Fredagsmys och jobb

Igår gjorde jag nästan allt jag hade föresatt mig, men dessvärre fick jag feber och kände mig allmänt hängig hela dagen. Så till sist kallade sängen och jag var tvungen att vila en stund. Sedan hämtade jag Wilmis på dagis och så vilade jag lite till. Så det var en riktigt slö dag, men det viktigaste blev utfört... Dock överlämnar jag sängklädesbytandet till min sambo.. ;o) Nu har jag kurerat mig med blåbärs- och jordgubbssmoothie samt massvis med vitaminer och honung, så förhoppningsvis håller jag formen över de här två jobbdagarna (nätterna) i a f. Imorgon ska jag sova en stund på fm, sedan har Maja stalljouren, så då blir det till att åka till stallet och ägna eftermiddag o kväll åt detta.

Ikväll ska jag klippa klorna o kamma katterna. Det kan behövas, för Cobran hade sin vanliga attack igår när jag o mannen vek tvätt. Han kastar sig över de plagg man försöker vika och attackerar med vild frenesi eftersom han tror att vi leker med honom! Knasbollen! Hans klor är sylvassa, och känns inte alls mysiga att få i bröstet.. Cutie ligger mer på lur och är lite mer klipsk, men Cobra är full turbo framåt, utom när man kommer utanför hemmets trygga vrå..! ;o)Blossa behöver sin sedvanliga duvning av pälsen, och jag måste bada henne framöver! Dompan älskar att bli kammad, resten av sällskapet finner sig i det, men är inte överförtjusta! Bruce, som i vanliga fall är snällheten personifierad, kan t o m bita i kammen! Sötisen! Dessvärre är det aldrig någon som någonsin kan bli rädd för herr Viggesson, han är liksom omöjlig att skapa denna känsla..

Läser en bok om kinesisk livsfilosofi, undrar om jag innerst inne är kines??

"Den kinesiske filosofen är en man som drömmer med ena ögat öppet, som betraktar livet med kärlek och mild ironi, som blandar upp sin cynism med vänlig tolerans. Då och då vaknar han upp från livets dröm, men börjar snart att nicka och somnar igen. Han känner sig mera levande när han drömmer än när han är vaken, och därigenom får också hans verkliga liv liksom en slöja av overklighet. Med ena ögat slutet och det andra öppet inser han det fåfängliga i det mesta som försiggår omkring honom och i sina egna strävanden, men han bevarar tillräckligt med verklighetssinne för att kunna utföra sina göromål. Han blir sällan desillusionerad, ty han har inga illusioner och lika sällan blir han besviken, ty hans förväntningar är aldrig stora. På detta sätt har han frigjort sin ande."

Nåja, det där med att betrakta livet med kärlek o ironi var väl knappast jag i ett nötskal.. Däremot är och förblir jag en drömmare! Och jag har ganska små förväntningar och sällan några illusioner.. Och jag VET att ju färre mål man sätter upp per dag desto mindre besviken blir man, men å andra sidan blir jag ju inte besviken om jag inte klarar av att följa mina listor.. En person med Luther som sällskap skulle förmodligen bli det, men jag blir ärligt talat inte det. Förmodligen för att jag är en synnerligen loj människa.. ;o) Jag kan bli irriterad för att jag har glömt något, men om jag inte har hunnit med något så har jag ju inte hunnit med. Inget att lipa över för det, för jag vet att jag har gjort något annat viktigt istället.. Eller kanske t o m viktigare. Mina listor är främst till för mitt eget komihåg, och för att jag ska se vad jag verkligen HAR gjort, inte för att jag ska beklaga mig eller för att jag har ångest över att inte hinna med.. Då har man totalt missuppfattat! Jag är väl medveten om mina brister och egenskaper, samt mina fördelar. Jag beklagar mig heller inte för att Beirut ser ut som just Beirut, jag gör bara ett kallt konstaterande, samtidigt som jag inser att krasst sett så kan och hinner jag inte. Jag är den jag är, och jag är kanske inte alltid nöjd med det, men jag accepterar det. Och de bitar jag är mindre nöjd med försöker jag att göra något åt. Jag har själv valt mitt liv utifrån de förutsättningar som just jag begåvats med eller införskaffat. Och jag är faktiskt, trots vissa önskningar, väldigt nöjd med väldigt mycket i mitt liv! Samtidigt som jag har andra saker som jag är mindre nöjd med.. Anledningen till att jag har tidsbrist är för att jag har valt att skaffa många barn, många katter, ett aktivt liv i form av många åtaganden, jag har jobbat heltid av eget fritt val för att jag tycker att jag inte har råd att jobba mindre och jag försöker pussla med dygnets alla timmar så att mitt liv ska gå ihop. Men dessvärre har även en tidsoptimist som jag sina begränsningar. Och nästa år kommer jag att ta det lite lugnare för att jag inte orkar med tempot jag har just nu.

Idag har Linn varit sjuk, jätteont i huvud, hals och mage. Det är definitivt någon släng av influensa vi har i familjen, dock går det hittills att hålla den hyfsat schack med lite medikament och vi är inte helt utslagna. Men såväl Stefan som Sacke går lite på halvfart, och Wilma har också varit lite hängig. Å jag, och nu Linn. Bara Maja som klarat sig hyfsat. Idag har jag ägnat mestadelen av dagen åt att försöka pussla ihop klubbtidningens alla sidor på rätt platser o rättat till små skavanker.

En sak som irriterar mig enormt mycket nu och alltid är värlspoliser och världsmästarmänniskor! Ni vet sådana där som vet precis hur allt ska vara, hur allt är och som är synnerligen skötsamma och ordentliga och alldeles för duktiga för sitt eget bästa enligt min åsikt.. Men å andra sidan, vem är jag att döma? Värlsmästarmänniskan styr upp allt och alla eftersom man är just en världsmästarmänniska, och för att man vet minsann hur alla andra borde leva sina liv. Tillåt mig spy! Man kan enligt världspoliser och världsmästarmänniskor inte göra si och inte göra så och man ska ha det si eller så och man ska göra si eller så.. Ett excellent exempel på exakt hur dumma i huvudet sådana människor är t ex kolonialiseringen som skedde i Afrika på 1800-talet. Man åkte helt sonika till ett land, hävdade sin rätt som supermänsklighet/superland och ägnade åren framöver åt att mjölka ur allt man kunde ur landet för man var ju så suverän.. Att afrikanerna hade en egen kultur och egen livsstil gav man ingen hänsyn.. Idag upplever jag att vi har ett mer vidsynt tankesätt, åtminstone de flesta människor, men fortfarande finns det värlsmästarmänniskor och jag är ledsen för att erkänna att de faktiskt retar gallfeber på mig! Tänk om världen vore perfekt och fylld av bara världsmästarmänniskor! Visst vore det gräsligt?! Starka åsikter, javisst, nemas problemas, och likaså att man har olika åsikter, helt ok och jätteintressant oftast. Men när man råkar ut för übermänniskor, fullt och fast övertygade om sin egen förtfäfflighet så mår jag illa och får spykänslor. Självklart har även dessa ett existensberättigande, men helst inte i min värld.. De som inte har förståelse för andras liv och leverne eller olika förutsättningar och ideal är otäcka människor enligt min åsikt. Och jag får mer o mer svårt att tolerera sådana människor. Jag är av åsikten att alla är olika med olika förutsättningar, önskningar, egenskaper osv och alla har samma rätt att leva sina liv så länge de inte skadar andra avsiktligt. Sedan finns det vissa regler man bör följa, men hur man tolkar de reglerna är faktiskt upp till var o en.. Och om bara världsmästarmänniskorna kunde hålla sig för sig själva och strunta i andra som inte är likasinnade så skulle de få vara hur mycket världsmästarmänniskor de ville...

Så. Nu har jag spytt lite galla, egentligen helt utan anledning, för jag har sluppit träffa på någon världsmästarmänniska på ett tag. Visserligen har jag några stycken som jag måste träffa då o då, men å andra sidan så har jag inte någon närmare relation till dessa, och då kan jag stå ut tillfälligt och sedan kräkas när jag kommer hem.. ;o) Att försöka prata med en värlsmästarmänniska är stundom omöjligt, så jag är rädd för att jag inte tror att alla går att förändra. För att man ska kunna förändras krävs en vilja att förändras och utvecklas, och den viljan har sällan världsmästarmänniskor, för de är ju redan perfekta och vet precis hur andra ska vara för att vara perfekta.

Det finns en sak till som också gör mig halvtokig, eller kanske t o m heltokig. Det är människor som inte kan ha en rak kommunikation utan istället snackar dynga. Människor som ler en upp i ansiktet, och som så fort man vänder ryggen till snackar skit och har åsikter om det man är eller har gjort. Hmmm.. När jag gör fel (och fel gör jag ofta, det tror jag vi alla gör om vi inte är värlsmästarmänniskor) så är jag tacksam om mina medmänniskor vänligt upplyser mig om detta på ett konstruktivt sätt, för då kan jag göra något åt det eller svara för mig. Likaså om man har åsikter om mitt handlande eller sätt att vara. Många kan ge konstruktiv kritik och ha åsikter, andra väljer att hålla tyst. Helt ok båda delarna. Men om man håller tyst och sedan orerar om det inför alla andra istället för att tala med den som det berör så blir jag riktig förbannad! I alla fall om man har någon form av relation. INGEN är alltigenom ond eller dålig och ingen är heller alltigenom god och bra. Vi är alla en blandad kompott av bra och dåligt och ont och gott.

Idag blev det en lite ilsken blogg. Jag kan inte gå in på direkt varför den är sådan, men det beror på något jag har gått o irriterat mig på länge.. Och jag har även tagit upp det till diskussion, men fler lär följa.. ;o)

Ha en trevlig helg allesammans och simma lugnt!