En alldeles vanlig onsdagsmorgon i Beirut..

Alltså, ursäkta mig, men hur sabla söt får man vara? Ovanstående lapp hittade jag i går kväll när jag skulle lägga mig, fasttejpad på vår sänggavel. I mitten av sängen låg lilla fröken Snigel, aka minstingen W, 7 år. Om någon nu inte kan läsa vad det står så kan jag berätta att texten lyder så här:

"Mamma och Pappa
Jag vile beda åt er fat ("för att") jag elsar (Älskar) er så myke.
Puus o kram från Wilma"

Naowe... Raringen! Att hon sedan förmodligen kommer att sova mellan mig o mannen i vår säng tills hon blir 17 år är väl en annan historia... ;o) Plus att hon behöver seriös hjälp i stavning. Men det ordnar sig väl. Det är tanken som räknas. Och handlingen. I går kväll fick lillsnigel många pluspoäng, och det behövde hon med tanke på morgonen.. ;o)

Morgonen i Beirut har varit allt annat än lugn o stillsam. Jag vaknade 07.14, vilket är ungefär en halvtimme senare än jag behöver vakna för att få fart på allt och alla. Mannen befann sig då i duschen. Äldsta var i full gång att rusa ut genom ytterdörren till bussen. Sonen och TT sov. Självklart. Liksom lillsnigeln. Själv var jag tvungen att starta datorn, eftersom jag skulle skördat klockan 7 i Farmville på FB. Alltså hann jag väcka TT och Sonen, men överlät åt mannen att väcka lillsnigeln. Mannen gav lillsnigeln frukost. Hon sov emellan tuggorna. Sonen och TT gjorde sig klara i raketfart, men sen är det som vanligt.. allt hakar upp sig kring den där lilla snigeln som alltid har åsikter om än det ena o än det andra. Är det inte kläder som är fel så är det skor osv osv osv. Igårkväll lade hon själv fram kläder för idag, så det var klockrent. Men skor. Helt plötsligt kan hon inte ha sina tjocka vinterstövlar, för de är "för korta". Trams, tycker jag. Trams, tycker mannen. Och världskrig utbryter. Mannen börjar anta en högt röd ton i ansiktet och tonläget blir väldigt irriterat. Till slut får hon sin vilja igenom och får ta de tunnare mockastövlarna. Vi talar om för henne att hon kommer att frysa. Så det så. Skiter väl hon i.

Man, lillsnigel, TT och Son går ut genom ytterdörren klockan 08.08. Lillsnigel börjar skolan, med sträng fröken, klockan 08.10. Sonen och TT börjar kl. 08.20. Sonen återkommer o frågar var vår snöskyffel är. Vi har ingen. Snåla mamman tycker att en snöskyffel är totalt onödiga investerade pengar eftersom vi har ungefär tre meter att skotta, och områdets allmänna snöskyffel står 25 m bort. Inser att bilen nog är insnöad. Sonen rusar o hämtar skyffeln, och jag kan riktigt se framför mig hur min mans blodtryck rusar uppåt, hur han blir alldeles eldröd i ansiktet och hur han skottar för brinnande livet. Jag tror ärligt talat att lillsnigel kom för sent till skolan. Idag igen. Själv tar jag en kopp kaffe, sätter mig vid datorn och börjar med allt administrativt arbete inför nästa helg i Stockholm. Hotellbokningar, domarflyg och en massa som JAG ska ha koll på. Jag är allt annat än administrativt lagd. Nåja, om jag betänker alternativet (att skjutsa två tonåringar till skolan och leverera en lillsnigel till stränga fröken för sent) så inser jag att jag har det bra idag. MYCKET BRA!

Ikväll ska jag åka till foderfamiljen o titta på småbebisarna som nu blivit fyra veckor! Åååååh, så söta de kommer att vara!

Ha det gott allesammans o ta hand om er!