov, har kattungar, så där ville jag heller inte fråga om lov att låna rum. Och vi är trångbodda. Det gäller alltså att tänka kreativt utifrån de förutsättningar man har. Det är rätt skönt att kunna stänga av vårt hus lite också, det är ju väldigt öppen planlösning normalt sett, och det innebär att vid löp o dylikt så flyttas katterna runt i olika rum. Det var det som resulterade i att Sharin hastigt o lustigt blev dräktig med Ushki.. Nu har vi ju bara två honor än så länge, och Candy är fet o gammal, så hon kanske inte ens kan få fler bebisar.. Men Coco blir äldre. Och så länge pojkarna sköter sig finns ju ingen anledning att kastrera dem, de mår ju faktiskt bra ihop.


Jag funderade ut en plan. Kompostgaller är bra. Det har vi använt som avdelare till köket när vi haft kattbebisar, och då har vi satt fast kartong på gallren så att de små inte ska fastna. Jag klurade ut en lösning bestående av kompostgaller som delar av hela övervåningen (som består av hall, tre sovrum och badrum). En dörr snickrade jag också ihop (hiskeligt ful och bedrövlig, men den funkar!) som kläddes med kartong. Allt går att haka av enkelt o smidigt när det inte behövs. Så mannen o jag lyckades lösa det hela med lite god vilja, kompostgaller, några brädor (eller vad det nu heter.. Det finns en massa konstiga ord för olika former o tjocklekar o liknande av trä, men jag tror ni fattar vad jag menar även om min lillebror snickaren garvar ihjäl sig åt mina beskrivningar..:oO), några krokar, några öglor och lite buntband! Voilá! Sen skurade jag och fixade vårt lilla sovrum till parningsrum med bra mattor, renskurad bajslåda, matskålar och en stol. Där inne befinner sig nu Cutie med sin tjej, och ingen av de andra kissarna kan ens tänka tanken att hoppa på dörren eller störa, för de får hålla sig på bottenvåningen (som består av kök, vardagsrum, trappan, badrum och Linns sovrum). Mannen o jag bor tillfälligt i vår bäddsoffa i vardagsrummet, allt för att ge kattparandet lugn o ro. Flexibilitet är nödvändigt! Den totala kostnaden är minimal, och framförallt flexibel. Kompostgaller är jävvligt bra tycker jag! Inte är det supervackert, men vem bryr sig?! Ska försöka ta en bild på det så att ni får se exakt hur fult det är.. *asgarv* Sen ska jag bjuda hit brorsan, sticka åt honom en slant, och be att han gör riktiga ramar o riktig dörr med nät som ska målas o fixas till så att det blir snyggt. Men det får bli längre fram.. Nu har jag inte riktigt råd eftersom det dels snart är skolavslutning, vi har massa räkningar sen bilens lagningar och så ska vi ju förmodligen ha kattungar framöver. Så allt måste prioriteras och var sak får ta sin tid. Ska nog se om inte brorsan kan fixa några myggfönster också.. Hehe, han vet inte hur mycket jag planerar för hans framtida fritid...


Cuties tjej är jättevacker, och har enorma öron och ett vänligt o trevligt sinnelag! Det kan nog bli nåt riktigt fint om parningen lyckas! Nästan så att jag blir sugen på en bebis.. Men jag ska inte ha någon. Däremot kommer jag att se fram emot att följa kullen, om det nu blir någon, men det får vi väl hoppas. En tjej till har visat intresse för Cutie, så det vore jätteroligt om han kan få åtminstone någon eller ett par kullar. Den tjejen har jag aldrig träffat, men hon ser väldigt vacker ut på bild, och är säkerligen trevlig! Jättekul med lite planer för grabbarna!! Cobran har också fått en tjej som ska löpa snart hoppas vi, och så väntar han ju på att Coco ska bli stor. Så det känns också bra, även om det ju sällan tycks bli som vi planerar... Så vi får väl summera våra planer o se vad det blivit av dem i slutet av året.. ;o)

Jag är inne på jobbnatt två av tre. Jobbar även fredag o lördag natt. Å i nästa vecka jobbar jag onsdag, torsdag o fredag natt. Så det är en tuff jobbperiod för tillfället, men å andra sidan så hoppas jag att min familj gör lite hemma också så att jag slipper gå från ett jobb till ett annat slitgöra.. ;o) Imorgon får de t ex äta blodpudding, för det kan mannen laga alldeles själv! :o) Sonen också för den delen! Sen ska vi handla hem till helgen, och då ska jag se till att förbereda ordentligt så att de kan fixa maten själva, annars blir det väl som vanligt att jag ska göra något. Det är ärligt talat det tråkigaste jag vet, att tvingas laga mat! Jag tycker om att laga mat när jag har gott om tid, bra råvaror och en plan över vad jag ska laga. Men det är sällan jag har gott om tid, och sällan inspiration över vad det ska bli för mat.. Jag är helt enkelt trött på det! Alla har olika smak och de få rätter som går hem är lasagne, grillat, pastasallad, kroppkakor, wok o så ett fåtal rätter till.. Sen har vi äldsta dottern som är vegetarian och sonen som inte gillar lök, svamp eller tomat, bland annat. Så det är aningens knöligt att laga mat. Plus att jag som sagt hellre bakar istället. Jag har gjort en fantastiskt god rabarberpaj idag! Mördegsbotten, rabarber o sen vaniljglass, det var mumsigt! Jag gilar att baka! Då har jag inspiration. Men gällande matlagning är jag fantasilös och oinspirerad. Det ska vara lätt, gå snabbt och helst sköta sig själv. Inga konstiga ingredienser helst heller. Vilket gör mina matlagningskonster aningens begränsade, säkerligen främst beroende på mitt ointresse. Nåja, vi överlever väl det också.. Därför är det extra gott att åka till Drakborgen, för där serveras mannen o jag rätter som vi knappt kan stava till, men som i sämsta fall smakar i a f gott o i bästa fall himmelskt! Tack för det, Kattis o Mats!! Jag önskar att jag var lika inspirerande i matlagningskonsten som ni, men jag är en konservativ husman, det är bara att inse.. ;o)

Nu ska jag jobba lite, har massor att göra i natt, plus att jag måste kolla in mina favvisprogram på tv (Ally McBeal och Felicity)..

Ha det gott allesammans, ta hand om er och kramar till er alla!

Plans that are made of us is not...

..exactly what the cats are planning..


Well, we did think of Ushki and Delfinia. Delfinia refuses to call or go into heat.. But we are still waiting. Meanwhile we have thought about mating her mum instead with Ushki, since we do believe his pedigree, temper and excellent coatquality among other nice qualities is worth to pass on for the future.. But Candy had one date with Ushki and he didn't dare to mate her. She is the main queen at home, and also she is fat.. Really fat.. She is turning 7 years old this Summer and maybe she won't have another litter.. We'll see..

But long before that we had an original plan concerning the litter of Bruce and Shanta, and since you all might know I did get one female, Sharin Foo, from this litter. She was the first choice for me to have as Ushkis girlfriend. But she didn't get that big that I expected, even if she weighs around 4 kg and are "the skinny type". Also Marie wanted to use Ushki for Sharins mum Shanta, so we abandoned this idea, and started to look for a suitable male for Sharin instead, and we also thought that everything would go as we planned.. Shanta met Ushki, but didn't get pregnant. Then Ushki met Beyoncé instead, and SHE did get pregnant.. She wasn't either the first choice for Marie, but the litter came, and they all look just wonderful, so it turned out to be a great mating! And for a couple of weeks ago Sharin did spend ONE night with Ushki. Candy was on call, and we had to separate the three boys from the rest of the catgang, and so we did. Except that Sharin earlier had sneaked into the room where we put Ushki. So they were together for one night, and when she came out she was definately on call. Phui! But since Ushki isn't the demanding type of male, he is polite and gentle, we thought that there was nothing to worry about.. I mean one night! That's not much for a mating.. But Sharin Foo has nipples that are redish now. And she has gained a lot of weight, and also has a small belly she didn't have earlier.. She is tired almost all the time and has changed her behaviour a bit.. So it seems like she is pregnant anyway.. No harm done, but we can't be totally sure that she hasn't sneaked in our out earlier either, and since she seem to be a calm girl even going on call.. So if there will be kittens we will run some tests just in case, to check that we are correct with the pedigrees.. Phui! So this leave us with Candy not pregnant and Delfinia not pregnant, but Sharin Foo is probably pregnant.. What a mess! But it could be worse! We did know of the night they had spend together so we can be right with the birthdate, and also we have no close relationship between the two lovers, so even if it wasn't the plan it feels quite nice anyway. :o)


So maybe there will be some kittens for us this summer too, even if I have said for a loooooong time ago that kittens this summer will maybe be at Delfinias hostfamily, but no litter at home. This summer I had planned to take it easy and not worrying about any kittens.. But who said that I'm the one in charge for plans and their fulfilment? Most surtainly not the cats anyway, they know they rules! ;o)

Love!

Konfirmationen avklarad..

Idag har sonen blivit konfirmerad, och i vanlig ordning var vi sent ute.. Såklart kom vi till kyrkan med andan i halsen, mest för att mannen ca en halvtimme före avfärd kom på att han nog skulle raka sig.. Sen hittade han sin skrynkliga skjorta och ville ta på sig den.. Nope, det var inte ok, tyckte jag. Visste att han hade en kortärmad pikétröja som är snyggare o nystryken, men tror ni att han hittade den? Kom ner fem minuter efter att vi egentligen skulle ha åkt och la upp en ny skjorta på soffan. "DEN MÅSTE STRYKAS!!" hojtade jag surt o plockade fram strykjärnet.. Då hittade han sin pikétröja, thank God.. Suck... OM mannen hade tagit på sig en skrynklig skjorta hade alla tänkt "den stackaren, hans sambo kan inte stryka!".. För sällan är det männen som får konsekvenser av att de går skrynkliga o så, det är vi kvinnor som får det bakslaget i så fall.. Eller vad tycker ni? Jag kanske bara inbillar mig? Men det känns som att vi trots att vi är inne på 2000-talet, och nio år in på det dessutom, fortfarande sitter fast i en del könsroller.. Som att ostrukna plagg är o förblir kvinnans misstag, inte mannens, trots att han bär dem.. Vi har liksom mer förståelse för männens hushålleliga misstag, men har de kvinnor i sina liv så ska de fanimej vara välstrukna kläder de bär.. Annars är kvinnan en slarva!

Likadant tycker jag nog det är med hushållet o städningen. Det är ändå kvinnor som ska ha huvudansvaret för allt och som ska plocka o se allt rörigt o städa. Nu har jag visserligen en "duktig" man som jobbar mycket, men som alltid gör det jag ber honom om.. I sinom tid visserligen.. Fönstren är fortfarande inte putsade och det får jag leva med. Alternativet att göra det själv skulle rendera i nackproblem i ett par veckor, och det är ju inte acceptabelt.. Men jag har förståelse, jag vet att alla drar i honom o han har just nu extremt mycket att göra på jobbet, o jag jobbar ju faktiskt inte mer än 75% nu. Så jag tar större delen av hushållsarbetet utom fönsterputsandet! Men inte fan är det någon som tycker att jag är "duktig" för att jag städar.. :o) Mer än jag själv! Och jag är jättenöjd med att jag faktiskt röjt av en del i Beirut under veckan som gått. Nu har jag ett hemskt förråd som bara MÅSTE städas (det tror jag att jag har sagt i tre år nu, så i sommar borde det vara dags...), en bunt cyklar som måste lagas o fixas (mannens problem!) och så ska vi lägga trädäck på altanen, bygga igen en vägg, fixa ett förråd under trappan och plantera lite ute på täppan. Sen har jag lite önskemål om nyinköp av diverse möbler o liknande, men det får vänta ett tag, jag kommer inte att ha råd med det på ett tag. Men det finns en plan i a f..

Katterna upphör aldrig att fascinera. In dundrar släkt o vänner för att fira Sonens konfirmation och möts av 10 glada kissar som kelar, gosar o leker. När Linnea, brorsans lilla dotter, började skrika gällt o högt av glädje och leka med vippan så försvann Candy, Sharin och Blossa. Men resten var kvar, t o m Lille Skutt! Alla de andra lekte med Linnea, och härligast var att se att Cutie snällt busade med henne trots skrik, slit i pälsen och lyftförsök. Han var bara så cool o snäll mot den lilla. Coco var också med på leken, liksom Cobran, men de fastnade inte på bild tyvärr.
Våra gäster imponerades stort av katternas lugn och trevlighet, det känns skönt. Även om här alltid är liv o rörelse så brukar det inte vara riktigt den ljudvolymen och det springet som det var idag. Jag är så stolt över kissarna, och helst att de lät Linnea leka med dem utan att ens visa en tendens till humör.. Och jag kan säga att hennes läten o skrik fick t o m mig att hoppa till ibland.. Söt-kissar, de är ljuvliga!

Nu ska Wilma, Linn och jag ner till havet o doppa fötterna. Sen ska vi köpa pizza o godis till kvällen! Mannen är på "gubbträff" och mellanbarnen är hos sin farmor för att träffa sin pappa ett tag innan han åker tillbaka till Malmö, så det lär bli en lugn kväll för oss. Skönt, det kan vi behöva! Nacken ilar en del, tror att jag genom allt städande i veckan har gjort den lite illa, men jag ska ringa massören (det har jag såklart glömt!) i nästa vecka, så får jag förhoppningsvis lite mindre ont.

Ha det gott allesammans, kramar o ta hand om varandra!

Ps Tack för uppmuntran i föregående blogg, ni är för gulliga!!! Ds

Härlig känsla med diagnostik!

Nu har jag suttit i telefonkö till djursjukhuset och de borde verkligen uppdatera sitt telefonsystem.. Först får man ett meddelande om att man har plats 4 i kön, sen plats 3, plats 2, plats 1 och därefter får man ett annat meddelande som gång efter annan spelas upp om Djursjukhusets öppettider och journr.. Snacka om felkoppling liksom.. Pust... Bara att lägga på och återigen få svaret "Du har plats 4 i kön".. Suck.. Anledningen till att jag ringer är för att kolla lite mera om ultraljud på kattflicka.. Vår kära Sharin lyckades ju bli instängd i en natt med Ushki, och eftersom hennes kastrerade pappa sen flög på henne o försökte para med vild frenesi så misstänker jag att hon har haft en liten date.. Ushki har ju inte velat para här hemma, men kanske kanske han passade på..? Nu är i a f tuttarna hallonröda, och antingen är hon skendräktig eller dräktig.. Typiskt! Precis det som vi INTE planerade.. Men vem har sagt att vi ska få bestämma, det brukar ju katterna göra så bra själva.. Nåja, jag ska avvakta ett tag till, men känner jag osäkerhet så får vi åka in o göra ett ultraljud o kolla läget..

Idag har jag blivit glad samtidigt som jag blivit orolig.. Mamsi har svårt med maten, har tappat matlusten totalt.. Hon har näringsdrycker o liknande, men jag blir extremt orolig. Samtidigt kan jag liksom inte göra något och jag vet att de gör så gott de kan därhemma för henne, men det känns lite tungt.. Älskade mamsen! Hon har alltid haft matlust tidigare, men såklart tar behandling och sjukdom på henne.. Jävvla sjukdom, cancer är vidrig!!


Mannen och jag har varit på möte idag. Under fyra års tid har vi jagat svar på varför trotsiga tonåringen haft en del strul och vi har verkligen under årens lopp fått skäpporna fulla av otrevligheter från skola och omgivning för såväl henne som sonens skull. De är slarviga och borde skärpa sig osv osv osv. Vi har snällt försökt förklara att de inte riktigt funkar som "alla andra" och har svårt med motivation och energi när det blir långtråkigt, problem med koncentration osv samtidigt som bägge har oerhört hög intelligens, men ändå får man gång efter annan samma motgångar i försöken till samarbete med en hel del av deras lärare. Några få har förstått problematiken, men de flesta fortsätter tjata, tjata och tjata trots att det inte hjälper. Sonens problematik är något enklare, plus det faktum att han är kille, som gör hans beteende mer accepterat av omgivningen. Jag glömmer aldrig när en av hans positiva lärare berättade att han hängde i knävecken på bänken en gång under en lektion... "Men vad gör väl det?" sa hon positivt, "han lär sig ju det han ska, han har bara lite svårt att vara stilla! Han är en go unge!" Tänk om alla var lika fantastiska som denna pedagog?! Vad enkelt livet vore då. Nåväl, problemen har funnits hela tiden, och med rätt hjälp, stöd o vägledning har de inga större problem, men om man inte förstår problematiken så blir det värre i kontakterna med trotstonåringen. Det blir utbrott. Rejäla sådana. Ändå har skolan fyllt i frågeformulär o skickat in till utredningen där de skriver att de inte upplever några som helst problem.. Visst är det konstigt? Idag hade jag med mig utvärderingen inför utvecklingssamtalet som vi ska ha om en och en halv vecka. I den står det ideligen att ungen måste skärpa sig, koncentrera sig mera, har problem med tider och att påbörja o avsluta uppgifter mm mm mm mm. I stort sett bara negativt.. Ändå fyller man i frågeformulär till officiella instanser som säger att det inte finns några problem i skolan???? Visst är det konstigt? Handlar det om prestige eller att man helt enkelt inte vill tro att allt handlar om bemötande och upplägg samt stöd o hjälp och att man hellre vill avfärda det hela med att lägga skuld på familjen och ungen själv? Jävla skitapor, rent ut sagt!!

I fyra års tid har mannen och jag brottats med insikter och åsikter om att det vi kanske är en dysfunktionell familj, att det är vi som ser till att problemen uppstår och att vi måste anstränga oss mera för att de två mellanbarnen ska passa tider, sköta läxor och uppgifter och vara allmänt trevliga i skolan. Det är faktiskt inte så lätt. Hur ska jag se till att tiderna passas i skolan under dagen? Hur ska jag se till att läxor blir gjorda om jag inte vet vilka läxorna är, om böcker saknas, och lappar aldrig når mig? Hur ska jag kunna påverka ungarnas humör och bemötande i skolan? Givetvis lägger vi en grund för hur våra barn beter sig, och givetvis är vi som bofasta föräldrar ansvariga för ungarna, men jag säger bara att när det finns problem så är det inte lätt att försöka. Man ska dessutom hinna med allt annat också. Varje fredag ska jag egentligen få mail om dotterns vecka, eftersom hon tappar bort dagböcker, lappar o liknande. Jag har fått väldigt sporadiska mail. Istället fick jag i veckan bassning för att hon inte har gjort vissa uppgifter i skolan.. MEN HUR SKA JAG KUNNA HJÄLPA HENNE OM JAG INTE ENS VET VAD HON SKA GÖRA, NÄR DET SKA LÄMNAS IN OSV??? Själv minns hon inte, eller vänder till instruktionerna. Ibland ljuger hon o säger att hon inte har några läxor. Idag fick vi på vårt möte reda på att hon mer än väl uppfyller kriterierna för ett neuropsykiatriskt funktionshinder och det känns som en lättnad. Vi hade inte fel. Vi känner henne och vi vet att det inte är hon och hennes personlighet det är fel på, det är bara det att hon har vissa brister som hon behöver stöd och hjälp med. Äldsta dottern har glasögon eller linser. Om hon inte hade sina glasögon/linser så skulle hennes skolresultat dala rejält. Trotsiga tonåringen behöver andra hjälpmedel, och framför allt förståelse för dem. Hon är superintelligent, men har katastofalt arbetsminne, ändå bortser man från detta och tvingar henne att försöka göra som alla andra. Tvingar vi människor utan glasögon att läsa när de inte ser? Kräver vi att hörselskadade ska höra vad vi säger? Vill vi att rullstolsbundna ska göra samma gymnastik som icke rörelsehindrade? Nej! Men att tvinga barn som har problem som inte syns att jobba utan hjälpmedel är helt ok tydligen. Antingen beror det på enorma okunskaper (vilket är skrämmande om man har ett pedagogiskt yrke!) eller så skiter man i det, och jag vet inte vilket som är värst! Jag är i a f glad och stolt över min unge och jag hoppas verkligen att hon ska få upprättelse och en möjlighet att få utnyttja sina kunskaper och färdigheter i framtiden med rätt stöd o hjälp. Hon är inte dum, elak eller bortskämd och ouppfostrad! Hon är underbar och hon behöver bara rätt sorts hjälp istället för tjat.. Jag hoppas att våra samtal med teamet ska ge mig styrka och förmåga att även kunna stå upp för sonen och hans framtid, och det tror jag. Hans problem är lättare, men nog så irriterande för perfektionisten som kallas hans mentor.. Jag hoppas få hjälp med förståelse även för honom, för det är inget fel på ungarna, de har bara ett annorlunda sätt att lära än andra. Och kräver kanske mer engagemang och motivation. Men det är väl positivt?! Åtminstone tycker jag det.. Fast jag är såklart partisk... ;o) Dessutom så tror jag visst att mannen och jag ska fortsätta sträva efter att vi inte är perfekta och hela tiden kan förbättra oss som föräldrar, men vi är inte helt jävvla kass i a f.

Annars är allt lugnt. Igår sorterade jag papper, rensade och plockade, så idag blir det aningens roligare uppgifter i form av städ och putsande. Fast jag överlåter nog åt mannen att putsa fönstren, annars går väl nacken av antar jag..


Så här såg det ut igår när Wilmisen somnade i soffan framför tvn.. ;o) Söta Blossa passar henne..

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra och kramar!

Onsdag - massor att göra inför konfirmationen!

Fru Domino Törnbladh slappar i klösmöbeln... Dompan har som kastrat börjat med en enerverande ovana att prata högt o ljudligt, allra helst när matte kommer hem från nattjobbet och helst av allt bara vill sova. Då börjar samtalet. Hon står nere i hallen och ropar på mig, undrar vad jag håller på med förmodligen, ligga o sova mitt på dagen liksom!! Som väl är så är Dompan mer hund än katt, så det räcker att jag använder mig av stränga tonen och skriker "Dompan!! Tyst!", så tystnar hon. Senaste favoriten för Dompan är att trycka ner sin lekamen i brödkorgen, jag måste försöka ta ett kort på det någon dag! Om vi lämnar kvar brödkorgen på bordet (vilket vi såklart nästan dagligen gör, att plocka undan efter sig är inte vår familjs styrka precis...) så trycker hon ner sig i den och hon ser.. liksom överjäst ut... Brödkorgen är kanske 25x15 cm så ni kan förstå att det ser rätt roligt ut vá?!

Idag, imorgon och på fredag har jag MASSOR att göra! Allt inför lördagens konfirmation ska förberedas, huset ska städas NOGA och tårtor o bröd ska bakas plus att de vanliga sysslorna ska skötas. Jag har hållt undan tvätten bra, och igår strök jag 80% av stryktvätten, det kändes skönt! Så det ska nog hinnas med allt som ska göras. På fredag har kidsen studiedag, så då ska de städa sina rum noggrannt. Vilket i praktiken innebär att jag ska övervaka det hela samt städa Maja och Wilmas rum. Maja o Wilma är ju inga höjdare på att städa precis.. ;o) Så vad gör man när man har MASSOR att göra om man är jag? Jo, man sätter sig o bloggar en stund! :oD Idag har jag möte också. Så måste jag handla i veckan också, plus åka förbi centralförrådet o köpa in lite praktiska saker som toapappersbal, storpack tvättmedel o liknande..


Sharin är väldigt lik sin far, hon visar sällan upp sin bästa sida på bild.. Jag måste verkligen ta tag i hemsidan också, o uppdatera med nya bilder på ungar, katter o allt annat. En del resultat ska också in, phui... Tänk att man alltid har så himla mycket att göra. Fast jag softar en del, och känner mig inte stressad över det, var sak har sin tid liksom..

Trotstonåringen åkte på skolresa i morse och ska vara borta till imorgon. Igår var det ett evigt tjatande på henne för att hon skulle packa.. Allt tar enorm tid och effektiviteten är under all kritik. Arg blir hon också, och gör titt som tätt fula miner och konstiga läten åt mig. Men jag slipper bli kallad kärringjävel i a f, så det är ju ett framsteg.. I morse skulle hon åka vid 7.40, och klockan 7.25 satt hon iklädd trosor o t-shirt i soffan o tittade på Svamp-Bob Fyrkant... Suck! Nåja, iväg kom hon, och jag tror o hoppas att det blir en bra resa för henne och ett andrum i tjat för mig, det är bra! Det är så frustrerande att alltid tjata och tjata, jag hatar det verkligen! Dessutom har ungen en förmåga att hantera sanningen flexibelt, så man måste dubbelkolla alla uppgifter o liknande, och det känns mindre roligt.. Nåja, det blir väl förhoppningsvis folk av henne också i sinom tid. Men man inser att sonen och äldsta dotterns tonårsperioder har varit extremt lugna i jämförelse, och jag fasar aningen inför höstens flytt till högstadiet för trotstonåringen... Det tänker jag dock inte oroa mig för nu...

Candy är fortsatt tjock.. Som en köttbulle. Senaste löpet gjorde vi ett försök med Ushki, men det lär nog inte ha tagit, tyvärr.. Egentligen så skulle hon ju ha date med Cutie, men eftersom han har fått (förhoppningsvis) en annan flickvän i framtiden så har jag tänkt om lite.. Och Delfinia löper dessvärre inte ännu, så nu känns det som att jag faktiskt vill ha någon kull efter Ushki.. Jag hoppas att Delfinia kommer i löp snart, men jag vet hur knepig Candy var som ung, hon löpte väldigt sporadiskt. Det var i o för sig rätt bra, utom när man planerade parning och löpet liksom aldrig kom.. Så nu låter jag nog Ushki få försöka med både mor o dotter, det är ju ändå lite stamtavleskillnader och typmässiga skillnader. Ushkis kull hos S*Fairyhearts har ju imponerat stort på mig, så jag är hittills mycket nöjd med honom som hane. Att han sedan dessutom är en strilfri, harmonisk kille gör ju inte att jag är mindre imponerad precis.. Han är en darling!!

Andra bebisar som jag gillar skarpt är blå kullen hos Ushkis uppfödare La Peyre! SÅ snuttiga små blåbär med Bruce o Shantas dotter Minnie som mamma! Helst gillar jag deras höjd på huvudet, och att de ser knubbiga och goa ut! They simply are just wonderful!!!

Coco förnekar sig inte.. I går skulle jag byta i kattlådorna o skura dem, jag glömde helt bort det i helgen.. Så jag förde över all sand till en låda efter att ha rengjort den noga med lilla spaden, och sen tog jag upp de andra för att skura i badkaret.. Jag ställde dem i blöt och hade i lite toarent.. Sen gick jag ner och hörde mannen hojta: "Ta Coco!!!" Ner för trappan i hundraåttio kom en liten blöt katta, givetvis passade hon på att kolla om hon kunde gå på vattnet i lådorna. Det kunde hon inte.. In på toan nere o så fick hon torka. Det var så pass lite rengöringsmedel i lådorna att hon inte behövde badas, men förmodligen får hon väl ta ett bad framöver! Knaskatt! Hon är med ÖVERALLT, och den lilla näbben läggs i blöt vad man än gör! Igår lekte vi med bollen, och GIVETVIS var liten Coco tvungen att kicka den vid vattenskålarna och såklart var hon än mer tvungen att ställa sig i bägge skålarna och blöta ner hela köksgolvet.. Undras just om man kan beställa en egen drulleförsäkring för Coco??

Mannen är totalt lindad runt Cocos lilltass, och trots alla upptåg så är hon en fantastisk raring som vi älskar mycket! Cobran och hon drar ofta igång varandra och hon är o förblir Cobrans stora kärlek i livet. Där Coco går kommer Cobran efter.. Cutie kan ta ett nacktag på henne då o då, och han kan busa ibland, men har lite mer av Bruce läggning. Lite cool sådär..

Nähä, nu kan jag inte skjuta upp det längre! Nu MÅSTE jag ta tag i mitt liv o städa o plocka lite!

Ha det gott allesammans, sköt om er o ta vara på dagen!
Kramar!

Tröttsam dag..

Vissa dagar är bara sådana att man borde stanna i sängen, dra täcket över huvudet o bara ligga där o vänta tills de går över.. Eller nåt.. Igår var en sådan dag för mig, och det har fortsatt under dagen, trots att jag har sovit sött ända fram till 15.30.. Det började med att det var en massa blä på jobbet, vilket jag inte kan gå in på här, men som sänkte mig lite. Men bara lite. Tonårsbarnet som är i värsta tonårshormonfasen var dessutom inte i säng, och satt i telefonen mest hela kvällen, så henne fick jag inte tag i.. Ganska frustrerande med tanke på att hon lovat att komma hem från stallet tidigt, och när jag åkte till jobbet vid 21 så hade hon fortfarande inte kommit hem.. Grrrr... När man ringde mobilen var det ingen som svarade.. Dubbelsuck! När jag väl fick tag i henne så var det idel ursäkter o lov om bättring.. Som det har varit de senaste 25 000 ggr jag har varit den där tjatmorsan.. Det är inget kul att tjata och det är definitivt inte något kul när man har barn som fullkomligt struntar i allt man säger. Nåja, det kunde ju i o för sig varit värre. Mycket värre. Så jag borde väl inte klaga, men ibland så är det ohyggligt frustrerande att vara mamma. Allrahelst när pappan är i stort sett som borta med vinden.. Nåja, även det kunde ju varit värre, för de har ju i a f en bonuspappa i form av mannen. Nåväl, jag överlevde nattens jobb och hann ta ett snack med tonårsungen, å i morse susade jag hem på cykeln. Mannen o Wilma o Stora tonårstjejen var klara, men sonen o lilltonåringen var inte klara. Sonen travade av o an, för syrran hade lagt beslag på duschen. Och hon duschar läääääänge! Till saken hör att vi har kommit överens om att hon ska duscha på kvällen när hon kommer hem från stallet. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet, typ.. Så hon sköt upp duschandet till morgonen och såväl hon som sonen kom därför försent till skolan. Trippelsuck. Jag gick o lade mig, läste en stunds kattpsykologi (vilket är oerhört fascinerande läsning) o somnade sen. Vaknade av trotsbarnets två sms. Somnade om. Vaknade igen av att telefonen ilsket ringde. Pratade med trotsbarnets lärarinna, o bestämde tid för utvecklingssamtal. Det lär väl inte vara så positivt. Märkligt i kråksången är att vi har utredning på g för ungen, och lärarna har skickat in svar på en mängd frågor. Samtliga svar säger att ungen har ett fullkomligt normalt beteende i skolan. Men sen ringer man till mig o berättar annorlunda. Nåväl, jag överlever väl det också, det är bara synd att det är så... Somnade om efter att ha noterat tiden i almanackan. Vaknade av ytterligare ett sms från dottern. Sen somnade jag om igen och vaknade inte förrän 15.30, med Ushki darling på mina ben, Cutie vid sidan och Cobran o Dompan på andra sidan, samt Sharin Foo på magen. Det är trångt i sängen ibland.

Steg upp, kollade mailen. Mail från sonens fröken. Visste redan innan jag öppnade det att det var ett negativt mail, det är det alltid... Sonen var nämligen sjuk i torsdags o fredags, och jag ringde såsom man ska till skolan o anmälde detta, bägge dagarna. Ändå startar mailet med en fråga om sonen har varit sjuk? Fyrdubbel suck... Näe, han har varit hemma för skojs skull och pistolhotat sin mor till att ringa skolan.. Eller nåt.. Lång litania i mailet om att sonen inte kommer i tid till lektionerna och att han har rester (i samma gamla ämne som vanligt). Nu tycks hon ha övergivit frågorna om sonen sover ordentligt, för det har vi svarat på en miljon gånger ungefär. Ja, han sover utifrån sina förutsättningar ganska bra. Han somnar sällan före klockan tolv på natten oavsett om han går o lägger sig tidigt eller ej, och han har haft ett litet sömnbehov redan sedan han var en liten bebi. Han sover inte särskilt mycket på nätterna, så är det bara. Vilket jag har förklarat ungefär 30 ggr tror jag. Nu kom frågan om han äter ordentligt.. Näe, vi svälter honom. Han får ett knäckebröd i veckan och en kanna vatten. That's it. Skojjar bara.. Ja, sonen äter riktigt hemma, däremot så betvivlar jag att han äter ordentligt i skolan, och han har börjat slarva med frukosten eftersom han är orolig för att inte hinna till skolan i rimlig tid. I valet mellan frukost o dusch väljer han dusch, och eftersom vi väcker honom var femte minut och han ändå inte kommer ur sängen före 7.30 så är det ett hårt jobb att få upp honom ur sängen. Ungen har en dygnsrytm som säger att han ska sova mellan 00-12 ungefär. Det skulle passa honom. Men det funkar ju inte riktigt så. Att han kommer för sent till skolan är ju inte roligt. Det kan jag ta på mig, jag får helt enkelt tjata än mer. Men att han kommer för sent till lektionerna under dagen vet jag inte riktigt hur jag ska lösa. Jag pratar ju med honom om det, men jag finns ju inte på plats dagligen och kan se till att han kommer i tid. Att tjat inte hjälper har ju två års evigt tjatande bevisat.. Får väl helt enkelt hoppa över min egen sömn, gå till skolan o se till att ungen kommer i tid. Eller nåt.. Stängde ner mailet utan att svara, jag orkade inte ens.

Stallbarnet aka trotsungen hade kommit hem o slöade i soffan. Jag tog en kopp kaffe, vek tvätt och kollade på tv samtidigt. Sen städade jag lite. Därefter kom Wilmisen hem från kompisleken. Äldsta dottern kom hem med kompis o lagade egen veggomat, de var utsvultna. Därefter kom sonen hemstrosande o berättade att han återigen under sin klasstid hade fått sina synder förelästa inför hela klassen. Alla hans fyra rester lästes upp liksom en allmän banning om att han inte passar tiden. Alltså, jag började koka!!! Helst av allt har jag lust att gå till skolan under en lärarkonferens och ställa mig upp inför hans mentor och hennes kollegor o berätta om de brister i medmänsklighet, pedagogik och allmän hyfs som hon har. Vilken skata!! Sonen berättade också att han har gett upp i idrotten. Oavsett hur han kämpar så får han ju ändå inte mer än godkänt, eftersom hans mentor är hans lärare, så varför bry sig? Jag kan tillägga att han alltid haft gott betyg i idrott. Men han börjar ge upp nu, och jag förstår honom. Han jobbade på med två rester som han fick gjorda, bra! Sen blev jag uppeldad av hans uppgivenhet inför mentorns oerhörda brist på respekt inför hans klasskamrater, så jag gick upp o svarade på mailet. Kanske lite dumt, jag var nog ganska oförskämd. Fast det skiter jag i!!! Sonen skolkar inte i a f, och nu är det bara ett endaste år och några veckor kvar innan han slipper eländestanten! Tack Gode Gud för det, och måtte han hålla modet uppe trots hennes evinnerliga tjat o gnäll!

Veckan dessförinnan var bra, och i lördags var vi hemma hos mamsen. Hela familjen med bröder o fostersyster o respektive var där för kroppkaksbak. Jättegoda kroppkakor! Moster med man o kusin med blivande fru var också där, jättetrevligt att träffa även dem! Jag har en fantastiskt trevlig släkt, det är härligt! Mamsen blev jättetrött o fick gå o vila en stund och under tiden städade vi av o såg till att allt blev i ordning igen. Älskade mams, det är hårt att se hur sjukdomen sliter i henne! Men hon har ett tigerhjärta o kämpar på! Måtte vi få se ett mirakel..

Coco karamell är fortsatt ett riktigt troll! Hon ägnade sig åt att slicka marängen av min fina rabarbermarängpaj, har vält ut vatten ur skålarna dagligen, jagar o busar med Cobran så mycket som möjligt och äter frukt.. Så fruktskålarna lyser tomma här hemma numera, eftersom Coco tycker att det är så roligt att rispa alla frukters skal, bita lite i dem och vara allmänt som en riktig busunge!

Inatt har det spökat på jobbet! Skitläskigt! Det hände vid klockan 00 dessutom!! Hade tumlaren på, och helt plötsligt hör jag en duns, och efter en kort stunds tankeverksamhet lokaliserade jag ljudet till tvättstugan. Gick dit, och då stod tumlarens lucka på vid gavel! Den hade åkt upp, trots att tumlaren inte var full med något annat än ett par plagg! MYCKET skumt! En annan gång trillade plafonden i badrummet ner i golvet med en smäll!! DÖLÄSKIGT! SÅ jag vet inte om det spökar här, eller om det har naturliga förklaringar.. Men jag, som hittills inte varit mörkrädd, börjar faktiskt tycka att det är aningens läskigt nu..

Nu ska jag jobba lite genom att plocka ur diskmaskinen, sen blir det lite läsande innan morgonrutinerna tar vid.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära, o kramar!

Kråkan - vår lilla Loppa!

Mannen har ett kärleksförhållande som inte innefattar mig.. Han har en beundrarinna som spänt och ivrigt väntar varje dag på hans hemkomst (och det är fortfarande inte jag!) och som överöser honom med pussar så snart han kommer (Nope! Inte jag heller!). Liten Loppa, aka Kråkan! Hon kallas för Kråkan eftersom hon har en synnerligen hes ton i sitt mjauande, och dessutom är hon nästintill som en flygande ekorre. Ena stunden sitter hon på golvet o gnider sig mot husses ben, i nästa sekund sitter hon på hans axel o kelar o buffar på honom i hela ansiktet. Jag tänker på Lasse, som uppfostrade Loppan till att bli en "axelkatt", dvs han kånkade runt på henne på axeln o kelade o mös med liten Loppa under hennes uppväxttid. Jag tror att Lasse hade rätt! Hon ÄR verkligen en axelkatt!

Igår var dessutom Loppans glädje extra stor, då kom husse hem TVÅ gånger! Först tidigt från jobbet, men då fick han bara lite lätt kel, han var ju för tidig! Sen åkte han iväg igen, senare på kvällen, och när han återkom så utbröt Loppans glädjefnatt, som ni ser på bilderna. Liten Kråka, visst är hon alldeles underbar! (Fast jag kan tillägga att när man kolla på nån bra film o helt plötsligt får ögon o mun fulla med päls från Kråkan så är det mindre mysigt.. Likaså när hon i sin keliver lyckas knocka ögonbrynen, då känns det som att man får en stjärnsmäll. Men hon är ju så rar att allt blir förlåtet!)

Annars inget nytt under solen. Ikväll ska jag hem till min kära fd jobbarkompis o mysa, det blir skoj! Första gången på evigheter som jag lämnar hemmet ensam o utan kattverksamhet! Helt otroligt!!

Vår tomatdjungel är ute på altanen numera, det är inte så kallt.. Hoppas jag.. De står vid husväggen, så jag tror att de klarar sig.. Linn har varit snäll o upplåtit fönstren i sitt rum åt tomatplantor eftersom där oftast är en kattfri zon, och de senaste veckorna har den definitivt fått vara det. Två undantag, Cobra som stod med sina vita tassar djupt ner i paprikaplantorna och Bruce Viggesson som också smet in i Linns rum och lyckades pressa ner hela sin kropp i samma plantbox plus att den åkte i golvet fyra ggr, så paprikaplantorna får vi leva utan... Men tomatplantorna har växt o växt, så förhoppningsvis får vi hemmaodlade tomater för första gången på flera år i sommar/höst!!!


Mulet har det varit i dagarna två i Kalmar, och ganska blåsigt också. Regn o rusk därtill, men det har marken behövt! Så jag ska inte gnälla. Fast jag har inte varit fylld av städlust eller annat, har mest drällt omkring o läst mina böcker (Kattpsykologi och beteendevetenskap är jätteintressant, jag kan knappt släppa dem!!).. Igår gjorde jag dessutom en synnerligen äcklig tacopaj på nytt recept, men den var så äcklig att den inte ens gick att äta!!! UUUUUURRRRRKKKK!!! Sista gången jag har mjölk o sånt i pajdeg, det vill jag lova! Sen skulle jag steka upp lite fläsk, o brände det.. Så kvällsmaten igår fick bli kokta ägg o mackor o lite stekt korv.. Märklig blandning, men mätta blev vi.. ;o) Matlagningsinspirationen är på noll för tillfället! Men jag är ju inte ngn som gillar att laga mat egentligen, fast ibland glimmar jag till.. Tycker oftast att matlagning är tråkig o nödvändig, helst när man har begränsade råvaror i form av att alla i familjen gillar och ogillar olika saker.. Suck...



Nu måste jag ta ett tag o städa upp, dammsuga, vika tvätt och förbereda kvällsmat.. Ikväll blir det pastasallad, det ska jag väl kunna skära till utan att förstöra?

Ha det gott allesammans o stort grattis till alla som har ställt i helgen o fått fina resultat! Jätteroligt!!
kramar!

An English blog today..

Well, today we had Wilma and her friend Karin to go out with the cats. First out was Coco and Cutie. Coco's best friend in life is Cobra, but since the two of them together are the most wild cats ever we wouldn't dare to let them go out together.. So calm and cool Cutie was the companion. This was Coco's first tour outside in a leash, and she managed to be as the Coco we know; curious, totally relaxed and with lots of self confidence and exploring the world with a nice and happy manor. She is just the most fantastic cat! I am so grateful to having a daughter of wonderful Solskinn and lovely Quiddi with us, she is for sure making our lives more fun. Even if I wished for her and Cobra to be more silent during their play sessions.. At 4 o'clock in the morning... Running the stairs up and down and up again and so on.. Phui... I also must say that Coco's weight is going up.. and up.. She looks a bit tiny, but when you pick her up she is really heavy! Wonderful!! I am so pleased with all of our cats, and hopefully we can get our plans for Cobra and Coco to work, I think the two of them will just be wonderful parents to a litter... In every way!


Ushki is not interested in our female on call, Candy, not at all.. He just tries to get away from this fat lady, no interest at all.. Well, we'll see if Cutie wakes up and becomes a male later on, and maybe there will be some kittens again.. Ushki is a dream as a male still, lovely, kind and just wonderful. He is lying in my bed every night, sleeping and cuddling. He is just wonderful!! He has developed a lot in his boning and muscles, lots of weight even if he isn't the biggest one, and we are more than pleased with him in every way. Our darling boy! His kittens at S*Fairyhearts is just lovely, and hopefully Delfinia will go into heat later on so she can have a date with Ushki. But she is just like her mum, no one can get her to call until she decides herself..


Cutie is as always at home just a darling. Calm, relaxed and just lovely. The kids spent a lot of time with him outside, carrying him upside down, cuddling, and handling him in every possible way. Cutie was just relaxed, calm and kind. The way we know him, but unfortunately not the way he behaves on show.. On show he is a bit tensed of all the other cats, and tries to show them that he, Cutie, is in command.. ;o)

We have a lovely weekend and wish the best for all of our friends and visitors. Hope you all have enjoyed the Spring weather and spent lots of time with your cats, friends and family! We are for sure pleased with our weekend and sends big hugs to everyone!

Sömnighet och eftertanke..

En sur jag o Morrmannen Cutie.

Idag har jag varit trött efter helgen. Och fundersam. Mest över Cuties stöddiga beteende. Visst, han är hormonstinn som ung fertil hane, men jag är inte van vid att mina katter morrar o väser. Jag känner inte igen det, och jag vill inte acceptera det. Hittills har vi inte haft någon avkomma som betett sig så på utställning vad jag vet, utan alla brukar vara coola, avslappnade och allmänt rara. Bruce ställdes en del som ungtupp, visade aldrig humör oavsett hur många andra som väste o fräste runt honom. Bazooka har aldrig heller väst eller fräst, trots att han var flitigt ställd under sin hormonstinnaste period. Inte heller de andra, trots att många av våra avkommor enbart ställts vid få tillfällen, som t ex på Calmare kattklubbs utställning och vårt KM. En del har varit sprattelgökar, och studsat runt o inte velat hänga i position, men annars är de generellt oerhört lätta att ha o göra med. Eller som Torkel Falk sa, när vi kom in med en bunt av våra katter för HCM-test i höstas: "Vad skönt att det var ni, era katter är jämt så snälla o skötsamma.". Jag är helt enkelt bortskämd med extremt tåliga o snälla katter, kanske delvis för att jag premierar temperament o hälsa i avelsarbetet och haft förmånen att få låna extremt trevliga o mysiga hanar till mina tjejer. Pappa Xeke, som var med i helgen, skötte sig som vanligt utmärkt, jag har aldrig sett Xeke visa något annat än vänlighet och mysighet på utställning! Mamma Dompan är coolaste av de coola, har heller aldrig betett sig på de få utställningar hon har bevistat (hon är åksjuk, därför slipper hon åka på utställningar. Hon blir alltså JÄTTEDÅLIG av att man bara går med henne i transportburen, dock har ingen av hennes avkommor ärvt åksjuka.). Så varför är Cutie så stöddig o mopsig med morr o fräs när han kommer på utställning nu? Cutie har ALDRIG som bebi visat dåligt temperament, och här hemma är han lugnheten personifierad. Vår dotter Wilma, 6 år, kan hålla honom hur som helst och göra i stort sett vad som helst med honom utan reaktion, likaså alla vi andra. Gäster älskar Cutie, för han är kelig o mysig och visar alltid upp en god o trevlig sida för alla. Vi har aldrig ens hört honom fräsa o väsa här hemma!! Med undantag från när han har en bit grishjärta som byte, då morrar han åt resten av kattflocken, men de bara glor på honom o undrar vad han håller på med..

I vintras fräste o morrade han när han var med på Kattens dag, helst mot en brittflicka. Annars har han alltid varit lugn o skötsam. Å i lördags lät han som en mullrande traktor, trots att han kändes avslappnad o lätthanterlig i kroppen. Knäppisen! Jag vet att alla katter kan smälla, fräsa, väsa eller annat, men Cutie? Det är liksom otänkbart egentligen för mig.. Min bebis! Nåja, jag kommer att fortsätta följa honom noga, han ska få åka med till CK:s utställning för att träna, o sen blir det lite paus fram till hösten. Jag vill inte vara en av de ägare som finner ursäkter för att min katt beter sig illa, jag är nog mest fascinerad av att han fräser..

Främst så tror jag att det beror på att de är tre fertila hanar här hemma samtidigt, sen tror jag att det är hormonsvall i kropp o själ på honom. Å andra sidan så har vi haft flera hormonstinna unghanar från vår uppfödning på utställning innan, och ingen har betett sig som Cutie. Nåja, fortsättning följer.. Sen är han inte särskilt ofta ställd. Han har varit på fem utställningar i hela sitt liv. Så kanske han behöver mer träning? Att Cobra är en fegis är helt solklart, och givetvis tänker vi enormt mycket på det i framtida parningar. Bara tjejer med extremt bra o coolt temperament kan få träffa Cobra, för även om han aldrig gör något så är hans fega sinnelag något som man måste minnas, och beakta i sitt avelsarbete. Inte heller feghet finns hos ngn av Dompans avkommor tidigare, och Pappa Xeke är ju allt annat än blyg o feg. Pappa Xeke är störtcool o synnerligen trevlig o öppen. Så jag vet inte riktigt vad mina ungtuppars temperament o beteende beror på, även om jag som sagt tror att katterikonstellationen kan ha viss betydelse. Cobran har alltid kunnat gömma sig bakom sin mer modiga bror Cutie.

En som definitivt har ett kanontrevligt temperament är Demonius. Rarare o trevligare kille får man väl leta efter?! Jag blir jättestolt över honom! Cool, vacker o stor som ett hus, en underbar kille! Tusen tack till hans familj som ställer honom o tar så bra hand om honom.

I lördags fick vi en egen "barnflicka" till Wilma också. Det var uppskattat! Lava o Brunos husse Magnus tog sig an Wilma, och jag tror att han blev en idol för Wilma! ;o) Tack Magnus o Susanne! Ni är för rara!

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Jag ska fortsätta läsa mina kattpsykologiböcker o klura på varför min ungtupp Cutie beter sig som han gör och försöka hitta lösningen. Kanske behöver han bara mer tid att "landa" i sina känslor o hormonsvall?

Ha det gott allesammans, gonatt o kramar!