När man är kattuppfödare så börjar man oftast med honkatt, för att man vill ta en kull. Det gjorde vi. Vår första hona Blossa löpte som en gris och vrålade i tio dagar för att ha uppehåll i två o sen börja om igen. Tack o lov fick Blossa svansknick och ekorrsvans, så hon var ingen lämplig avelshona, utan fick bli glad kastrat och skriken försvann. Tilltänkt avelshona nr 2 blev Big Fat Mama, som verkligen gör skäl för sitt namn. PERFEKT dam, löper genom att kvittra lite grand. Vrålar ALDRIG, och beter sig aldrig illa, kort och gott en mycket snäll tjej. Avelshona nummer tre var petig med maten och lite liten. Vi velade i flera år innan vi bestämde oss för att vi nog inte ville prova kull. TÄNK om hon var petig med maten o hade fem ungar som skulle äta? Ingen bra plan med stödmatning, tack, och lite kokt skinka då o då är ju knappast något som hjälper. Kastrat även hon. Sen kom vrålapa nr 2, Dompan. När Dompan löpte visste hela området om det, men tack o lov så funkade hon bra på ppiller emellan löpen. Lilla Sharin, som blev nästa avelshona, gör inte mycket väsen av sig vid löp, hon krälar mest runt i knäande ställning, men låter inte. Sen skaffade vi ju hankatt. Ushki pratar oavbrutet. Med små gnäll o pip. Nog så enerverande till o från, men relativt uthärdligt. Cutie blev fertil tidigt, men kallade mest mjukt på flickorna. Cobran blev fertil sent, men jävlars vad han låter. Mamma Dompan upp i dagen, han VRÅLAR efter flickor, högt, ljudligt och väldigt mycket. Allra helst mellan klockan 23.30 och 5.30. Sen sover han. Dumkatt! Jag har ångest när jag möter grannarna (vi har grannar på ena hållet, där trappan ligger.. Vårt sovrum ligger mittemot och är grannfritt.) och funderar ärligt på om det är fel att köpa svindyra öronproppar och ge i grannpresent?! Än så länge har vi inte hört några klagomål, men om den där vite djävulen vid namn Cobra fortsätter så lär vi få höra det.. Att vi sedan är måttligt poppis i o med att vi bor i Beirut och har fyra kids och 10 katter är väl inte direkt till vår fördel..? Men jag tycker synd om våra grannar.. MYCKET synd om dem. Så i natt fick Cobran bli instängd i vårt sovrum vid 02.30, när han hade vrålat o sjungit en stund. Sen fick han sällskap av snälla Big Fat Mama och brorsan Cutie. Inte fan var han tyst för det! Så sömnen har varit.. minimal.. i natt.. Enda fördelen just nu är att han inte är som sin mamma, som när hon blev instängd under löpperioder, ägnade hela tiden åt att oavbrutet hoppa på låsta dörren. Dörrhantag som dånar är snäppet värre än löpkattsvrål. Tror jag. Men jag är inte säker.. Gode Gud, gör så att Cobran inte lär sig hoppa på dörrar också!! Och medans jag ändå håller på å önskar så är det väl inte helt fel att önska att han tappar rösten. Inte för alltid, men typ mellan 23-06.30 varje dygn?
Sonen har ett intensivt förhållande till sin dator, och framför allt till WoW. Häromkvällen lade sig sonen i hyfsad tid (dvs innan 23.30 när han normalt sett kryper i säng efter diverse mordhot och liknande..). Själv vaknade jag mitt i natten och steg upp för att ta ett glas vatten. Såg att sonens rum lyste, vilket inte är ovanligt eftersom han alltid somnar med lampan tänd. Hittar sonen spelandes på sin dator.. Not a very good idea! ARG! Väste att han nog skulle stänga av sin dator fortare än kvickt om han ville fortsätta ha en dator, sen gick jag o lade mig igen. Sonen är trött om morgnarna, men morgonen efter denna incident HOPPADE han upp ur sängen och gjorde sig i ordning i raketfart. Dåligt samvete? Nu har jag bestämt att vid 21.30 är avstängning av datorer för alla utom äldsta. Anledningen är att Äldsta sköter sin uppgång exemplariskt och sällan sitter uppe för sent. Och de få gångerna hon gör det tar hon sig ändå upp själv på morgonen. Så varför förbud då?
Igår kväll stängde sonen av tidigare. Han var tvungen att plugga Islam, eftersom han torskat på provet, förmodligen för att han inte ens öppnat boken... :o( Han lade sig i sängen, satte på tv:n och lade religionsboken brevid sig i sängen. Ledsen, men jag tror faktiskt inte att det räknas som att plugga. Stängde av hans tv och tvingade honom att läsa i boken. Halvtimmen efter var jag inne o släckte. Då sov sonen, med den öppna religionsboken brevid sig. De få timmar jag har sovit i natt har jag drömt mardrömmar om islam och sonen.
Idag ska jag vika tvätt, stryka, tvätta (duckar, eftersom jag såg grannen gå förbi ute!), och plocka i ordning i Beirut lite här o var. Inte för att det kommer att vara, förmodligen ser det överjävligt ut i kväll igen. Sen ska jag hämta lillsnigeln W på skolan o laga mat. En synnerligen tråkig, men nödvändig dag, med andra ord.
Ha det gott allesammans och ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar