Tusen tack till alla!

Jag har svårt att sova, och det är inget bra på tv:n som distraherar, så det får bli en kvällsblogg till.

Jag kan inte säga nog med tack för allas omtanke o värme o cyberkramar. Det känns skönt att ha det runt sig. Tusen tack!

Wilma bröt ihop fullständigt ikväll, hon vill inte att mormor ska dö. Det vill inte jag heller, så vi lipade en stund allihopa och sedan torkade vi tårarna och tänkte på hur lyckligt lottade vi är som fortfarande har henne hos oss. Wilma gör en liten ritbok till mormor, bl a har hon tecknat en bild på mormor o morfar med lille Nasse emellan dem i sängen. Nasse är mormor o morfars katt som de hittade alldeles pytteliten och skrikande under sin utetrappa, ca 4-5 veckor gammal.. Förmodligen hade han blivit dumpad av förbipasserande bil eller något.. På landet känner man nämligen alla grannar o ingen granne hade haft kattungar eller har fertila kattflickor.. Dessutom så var Nasse van vid människor, så han var inte någon utekatt..

Tänk ändå så lyckligt lottade vi har varit och är, att få ha min fina mamma hos oss i hela våra liv, det är inte alla förunnat! Svårigheten ligger väl mest i att ta farväl, och att inse att man aldrig mer kommer att ses, men det farvälet hoppas jag ligger långt in i framtiden. Eller så långt bort som möjligt i a f. Jag tänker vägra att ge upp! Upp till kamp mot eländet istället, och ta dagen som den kommer, det ska bli mitt motto för tillfället. Hur länge det nu varar.. Men jag ska försöka att bita ihop och ta en dag i sänder, det är ju inte någon vits med att ta ut sorg i förskott direkt. Det värsta är att man blir så innerligt deppig och ledsen, bara små saker som påminner mig om att snart kanske hon är borta. Wilma ska ta med en kamera imorgon till mormor, hon vill att vi ska ta massor av kort på henne. Det ska vi självklart göra.

Cutie är kär i Coco. Cobran är också kär i Coco. Cobran ligger på Cutie o juckar o tittar på Coco, emedan Cutie mest liknar en galning.. Han bara flyger på henne i nacken, sabla katt! Cutie, Loppan, Sharin o Dompan har gjort sitt bästa att trösta mig när jag varit ledsen, gosekatter! Blossa har konstigt nog hållt låg profil. Annars brukar hon vara först framme o pussas när nåt är sorgligt.

Ha det gott allesammans och ta hand om er!!

Massor av kramar!