Mest motgång just nu..

Känner att jag definitivt inte har ett bra år 2009.. Det började ok, blev hemskt och det känns liksom som att allt jobbigt ska hända nu. Mamsen mår inget vidare, hon har haft feber o mått pyton, och då är såklart modet svårt att hålla uppe. Om man inte har några bra dagar och bara tunga dagar när man inte orkar något så blir allt tuffare. Hang in there, mams, vi vill inte att du ska försvinna än! Helst aldrig! Äldsta dottern slutar nian i nästa vecka och har varit deppig.. Fått stanna hemma från skolan i tre dagar, helt slut och väldigt nere. Orkar ingenting och tycker att ingenting är roligt. Arma unge! Det ÄR tungt just nu. Dålig ekonomi, mamma sjuk, ungen deppig, katt på smällen, tusen miljoners tråkiga saker som måste göras och inte mycket positivt att se fram emot det här året. Inte konstigt om man själv känner sig nedstämd..

Fick en lapp om mitt köp av dator via jobbet.. Tydligen har skatten höjts med 100% och om man vill köpa loss eländet så kan man göra det med ett facilt nettoavdrag på drygt 10 000kr på julilönen. Det är ju inte ens vad jag får ut i lön! Sen tillkommer tre inbetalningar i augusti-oktober på dryga 2000kr i månaden, därefter slipper man betala något mera. Tydligen tjänar man 5500kr på att göra såhär, just för att hemdatorer via jobbet förmånsbeskattas o det har höjts extremt. Kan inte låta bli att känna hopplöshet.. Är man rik så ska man helst få ännu mera, men vanliga arbetare ska pungslås på sista öret... Sjukt samhälle.. Nåja, vi har ju själva valt det, även om inte jag röstade på borgerligt.. Jag blir så ledsen! Det känns som att samhället har gått tillbaka till forntiden där de rika o styrande ska ha allt och vi andra ska betala för det. Själv tycker jag dator via jobbköp har varit ypperligt, det har gjort Sverige till kanske världens datortätaste land och gett människor möjligheter att förmånligt kunna förkovra sig. Men nu är det slut på det, och jävlars vad vi som hoppat på avtalen ska betala för det! Man måste vara ekonomiskt smart och kunnig för att kunna se alla kryphål, göra alla val mm i samhället idag. Det är inte jag, så jag antar att jag får fortsätta betala för att Sverige ska gå runt. Sparkraven på jobbet, i skolor och inom omsorg o sjukvård gör inte motivationen större, ibland undrar jag hur i helsicke politiker tänker. Å andra sidan är det ju få av dem som ö h t har varit ute i arbetslivet, nästan alla jobbar ju politiskt aktivt från unga år och har noll verklighetsförankring. Nåja, de lever sitt liv, och jag lever mitt. Ibland är livet som en enda stor bajskorv som man måste ta en stor tugga av varje dag. Minns inte vem som uttryckte sig så, men jag håller just nu definitivt med. Vad finns det egentligen att se fram emot?

Jag brukar kunna vara positiv även i de mest tråkiga livssituationer, men jag börjar faktiskt känna mig missmodig. Det är liksom alldeles för mycket negativt. Jag vet att jag skulle bli glad om 1. mamma mirakulöst blev frisk, 2. samma som 1, 3. samma som 1 osv och på sisådär 50:e plats skulle jag vilja vinna en enorm massa pengar så att jag skulle kunna göra något riktigt roligt med mina nära o kära. Kanske ha pengar över att lägga på det talande kylskåpet (som envist tjuter en ton varje gång man stänger det, vilket definitivt inte bådar gott!), att göra i ordning huset o täppan, eller nåt annat. Men näe, skulle man någon gång ha en endaste slant över så kan man ge sig faen på att något händer.. Så skit samma.

Nu känner jag att jag har öst ur mig nog med negativa saker för idag. Jag är bara låg och orkar inte se något positivt. Men jag vet att jag har massor av saker att vara glad för. Jag har bara inte ork o lust att se dem just nu.. Tyvärr..

Ha det gott allesammans o ta hand om er o era nära o kära!