Tredje jobbnatt, pigg som ett troll!!

I morse var jag nog den enda människan i världshistorien som blev lycklig över snöyran! Så mysigt med snö! Jag gillar inte våren, fast i år har jag bestämt mig för att inte låtsas om det, jag ska bita ihop o försöka tycka att det är så mysigt med alla vårknoppar o sånt. O det är det ju, men jag brukar liksom inte "gå igång" på det som resten av världens befolkning brukar göra... Så jag kan inte låta bli att bli glad när snön faller och det fortfarande är kyligt o mysigt ute! Ett litet glädjeskutt för det, våren får gärna dröja några veckor till, tack! :o) Sen kan man alltid hoppas att sommaren går fort och att hösten kommer att bli sådär mysig o härligt vacker med alla färger och gärna med sol o lagom värme. För vackra höstar går jag igång på! :o)

Det är min tredje jobbnatt och ikväll är det storstäd som gäller på jobbet. Måste bara vänta tills djupsömnen har infunnit sig hos de små raringarna, sen ska jag putsa o feja!

Hemma är allt lugnt med kissarna, Coco fick sig en örfil av sur-Loppa när Coco för tjugoåttonde gången studsade upp på köksbordet, och sedan dess har hon låtit bli att hoppa upp på köksbordet igen. Det såg ur-kul ut, liten studsig Coco hoppar upp - SMACK från Loppan och liten Coco studsar ner. Sen var det bra med det.

Ikväll har jag pratat i telefon med min jobbarkompis (på mitt gamla jobb) och mitt uppe i samtalet så tjuter bara den trådlösa och lägger av.. Märkligt.. Den stationära hederliga telefonen funkade dock utmärkt.. Hmmm.. Diskmaskin o tvättmaskin hade också stoppat och kyl o frys lyste inte.. Jävvlars! Kollade vår proppskåp, men allt funkade där, så givetvis var det en huvudsäkring som hade gått. Ringde jourhavande vaktis, och de lovade komma ut o fixa. Efter en timme gick tvättmaskinen igång igen, då var problemet fixat, phui! Elpryttlar gör mig lite nojjig, det måste jag erkänna.. Så jag är glad när allt funkar igen.

Idag har jag sänt många tankar o kramar till min vän som opereras efter sin bilolycka, alla tassar, tår o tummar hålls! Krya på dig, vännen, vi hoppas snart få se dig på benen igen! Och jag sänder en tacksam tanke till "den däruppe" eller vem som nu bestämmer hur allt ska gå, för att vännen klarat denna olycka, för usch så otäckt! Det hade kunnat gå riktigt riktigt illa! Brrr... Jag ryser vid blotta tanken!

Wilma upplyste om att tranan faktiskt skulle komma, och det bunkrades upp med kakor o annat nere vid hennes sänggavel.. Hmmm.. Tranan är något som jag aldrig har hört talas om innan jag flyttade till Kalmar o tranans godisstrumpor vet jag heller inget om, så jag får väl improvisera lite antar jag.. Någon som är bättre bevandrad i tran-traditionen än jag?? Tell me...

I helgen ska jag sy, och så måste jag införskaffa vete innan dess. Har lovat Millenniums-Helena att sy en specialdesignad lång, veteorm till henne. Det ska jag nog passa på att sy till mig själv också, när jag ändå håller på.. Apropå ormar så finns det numera en hypad massagemetod med levande ormar.. UUUUUUUUUUURRRRKKKK! Över min döda kropp, kan jag bara säga! ALDRIG att äckliga levande ormar skulle få kräla över mitt nylle o massera, då dör jag hellre omasserad! Bara kolla på bilden, jag nästan dör bara jag ser den!!!

Har roat mig med att läsa fattigbloggen, den är jätteintressant! Tänk vilka insikter man får som fattig, insikter som man säkert aldrig skulle ha fått om man inte hamnat (eller för den delen frivilligt placerat sig) i den situationen! Jag gillar helst följande skrivna:

"– Hej fattiglapp!
Kollegan i rökrummet flinar lite och fortsätter:
– Har du verkligen råd att röka?
Det har bara gått några timmar men jag har redan fattat reglerna. Är man fattig ska man vara fläckfri. Som en askunge. Fattigdom kräver högre moral och en sund och närmast asketisk livsstil. Åtminstone om andra får bestämma, vilket de plötsligt tycker sig ha rätt till."

Det stämmer faktiskt ganska bra. Jag har lyckligtvis klarat mig från att vara riktigt fattig, har alltid haft stöd av familj o vänner i fattigdomen man hamnade i när man oklipskt nog skaffade barn tidigt utan riktigt jobb o utbildning o sen blev ensamstående mamma med tre små liv.. Fortfarande utan riktig utbildning o fast jobb, jag minns att min månadsinkomst som vuxenstuderande med mina tre barn var 3495kr i månaden.. Det blev man inte fet av... Men det var en nyttig erfarenhet som gjorde att man lärde sig värdesätta de små sakerna i livet. Jag hade däremot en kompis som var riktigt fattig, och kanske var h*n det på egen förskyllan, men ändå... Jag minns att andra vänner alltid kom med goda råd och tips och talade om vad den fattiga kompisen skulle göra o inte göra för att få pengarna att räcka till.. Själv fick jag ofta höra att jag faktiskt fick skylla mig själv att jag var fattig, jag hade ju trots allt skaffat tre barn, och "det borde du ha tänkt på innan, vad det skulle kosta!".. Jaa... Det borde jag nog ha gjort.. Men när jag nu ändå hade tre ungar, skulle jag avliva dem då eller? Tyvärr är inte alltid livet något som går att planera o planera o planera.. I samhället premieras ofta de som kan planera och som har ekonomiskt sinne, precis som i alla tider. Tittar man på världen i stort så är det ändå många människor som inte kan det, och de missgynnas så klart. Samtidigt så är det så lätt att döma de som inte är duktiga. Det är lätt att känna sig stor o riktig o peka finger åt andra, för då kanske man känner sig som en bättre människa själv.. Ganska intressant, för är vi inte sådana lite till mans? Jag har gärna åsikter om vad jag tycker är fel, och eftersom jag är så pass frälst i yttrandefriheten så kan jag inte låta bli att yppa dem här i min blogg. Det får jag ibland på pälsen för, men det kan jag ta.. Men visst är det intressant..? Det bor nog en liten pekpinne i oss alla, tänk om vi istället kunde försöka att vara mer fokuserade på annat än status och prylar? Vad får man egentligen ta med sig in i himlen? Samtidigt så får vackra och funktionella saker människor att må bra, och det är ju i a f bra, så det finns ju positiva tankar i allt.

Vad jag däremot inte kan ta är alla dessa bonusar, avtal o annat som regnar över de som redan har en månadsinkomst på ganska mycket pengar.. Jag har grymt svårt att läsa om alla hysteriska löneavtal o premier o gud vet allt! Finns det inga gränser? Jag tycker absolut att man ska ha en chans att "jobba sig uppåt" och att man ska få lön för sin kompetens, men å andra sidan så tycker jag inte att det betyder att man ska ha 20 miljoner i bonus. Det är ju astronomiska summor allt handlar om, och det känns som att många människor bara gör sitt bästa att roffa åt sig av det mesta, samtidigt som man upprörs över t ex fusket som "vanliga" människor ägnar sig åt.. Det jag mest irriteras över är att man faktiskt har en borgerlig regering och jag tycker övervakningen av vanliga medborgare känns värre än någonsin.. Om du är hemma för vård av barn så måste t ex skola/fritids eller dagis intyga att barnet varit hemma.. Kråksången i det hela är att trots att man idogt i o med detta jagar fuskare som utnyttjar samhället så har inte antalet vård av barndagar minskat... Dessutom så inbillar jag mig att de människor som utnyttjar systemet på detta visa faktiskt har en anledning, de kanske helt enkelt är jävligt fattiga och inte klarar av att förlora en bit av månadsinkomsten för att ungen är sjuk? Jag vet inte, jag har aldrig gjort så och kommer aldrig att göra. För mig är vårt samhälles skyddsnät i form av bidrag när man är hemma för sjukdom eller vård av barn alldeles för värdefulla för att fuska med. Samtidigt så känns det som onödiga pengar att lägga på att jaga fuskare, den lilla procent som utnyttjar systemet på detta vis kommer nog ändå att hitta andra vägar att fuska på..

Valen är oändliga i allt man gör, man ska välja pensionsbolag, man ska välja elbolag och för all del inte glömma att binda avtalet. Man ska också välja telefonbolag och man kan spara pengar på att smart iaktta alla olika val o s v, åtminstone om man läser alla tidningar.. Jesus, Maria o Josef, jag blir helt knäckt på alla val som ständigt ska göras! Hur har man tid o möjlighet att läsa på om alla val och möjligheter att spara pengar?? Jag vet väl för fasingen inte sånt av mig själv liksom! Näe, snälla regering, skapa en lag som ger alla oss kommunanställda vårdare/skötare/pedagogiska assistenter varsin fallskärm på 20 miljoner så slipper jag lägga så mycket tid på alla val som får mig att "få mera i plånboken"... Då behöver jag ju inte ens tänka på det! Jag är ju rik då! Å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag skulle lägga så mycket pengar på.. Visst, det finns lyxigare toapapper o lyxigare varianter av allt, men blir man verkligen mer lycklig av sådant?

Jag tycker ibland att programmet Lyxfällan är hiskeligt sorgligt att se.. Just därför tittar jag sällan, men ibland så är det på en kort stund och man får höra allt hemskt om hur människor gör av med pengar på fel saker.. Kanske det istället borde handla om riktigt rika människor o se över vad de lägger sina pengar på.. Sen kunde man föra över det till svältande barn i fattiga länder o kolla hur många människoliv man skulle kunna rädda för det som t ex Paris Hilton lägger på en handväska.. Men å andra sidan, jag har aldrig levt ett Paris Hilton-liv, så jag vet inte riktigt hur det är att gå i hennes mockasiner. Jag antar dock att hennes mockasiner förmodligen är betydligt dyrare än mina egna, men jag är inte avundssjuk. Jag tycker faktiskt synd om riktigt rika människor, för jag inbillar mig att om man redan har allt så finns det inget att sträva efter, och då skulle jag nog bli deprimerad.. Inte fan skulle jag bli lycklig i a f..

I Malin-världen är löneskillnaderna ganska små. Människor jobbar bara fem timmar per dag och drivs av gemenskap och arbetar tillsammans för ett trevligare samhälle. Man utnyttjar varandras kunskaper o färdigheter o hjälps åt istället för att försöka sko sig på varandra. Istället för att ha übermänniskor och fattiglappar och missfoster blandat så inser man att alla människor är olika och har ett eget värde. En del är mer flinka o effektiva, andra är mer filosofiska och loja. Tillsammans hjälps man åt att skapa en trygg och vacker värld som gör alla människor lyckliga. De flinka o effektiva lär sig att slappna av, de loja och filosofiska peppas till att bli mer effektiva under de fåtal timmar de måste arbeta. Tilläggas kan att det inte finns cancer o otäcka sjukdomar i Malin-världen, så människor måste lära sig att samarbeta i många, många år, eftersom alla har så lång livslängd. När människorna sedan dör så återföds alla till vackra fjärilar och som fjärilar ser de världen ur ett helt annat perspektiv än som människor. Varje dag dör fjärilarna för att dagen därpå återfödas till en ny fjäril. Med nya förutsättningar och andra färger.. Å så fortgår livet i Malin-världen som är en oerhört vacker plats att vara på!

Nu ska jag städa, ha det gott allesammans och kom ihåg att Lycka kan inte köpas för pengar! Men å andra sidan är det säkert jävligt svårt att vara lycklig om man inga pengar har...