Helgen har varit en aktiv familjehelg. I lördags var Wilma o jag på besök i Sacke o Linns högstadieskola. Linn sålde mackor o kaffe i fiket hela dagen, så vi följde med Sacke på hans lektioner, men givetvis fikade vi hos Linn också. Värstingläraren var på riktigt trevligt humör, tänk så trivsam hon då kan vara!! Letade efter sonens borttappade gympapåse ("Den kan vara någonstans, eller så vet jag inte vart den är..") med de relativt nya innegympaskorna, men de fanns inte att finna. Nåja, man kan ju alltid hoppas att de kommer någon annan till glädje även om de är stulna, hellre det än att de ligger o ruttnar i nån gammal påse någonstans! Sonen lyckades komma för sent till alla dagens lektioner trots mamsens eviga påminnande, jag måste erkänna att han nog är obotlig. Fast jag tror faktiskt att det ligger i släkten. Själv är jag tidsoptimist, men hans ömme fader är också rätt sen av sig.. Jag skulle fått umgängesschema för barnen redan vid nyår 2008, men det schemat lyser än så länge med sin frånvaro och vem orkar tjata?!
På kvällen övernattade sonens kompis och vi kollade på en gräsligt otäck skräckfilm! "Strangers" heter den, och om du vill bli hiskeligt rädd av en film med många "hopp"scener så kan du titta på den. Den är ingen orgie i blod, snarare krypigt läskig, t o m så att mannen hoppade till i soffan brevid mig! Maja ville titta o kollade en kort stund, sedan kunde hon knappt sova! Den var verkligt skrämmande faktiskt.. Trailern finns att beskåda här: http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=314717
På söndagsmorgonen gick sonen till kyrkan (han ska konfirmeras i pingst), mannen o Linn o Wilmis till ishallen med diverse kompisar och jag o Maja cyklade till stallet klockan sju. Vi hade morgonjouren, och Maja skulle dessutom delta i klubbhoppningen. Det gick bra, även om stalljouren var jobbig eftersom hälften av jourarna var sjuka, så jag o en mamma till jobbade livet ur oss med att mocka, fodra, sopa o släppa ut hästarna.. Phui! Så jag är trött ikväll!
Har tänkt en del på livet o döden o allt... Kanske inte så konstigt, när vår fd jobbarkompis är död.. Livet är orättvist. Hon var god, vänlig, rar, duktig, snäll och jättemysig! Hon gjorde ingen förnär, hon skötte sitt och tog hand om sina pojkar ensam och sina älskade katter och var alltid så gullig mot alla arbetstagare och personal. Trettiofem år blev hon. Hon dog troligtvis av en propp i lungan, och vaknade aldrig på morgonen trots sönernas idoga försök att väcka henne. Det är mer än hemskt, det är så fruktansvärt orättvist och man inser hur lätt ett värdefullt liv kan släckas. Hon kommer alltid att finnas kvar i allas minne, för hon var en god själ, och finns det en himmel så är jag övertygad om att hon finns där. Jag är bara ledsen att hon inte lever, framför allt för hennes barns skull. På en kort sekund förändras livet, och man slås av allts förgänglighet.. Man borde ta bättre vara på livet, och bry sig om varandra.
Ha det gott allesammans, tag hand om er själva och era nära o kära! Det tänker jag göra.
Kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar