Som en liten flotte på ett stort öde hav...

Ja, dagens rubrik är synnerligen talande. Precis så känns det varje morgon. Tur att man har simultanförmågor.. Och kan vara överallt o ingenstans. Och tur också att man har en liten stund för sig själv när alla har susat iväg. Den tiden är snart över, så jag tänker njuta av den hela februari ut. Trots att min sista lediga vecka är en sportlovsvecka. :o/

Varje morgon känns det som att jag är en liten (eller nåja, hyfsat liten, allt beror på vad man jämför med! ;o)) gummiflotte, mitt ute på ett stort öde hav. Runt mig har jag vildsinta hajar som bara vill sätta tänderna i mitt späck och äta upp mig. Flotten skvimpar runt, och den läcker dessutom luft. Det liksom pyser ut luft i olika stötar mest hela tiden, plus att den sakta fylls med vatten, så jag måste ösa ur den! Samtidigt som jag måste ro för att få den i land. Do you get it?! Beirut är väl den sjunkande flotten, jag är jag, och hajarna är kidsen o mannen. ;o) Jag behöver liksom finnas överallt och göra en massa saker morgontid, och då är jag ändå en usel morgonmänniska. Liksom samtliga i familjen utom Äldsta, som hoppar upp när klockan ringer utan att trycka på snoozeknappen.. Men hon är ju åxå av en helt annan sort än resten av familjen. Nåja, imorse var väl värsta infernot sedan länge. Kanske inte helt oväntat..

Igår kväll hade jag matt-tvättstugan. Täcken, kuddar, mattor o sängkläder skulle tvättas. Eftersom vi är en stor familj så inser ni ju själva att tvätta sådant i vår lilla vanliga tvättmaskin tar typ en vecka. Alltså har vi god nytta av områdets stora matt-tvättstuga då o då. Lysande idé med en sådan! Sagt o gjort, i går klockan 16 började tiden, och dessförinnan hade jag ägnat dagen åt att sortera ut ett köksskåp (som knappt gick att stänga p g a alla saker som hittat en tillfällig boplats där), samt diska o städa av det allra värsta. Fläktmannen var här o lagade fläkten, vilket upptog en timme av min tid, då jag bara vankade runt o svettades över hur allvarligt felet skulle vara. En ny köksfläkt ligger inte i vår budget för de närmaste åren.. Men kanske det borde göra det?! Brrr... Lillsnigel hämtades på skolan, och givetvis hade de slutat aningens tidigare idag, så jag mötte henne vid Konsum. Alltså orkade jag inte cykla tillbaka till skolan med henne o lämna ledighetsansökan. Tänkte glatt att den får mannen ta på morgonen. Lillsnigel lekte ute i ett par timmar, kom in o bytte kläder, sedan gick hon in till grannbarnet o lekte en stund. Därefter skulle torra kläder plockas fram (ytterkläder) för att de ville ut i några timmar till. Jag tycker det är bra att kidsen är ute o leker i snön, så jag rotade fram andra vantar o skor osv.

På Äldstas rum har jag haft sanering av silverfiskar. Djävligt äckliga kryp, måste jag erkänna, och jag förstår att hon drömt mardrömmar. Otäck, stark spray har inhandlats och sprayats med i dagarna två vid alla lister o golvglipor. En hel del feta silverfirrar har dött. Äckligt! Nåja, eftersom jag sprayar på morgonen när hon åker i väg, så öppnar jag för vädring på eftermiddagen. Sen när hon kommer hem så vill hon ha dörren till sitt rum öppen åxå. I normala fall är den stängd, för katterna pälsar ner hennes saker. Nåja, hon hade i a f dörren öppen och vad händer? En vit djävul smyger in, släpper fem droppar pink på hennes madrass och river sönder hennes lakan! Suck.. Ännu mera tvätt m a o.. Jag skurade madrassen med stinkremover-spray, och sen var det ytterligare en full säck med sängkläder. Dumma, dumma, dumma katt! Nåja, jag misstänker att hans karriär som hane blir relativt kort, så vi får stå ut ett tag till.. Pust. Äldsta drabbades sedan av akut trötthet, och ville vila, så hon lade sig i min säng o sussade en liten stund. Vid det här laget hade TT kommit hem, på bra humör för ovanlighetens skull. Skolmaten hade visserligen varit äcklig, potatisbullar med majs på liksom gah, men annars verkade allt ok. Jag talade om att eftersom jag dels har tvättstugan, dels bor i ett inferno efter helgens alla kompisbesök och service så skulle jag skriva en lista med saker där TT, Äldsta o Sonen fick välja två sysslor var att utföra. TT hade flyt, hon fick välja först. Men det spelar liksom ingen roll, hon får ALLTID värsta uppgifterna enligt henne själv.. Trots att hon själv valde först, menmen. Så ser livet ut genom en trotsig tonårings ögon, alla är emot henne och alla är dumma mot henne, själv är hon Guds egen lilla utsända ängel och ingenting som hon gör är någonsin fel.. Eller nåt.. Pust.

Nåväl, än så länge var friden ok, och TT valde att tömma kattlådorna samt plocka ur diskmaskinen och diska två stekpannor. Hon började med en kattlåda, som bara en av katterna använder. Det gick bra. Fortsatte ut till hallen, där de "allmänna" kattlådorna finns, vilket innebär att de var som vanligt ganska fulla. Illvrål från TT. "När faaan tömde ni lådorna senast, de kan inte varit tömda på evigheter! Fan jag ska alltid fan få de värsta uppgifterna, fan!" Jag påpekade lugnt att hon själv valt uppgifter och dessutom valt först, samt att lådorna tömdes sent kvällen innan och eftersom jag inte hunnit på morgonen så var det absolut nödvändigt att tömma lådorna nu, samt att ja, de är ganska fulla av naturliga skäl. Illvrål igen, varpå jag erbjöd henne att byta uppgift. Vid det här laget hade hon arbetat upp sin irritation till maxnivå, och det går ju som vanligt på ungefär en sekund, sen är hela jävla kvällen helt körd. Hon slängde ett öga på uppgifterna och utbrast att det var fan att de skulle göra en massa saker o bla bla bla. Då blev den onda mamman ond. Riktigt ond. Kvällen innan ringde TT från stallet o ville bli hämtad, SENT. Efter att jag ringt och påpekat att hon skulle varit hemma för länge sedan. I normala fall är tiden man ska vara hemma 19.30, möjligen klockan 20. Den tiden tullas det på, och alltid är det TT som förväntar sig att vi ska släppa allt vi ö h t gör för att finnas henne tillhands. Sen ringer hon o bönar om att bli hämtad. Hon blev hämtad. Dessförinnan hade hon med kort varsel bestämt med kompis att åka in till stan, varpå hon självklart skulle bli skjutsad dit. Det blev hon. Kvällen innan hade hon tjatat och velat ha kompis hemma på övernattning, japp, det fick hon. Sen när jag ber om två jävla saker att göra så utbryter världskriget. Jag morrade att hon dels valt uppgifter själv, dels att vi är en familj där man hjälps åt, och dels att nu fick hon faan skärpa sig. Har jag sagt att vid ilska så formligen femdubblas alla svordomar i den här familjen?! TT har ALDRIG städat sitt rum, det gör alltid jag eller mannen. Av förklarliga skäl, eftersom hon delvis saknar förmågan att planera och organisera. TT sprider ALLA sina saker överallt, varpå andra plockar upp dem. TT viker, tvättar eller stryker sällan eller aldrig sina egna kläder, det räknas som service som ska utföras av andra. Men Gud nåde om inte just "den" tröjan finns att ha på sig just den dagen. Det gnälls friskt på att alla andra ska göra saker åt henne, men så snart man ställer minsta motkrav så brakar helvetet löst. Cheeezes, jag blir helt matt av att bara skriva om det.. Puh!

Nåväl, TT stolpar in på toan nere, hon väljer att städa den istället för att tömma kattlådorna. Fine. "Vad ska jag göra då?" säger TT. Tja, dammsuga, torka av handfat, grovdiskbänk och toalettstolen ska skuras, plus att golvet ska moppas. "Jag ska fan göra allt liksom" säger TT. Jag biter ihop. Jävligt hårt. Så hårt att plomberna nästan åker ut genom kindfettet. Efter fem minuter måste jag gå till tvättstugan. Jag kommer tillbaka in i Beirut och hittar hela jävla badrummet nere i stort sett flytande. "Vad har hänt?" frågar jag. "Fan inte hänt nåt jag har fan torkat jävla golvet, fan!" svarar tonåringen. Suck. TT är vansinnigt tjurig o irriterad, toastolen är inte rentorkad, handfatet ser ut som hell och golvet flyter.. Är det konstigt att man biter ihop o gör allt själv istället?

Nåväl. Kvällen förflöt med diverse halvfärdiga uppgifter. Sonen gick i vanlig ordning runt som en zombie o plockade lite än här och än där, Äldsta gjorde pannkakor till kvällmat till kidsen. Med facit i hand så skulle det vara betydligt lugnare och skönare om de tre tonåringarna hade en pappa som tog sin del av ansvaret. Dvs ställde upp o skjutsade nån gång ibland, hade dem hemma hos sig kontinuerligt, och allmänt fanns till. Nu gör han ju inte det. Han bor en bit härifrån och skiter högaktningsfullt i sånt som kallas ansvar, fördelning av arbetsbörda och föräldraskap. Nåja, tur att man har en annan man, som inte funkar så. Synd bara för honom.. ;o) Rykten säger att de tre äldsta ska åka på besök hos fadern under sportlovet. Han verkar för första gången i sitt liv ha tagit ledigt för att ha dem hos sig?! Jag är inte säker på om det stämmer, eller om det är en skröna. Vi får väl se. Typ dagen innan de åker eller nåt, för det är då jag brukar bli desperat och efterlysa information om tågtiderna. Fan ska vara morsa alltså.

Igår kväll ville TT se en tvserie med Äldsta. Äldstas tider lägger vi oss inte i så mycket, hon är väldigt självständig och sköter sina skoltider o övriga tider helt utan hjälp. TT behöver alltid hjälp med väckning och uppjagning ur sängen. Efter diverse tjat och lovan att hon skulle hoppa upp ur sängen och bli klar i tid så fick TT sitta uppe till 23 o kolla på tvn. Imorse var hon halvdöd. För att inte tala om hur tjurig hon var. Sonen hoppade in i duschen, och TT lade sig en stund i sängen under tiden. Sonen gick efter tjat ut ur duschen, och TT gick in i det badrummet. Fem över 8 åkte mannen, Sonen och Lillsnigel till skolan, TT stod i hallen och började klä på sig. Hon blev vansinnig när jag berättade att de andra hade åkt. "Fan jag måste fan alltid fan gå till fan skolan".. Så gick det med den tidiga morgonen när hon skulle hoppa upp ur sängen som en skott.. ;o)

Nu har jag gnällt en stund. Rejält! Och det är jätteskönt att gnälla av sig. :o) Missförstå mig dock inte, jag älskar min TT över allt annat. Det är bara det att jag är fruktansvärt trött på husslaveri och detta sabla liv som alltid blir. Berättade jag att mannen och Lillsnigel i vanlig ordning rök ihop i morse i allmänna stressvärlden? Berättade jag att mannen glömde ledighetsansökan så att jag i alla fall måste uppsöka draken som kallas fröken i Lillsnigels klass? Berättade jag att jag packade Lillsnigels gympapåse, väska och lade fram rätt vantar? Näe, jag trodde inte att jag hade berättat det. För det är sånt jag gör av bara vanan och farten. Alltid. Suck..
Uppdaterar med dagens kom-ihåg-lista:
Tvätta klart i tvättstugan till klockan 12. Känns som jag hinner med, sista maskinen är klar 11.30. FIXAT!Vika all tvätt.
Stryka brallor.
Bädda rent i vår säng, eftersom okänd katt spytt på mannens OCH mitt påslakan, så att jag fick tvätta täcken o påslakan IGEN!
Hämta Lillsnigel 12.35, o lämna ledighetsansökan till draken (ej att blanda ihop med Draken Kattis, som är en god drake. Denna draken är ingen god drake, det är en synnerligen ond och eldsprutande variant!). Brrr...FIXAT! drakfröken var på bra humör, förmodligen för att jag haffade henne direkt efter avslutad skola, och jag kan bara föreställa mig hur easygoing JAG skulle vara efter en heldag med typ 22 7-åringar... Jag skulle gå med på VAD som HELST bara de gick hem, ungarna!Reducera högen med allsköns bråte som finns i vårt ena hörn i vardagsrummet, typ julpyntslåda med mera. UT i förrådet med det bara..FIXAT! Fast mannen får bära ut kartongerna i förrådet!Laga middag.. Vad?
Baka bullar eller köpa nåt fika eftersom TT ska på skolutflykt imorgon. Kolla om hennes skridskor passar..
Se till att Lillsnigel gör sin läxa!!
Skruva isär tvättmaskinen och ta bort bygeln från bh:n som fastnat där eftersom eländet gled rätt igenom tvättpåsen!
Dammsuga, torka golvet i köket.
Bada Cobran o Cutie.
Sova. Tidigt.
Tilläggas kan att givetvis gör mannen och jag ovanstående saker tillsammans, han smiter faktiskt inte undan. Men eftersom det är min blogg så skriver jag oftast "jag", trots att han är delaktig och faktiskt gör en himmla massa här hemma. Inte minst sköter han om alla tekniska ruljangser, och det vill inte säga lite..
Nu ska jag fortsätta städa, tvätta och göra i ordning. Ha det gott o ta hand om varandra!