fredag, juni 05, 2009

Lite mer hopp om liv...


I går fångade mannen de två som aldrig vill gå till sängs.. Oavsett om man vill gå o lägga sig eller ej så somnar man, that's it... ;o) Sonen och minsting W!

Ikväll var vi nere hos mamsen o jag hade gjort en jordgubbs- och blåbärspaj, o äldsta dottern hade bakat mini-cupcakes med sina kompisar. Humöret är bättre, och hon känner sig piggare, så jag är glad att vi tog de tre dagarna av softande och rekreation för henne. Det verkar som att hon är på g igen och i kväll har hon två kompisar här hemma för övernattning och så ska de kolla på nån filmgale-repris på MTV. Känns skönt att hon är piggare, man känner sig så maktlös när kidsen mår dåligt.. Jag klandrar alltid mig själv om någon av ungarna mår dåligt.

Innan vi åkte till mammis så skulle vi hämta trotsiga tonåringen i stallet. O vi fick vänta.. O vänta.. och vänta. Sabla unge, jag var vansinnig när hon till slut var klar drygt en timme efter att hon lovat vara klar. Vi stod i o för sig inte så länge o väntade, men den stund vi väntade räckte. Snacka om att man får trotsig tonåring i megaformat, herre jisses. Visserligen blir jag själv lätt arg, men det är nada jämfört med henne.. Phui! Det går liksom inte att föra en diskussion ens. O när humöret är botten på henne så ägnas mestadelen av tiden hemma att reta det mest tacksamma objektet, dvs minstingen.. Suck.. Det kändes som om resan ner till mamsen tog två år, fyllda med tjafs från den delen av bilen där de två yngsta satt.. Phui!

Mamsen är allt annat än pigg, men hon har ju hästkurer av behandlingar bakom o framför sig också.. Ibland funderar jag på om det är värt det? Jag vet också att mamma vill skydda oss ungar från det värsta, och det är också ganska jobbigt. Hon vill inte vila när vi är där, trots att vi säger att hon ska ta en kort paus. Det är precis som att hon vill ta tillvara på varje sekund när vi är där. Ändå känns det bra att vi var där ikväll. Vi fikade, även om mamma inte kan äta något, hon dricker mest näringsdryck just nu. Hon mår illa av mat och får i sig yttepytte små portioner av riktig mat. Jag hoppas att hon kan få behandlingar och därefter må bra ett tag. Vi andra fikade och vi hade en jättetrevlig kväll. Min ena lillebror var där med sin hund och vi hade riktigt mysigt och trevligt som vanligt. Jag känner mig lite som en svamp som bara suger åt mig allt umgänge med familjen just nu just för att man inte vet hur länge det ska vara.. Eller när det tar slut. Men jag måste sluta fundera så! Just i detta nu så har jag dock svårt att fokusera på här o nu, jag tänker för mycket framåt och det är inte bra.

Livet går upp o ner, och alla människor har sina ok att bära. Jag vet att allt är en prövning och att man växer av allt som är av såväl godo som ondo. Det känns bara som vanligt fruktansvärt orättvist. Varför kan inte onda, dåliga människor dö o bli sjuka istället för de bra?

Imorgon ska mannen spela fotboll, "Grushjältar Cup" sponsrade av Norrlands Guld.. Fniss... Tänker på reklamen för den ölen och garvar lite.. Mannens lag är definitivt ett äkta grushjältslag, det är lite kul! Sen ska han åka till Göteborg och kolla på punkkonsert. Jag hoppas han kör försiktigt, jag tjatar om det hela tiden. Själv ska jag vara hemma o plocka i förrådet. Det behövs.

Tack till alla som sänder tankar, kramar och annat gott via cyberspace, jag är glad att ni finns! Det värmer, även om jag är fortsatt moloken. Det går över. Jag är i grund o botten en väldigt stark person som klarar de flesta motgångar och jag kommer förhoppningsvis att överleva den här prövningen också. Men det är jobbigt ibland.

Kramar till er alla, ta hand om er och era nära!

Inga kommentarer: