Söndag i städandets tecken!

Idag vaknade Wilmasnuttan strax efter halv åtta.. Man har blivit bortskämd med sovmorgnar till typ nio-halv tio innan, men det var bara att hoppa upp ur bingen. Mannen låg brevid, de körde från Lindesberg i natt, så han är nog trött som en gnu! I går hade vi det ganska mysigt, de tre stora kidsen var ute sent och fiskade, kom hem glada i hågen för kompisen hade fångat en stor gädda! Sackes fiskespö hade blivit avtrampat, och jag är inte direkt förvånad över att det var just hans fiskespö som gick av. Sonen som lyckas med allt i otursväg.. Fördelen är att jag alltid får reda på alla hyss han gör, för han åker ofelbart dit på allt! Han har också lyckats med bedrifter som att slarva bort en trombon (gissa hur kul det var på en skala att gå in på Konsum och fårga om de hade sett en trombon! INTE kul! Hela kön skrattade och jag skämdes..), låsa in bilnycklarna i bilen när han var med sin pappa i Skagen och dessutom vågar jag inte ens tänka på alla saker han genom åren slarvat bort, husnycklar inte minst! Pust! Men han är en go unge, fast en olycksfågel..
Själv kollade jag på tv efter dagens alla sysslor, "Into the west", jättebra serie. Slog sedan över o hamnade på en av mina favvisfilmer, "Och han älskade dem alla".. Brrr. Ibland blir man mörkrädd.. Kottarna har varit här, men jag är lite tveksam om det är två nya kottar och att Herr Battikå lyser med sin frånvaro, för kottarna är inte alls lika coola som han var, de är fegare. Men så söta! De mumsar kattfoder med glädje och det är så roligt att titta på dem! Men igelkottsbajs luktar inget vidare.. Får nog ut och skura plattorna någon dag i nästa vecka...
MArie och Bazooka var här en sväng och vi försökte fixa till hans svarthaka och fetsvans. När han kom tänkte jag bara att det ALDRIG skulle gå att få honom presentabel, men med lite goda tips från uppfödarkollegor (Annelie på S*Taz Woods, TACK!) så lyckades vi göra hakan om inte kritvit så ialla fall vitare... Mina egna katter hann jag dock inte kamma, men ikväll blir det allmän kloklippning och pälsvård, det finns några begynnande fetsvansar här hemma också minsann.
Har klurat lite på hur jag ska göra med katternas rabiesvaccineringar. Bruce är ju klar, ska ta antikroppstest nu i slutet av augusti. Men hur göra med flickorna (Candy & Dompan)? Dompan blir åksjuk som en gris, spyr o har sig, frågan är om jag ska släpa runt på henne på utställningar? Hon har en del cert att plocka och hon står sig gott i konkurrensen faktiskt. Är fortfarande superstolt över Frithiofs kommentar om henne på Birkas utställning i december förra året! När han såg henne utbrast han "Jag hoppas verkligen den här katten är lika bra som hon ser ut att vara!" När jag sedan satte ner Dompan på bordet och han började lyfta och greja med henne så sa han: "Jag måste erkänna att hon inte är lika bra som jag trodde!" Hmmm, då blev jag lite ledsen, men sedan fyllde han i "Hon är faktiskt BÄTTRE än jag trodde!". Jippie! Min Dompa! Sådana kommentarer etsar sig likosm fast i hjärnan på en! Katten som ingen ville ha och som jag lät flytta hem hit på foder eftersom jag tyckte det var så synd att en så fin katt i en av mina favvisfärger skulle behöva gå osåld! Hon var drygt fyra månader och Loppan var SKITSUR i flera veckor efter att Dompan hade flyttat till oss! Hon låg längst uppe på bokhyllan o morrade och klev bara ner för att äta nån liten portion mat då och då, men kela? Icke! Sedan blev de bra kompisar, och det var ju skönt! Men tillbaka till rabiesfunderingarna... Jag har ju också Candy, som kanske är lite "gammalmodig" i sitt utseende, lite kort och lite bred i huvudet, men med enorm päls och stomme. Dessvärre blev hon utställd första gången vid 1 ½ års ålder och hon gillar inte precis att vara på utställning. Hon gör aldrig något, men när hon ser andra katter morrar hon och drar ihop sig som en liten boll. Är det värt att dra iväg med de två på utställningar? Nej, jag skippar nog det! De är Champion bägge två och har tagit varsitt cert i konkurrens till IC, så jag får nog ge mig och strunta i att rabiesvaccinera dem. OM det skulle vara så att något ändras så kan jag ju åka till Norge och ta cert, men förmodligen kommer jag att lägga krut på att ställa Bruce och andra avkommor istället. Känns liksom som om jag utsätter mina damer för mer än de borde få utstå om jag ska dra runt dem för min egen fåfängas skull...
Bruce Viggesson fortsätter leka Den Store Hanen personifierad! Pip och yl och lite rullande och igår LUKTADE det om hans pink! Hu!!Gode Gud, Jesus, Maria & Josef, måtte eländet inte börja strila också! Peppar peppar så har Bazooka varit fertil i snart ett halvår och skött sig utmärkt (förutom en liten "olycka" på husse Davids dykardräkt... fniss...), men med min vanliga tur lär jag ju få en pissenisse... Nåja, den dagen den sorgen! Jag ska sy ett par sexiga "studpants" till honom, det har jag bestämt! I leopardtyg! Hehehe, det blir sannerligen en syn för gudar! Lovar att ta kort på honom i dem när de är färdiga!
Nu ska jag gå ner o plocka ur diskmaskinen och greja lite i vardagsrummet, idag måste mina små sega städprojekt bli klara, för jag måste verkligen rensa lite i förrådet nästa vecka... Tack o hej för mej!