Konfirmationen avklarad..

Idag har sonen blivit konfirmerad, och i vanlig ordning var vi sent ute.. Såklart kom vi till kyrkan med andan i halsen, mest för att mannen ca en halvtimme före avfärd kom på att han nog skulle raka sig.. Sen hittade han sin skrynkliga skjorta och ville ta på sig den.. Nope, det var inte ok, tyckte jag. Visste att han hade en kortärmad pikétröja som är snyggare o nystryken, men tror ni att han hittade den? Kom ner fem minuter efter att vi egentligen skulle ha åkt och la upp en ny skjorta på soffan. "DEN MÅSTE STRYKAS!!" hojtade jag surt o plockade fram strykjärnet.. Då hittade han sin pikétröja, thank God.. Suck... OM mannen hade tagit på sig en skrynklig skjorta hade alla tänkt "den stackaren, hans sambo kan inte stryka!".. För sällan är det männen som får konsekvenser av att de går skrynkliga o så, det är vi kvinnor som får det bakslaget i så fall.. Eller vad tycker ni? Jag kanske bara inbillar mig? Men det känns som att vi trots att vi är inne på 2000-talet, och nio år in på det dessutom, fortfarande sitter fast i en del könsroller.. Som att ostrukna plagg är o förblir kvinnans misstag, inte mannens, trots att han bär dem.. Vi har liksom mer förståelse för männens hushålleliga misstag, men har de kvinnor i sina liv så ska de fanimej vara välstrukna kläder de bär.. Annars är kvinnan en slarva!

Likadant tycker jag nog det är med hushållet o städningen. Det är ändå kvinnor som ska ha huvudansvaret för allt och som ska plocka o se allt rörigt o städa. Nu har jag visserligen en "duktig" man som jobbar mycket, men som alltid gör det jag ber honom om.. I sinom tid visserligen.. Fönstren är fortfarande inte putsade och det får jag leva med. Alternativet att göra det själv skulle rendera i nackproblem i ett par veckor, och det är ju inte acceptabelt.. Men jag har förståelse, jag vet att alla drar i honom o han har just nu extremt mycket att göra på jobbet, o jag jobbar ju faktiskt inte mer än 75% nu. Så jag tar större delen av hushållsarbetet utom fönsterputsandet! Men inte fan är det någon som tycker att jag är "duktig" för att jag städar.. :o) Mer än jag själv! Och jag är jättenöjd med att jag faktiskt röjt av en del i Beirut under veckan som gått. Nu har jag ett hemskt förråd som bara MÅSTE städas (det tror jag att jag har sagt i tre år nu, så i sommar borde det vara dags...), en bunt cyklar som måste lagas o fixas (mannens problem!) och så ska vi lägga trädäck på altanen, bygga igen en vägg, fixa ett förråd under trappan och plantera lite ute på täppan. Sen har jag lite önskemål om nyinköp av diverse möbler o liknande, men det får vänta ett tag, jag kommer inte att ha råd med det på ett tag. Men det finns en plan i a f..

Katterna upphör aldrig att fascinera. In dundrar släkt o vänner för att fira Sonens konfirmation och möts av 10 glada kissar som kelar, gosar o leker. När Linnea, brorsans lilla dotter, började skrika gällt o högt av glädje och leka med vippan så försvann Candy, Sharin och Blossa. Men resten var kvar, t o m Lille Skutt! Alla de andra lekte med Linnea, och härligast var att se att Cutie snällt busade med henne trots skrik, slit i pälsen och lyftförsök. Han var bara så cool o snäll mot den lilla. Coco var också med på leken, liksom Cobran, men de fastnade inte på bild tyvärr.
Våra gäster imponerades stort av katternas lugn och trevlighet, det känns skönt. Även om här alltid är liv o rörelse så brukar det inte vara riktigt den ljudvolymen och det springet som det var idag. Jag är så stolt över kissarna, och helst att de lät Linnea leka med dem utan att ens visa en tendens till humör.. Och jag kan säga att hennes läten o skrik fick t o m mig att hoppa till ibland.. Söt-kissar, de är ljuvliga!

Nu ska Wilma, Linn och jag ner till havet o doppa fötterna. Sen ska vi köpa pizza o godis till kvällen! Mannen är på "gubbträff" och mellanbarnen är hos sin farmor för att träffa sin pappa ett tag innan han åker tillbaka till Malmö, så det lär bli en lugn kväll för oss. Skönt, det kan vi behöva! Nacken ilar en del, tror att jag genom allt städande i veckan har gjort den lite illa, men jag ska ringa massören (det har jag såklart glömt!) i nästa vecka, så får jag förhoppningsvis lite mindre ont.

Ha det gott allesammans, kramar o ta hand om varandra!

Ps Tack för uppmuntran i föregående blogg, ni är för gulliga!!! Ds