Istiden är här!

Inatt har jag jobbat natt 3, vilket innebär att jag nu går in på min långledighet efter MASSIVT jobbande nästan hela januari. Det var en lugn natt på jobbet, förutom att det blev översvämning i tvättstugan vid femtiden på morgonen. Inte skoj, särskilt inte vid den tiden då jag helst sitter med fleecejackan på, frusen, och läser min bok. Nåja, inget annat att göra än att släppa boken och dra fram moppeländet o moppa. Skittråkigt. Jag hatar att städa!

När arbetspasset var slut var det så dags att ta sig hem. Eftersom det är helg o resten av familjen har sovmorgon så cyklade jag till jobbet igår kväll. Det var kallt. JÄVLIGT kallt! Men det var ingenting mot hur kallt det var nu i morse. Som liten "bonus" hade dessutom luft mystiskt försvunnit från bakdäcket, plus att växlarna hade fryst, så jag har cyklat på treans växel (tungt) med släpande bakdäck (tungt) hem. Det tog en halvtimme, trots idoga försök att hålla flåset uppe. Trots halsduk, tjockbrallor, fleece o massor med kläder så frös min stackars feta lekamen nästan till is. Näsborrarna fylldes med is, ögonen, som alltid rinner när det är kallt, drabbades av rimfrost och själv kokade jag inombords vid tanken på att just då låg hela min kära familj och sov sött under varma täcken. När jag kom hem bestämde jag att fördelen med mitt cyklande i iskyla till o från jobbet två dagar i sträck måste ha gjort att jag gått ner i vikt. Ställde mig på vågen. Jag har gått upp ett halvt kilo sen förra veckan. Livet är fanimej inte rättvist!

Köket ser ut som fan. I vardagsrummet undrar jag om de plötsligt bestämt sig för att skippa popcornskålar och hälla ut allt direkt på golvet och äta därifrån, för det ligger popcorn över hela golvet. Julpyntet står kvar i en kartong i ett hörn i vardagsrummet, och brevid ligger stryktvätten i en stor hög. Julpyntet får snällt stanna kvar i hörnet tills jag har röjt en gång in i förrådet, eventuellt kan det få stå kvar ända till nästa jul. Den gamla, fallfärdiga byrån står kvar fullproppad med saker, och den nya står brevid, helt tom. Hallen ser ut som om någon planlöst ägnat sig åt att sprida ut kläder, skor, strumpor, trosor (!) och kattsand enbart i syfte att försvåra infarten för såväl familjemedlemmar som gäster. I eftermiddag kommer lillebror med fästmö för att hämta babygrejor. Som ligger "någonstans" i Beiruts värsta krigszon förrådet. "Någon" måste därför plöja sin väg ut i förrådet, med risk för sitt liv, och hitta det innan lillebror anländer. Med tanke på min jobbnatt, min cykeltur hem, och statusen på bottenvåningen samt mannens snarkningar just nu så är jag ganska fullt och fast övertygad om att denna "någon" inte är jag. Vid närmare eftertanke så VET jag att det inte är jag. Och när jag tänker efter riktigt ordentligt så minns jag att nere på köksbordet ligger ett kollegieblock och pennor. Jag kan helt enkelt skriva en lapp till mannen och spalta upp hans dagliga uppgifter, som ska utföras innan jag vaknar. Eftersom mannen inget högre önskar än att åka på punkkonsert i april så blir jag mer o mer övertygad om att min lapp kommer att följas...

Nu ska jag sova. Godnatt, eller goddag eller vad man nu säger när man går till sängs för vila klockan 08.48 en alldeles iskall söndagsmorgon. Snobbenpyjamas på, tandborstning och sen sooooooooooova lääääääääääääänge! Kramar!