Ännu en dag i trötthetens tecken..

Idag har jag varit hiskeligt trött o håglös... Inte orkat ta tag i nåt, förutom de "vanliga sysslorna" som laga mat, dammsuga och tvätta... Förhoppningsvis tar jag tag i mig själv och den enorma stryktvätt som bara ligger o väntar... Pust... Sambon är sjuk, så förkyld och febrig att han inte orkar ta sig ur sängen, stackarn!! TUR att Bruce finns o håller honom sällskap. Wilma har somnat framför tv:n två dagar i rad nu, jättetidigt, så hon kanske också börjar bli lite hängig? Hoppas, hoppas, hoppas de är friska till helgen så att jag kan åka till Örebro!! Men det tror jag att de blir.

Blossa har varit som en hysterisk toka här hemma i eftermiddag! Hon har jagat en stackars fluga med en frenesi som man nästan aldrig ser hos henne annars! Stackars fluga! Bruce har mest softat hos husse i sängen, Candy o Loppa har också mestadels sovit o varit loja och Dompan har gjort idoga inbrottsförsök i städgarderoben, för hon VET att det finns en mus på tråd därinne!! Hon är ju fullkomligt galen i pälsmöss, den katten! Och livsfarlig när man leker med en sådan där leksak som består av en plastpinne med en mus hängande i fisketråd i änden. Jag har köpt en sådan leksak en gång tidigare och då var hon fullständigt skogstokig, morrade med musen i munnen o var fullständigt galen, så nu gör jag inte om det. Men Bruce vann ju en sådan "mus på tråd" när han medverkade på "Djursjukhusets dag". Ja, det är ju en historia för sig; Bruce o Dompan lånades ut för att medverka i detta happening och representera Norsk skogkatt, och det var mer än 400 personer o tittade på den lilla minikattutstälningen som hade anordnats dagen till ära. Alla fick rösta på sin favoritmisse och Bruce vann!! Trots stenhård konkurrens av bl a en vit perser, vackra orientaler, snygga européer och lite andra katter! Själv missade jag ju hela balunsen för jag var i Ulricehamn med Marie o Bazooka på utställning, men min stackars sambo (som avskyr offentliga sammanhang...) tvingades ta emot alla fina priser och blev dessutom intervjuad av speakern... Hehehehe, det var han INTE nöjd med... ;-)))

Vädret har varit hysteriskt växlande här idag, jag skulle ut på cykeltur med en av mina arbetstagare och när vi gav oss av på tandemcykeln var det solsken. Två minuter senare VRÄKTE regnet ner! Gissa om vi blev fullständigt dyngsura?! Så har det varit hela dagen, störtregn varvat med strålande sol... Märkligt... Men mitt humör har varit detsamma, fast med mindre toppar och mer dalar... Anledningen till att jag känner mig lite modfälld o håglös är att en väldigt nära släkting fick besked om att hon har cancer häromdagen och det känns jättehemskt... Jag har en viss aning om hur jobbig behandlingen är att gå igenom, eftersom en annan närstående dog för några år sedan (efter fem års kamp mot en obotlig sort av cancer)... :-( Nu finns det dock hopp om bot (tack o lov!), och det känns som en liten tröst mitt i allt elände.. Men man känner sig så maktlös, man kan liksom inte göra någonting för att hjälpa eller lindra... :-( På så sätt är det tur att jag har mitt kattintresse och alla mina barn, min sambo och mitt jobb o allt annat som fortlöper och håller mig "på banan". Och det känns också skönt att skriva av sig en del, både kul och sånt här tråkigt, för jag har alltid haft lättare för att skriva än för att prata om tråkiga saker.. nåja, i grund och botten är jag en positiv människa och jag tror verkligen att min nära släkting klarar av att besegra den här sjukdomen!! Hon är urstark och jag ska göra allt som står i min makt för att peppa och pusha och hjälpa när allt känns svårt! I sådana här lägen inser man livets värde och hur glad man ska vara över alla små ting som man annars inte uppskattar som man borde! Som t ex att sitta med Wilma vid köksbordet och för ett par minuter strunta i all stryktvätt, disk och dammsugning som borde göras, bara för att spela djurmemory med henne. Att se hennes lycka över ett par i zebror gör mig lycklig!