Söndag o seg..

Yihaaa! Johan är kvar! Min lille Idol! (Han var visst bra Malena!!)

Igår var jag på gymnastiktävling, sonens lag hette Team Blåkulla och var utklädda till Häxor, med peruker o häxklänningar hoppade de trampett och var så fina o skojiga att de blev utsedda till det gladaste laget! Hejaheja! En fika hos svärföräldrarna för att fira Wilmas födelsedag blev det också, jättetrevligt! Idag har jag varit på styrelsemöte i kattklubben, som vanligt tog det nästan halva dagen.. ;-) Men trevligt som vanligt och mycket som dryftades. Imorgon ska jag ringa lite samtal, bl a till Satu, veterinären som byggt en djurklinik på Öland, eftersom klubbens ”kattskola” ska dit på studiebesök.. Förhoppningsvis kan vi trycka in en föreläsning nästa höst också i genetik, det blir skoj!


Under helgen har jag funderat lite över katter o avel och sånt.. Lite har jag varit ute på Norsk skogkatt i Focus och diskuterat bl a HCM-tester.. Det är en het potatis huruvida man ultraljudar sina katters hjärtan eller inte, och jag hör till dem som vill testa och som tror på att testa. Jag har hittills inte hört något bra argument för att inte testa, men det kanske kommer? Jag måste säga att jag blir riktigt trött på en del människor när man diskuterar.. En del människor som sitter på forum o diskuterar verkar inte kunna ha distans och se skillnad på fakta o skitsnack, det tycker jag är synd.. Men så är det i kattvärlden och i alla andra världar, tyvärr.. Tänk om folk kunde använda hjärnorna och tänka till lite istället för att kasta skit på andra? Eller om man kunde ta två sekunder o försöka tänka innan man går till attack utan anledning… Nåja, diskussioner leder ändock alltid till något, och som väl är så väljer man ju vilka man vill samarbeta med i kattvärlden och det är ju skönt att man har goda vänner! :-D Och bara för att man har olika åsikter om olika saker behöver man ju inte bli ovänner, eller? Nåja, jag tänkte försöka delge min egen version av hur jag ser på avelsarbete och tester här i min egen blogg. För här får jag skriva precis hur jag vill och tycka vad jag vill.. Det tycker jag är bra! ;-)

HCM är en hjärtsjukdom som finns hos alla kattraser och har säkerligen flera olika nedärvningssätt. Man vet om flera fall av HCM hos Norska skogkatter. HCM är en dödlig sjukdom, men man kan bromsa den med mediciner OM man upptäcker att katten har den. Man kan också förhoppningsvis genom att testa förhindra att man använder redan sjuka djur i avel, och det tycker jag är bra. Tyvärr är det ju så att även om man testar sin katt kontinuerligt så kan den utveckla HCM. Det som då är bra är att man har testat och via testet upptäcker sjukdomen. En hel del skogkattuppfödare testar sina djur, andra gör det inte. Varför testar jag? Jo dels för att jag tror på att man upptäcker sjuka djur, eftersom så har skett. Arbete pågår med att försöka hitta ett DNA-test för HCM, men eftersom det säkert finns olika variationer av sjukdomens nedärvning så tror inte jag att man genom att ta ett blodprov kan garantera att katten inte får HCM. Det man kan garantera är dock att katten inte har just den genen som ger just den sortens HCM, men katten har ju andra gener som kanske kan ge HCM..? Därför kommer jag att fortsätta ultraljuda mina avelskatters hjärtan, för finns det något som jag är rädd för så är det att sprida dödliga sjukdomar vidare, helst om jag vet att det finns ett test som kan ge mig ett någorlunda tillförlitligt svar. Vad finns det då för argument för att inte testa sin katt? Det finns ju såklart negativa sidor av testerna. En negativ del är att det kostar pengar. Jag har betalat drygt 1000kr vid varje testtillfälle. Jag testar också kontinuerligt för Fiv/Felv vilket kostar mig ca 700kr per år och katt. Dessa är de tester jag tror på, men jag kommer även att ultraljuda njurarna nästa gång jag åker för att ultraljuda deras hjärtan, och det kommer att kosta några hundralappar extra. Jag har i dagsläget 2 avelshonor och en blivande avelshane. En del säger att de inte har råd att testa sina katter. Jag är inte rik, men för att kunna göra dessa tester som jag tror på så får jag försaka något annat. Och jag känner att ur moralisk synpunkt så har jag inte råd att INTE testa… För mig är valet enkelt, har jag inte råd att låta kattens hjärta blir ultraljudat så har jag inte råd att ta en kull. Jag tjänar inte ett rött öre på mina kullar, för de säljs för 5000kr och de flesta som inte testar sina katter säljer sina kattungar för samma summa. Nåväl, att man inte har råd att testa sina katter är ett motargument jag ofta hör från dem som inte testar, men det köper jag inte…

Ett annat argument är att testerna inte är tillräckligt tillförlitliga och att man ”väntar” på att ett DNA-test ska komma.. Men ett DNA-test är ju inte heller helt tillförlitligt och hur kommer man fram till ett DNA-test? Jo, genom forskning. Och genom att kolla de katter som dels är fritestade och dels de som har HCM som konstaterats med hjälp av ultraljudsundersökningar av katternas hjärtan.. Med andra ord så bidrar jag genom att ultraljuda mina katters hjärtan till forskningen runt denna dödliga sjukdom. Det tycker jag känns bra. Men hur känns det att vänta o låta andra jobba för ett DNA-test som man själv tänker använda sig av så småningom? Det tycker jag är att åka snålskjuts på andras bekostnad… Å sånt är inte min grej..

Jag vet inte hur många gånger jag har hört om katter/katten vars hjärta blivit ultraljudat och som konstaterades inte ha HCM och som två veckor senare dog knall fall i just HCM.. Men jag har fortfarande inte hittat någon dokumentation på dessa/detta fall eller statistik som tyder på att detta är vanligt förekommande.. Finns verkligen de här katterna??

Många säger: ”jag ska testa mina katter”.. å sedan gör man inte det.. Man förespråkar testerna och testar ändå inte av någon för mig outgrundlig anledning.. Det är för mig fulaste varianten. Antingen testar man eller så gör man det inte, så simpelt är valet.. Att säga att man ”ska” betyder ju i praktiken ingenting.. När ”ska” man testa då?

Vi lever i en tid när teknik och utveckling går framåt i ganska hög fart. Om det nu finns tester som man kan använda sig av för att undvika sjukdomar, varför inte göra det? Vi människor gör det, vi kollar blodtryck o tar blodprover för både det ena o det andra. Men inte på våra husdjur.. Kanske är det så att vi genom att förneka de redskap som finns att använda för att i största möjliga mån undvika sjukdomar sänker kattens status? Kanske vi genom att inte testa visar att vi inte bryr oss, för vi vill egentligen inte veta? Eller? Det måste kännas OERHÖRT tungt att få beskedet att ens katt har HCM. Och kanske framförallt när man har avelsplaner för katten. Men livet är inte rättvist. Och jag tror inte på att blunda o stoppa huvudet i sanden, för då kan inget hända.. Genom att få kunskap och genom att lära oss mera så kanske vi kan få tillbaka den ras som kallas för naturlig och hälsosam. Genom att blunda och stoppa huvudet i sanden tycker jag att man visar egoism och att man inte bryr sig… Men alla är vi olika.. Jag bryr mig om skogkatterna i ett helhetsperspektiv som sträcker sig över mitt eget stamnamn. Jag vill lära och veta mera, ibland är det man får veta bara skitsnack, så jag har lärt mig att noga kolla upp fakta. Att föda upp och leva med Norska skogkatter är ett stort intresse för mig.. Jättestort! Och jag är så glad att jag har en familj som delar detta intresse och för att jag har goda vänner med samma intresse!

Nog om detta, nu ska jag snart lyfta luren och ringa min kompis Marie. Hon har varit o hälsat på Dompans vackra barnbarn i Stockholm! Liiiiiiite avis är jag nog, helst när man tänker på att de satt hemma hos Sussie o Thomas o käkade o hade mysigt igår kväll.. Det är illa när större delen av ”La familiga” bor i Stockholmstrakten! Nåja, någon utställning lär kunna planeras in där framåt våren o förhoppningsvis ska vi samåka till Finland också på utställning, då blir det skoj! Ser redan fram emot det, men först blir det Ädelkatten.. Jihaaaa, så skoj det ska bli! Hoppas jag….
Tack o hej, nu ska jag hjälpa Maja med städning av hennes rum.. Pust.. The neverending story..