Kom-ihåg-listor är ett måste!

Vi har haft en rätt mysig helg. Mysig i den bemärkelsen att vi har softat och tagit det lugnt. Mindre mysigt är att stressen nu kommer krypande inför allt som måste göras innan vi åker på torsdag. Phui. Jag har MASSOR av saker att göra ju!! Fredagen, som var tänkt att bli min stora "görardag" gick om intet pga att vi fick ett elfel. För er som inte har testat kan jag påpeka att det är INTE bra att inte ha en köksfläkt. Dimman har legat som i Lützen periodvis.. Och jag kom liksom av mig i allt jag skulle göra. Att huset varit fullt av tonåringar kan vara en anledning. Sonen har haft två rara kompisar hemma, och jag måste ärligt erkänna att det är inget större merjobb mer än att det blir aningens mer disk. Annars sköter sig killarna fint och häckar mest framför sina datorer inne på sonens rum. Lillsnigel har varit dels hos kompis och dels på kalas. Sen har kompisen varit här en sväng åxå. TT har också haft övernattande kompis. Så vi har varit många i helgen.

Idag måste jag göra en lista. Eller flera. Packlistor, att göra-listor och listor över mitt ständigt lika obefintliga kom ihåg.. Phui. Jag skulle egentligen ha badat katt i går, men det får bli idag istället. Tiden räckte helt enkelt inte till igår.

Nu blir jag helt stressad, kan fasicken inte sitta här längre.. Måste börja att göra saker, och känner jag mig själv rätt så blir det en stunds planlöst virrande innan jag väl kommer igång. Och förmodligen så står jag på torsdag förmiddag o trycker i packning i väskorna.. Nåja, jag ska försöka undvika alltför mycket stressande. Jag får bara inte glömma ledighetsansökan till lill-Snigel idag, då blir man väl lynchad.. Om hon nu får ledigt..? Sist hon var sjuk hade hon MASSOR av läxa. Igår gjorde vi en massa med hjälp av godismutor och tidtagarur. Det motiverade och helt plötsligt insåg jag fördelarna med pedagogik istället för att bli arg och irriterad. Jag KAN ju sånt. Har man jobbat med personer med autism o alla andra diagnoser inom autismspektrum så borde det väl inte vara så himla svårt att få en sjuåring att göra sin högt hatade läxa. Lite märkligt är dock att hon har ett sånt motstånd till läxorna.. Men jag tror fortfarande att frökens aktion med att sudda ut allt som lillsnigel suttit o jobbat med här hemma har satt sina djupa spår. Lillsnigel har tappat tron på sin förmåga och tycker att varför ska hon sitta o jobba om fröken ändå ska sudda allt och hon ska behöva göra om det? Jag vet inte, men jag är jävligt irriterad på att man kan få lov att göra så, och ändå kalla sig lärare. Var är pedagogiken i en sådan handling?

Näpp, nu blir det styrande o ställande! Ha det gott allesammans!