Det måste vara nåt konstigt med kameran...

..för alla motiv består alltid av en svart vit ung Norsk skogkatt-hane.. Husse jobbar idogt med kameran, men motivet är alltid detsamma.. Cobran. Observera på dagens bloggbilder VEM som är i fokus.. ;o) Visst, Cutie får vara med på ett litet hörn, det får han faktiskt, men det finns nada individuella bilder på Cutie när husse har fotat, det är ett som är säkert! Kärlek är härligt, o husse älskar verkligen sin Cobra, sin Bruce o sin Ushki.. Samt Loppan!! Det är riktiga hussekatter det! O de älskar husse! Men Cutie är en mattegris, och det är väl därför han inte får vara med på bild när husse fotar... ;o) Eller får mindre utrymme liksom...


Dagens obligatoriska telefonsamtal till mamsen var gott att höra, hon mår riktigt bra, och har full service på sjukhuset. Hon är jätteglad för omtanken o vänligheten från alla där och första dosen av cellgifter o annat smått o gott har gått bra. Vi fortsätter hoppas! Innerligt!

Idag har jag sovit djupt och drömt en läskig dröm att jag var på en färja som höll på att gå under i nån skärgård. Döläskigt! Jag hade katter med mig också, och gjorde mitt bästa för att rädda Cutie genom att skrika åt räddningspersonalen att han visst kan simma!! Hmmm... Förmodligen var jag lätt övertrött efter helgjobbet. Annars har inte många knop gjorts idag, inhandling av kattmat samt diverse förnödenheter, för övrigt bara lugn o ro. Jag har många dagar på mig att städa! Visst har jag plockat i diskmaskin o tvättmaskin, men det går liksom av bara farten.. Imorgon ska jag göra ännu en av mina listor över vad jag ska göra under min ledighet. Den blir nog rätt lång o hinner jag med hälften får jag vara glad... Å andra sidan gör det inget om jag inte hinner med nåt, men det bör jag väl ändå göra. Imorgon är det också kattbad av herrar o liten dam.. Men dessförinnan storstädning o skura golv, känns onödigt att bada vita katter om golvet är skitigt. Eftersom jag jobbade i helgen så ska jag också skura bajslådor, det hanns inte med i helgen.

"Eeeey!" säger Cobran, "är CUTIE i fokus nu???"


Självklart tog Sun King sin titel i Surahammar, o inte i Västerås som jag skrev i tidigare inlägg.. Men Klöset är liksom Västerås för mig o allt över Kalmar är "uppåt", men jag är extremt usel på kartor.. Jag behöver verkligen plugga in lite, för jag är så naivt dålig på geografi att jag nästan skäms... Noll koll, verkligen.. Jag vet vart jag har varit, men har ingen koll om man kör hitåt eller ditåt för att komma dit.. Nåja, tur att mannen har bättre koll, jag hoppas vi hittar till Värnamo i helgen.. ;o) För rättelse måste jag ju också berätta att han faktiskt hade ytterligare en konkurrent (två stycken m a o) och jag är jätteimpad o stolt av att Sun King tog sitt sista cert till GIC!! Men mest impad är jag fortfarande för att Sun King sköter sig fint och är trevlig. Han är en fertil femårig hane, lever med flera andra fertila hanar och ändå sköter han sig bra! Det gör mig stolt och ger även ett gott betyg till hans ägare!

Hur kommer det sig då att en del inte gör det? Varför smäller katter på utställning? I Surahammar, där jag inte ens var, fick jag veta att ett fåtal katter inte var på allra bästa humör.. Vad beror då dåligt temperament på? Jag tror personligen att det kan vara en av tre saker, eller kanske ibland alla tre i en kombination. Den första, och viktigaste biten för oss som avlar, är temperamentet. Avlar vi på dåligt temperament så får vi dåligt temperament, simple as that. Vi KAN också få riktigt bra temperament efter katter som gett erkänt dåligt temperament, det finns det många bevis på också, tack o lov. Men det finns ingen socialisering, träning eller metod i hela världen som råder bot på medfött dåligt temperament! Det är samma med hundar, hästar, katter osv. En del är helt enkelt opålitliga och har dåligt temperament.. Vad det sen beror på kan vara många olika saker. Katten kan ha ont, vara sjuk, ha dåligt självförtroende mm mm mm. Eller också är katten bara en synnerligen elak jävel.. O självklart kan man ta en provkull på en katt med dåligt temperament o följa upp, men för mig, som uppfödare av sällskapsdjuret katt, så är temperamentet OERHÖRT tungt vägande. Men det vet säkerligen mina bloggläsare. En annan anledning kan vara att det finns en extremt ovanlig-konstig-hemsk situation som gör att katten ballar ur. Den kan bli skrämd av en annan katt som konstant väser o fräser (fråga Cobran, som stundom mött hormonstinna, äldre hankattungar som fullkomligt skrämt liver ur vår lille Skutt.. Har lille Skutt reagerat genom att attackera eller bli aggressiv tillbaka? Nej. Han har försökt krypa in under tröjan på mig istället.. ;o)) Det är inte rätt mot snälla katter att få möta elaka. Men å andra sidan så får snälla katter ta det. Precis som assistenter o domare får ta hugg, bett, riv mm för att ägare drivs av en längtan att ställa ut sina aggressiva katter. Det är inte heller snällt. Men världen är inte alltid snäll. O inte heller är den rättvis, som bekant. En tredje anledning till att katten smäller är att den är oerhört dåligt tränad, men det tror jag knappast är en ensam bidragande orsak till att katten smäller. Däremot så tror jag att den kan påverka. Här kommer socialisering in. Jag tycker att vi uppfödare bör vara OERHÖRT noggranna med att socialisera o hantera våra kattungar. De ska lära sig hantering på alla de sätt o vis, samtidigt som det är vår uppgift att göra dem trygga med självförtroende. En stabil katt med en god socialisering i bakgrunden smäller sällan, jag skulle nästan vilja säga aldrig... Och OM man nu har en katt som kanske smäller eller beter sig illa så finns det väl ingen anledning i hela världen att släpa med den på utställning, eller gör det det??? I så fall kan man ta med katten, låta bli att ställa den (och spara assistenter o domares armar o ansikten), träna den och förhoppningsvis se hur den beter sig. Man måste också utvärdera dess framtida avelskarriär. För om man avlar på husdjur så handlar det inte bara om utseende, även om man är intresserad av utställning. Det handlar om ett djur, ett sällskap och förhoppningsvis en vän för livet. Jag tycker att ett obligatoriskt krav för oss uppfödare borde vara att verkligen tänka på temperament o hälsa FRAMFÖR ALLT! Sen vet vi alla att det inte alltid blir som man har tänkt sig, men vi kan väl ändå för guds skull göra det vi kan för att få fram friska o trevliga djur? Det är väl det mest representativa för oss som uppfödare?

Personligen är jag jätteimponerad av hur våra svenska domare dömer gällande temperamentet. Ofta blir katter med dåligt temperament sämre placerade, helt enligt vad jag tycker är rätt. Men ibland slinker det igenom vackra katter med orden att det ska vara en skönhetstävling. Jo, det är det. Kattutställning är en skönhetstävling. MEN i FIFes och SVERAKs regler för utställning står följande:
3.9 Fel som medför diskvalificering
Följande katter ska uteslutas från tävling:
a) aggressiva katter – om två assistenter ej lyckas ta katten ur dess bur, får den inte tävla. Om en katt är aggressiv på tre utställningar, är det upp till det nationella förbundet/klubben att avgöra om katten ska avstängas från all framtida tävlan.
Nationellt tillägg
Det är domarens eller utställningsledningens sak att avgöra om en andra assistent ska försöka att ta katten ur sin bur eller ej. Katt som inte kan bedömas på grund av temperament ska av domare eller utställningsledning diskvalificeras oavsett om det sker under bedömning i klassen, Bäst i variant, Nominering eller under Best in Show.

En del domare är för "snälla", tycker jag. Jag tycker inte att en katt som väser eller fräser ska få ett gult kort, men en katt som hugger eller attackerar mår bäst hemma. Tyvärr inser inte en del ägare det, och då är det inte bara synd om katten, utan även om alla som drabbas. Jag är ledsen, men det är aldrig en ursäkt för en katt att den är vacker om den är aggressiv...

Så, det var kvällens blogg, inspirerad av katter i vanlig ordning. ;o)

Ha det gott allesammans, ta hand om varandra o era katter o tänk positivt. Kram!