Tröttsam dag..

Vissa dagar är bara sådana att man borde stanna i sängen, dra täcket över huvudet o bara ligga där o vänta tills de går över.. Eller nåt.. Igår var en sådan dag för mig, och det har fortsatt under dagen, trots att jag har sovit sött ända fram till 15.30.. Det började med att det var en massa blä på jobbet, vilket jag inte kan gå in på här, men som sänkte mig lite. Men bara lite. Tonårsbarnet som är i värsta tonårshormonfasen var dessutom inte i säng, och satt i telefonen mest hela kvällen, så henne fick jag inte tag i.. Ganska frustrerande med tanke på att hon lovat att komma hem från stallet tidigt, och när jag åkte till jobbet vid 21 så hade hon fortfarande inte kommit hem.. Grrrr... När man ringde mobilen var det ingen som svarade.. Dubbelsuck! När jag väl fick tag i henne så var det idel ursäkter o lov om bättring.. Som det har varit de senaste 25 000 ggr jag har varit den där tjatmorsan.. Det är inget kul att tjata och det är definitivt inte något kul när man har barn som fullkomligt struntar i allt man säger. Nåja, det kunde ju i o för sig varit värre. Mycket värre. Så jag borde väl inte klaga, men ibland så är det ohyggligt frustrerande att vara mamma. Allrahelst när pappan är i stort sett som borta med vinden.. Nåja, även det kunde ju varit värre, för de har ju i a f en bonuspappa i form av mannen. Nåväl, jag överlevde nattens jobb och hann ta ett snack med tonårsungen, å i morse susade jag hem på cykeln. Mannen o Wilma o Stora tonårstjejen var klara, men sonen o lilltonåringen var inte klara. Sonen travade av o an, för syrran hade lagt beslag på duschen. Och hon duschar läääääänge! Till saken hör att vi har kommit överens om att hon ska duscha på kvällen när hon kommer hem från stallet. Men när katten är borta dansar råttorna på bordet, typ.. Så hon sköt upp duschandet till morgonen och såväl hon som sonen kom därför försent till skolan. Trippelsuck. Jag gick o lade mig, läste en stunds kattpsykologi (vilket är oerhört fascinerande läsning) o somnade sen. Vaknade av trotsbarnets två sms. Somnade om. Vaknade igen av att telefonen ilsket ringde. Pratade med trotsbarnets lärarinna, o bestämde tid för utvecklingssamtal. Det lär väl inte vara så positivt. Märkligt i kråksången är att vi har utredning på g för ungen, och lärarna har skickat in svar på en mängd frågor. Samtliga svar säger att ungen har ett fullkomligt normalt beteende i skolan. Men sen ringer man till mig o berättar annorlunda. Nåväl, jag överlever väl det också, det är bara synd att det är så... Somnade om efter att ha noterat tiden i almanackan. Vaknade av ytterligare ett sms från dottern. Sen somnade jag om igen och vaknade inte förrän 15.30, med Ushki darling på mina ben, Cutie vid sidan och Cobran o Dompan på andra sidan, samt Sharin Foo på magen. Det är trångt i sängen ibland.

Steg upp, kollade mailen. Mail från sonens fröken. Visste redan innan jag öppnade det att det var ett negativt mail, det är det alltid... Sonen var nämligen sjuk i torsdags o fredags, och jag ringde såsom man ska till skolan o anmälde detta, bägge dagarna. Ändå startar mailet med en fråga om sonen har varit sjuk? Fyrdubbel suck... Näe, han har varit hemma för skojs skull och pistolhotat sin mor till att ringa skolan.. Eller nåt.. Lång litania i mailet om att sonen inte kommer i tid till lektionerna och att han har rester (i samma gamla ämne som vanligt). Nu tycks hon ha övergivit frågorna om sonen sover ordentligt, för det har vi svarat på en miljon gånger ungefär. Ja, han sover utifrån sina förutsättningar ganska bra. Han somnar sällan före klockan tolv på natten oavsett om han går o lägger sig tidigt eller ej, och han har haft ett litet sömnbehov redan sedan han var en liten bebi. Han sover inte särskilt mycket på nätterna, så är det bara. Vilket jag har förklarat ungefär 30 ggr tror jag. Nu kom frågan om han äter ordentligt.. Näe, vi svälter honom. Han får ett knäckebröd i veckan och en kanna vatten. That's it. Skojjar bara.. Ja, sonen äter riktigt hemma, däremot så betvivlar jag att han äter ordentligt i skolan, och han har börjat slarva med frukosten eftersom han är orolig för att inte hinna till skolan i rimlig tid. I valet mellan frukost o dusch väljer han dusch, och eftersom vi väcker honom var femte minut och han ändå inte kommer ur sängen före 7.30 så är det ett hårt jobb att få upp honom ur sängen. Ungen har en dygnsrytm som säger att han ska sova mellan 00-12 ungefär. Det skulle passa honom. Men det funkar ju inte riktigt så. Att han kommer för sent till skolan är ju inte roligt. Det kan jag ta på mig, jag får helt enkelt tjata än mer. Men att han kommer för sent till lektionerna under dagen vet jag inte riktigt hur jag ska lösa. Jag pratar ju med honom om det, men jag finns ju inte på plats dagligen och kan se till att han kommer i tid. Att tjat inte hjälper har ju två års evigt tjatande bevisat.. Får väl helt enkelt hoppa över min egen sömn, gå till skolan o se till att ungen kommer i tid. Eller nåt.. Stängde ner mailet utan att svara, jag orkade inte ens.

Stallbarnet aka trotsungen hade kommit hem o slöade i soffan. Jag tog en kopp kaffe, vek tvätt och kollade på tv samtidigt. Sen städade jag lite. Därefter kom Wilmisen hem från kompisleken. Äldsta dottern kom hem med kompis o lagade egen veggomat, de var utsvultna. Därefter kom sonen hemstrosande o berättade att han återigen under sin klasstid hade fått sina synder förelästa inför hela klassen. Alla hans fyra rester lästes upp liksom en allmän banning om att han inte passar tiden. Alltså, jag började koka!!! Helst av allt har jag lust att gå till skolan under en lärarkonferens och ställa mig upp inför hans mentor och hennes kollegor o berätta om de brister i medmänsklighet, pedagogik och allmän hyfs som hon har. Vilken skata!! Sonen berättade också att han har gett upp i idrotten. Oavsett hur han kämpar så får han ju ändå inte mer än godkänt, eftersom hans mentor är hans lärare, så varför bry sig? Jag kan tillägga att han alltid haft gott betyg i idrott. Men han börjar ge upp nu, och jag förstår honom. Han jobbade på med två rester som han fick gjorda, bra! Sen blev jag uppeldad av hans uppgivenhet inför mentorns oerhörda brist på respekt inför hans klasskamrater, så jag gick upp o svarade på mailet. Kanske lite dumt, jag var nog ganska oförskämd. Fast det skiter jag i!!! Sonen skolkar inte i a f, och nu är det bara ett endaste år och några veckor kvar innan han slipper eländestanten! Tack Gode Gud för det, och måtte han hålla modet uppe trots hennes evinnerliga tjat o gnäll!

Veckan dessförinnan var bra, och i lördags var vi hemma hos mamsen. Hela familjen med bröder o fostersyster o respektive var där för kroppkaksbak. Jättegoda kroppkakor! Moster med man o kusin med blivande fru var också där, jättetrevligt att träffa även dem! Jag har en fantastiskt trevlig släkt, det är härligt! Mamsen blev jättetrött o fick gå o vila en stund och under tiden städade vi av o såg till att allt blev i ordning igen. Älskade mams, det är hårt att se hur sjukdomen sliter i henne! Men hon har ett tigerhjärta o kämpar på! Måtte vi få se ett mirakel..

Coco karamell är fortsatt ett riktigt troll! Hon ägnade sig åt att slicka marängen av min fina rabarbermarängpaj, har vält ut vatten ur skålarna dagligen, jagar o busar med Cobran så mycket som möjligt och äter frukt.. Så fruktskålarna lyser tomma här hemma numera, eftersom Coco tycker att det är så roligt att rispa alla frukters skal, bita lite i dem och vara allmänt som en riktig busunge!

Inatt har det spökat på jobbet! Skitläskigt! Det hände vid klockan 00 dessutom!! Hade tumlaren på, och helt plötsligt hör jag en duns, och efter en kort stunds tankeverksamhet lokaliserade jag ljudet till tvättstugan. Gick dit, och då stod tumlarens lucka på vid gavel! Den hade åkt upp, trots att tumlaren inte var full med något annat än ett par plagg! MYCKET skumt! En annan gång trillade plafonden i badrummet ner i golvet med en smäll!! DÖLÄSKIGT! SÅ jag vet inte om det spökar här, eller om det har naturliga förklaringar.. Men jag, som hittills inte varit mörkrädd, börjar faktiskt tycka att det är aningens läskigt nu..

Nu ska jag jobba lite genom att plocka ur diskmaskinen, sen blir det lite läsande innan morgonrutinerna tar vid.

Ha det gott allesammans, ta hand om er och era nära, o kramar!