onsdag, mars 11, 2009

Vacuumförpackad.. eller nåt!



Kvinnliga funderingar

Galenskap är min metod för att få lite lugn och ro.

Skäl att le: Varje dag, därför att var sjunde minut så går främre lårmuskeln av för någon på ett aerobicpass.

Kvinnor över 50 får inte barn därför att om de lägger ned dem någonstans så har de senare glömt var.

Ett av livets mysterier är hur en enkilosburk med godis kan få en kvinna att gå upp tre kilo i vikt.

Det bästa sättet att glömma alla sina bekymmer är att ta på sig för små skor.

Det bästa med att bo i en liten stad är att när du inte vet vad du gör så vet någon annan det.

Ju äldre du blir, desto tuffare blir det att gå ned i vikt därför då har din kropp och ditt fett blivit så goda kompisar.

Precis när jag hade vant mig vid gårdagen så kom idag.

Ibland så tror jag att jag förstår precis allt, sedan återfår jag medvetandet.

Jag gav upp joggandet för min hälsas skull när mina lår gnuggades mot varandra och satte eld på mina strumpbyxor.

Otroligt! Du hänger något i din garderob ett litet tag och så krymper det två storlekar.

Smala personer irriterar mig! Speciellt när de säger saker som "Du vet, ibland glömmer jag bara att äta." Jag har glömt min adress, min mors flicknamn och mina nycklar, men jag har aldrig glömt att äta. Du måste vara speciellt dum för att kunna glömma något sådant.

En kompis till mig råkade blanda ihop valium med sina p-piller. Hon har 14 ungar, men det bryr hon sig inte om.

De brukar säga att man måste lära känna sin kropp. Min har inte några direkta kommunikationsegenskaper men jag hörde faktiskt häromdagen, efter jag hade sagt "Kropp, vad skulle du tycka om att gå till body-toningen klockan 18?". Klart som korvspad hörde jag den säga, "lyssna här häxa....gör det och du dör".

Problemet med några kvinnor är att de blir alldeles till sig för ingenting och sedan gifter de sig med honom...

Jag läste en artikel som sa att typiska symptom av stress var: äta för mycket, impulsköp och köra för fort. Skojar de eller? Det är ju så som jag tycker att en perfekt dag ska vara.

Om män kan styra jorden, varför kan de inte sluta bära slips? Hur intelligent är det att starta dagen med att knyta en snara kring halsen?!!

-----------------------------------------------------------------

Ovanstående text kommer från en rätt kul hemsida som roat mig till o från i många år, fråga mig dock inte hur jag har hittat den, för det har jag inte den blekaste aning om.. ;o) http://drink.to/majsan


Idag är jag lätt vacuumförpackad, känner mig ungefär som en fläskfilé intryckt i en plastpåse, men jag har sovit för lite tror jag.. Det mest positiva med dagen måste jag ju ta upp först, och det är att sonens utvecklingssamtal gick över förväntan!! *gör vågen* Hallelujah moment liksom! Inte alltför mycket gnäll, en resonabel ton och hyfsade betyg, dock med påminnelse om läxläsningen.. I am amazed!! En härligt positiv överraskning och såväl sonen o jag gick ut från rummet med våra hakor hängandes vid marknivån ungefär.. Sonen har godkända betyg, och ibland t o m mer än godkända. Visserligen hade han ågren innan utvecklingssamtalet eftersom hans andra klassföreståndare hade sagt att hans mentor var jättearg för att Sacke inte hade ägnat sin fokustid på restläxor. Själv är jag mest förvånad över att en lärare som varje vecka har skriftliga läxförhör inte ger upp liksom.. Det känns lite som att det enbart är i det ämnet sonen "restar" och jag vet att han inte är ensam. Alla ungar klarar inte av att få ett tomt A4ark där man ska redogöra över vad man har läst i läxa. Allra helst inte sonen, som är allmänt förvirrad o knappt vet vart han befinner sig om klockan är innan 15 på dagen.. ;o) Tveksamt om jag själv skulle klara det också, sånt där är inget jag är bra på. Men det är ju härligt att det fortfarande finns folk som kör sitt race o inte reflekterar o funderar igenom hur det funkar.. NOT!... Nåväl, jag ska inte gnälla, såväl sonen som jag gick från mötet med lättnad, vi blev faktiskt inte utskåpade som mor o elev. Lite märkligt var också att det fanns en lärare som konsekvent gav sonen underbetyg, men ändå godkänt, och dessvärre har han denna i flera ämnen.. Phui! Det är inte svårt att dra slutsatsen att hon inte har hittat rätt i den klassen, för trots att sonen har "på gränsen"-omdömen så har de flesta andra lärare ändå kunnat konstatera att han har fördelar och att även om koncentrationen och fokuseringen kunde vara bättre så sköter han sig ändå förhållandevis väl och fick jättefina omdömen som person av lärarna, samt hur han bemöter dem. Utom av just denna.. Nåja, vi är glada för det lilla.. Så jag ska inte fortsätta gnälla! Det kändes faktiskt riktigt bra, och även om jag alltid är stolt över min son (eller för det mesta i a f) så kändes det bra att han själv fick se att det finns lärare som uppskattar honom också, och som ger gott omdöme även om han kan mer än vad han har ork o lust att visa! Härligt för honom, likaså att han faktiskt kommer att få godkända betyg utan några som helst problem! Hallelujah moment igen!

Bilskrället är kvar på service, och nu börjar oron bli större.. VAD ska det kosta?? Brrr... Fördelen är att man har lokaliserat problemet med bakluckan som ibland inte går att stänga.. Det var sådär lagom kul när vi skulle åka till Örebro från Huddinge klockan halv fem på morgonen, packat in katter o packning o så går det inte att stänga bakluckan.. Frysande iskallt var det också.. Nåja, det berodde på glappkontakt, o så ska bilen få nya däck, nytt avgassystem och en massa andra konstiga saker som jag inte ens vet vad de är för något, än mindre vad de är till för. En ny vindruta blir det också, eftersom den gamla hade fått en låååååång spricka. Måtte bilskrället nu hålla ett bra tag till!

Mamsen har jag pratat med i telefon, hon var rätt deppig över att hennes älsklingsperiod vår o sommar kommer att gå till att cellgiftas.. Urrrkk! Eftersom det är ett nytt cellgift vet hon heller inte hur hon kommer att reagera, kommer hon att kunna sola? kanske tappar hon allt hår igen och mår sämre än förra gången? Eller också gör hon inte det, vi får helt enkelt ta en dag i taget, som kloka Malin Mindfields skriver!

Tack för rara ord, de värmer! Det är mysigt att gå in på bloggen o se att man har fått kommentarer o allra helst när det är så snälla o omtänksamma kommentarer som jag får! Tack, tack, tack! *hjärta*

Jag har tjyvrökt! :o((((((((( Det är inte bra. Men jag mådde skit och självklart mår man inte bättre av att röka, men det ger en falsk känsla av välmående, så jag tänker tjyvröka lite tills värsta perioden är över i deppsinnet just för tillfället. O jag röker inte som tidigare, det går måååååånga timmar emellan tjyvrökandet. Det är trist att jag inte lyckades med mitt rökslut, men än är loppet inte kört! Jag SKA sluta, men inte just nu, det blir bara skitjobbigare då.

Idag fyllde Linn 16 år! Vi åt god familjemiddag tillsammans, hon fick sin favviskaka, kolapaj (även om övertrötta modern glömde hälla smör i den mörka kolasmeten så att den blev.. rätt hård...) och lite presenter. Kan fortfarande inte fatta hur fort tiden går, för 16 år sedan fick jag mitt första barn! Jisses! Det är ju inte klokt! Å jag som fortfarande känner mig som en ansvarslös tonåring med jämna mellanrum! Phui! Det är läskigt.

RosaMiltons tips gav resultat, tusen tack!! Jag har med största sannolikhet hälsporre.. Idogt travande på stenhårda cementgolv (assisterandet på kattutställningar) med fel skor (basketkängor samt vid ett tillfälle Foppatofflor eftersom jag glömt mina "riktiga" skor..) har förmodligen varit orsaken, för jag har haft rätt ont ett tag (läs månader) men det har blivit värre den senaste månaden. Jag har fantastiskt bra sandaler på jobbet, men det är just det att de stannar kvar på jobbet.. Men nu ska jag beställa riktiga jobbsandaler igen, som jag ska ha hemma o gå runt i. Plus inlägg i mina vanliga skor. Alla symptom på hälsporre stämmer, inklusive var smärtan är lokaliserad, samt när den främst uppstår, så nu sparar jag lite pengar på att slippa gå till doktorn! Enda skit är att det kan dröja upp till 1 ½ år innan det är över. Nåja, jag är inte så smärtkänslig, så jag överlever nog.

Läkarbesöken som vi skulle haft för utredningen av en unge är avbokade o uppskjutna, kändes skönt att slippa just nu när man är inne i den negativa spiralen. Det är inget allvarligt förvisso, mest rutinkoll av hälsan. Resten av veckan ska ägnas åt familjen, å så jobb såklart. Ett antal tummar ska hållas för de fränder som kom med på SK:s utställning, o lilla Coco som ska debutera i kullklassen, dock inte i egen klass eftersom vi inte kom med. Kom på att jag inte har mailat assistentansvarige om att jag inte har kommit med o därför inte kan gå assistent.. Men det kan de väl knappast vara sura över? Nåja, man vet aldrig...

Nu får jag väl återgå till jobbet, i går natt var en helvetisk natt med magsjuka o diverse spring, hoppas denna natten blir luuuuuuuuuugn!

Ha det gott allesammans o kramar till er alla!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det där med att känna sig som en ansvarslös tonåring.... Min äldsta dotter fyller 36 i sommar och jag är mormor till en 14-åring!!!! och jag känner mej också som en ansvarslös tonåring, så det lär väl aldrig gå över....fast det behöver det väl inte heller....eller...nä det är nog ganska skönt.....
Kram Lilly

Malena sa...

Gillade alla galna "påståenden" i introt! Kändes gött att läsa.

Ha en skön helg vännen!!!! Ska bli spännande att se när Coco kommer hem... hur hon tas emot och så. Hon är ju bara så ljuvlig...

Kram kram

RosaMilton sa...

Jag hade hälsporre själv... det gick över fortare än 1,5 år då jag skaffade bättre skor. Tog kanske ett halvår. Hur som helst, skönt att utvecklingssamtalet med sonen gick bra! Och tack för den fina kommentaren i min blogg... ;)