torsdag, april 02, 2009

Torsdagssnurr..


Det finns bara en Bruce Viggesson. Bruce the Boss! Han är världens raraste kattkille även om hans intelligens lyser med sin frånvaro.. Fast samtidigt har vi så gott om intelligenta katter här hemma ändå, så jag uppskattar Brucens långsamma tankeverksamhet. Men kanske är han inte långsam i tankarna, kanske är det bara att han är ohyggligt smart och fattar vitsen med livet, att chilla lugnt och njuta.. Jag ska försöka att ha Bruce i åtanke framöver när livet stressar på i full rulle och jag känner mig överhopad av saker att göra. Hela Brucens uppenbarelse säger "Ta det lugnt, det finns ingen anledning att stressa, allting ordnar sig!".

Jag hade lite liporgier igår också, och mycket funderande, men det gick bra, och var en bra dag. Enda var att jag inte fick tag på mamma när jag ringde. Då utbröt nästan hysterin. Jag visste att hon skulle vara iväg på behandling under dagen, och tänkte därför ringa på kvällen, men ingen svarade. Jag ringde mobilen, inget svar. Till slut var jag nästan hysterisk. När jag sen ringde vid kvart i nio på kvällen så svarade mamsen, tack gode gud! De hade varit ute o letat efter Nasse, som troligtvis hade smitit ut ngn gång under dagen. Sabla kattskrälle! Hoppas han kommer tillbaka, han är ju deras lille älskling!! Själv andades jag ut, lipade en skvätt när jag lagt på, och sedan var jag djupt tacksam att mamma lät som vanligt. Hennes hjärta mådde bra och var redo för cellgifter. Så nu hoppas jag att behandlingen tar o fördröjer hela skeendet. Jag hoppas innerligt.

Wilmisen lekte med kompisar både inne o ute hela eftermiddagen. Linn kom hem med en bunt kompisar som skulle baka kladdkaka och kolla film. Sacke kom hem o vi pratade lite om dagen. Matlagningsbestyren började, jag gjorde fläskstek med potatis o sås och broccoligratäng till veggon Linn. Sen kom älsklings-Marie på Fairyhearts förbi. Tillsammans lipade vi en stund. En jobbarkompis till Marie hade dött i fredags, knall fall. Usch! Lämnar efter sig man o barn och vi lipade över livets orättvisor och av sorg för allt man måste genomlida.. Sen tog vi oss i kragarna o pratade lite katt. Ushkis barn hos Fairyhearts ser verkligen bedårande ut! Den här veckan hoppar jag över besök, men nästa vecka hoppas jag kunna komma dit o klämma o känna på de små korvarna! Tack Marie, för att du finns! Och var rädd om dig!

Mannen kom hem med Maja och familjen åt tillsammans. Sedan gav vi oss ut på en kvällspromenad, men bara Linn o Wilma orkade följa med av barnen. Sedan var det fortsatt pluggande för Linn, franskaprov idag.. Wilma fick hoppa i badet o mannen åkte för att spela innebandy. Själv kollade jag på "Rent hus". Jag är fascinerad av programmet, samtidigt dömer jag inte de som har de så snuskigt hos sig. Jag tror att de hamnar i ngn slags anpassad situation och inte orkar ta tag i allt, ofta beroende på bakomliggande orsaker. Jag vet själv hur det är med vårt sabla förråd, jag börjar o sen ger man nästan upp, för det är så mycket liksom... Mycket att sortera o rensa osv. Men jag ska försöka ta tag i det. O det är fasicken svårt att slänga saker när man är en hamster.. Och en hamster, det är jag..

Somnade sent, jag har av ngn anledning svårt att just somna tidigt, eller att gå o lägga mig. Det är precis som att jag vill bromsa varje dag, se till att tiden inte går. Jag vill liksom inte ha framtiden, bara nuet. Men när jag väl somnat så sover jag ju, och det är bra. Idag har jag dessutom turen att Wilma ska följa med sin kompis hem, och inte hämtas förrän klockan fem. Hela långa dagen i lugn o ro, samtidigt som jag vet att Wilma har det kul. Det är bra.

Vädret är fortsatt strålande i Kalmar, jag är helt förbluffad över att jag kan njuta av våren!! När jag tänker efter så är det nog inte våren i sig som gör mig deppig. Varje gång något dödsfall i familjen har skett så har det varit på våren. Min moster dog på våren. Min mormor dog på våren. Och våren har nog blivit aningens förknippad med sorg för mig, helt omedvetet. Jag ska försöka att fortsätta tänka positiva tankar om våren, för jag vill inte bli deprimerad.

Katterna är som troll! Ushki, Cobran o Cutie älskar fortsatt Coco, och den lilla raringen är tuff som få, men får aldrig ro. Överallt dessa snuskiga killar som vill bita henne i nacken. Dumkillar! Ingen av dem strilar än, peppar peppar, och jag håller tummarna att de fortsätter så. De är också sams, killarna, inget bråk och inget liv alls. Det är bara surtanten Loppan och käftiga Sharin Foo som ser till att det ibland väses o fräses ordentligt i kattflocken. Och oftast då med varandra. Coco har börjat sova i sängen hos husse. Det tycker hon är mysigt. Och när jag i förmiddags tog en powernap så lade hon sig på Ushkis plats, på mina smalben. Sötiskissen! "Avundssjukan" aka Dompan, låg såklart på mitt bröst o buffade på boken för att jag skulle kela just henne istället för att ägna mig åt boken.. Knaskatt.

Nu ska jag ta det fortsatt lugnt innan alla ungar kommer hem, sen ska vi ut på upptäcksfärd i förrådet o se om vi hittar våra vårjackor. Det kan bli spännande att se.. :o)

Ha det gott allesammans o ta hand om er och er omgivning. Kramar!

2 kommentarer:

Lotta på Bråkmakargatan 5 sa...

Helt slut efter att ha läst om din senaste vecka... tårarna vill inte sluta!

Känner verkligen med dig!!! önskar att det fanns nåt att säga, men jag vet ju att det inte finns det... tänker på dig!

Massor av kramar

Zealous sa...

Vad skönt att Bruce är din anti-stress-coach! Han är klok, han bara döljer det väl... ;-)

Stor kram, håller tummarna!