fredag, september 01, 2006

Har egentligen inget att skriva om..

...känner mig helt tom. Är ledsen och trött och orkar knappt tänka. Bebisarna är ett lyft, de är så söta!! Edward har gått sin runda med mig o tittat på lägenheten och då var han nöjd, men annars har de rumlat runt o ylat, de små. Ingen blev nöjd förräns bolådan var full av både Candy, Herr Viggesson & mamma Dompan! Jisses, de här kattungarna är verkligt sociala!! Då lyckades de törna in och ta sin tupplur, men efter en stund var Edward uppe o kutade runt. Jaa, de har VERKLIGEN AD/HD! Fniss..

Dompan börjar ta sig så smått efter dräktigheten och Bruce mumsar fortsatt vidare foder för dräktiga o digivande.. hmmm.. Kanske han också blir därktig snart? Tror inte det.. ;-))

Ikväll har jag varit seg, tog en tur på stan med Wilma när Sacke hade fotbollsträning. Hon är ju snäll den ungen. Vi gick i en massa affärer, bl a leksaksaffärer o hon tittar men inget ha-begär alls! Härligt! Hon är definitivt inte bortskämd i alla fall! Åkte hem o tog det lugnt, jag är lite halvdeppig efter Polarens bortgång och tankarna kring den... Känner mig lite urholkad liksom.. I helgen ska jag städa o ta nya bilder på de små!

Ha det gott o var rädda om varandra och om katterna! Kramisar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för tröst!
Du verkar inte ha det för muntert du heller... trist e det...
Men det går väl över va de lider... så det får man ju hoppas på! Fick lite hjälp på vägen idag så jag blev väldigt glad, fast jag tjöt ju som bara den ;-) Men det gjorde ingenting alls, blev ju så glad! =)

Hoppas det vänder för dig snart!

Många kramar Lotta

Anonym sa...

Hej på dig!
Jag förstår att det måste kännas jättetungt med "SilverBjörnen" - han var en supervacker katt med en härlig utstrålning - växte han upp hos er också så är han ju som "barn-i-huset".
Detta är verkligen baksidan av att ha djur - just att skiljas från dem. Men vi får vara glada för alla framsidor - det skulle vara enormt tomt att inte ha några husdjur - speciellt "Skogisen" som har en sån otrolig personlighet och verkligen blir en familjemedlem.
Min dotter sa en gång till mig när jag var ledsen (hon var kanske sex år då) - "Mamma, det ledsna måste släppas ut om det glada ska kunna komma in" - klokt va..?

Ha en bra helg och njut av dina små två- och fyrfotade familjemedlemmar.
Kram från Gunnel & Fridala-gänget