Hängig och urholkad..

Det här blir ingen glad o pigg blogg i a f.. Jag känner mig hängig o har varit hemma med febrig 10-åring idag. Sovit o slumrat mest hela dagen. Lite telefonprat också, det var ett kul avbräck och inte så lite oväntat! Dagens höjdpunkt faktiskt! Tack! Det var en trevlig pratstund även om jag nog lät aningens förvirrad i början... ;-)

Jag tror jag börjar bli lite deppig, ärligt talat. Inte bara allt runt Polar Bears död, som verkligen känns fruktansvärt, utan även om andra fundamentala saker som vad jag egentligen är för en människa. Jag har ont i magen, för jag känner mig verkligen usel! Jag tänker på hur olika vi kattuppfödare tänker och vad vi egentligen står för, och jag är besviken o ledsen på en del saker som hänt under mina år som kattuppfödare men är nog lite dumsnäll o feg ibland. Jag vill liksom inte bli ovän med folk som jag faktiskt på ett sätt tycker om samtidigt som jag känner mig besviken och saker o ting liksom bara läggs på minussidan hela tiden.. På ett vis är det ju lätt, bara att lyfta telefonen och säga vad man tycker o tänker, men å andra sidan vill jag inte vara taskig.. Men å andra sidan är det kanske taskigare att inte ta bladet från munnen och säga vad man tycker, problemet är väl bara att det är så sabla svårt! Dessutom har jag tänkt en del över hur man egentligen är en bra människa. Jag är uppenbarligen inte någon höjdare i a f, för jag vill att alla människor ska vara glada o må bra och jag är nog ibland lite för mycket av försök till hjälpare, som sedan går om intet för jag hinner inte med allt o alla som jag tänkt hjälpa.. Å en del vill såklart inte bli hjälpta.. Och vem ör jag som tror att jag har rätt, jag kanske är helt fel ute?! Jag är också sur på alla "vanliga" människor som tror att bara för att man har fina kläder, fin bil, prydligt hemma med nyaste modet på möbler o gardiner osv är man en übermänniska... Å så klankar man ner på familjer som vår för att vi inte är lika välordnade och "fina".. Tänk om folk i allmänhet kunde sköta sitt istället för att lägga sig i andras! Inte fan bryr jag mig om grannen har en ful cykel, eller om deras ungar har eller inte har märkeskläder? Men en del bryr sig ständigt o jämt och ser bara saker ur sitt eget perspektiv.. Jaja, sånt är livet, men det är så fruktansvärt tröttande bara! Jag är nog rätt ointresserad egentligen av huruvida människor följer modet eller hur de har det hemma, men uppenbarligen är vi alla olika.. Uppenbarligen är det för en del viktigare att man har en viss stil hellre än att man bryr sig om varandra och hjälper varandra och jag är så hiskeligt trött på snobbism så att jag nästan spyr! Och på ytlighet! Men det är tur att det finns andra människor som är så himla duktiga, för jag är definitivt inte en av dem. Här är det stökigt till 99%, vi har ytterst få märkeskläder och jag har en jävligt ful cykel. Inte så att jag är stolt över det, men det finns väl viktigare saker att bry sig om... Men som sagt, alla är vi olika... Får väl tänka som så att det är ju alltid roligt att andra tycker att man är intressant nog att prata om, och det är ju alltid nåt! ;-/


Kattbebisarna är i alla fall ljuvliga! Idag har de gosat o myst och jag tycker de är otroligt pigga och "med" redan nu! Jag är så glad för de små liven, tur att de finns!! Imorgon ska jag o febersjuka ungen vara hemma igen, men då ska jag gaska upp mig, jag lovar! Tack o godnatten!